Den undersökning som försvarshögskolan genomfört om radikalism i Rosengård har fått skarp kritik. Det visar sig nu att de som genomfört undersökningen dessutom förstört allt insamlat analysmaterial! Det första jag fick lära mig i sociologikursen var kraven på vetenskaplig proffessionalism :) Det innebär att man ska klara objektiva granskningar av sina analyser och slutsatser. Och det innebär i sin tur kravet att redovisa sitt material. Och det hade alltså försvarshögskolan missat ;) De blir därför sannolikt åtalade för detta.

Sån tur att jag har kvar, och dessutom publicerat, allt underlag till toalettstädningsrapporten. Vem vill bli åtalad, egentligen ;)

Sitter med sista sidorna i första hemläxan på tredje delkursen på A-kursen i Sociologi :) Hängde’ru me? Jag läser om Max Weber och hittar hans intresse för religion och kopplingar mellan protestantismen och kapitalismen. Bara det är ju en fräck vinkling väl värd att dyka in i, för hur kommer det sig att det kan skilja sig mot katlicismen? Men än mer intressant är hans enorma historiearbete kring olika religioner och deras olika typologi :)

Jag har i många år drömt att starta en världsreligion. Jag ändrade mig vid något tillfälle om att skriva en bok om en kille som startar en världsreligion, men inkorporerade senare den idén om en grundläggande myt kring religionens uppkomst och var tillbaka med idén om världsreligionen. Jag har inte lagt ner någon kraft, vare sig i tanke eller handling kring detta och inser nu, med näsan tätt nere i boken, att stor är min utmaning ;) Plötsligt uppträder en metamodell av religion som koncept, eller som Weber skulle ha uttryckt det, en ideal type.

Jag har just insett att till exempel vägen till frälsning måste mejslas ut mycket noggrannt. Det är en väldig skillnad mellan asketism och mysticism. Visst, kanske du tänker, det är väl uppenbart. Men tänk då på att det här är en aha-upplevelse för mig som tänkt starta en egen religion ;) Ska vi frånhålla oss njutning och liv i överflöd för att späka oss in i någon form av himmelrike, eller ska vi kontemplativt söka efter meningen med livet och extatiska tillstånd som närmar oss andevärlden. Det är ju riktigt viktiga vägval!

En annan grej med religion är dess starka påverkan på det icke-andliga livet. Weber visade att Calvinismen såg framgång och ekonomiskt välstånd som tecken på frälsning medan Taoismen motsatte sig förändring och innovationer och Konfucianismen handlade om att anpassa sig till världen och där den sociala makten tillskrevs de som var litterära och intellektuella, inte de som arbetade hårt och nådde välstånd. Det är ju såklart en aspekt att få med i mina egna tankar om en världsreligion.

Hur vill jag ha det? Jo, jag vill ha strävsamma människor som klarar av att kombinera sina egna behov och intressen med samhällets totala välgång och framgång. För att kunna integrera sig fullt ut behövs stark integritet utifrån vilken vi kan och vågar vara öppna och ärliga, fatta medvetna beslut som kombinerar behoven hos både individ och helhet. Gemensamma upplevelser stärker vår känsla av samhörighet, men från alla känner jag en bekräftelse för min egen identitet och person. Vi har en stark kraft för utveckling, men likt ett extasliknande tillstånd genomför vi våra uppdrag med lugn, harmoni och en stark känsla för färdigställande. Mer uppmärksamhet till de medmänniskor och de aktiviteter som gör gott, både i det lilla och stora, än de som verkar i motsatt riktning. Skulle vi våga avskaffa rättssystemet och likt en insktsfull skolfröken vända oss till de som gör gott och följer tron, snarare än att hota de som stör med belsebub och skärselden? Jag vill det.

Visst, jag kan upplevas som pretentiös och överambitiös med för många näsor för djupt stoppade i för mången blöta :) I varje fall upplever jag mig själv sån ibland ;) Har sneglat på förintelsedokumentär, druckit te och läst sociologins klassiker med Durkheim, Weber och Marx och känt mig ruggigt fullproppad med pretto-kunskap. Då är det rätt skönt att sätta sig lolligt leende framför TV3 och lyssna på den mediokra filmen Thomas Crown Affair. Lyssna, tänker du? Visst, lyssna. Okej, Pierce Brosnan är rätt bra i sin coola finansnördsactionmanroll, men i övrigt finns mycket att önska av relationsdjup, dialog eller intrikatare frågeställningar (oops, prettot där igen då). Men filmen är rätt charmig och musiken! Musiken är ju helt fantastisk. Näst efter Matrix är det den bästa filmmusik (nåja In the name of the father också då ;) jag sett.

Om du slår på TV3 just nu så kan du höra själv. Snabbt. Lyssna. Det är Sinnerman med Nina Simone. En helt fantastisk låt, som för övrigt Timbaland samplat och mycket lyckat använt sig av. Nu ser de, lagom till de sista tonerna av sången, att tavlan hängt på museet hela tiden, och epilogen kan börja :) Fram till nu har vi fått höra Sinnerman såklart, flera gånger också under filmen. Vi har också njutit av Windmills of Your Mind med Sting, som i den här filmen är riktigt bra. Lyssna på hela filmen vetja. Finns på en TV3 i närheten eller på en CD-skiva med soundtracket. Märklig samling melodier som hänger ihop trots att det är olika artister och kompositörer.

Och nej, jag kan nog ta mig själv på en del nypa salt och en klack. Nu skiter jag i kvällsjobbet, prioriterade bland de sista femton mejl som kommit efter att jag lämnat kontoret strax efter fem, och läste endast mejl från VD, HR-chefen, IT-chefen, marknadschefen och en av de erbjudandeansvariga vi har. Hmm…en viss prioriteringsproblematik existerar inser jag nu :) Löser det imorrn…

Jag har ägnat hela dagen åt ännu en slalomtävling :) Alla ni som känner mig inser att jag nu inträtt det mentala stimmet slalom ;) Men, njaej, så är det nog inte. Det är bara så att tjejerna tränar och tävlar enormt intensivt. Victoria hade idag sin tredje tävling på fyra dagar! Det gick jättebra, men backen var svårare än vad hon någonsin åkt i, så att hon föll i andra gjorde mig glad. Jo, glad, för det innebär att hon trots att det var svårt, och trotsa att det var isigt och spårigt och hon var trött efter dessa tuffa dagar. Ja, trots allt detta så stod hon på med högre fart och mer kraft i andra åket än i första. Visst, hon stod på örena strax nedanför de portar som jag i min roll som portdomare bevakade. Visst, jag missade ordern i radion att vi skulle ha ”startstopp” i rädslan och oron över hur det gått. Men hon klarade sig, och hon fullföljde loppet, och efteråt tror jag att hon lärt sig och känner sig starkare :)

Jag lyckades kombinera slalomen med andra behov :) Nja, inte sociologin eftersom det snöade och Sociological Theory inte är vattensäker ;) Däremot hade jag kameran med och tog en massa bilder innan snön och dimman gjorde det omöjligt. Det är ju så himla kul att fota slalom, även om resultatet inte är vad jag förväntar mig… Jag stod på samma position hela dan idag så jag ställde upp kameran på stativ och tryckte av en bild exakt när åkarna passerade min fixpunkt. Då kunde samtidigt fota och arbeta med domeriet, som jag för övrigt gjorde makalöööst bra. På gräns till medalj sa dom, men jag såg inte röken till medalj annat än via kameralinsen ;)

Om du vill kika på bilderna så ligger dom i ett av gallerierna. Du kommer direkt dit via http://www.petera.se/blog/nolbyalpina.

Ny bild på bloggen. Det var länge sen sist. Det är en vy från centrat i Björnrike ut mot backarna när alla barn åkt in för att ta lunch under vårt träningsläger under luciahelgen. Det är en ruggigt aktuell bild :)

Den är aktuell eftersom jag hade tävlingspremiär idag :) Tjejerna tävlade sin första tävling i torsdags, Nolby Cup. Jag åkte idag när det var klubbmästerskap i storslalom. Blev faktiskt inte sist i min grupp, blev till slut fyra av fem ;) Alla tre tjejer i familjen lyckades åka bättre i andra åket än i första. Jag klarade inte det. Jag skyller på svaga benmuskler, dåligt flås och att jag kom för nära en käpp i första branten så att jag tappade balansen, höll på att falla och tappade fart in på flacken, suck.

Snacka om att tävlingsjäveln bitit ;)

Här slår jag upp den fetaste tegelstenenav dem alla Sociological theory [Georg Ritzer] för att studera sociologisk historia i allmänhet, och ”de tre sociologerna” Marx, Weber och Durkheim i synnerhet. Och vad händer? Jag stöter på Georg Simmel! Dels skyfflade han den symboliska interaktionismen över till USA i början av 1900. Denna symboliska interaktionism som jag fattade tycke för i höstas :) Men han publicerade också ett verk baserat på en mycket spännande modell ”the dyad and the triad”. Vad händer, tänkte Simmel (så underbart), när en två-persons-grupp (the dyad) transformeras till en tre-persons-grupp (the triad)? Sociala situationer kan uppstå i en trio som inte är möjliga i en duett. I trion kan en av deltagarna inta en medlande roll mellan de två andra, eller två kan sluta sig samman mot den tredje. Och det finns mängder med fler intressanta fenomen med triader, till exempel min egen teori om hissdjup :)

Är vi två så är vi på det våningsplan som vårt inbördes förtroende och vår öppenhet ger oss möjlighet till. Men är vi tre så finns det tre relationer mellan vilka det finns en hiss som rör sig upp och ner. Person A och B är på våning 10 när person C kliver in i handlingen. Person C är på våning 12 med A och på våning 4 med B. Beroende på relationskänsligheten hos deltagarna blir insikten om detta lite olika, men de flesta av oss känner ändå av att det blir obekvämt. När A samtalar är det inte solklart hur djupt B och C befinner sig, vilket gör det svårt att navigera mellan samtalsämnen :) Detsamma gäller B och C. Om det finns en känsla av att alla är på någotsånär hyfsat djup går det att ta upp hissfrågan i trion, jag har gjort det själv vid tillfällen – med oanade resultat :D Men när det är för osäkert, eller insikten om fenomenet inte existerar – då blir det svårt och trion får svårt att ta sig framåt.

Simmel, my man, jag vill hellre läsa Philosophy of Money och läsa mer om the dyad och the triad, än Självmordet av Emile Durkheim :)

Så är aset klart :) Jag är färdig med den vetenskapliga odyseen, Upplevelser av toalettstädning. Tusen tack till er 59 som ville hjälpa till och svara på enkäten som jag skickade ut för en dryg vecka sedan. Tusen tack till er som tyckt och kommenterat. Tusen tack till er som funnits till hands när jag suckat och stånkat och stönat och varit allmänt introvert och fokuserad på att skriva och att läsa tråkiga böcker som ”Rapporter och uppsatser”.

Läs den gärna, det finns några väldigt intressanta resultat. Jag fick inte plats med en abstract (!) så du måste leta dig ner till kapitlet Diskussion för att hitta fram :) Det visar sig att kvinnor upplever att de beslutar när toaletterna ska städas i 67% av fallen medan endast 24% av männen håller med om att det är så :) Roligare blir det när männen ska bedöma om de bestömmer när toaletterna ska städas, för då är det endast 3% som upplever att de beslutar, medan 0% (ingen) av kvinnorna anser att män beslutar om detta. Däremot finns det några fuzzy områden kring beslut som sker tillsammans eller att ingen beslutar. Det kan säkert upplevas i gränslandet för många.

Är ens beslut ett vedertaget ord i dagens samhälle, eller är det jag som med sedvanlig och socialiserad byråkratsvenska förutsätter att vi alla ser världen ur beslutsglas ;)

Suck. En tår i ögat. Arne Næss har dött. Jag som aldrig hann träffa honom. Än mindre sätta mig in i allt han producerat, tänkt och betytt. Märkligt att mitt första inlägg om den store Næss gjordes bara veckor innan hans bortgång. Skumt. Eller så är det inte så konstigt eftersom vår norske vän var 96 år. Jag har fortfarande hans kärlek till den lilla tøygrisen i färskt minne. Likaväl orden från Arne Næss som jag fick till mig på min MiL-utbildning 2004; ”Människor som utstår och genomlider svårigheter och umbäranden tillsammans, tenderar att vilja varandra väl.”. Det har följt med mig sedan dess och det stämmer oavsett om det är i den bråkiga skolklassen med mobbingtendenser till den prestigefyllda ledningsgruppen fylld av konkurrens och känslokyla :) Att få chansen att förstå mer om varandra, att se svagheter likväl som styrkor och att få dela ett mål med någon annan – det är stärkande för relationen!

Om jag imponeras av Arne Næss även efter hans bortgång imponeras jag mindre av den märkligt iskalla rektorn Britt-Marie Johansson som förbjudit och avstängt elever som burit slöja för ansiktet, en så kallad nikab: ”Dom [männen] kommer att sitta och prata mot en svart vägg” och ”Vi är inte villiga att kompromissa”. Jag har svårt för slöjor och andra skylande klädesplagg på kvinnor, för jag kopplar det till ojämlikhet och förtryck även om det är kvinnor som själv vill bära plaggen. Men, jag är för dåligt insatt för att ha en stark åsikt och tycker ju att det är ordning och reda med både underdel och överdel på kvinnor som besöker badhuset :) Däremot spelar det ingen roll huruvida jag känner mig bekväm eller ej med duk eller slöja! Vi måste bestämma oss som land hur vi ska ha det. Det kan inte vara upp till vilken rektor som helst, att med vilka argument som helst tillåta eller förbjuda ett plagg som har så stark kulturell och religiös betydelse.

Det Arne Næss pratade gott om, att vilja varandra väl, visade Britt-Marie Johansson inga spår av. Och det är det minsta vi kan begära i debatten kring förbud av kulturella persedlar – en önskan om att försöka förstå ALLA som deltar och påverkas av situationen och att vilja dem väl!

Basta!

Wow, så har vi klämt ut en liten delkonferens ikväll :) Vi har beskrivit en ny delkonferens H Innovativ samverkan på Sundsvall42. Det är jag och Lennart Hedenström på FK som håller i den, och vi har precis skrivit klart texten för Call for paper. Vi jagar dig som vill prata på konferensen till hösten. Så…phuhh..en timme och två minuter innan deadline blev texten klar. Skönt med marginal ;)

Paradigmskiftet: Samverka eller dö!

I alla tider har människan överlevt genom att tillsammans utföra större uppdrag än en enstaka person mäktat med. Genom att se till lyckan för helheten nådde vi tidigt i vår utveckling längre än att suboptimera våra individuella drivkrafter. Idag arbetar våra företag och myndigheter alldeles för ofta enligt den själviska lagen om ensam-är-stark. Ett nytt paradigm är på väg där lagen om ensam-är-stark byts till samverka-eller-dö! 

Vi ser idag flera trender som driver fram nya ”buzz words” och nischer som kollaborativa modeller, nätverksbaserade leveransformer, open innovation m.fl. Vi ser statsmakterna driva på sina myndigheter till samproduktion av t.ex. löneadministration, upphandling och inköp, IT-drift mm. Fler och fler kommuner och landsting letar samverkansmöjligheter, och företag knyter sig till varandra i nya former.

Genom detta skapas konkurrensfördelar vare sig det är kortare ledtider, ökad kundnöjdhet eller kostnadsbesparingar som den enskilde inte kan uppnå.

Det nya i dessa trender är att affärsmodellerna vänds upp och ner. I exemplet öppen källkod är koden kostnadsfri medan aktörerna hittar andra tjänster att ta betalt för. I exemplet myndigheter som samverkar så måste styrmodellerna inklusive finansieringsformerna ändras för att myndighet A skall kunna stödja myndighet B med tjänster. Vem bjuder på vad? Kan jag lita på dig? Hindren är flera och osäkerheterna många. Kampen om makt och rätten att påverka styr oss. Att öppna upp och släppa in gör mig sårbar, men är oundvikligt.

Det finns de som försökt. Det finns de som lyckats inom vitt skilda världar; myndigheter, kommuner, landsting såväl som affärsdrivande verksamheter.

Vi vill hitta en spännande blandning av praktiska exempel och teoretiska modeller. Exempel som beskriver både best practice och lessons learned. Teorier och modeller som beskriver historisk utveckling samt våra vägar framåt. Har du försökt? Har du lyckats? Har du studerat, reflekterat och beskrivit delar av området på ett sätt som andra kan förstå och ha nytta av?

Kort sagt – har du något att säga om innovativ samverkan – anmäl dig nu!

Känns det här rätt? Om vi ska arbeta efter öppenhet, delaktighet och samverkan där vi delar på våra tankar och hemliga idéer så måste ju även jag och Lennart lyssna på er som kommer att delta och föreläsa så att inriktningen blir den vi tillsammans vill att den ska bli! Så hör av dig här på bloggen eller via mejl.

Föreläsningar och idéer :D

ps. Hrm, lite känns ju det sociologiska utmaningen i detta som roligast och kanske mest spännande, men säg inte det till de övriga inom S42. Jag borde ju vara engagerad i alla aspekter ;)

Nu har jag precis skickat iväg 72 inbjudningar till min sociologiska enkät som handlar om städning av toaletter :) Så om du har hamnat här efter att ha kört igenom enkäten vill jag säga T A C K :D

Jag har haft en slö jul även om jag arbetat en stund varje vardag, dock mest för att hålla rent på ”bordet”. I den slöa julen har ingått frånvaro av sociologikurs, och mycket frånvaro av statistiska metoder. Fick ett ryck igår på självaste trettondagen då jag sa till mig själv att, nej nu tretton får jag ta tag i det här. Jag startade steg två i fjällresetvätten, vi bytte sängkläder, kastade ut granen och rensade ut julen, dammsög och svabbade golv (eftersom jag spillt både glas och julgransvatten på golvet). Därefter satte jag mig med mina kvantitativa uppgifter och körde regressionsanalyser och korrelationskoefficienter så det stod härliga till. Nu är jag nästan klar med de två övningsuppgifterna, och är mitt i enkätarbetet för slutliga PM:et.

Det sista där, PM-skrivningen, ligger jag lite efter med, men jag är övertygad om att jag kommer att hinna. Jag har ju precis skickat ut inbjudningar till en massa vänner att delta i undersökningen och hoppas få minst tjugo svar. Jag använder LimeSurvey som verkar funka riktigt bra, även om det skulle kräva en massa ändringar av layouten innan jag är nöjd ;)

Har du inte fått någon inbjudan? Skicka ett litet mejl till mig på petera1967@hotmail.com så mejlar jag dig en länk ;)