Arkiv för månad mars 2009

Jobbigt att vara poppis

31 mars 2009

Jag har just nu en låg period på bloggen. Förutom när hjärnan vilar sig maximalt, som t.ex. under en film med Harry Potter :) och tankar och reflektioner får poppa fram, så ägnar den sig åt planering av Q2-Q3 på jobbet, utvecklingssamtal, ökad takt i försäljning samt den ohemula rapporten om Weber, Marx och Durkheim. Det senare ett as att skriva, och trots färdigtidpunkten på fredag 2400 så har jag ännu ingen aning om hur jag ska skriva eller strukturera materialet :( Det är till och med så illa att jag försöker fuska, hehe, och söker febrilt på nätet när skrivinspirationen tryter så där så att man går till mejlen och kollar om det inte kommit nåt mejl den sista minuten sen jag kollade sist ;) Det är rätt märkligt men hjärnuschlingen är trött och kräver mer sömn och mer energi och kolhydrater och vätska nu än för några månader sedan. Väldigt skumt, men jag känner dessutom när den lägger av :) Som att det blir tyst i skallen, inget händer när jag försöker leda fram en tanke till en annan för att få dom att para sig och skapa fler tankar, märkliga associationer poppar upp helt ur det blå, jag ser mig själv skriva metaforer om tankar som beter sig som kaniner, jag blir plötsligt überreflekterande, nästintill schizofren, och inser plötsligt att jag kan gå och lägga mig medan jag skriver klart rapporten. Eureka, jag ska bara söka fram några smarta essäer från internet först.

Men, problemet är att det jag hittar när jag söker på Marx, Weber och Durkheim är sidor och inlägg på peterA.se, snyft, böl, grin :( Jag vill väl inte hitta mina egna sidor heller! Jag vill hitta andra som publicerat rapporter som svarar på frågan ”Jämför och diskutera Marx, Durkheim och Weber i förhållande till varandra…yada yada…” men eftersom jag är så sjukt populär, googlesökt och sajtlänkad så dyker jag upp för högt i googles sökningar.

Så medan jag söker och hittar mig själv, på ett kusligt fascinerande rekursivt sätt, så är här ganska lugnt och nya inlägg eller kommentarer på era sköna kommentarer kan oartigtvis ta nån dag extra. Även om detta inlägg är ett bevis på det motsatta ;)

Rädda människor gör hemska saker

27 mars 2009

I denna mörka tid, med finanskriser och märkliga bonushistorier, är det skönt att släppa kontakten med allvaret och det alldagliga och istället låta fantasin vandra iväg med hjäp av goda historier.

I onsdags var jag äntligen och såg på Watchmen. Vilken film! Jag har absolut inget annat att säga än Se den!

Ikväll sitter jag och slötittar på Harry Potter And The Order Of The Phoenix :) Jag gillar ju böckerna, och tycker att filmerna är rätt okej, om än lite väl övermoraliska och lätt putslustiga. En kvart in i just den här filmen så invigs Harry i de hemska nyheterna han sluppit ifrån under början av lovet på Privet drive. Sirius och Lupin berättar för Harry att Fudge, högsta ansvarige på Ministry of Magic, driver en hård linje mot alla som tror och talar om att Voldemort är tillbaka. Han har ingen förståelse för andras åsikter, och han har inget förtroende för ledarna varken i sin egen organisation eller i övriga trollkarlsvärlden. Harry blir förskräckt och tycker att det är hemskt och utbrister ”Va? Ingen vettig person skulle…” och Lupin konstaterar ”Exakt. Fudge saknar vett…” och han fortsätter förklarande ”Det har förvridits av fruktan. Rädda människor gör hemska saker”. Det här leder till att den hemliga sammanslutningen som Harry just träffat, The Order Of The Phoenix, kämpar, inte bara mot Voldemort och hans anhang, utan också mot det egna ministeriet. Den dubbla fienden gör striden onödigt slitsam och istället för att samla sig mot den gemensamma Voldemort sätter man upp hinder och bekämpar varandra i ivern att ha rätt, och rädslan att ha fel och få stå med byxorna vid smalbenen eller skägget i brevlådan. Ju starkare insikten om att jag har fel, och ju värre konsekvenserna blir av att jag inte insett det tidigare – desto starkare blundar jag för sanningen.

Det här är ju himla spännande! Jag slog av filmen en stund och reflekterade över dialogen en stund. Under stark press, med ett tungt yttre hot och möjligen en svag självkänsla och tro på den egna kapaciteten utvecklas en stark rädsla, en djup fruktan som påverkar förmågan hos vem av oss som helst att fatta kloka beslut och att våga ta tid och hjälp till goda underlag. Det vi i lugnet och harmonin trodde så starkt på, delaktighet och öppenhet, förbyts till osäkerhet och tystnad och enskilt beslutsfattande utan inblandning från berörda. Tänk om de skulle se att jag inte har en aning om hur Voldemort ska bekämpas? Då riskerar min auktoritet att raseras och min makt tillintetgöras. Det som är så spännande är att det i finanskrisens spår säkert finns massor av företag och organisationer där detta händer – just nu! Rädda människor gör hemska saker, det stämmer verkligen. Satt under stark press och med stor arbetsbörda utvecklas en stress som slår av många av de hjärnfunktioner som behövs för att tänka kreativt och hitta nya lösningar, som engagerar och involverar de som kan hjälpa till att lyfta och säkerställa framgång. Denna starka yttre påverkan är att jämställa med en rytande grottbjörn på en meters avstånd som startar så många biologiska aktiviteter i kroppen att det enda som fungerar är spring eller slå. Om det så är på bekostnad av grannen eller ungen som står i vägen, så ska jag slippa undan! Den biologiska drivkraften handlar ju om att det är mina gener som ska vinna, inte dina. Då blir jag oresonlig och trångsynt. Dessutom är ju situationen här och nu, problemet ska lösas på väldigt kort sikt! Det spelar ingen roll i mötet med grottbjörnen om jag måste lämna kvar påsen med de läkande örterna som jag behöver för att klara mig på sikt, jag ska överleva här och nu! Programmet i hjärnan riktas in på att ta in tydliga signaler och agera sekundsnabbt.

På samma sätt riskerar vi chefer att hamna i samma situation på jobbet inför de enorma risker vi kan drabbas av med en värld som ser ut som den gör just nu. Om vi snabbt i rädslan över en för stor kostnadsmassa gör oss av med de överdådiga tjänstebilarna eller den betalda hemhjälpen – då har vi väl agerat rätt. Men om vi i fruktan över att bli ertappade med kraftigt försämrade marginaler hemlighåller nulägesanalyser och detaljstyr eller överkontrollerar – då är vi på fel väg. Ingen kan vara överallt, och det gäller att fortsätta lita på sin organisation. Det gäller att försöka doppa huvudet i handfatet, hålla det så kallt det går, omge sig med många goda rådgivare, lyssna och intresserat ta till sig åsikterna, och därefter agera enligt en plan, med längre horisont än för dagen och med ett tydligt mål i sikte. Då får kreativiteten spelrum, och då väcks engagemanget.

Rädda människor gör hemska saker.

Up yours, part II

24 mars 2009

Hahaha, så ni tror att jag gjort mig förtjänt av ett finger, som för övrigt betyder Fuck you! enligt vissa? Ni skulle bara åka bil med mig så vet ni hur lamt och försiktigt jag kör, med ägg under gasen och fjäder på bromsen :)

Nåja, familjen var på väg till slalomtävling och hade lite småbråttom. Jag kom in i tempo på E4 ner mot Nolby, men det är ju 70-50-70-90 och suck, ner och upp. Men jag höll 70-80 i varje fall då vi kom ikapp två bilar som låg nästan kloss i kloss, och som körde 60, jaa kanske 65 i nerförsbacke. Löjligt liten skillnad i hastighet, och än mindre i tidsskillnad framme i Nolby, men hey, är man en mätare så är man och här stördes mina planer. Jag körde enkelt om den sista bilen som höll lite åt sidan vilket underlättade, men väl ikapp den första bilen blev det stopp. Ingen större panik, jag är ju van att ligga bakom hela vägen till Nolby så jag låg bako. Där i kölvattnet förundrades jag över framförvarande som (i mina tankar) ”Prenumererade på mittlinjen” :) Det var mer en fnittrig reflektion än någon hånfull åkallning av gudarnas vrede, men när bilen började sakta ner, dra sig än längre ut och över mitten av vögbanan och till åp köpet blinkar höger…då blev jag förvirrad. Väl framme vid sin korsning drog sig bilen äntligen åt höger för att göra en högersväng, och jag kikade reflexmässigt in i bilen och möter… ett finger :) Ett ilsket gubböga men främst ett stort långfinger som hytter vilt :D Jätteskojigt, jag har aldrig någonsin tidigare fått ett finger hyttat åt mig, och då har jag nog gjort tusen grejer som varit mer irriterande eller olustframkallande än … jaa vadå?

Jag hade kanske kommit ikapp lite snabbt? Kanske legat något för nära? Kanske hållit ut i mittlinjen lite för tydligt? Ja, som sagt, det var nog något av det snällaste och mjukaste jag kört på länge och ändå… detta finger. Oskyldig som ett nyfött barn log jag mig hela vägen till backen :) Väl där glömde jag bort hela spektaklet vilket är ovanligt för att vara mig som ju är så relationskänslig, även för främlingar. Ytterligare tt bevis på min oskuld i frågan ;)

Up yours, part 1

22 mars 2009

Skulle inte skriva det här. Skulle ha redigerat bilder från tävlingen i Nolby idag och sen gått och knoppat tidigt efter en sjukt sömnlös och friskluftig helg. Men jag måste dela med mig och säga A, så får jag säga B sen.

Det är nämligen så fränt att jag för första gången fått ett finger i trafiken :) Blev rejält up-yours’ad idag på väg till Nolbybacken. Det var inget missförstånd bakom fingret utan det var massiv aggression bakom hyttningen genom bilrutan. Kombinerad med medveten körstil var det en rejäl bilformulerad kötted :D

Premiär!

Godkänt på Weber i sociologin

21 mars 2009

Jo, jag fick tillbaka en rättad essä igår. Jag svettades ju floder över Weber och analysen av honom, och lämnade in den tre dagar för tidigt (!) för att kunna åka till Umeå över helgen i lugn och ro och slippa stressen över att måsta lämna in på söndag kväll. Det gjorde att jag snabbskrev och gjorde klart den natten mot fredag. Vi vet ju alla hur bra resultatet blir när vi nattkämpar. Åtminstone är det så för mig, att efter tolv blir det inte så bra kvalitet :)

Men jag fick ju 7 poäng av 10 och det är ju riktigt bra det! Hoppades på 5-6 så det var en rejäl bonus med en 7:a :) Betyget? Ja, det finns ju på sociologisidorna, läs själv ;)

Nu sätter arbetet igång med den sista uppgiften i delkursen, att samla Marx, Durkheim och Weber i en gemensam analys av deras inbördes skillnader och likheter avseende ett specifikt tema. Det jobbiga är att jag själv ska välja temat och jag har inte kommit på nåt än. Jag litar dock på procesen och hoppas att jag kommer på något listigt snart så att jag kan sätta fart med arbetet. Den ska vara klar den 1 april så det är ju kort tid kvar…

Jag arbetar också med en förnyelse av bloggen. Den känns lite gammal och stel, men jag är osäker på hur en ny sajt ska se ut. Jag vill ha bättre stöd för dokumenthantering och informationssidor, och bättre funktioner för mina bilder som blivit en viktig del av webplatsen trots att jag inte alls tänkte så från början :) Jag har ett test på en tvillingsajt om du är nyfiken att se hur den blir.

Bonushunger och moral

18 mars 2009

Det är ju jättespännande det här med prestationsbaserade löner och bonusar, se artiklar i SvD; AMF-VD självkritisk, Pension 62 miljoner, LO:En skymf, Falkengren: Det blev fel. Jag har själv en rörlig lön i min roll som (ganska så väldigt låg) chef, och jag har ett förflutet i byggbranschen där ackorden spelat en väldigt stor roll. Jag har varit konsult och blivit mätt på min förmåga att fakturera timmar för att nå högre och högre lönenivåer.

Aldrig har dessa modeller någons inspirerat eller drivit mig att prestera mer eller bättre! Snarare har det varit, som nämns ovan, en bonusöverraskning när året är slut och det dimper ner en extrapeng i lönekuvertet. Jag har ett förflutet på en stor medialt omskriven myndighet där jag haft fast lön, och jag slet minst lika hårt där som annorstädes. Det är när den rörliga delen, eller prestationslönen, blir för viktig för individen som modellen snubblar på sitt eget engagemang!

Jag har i min sociologiutbildning nyss läst klart Max Webers fascinerande bok Den protestantiska etiken och kapitalismens anda och han nämner där problematiken med att sätta lön baserat på utförd prestation. I boken – skriven 1904 (!) – kommenterar han också att allt arbete som drivs av åtrån till pengar ger en felaktig inställning och en osund prägling på resultatet. Dessutom förvärras det av för låg eller för hög ersättning! Han beskriver kapitalismens framgångar i västvärlden genom bland annat den kalvinistiska ådran inom protestantismen som påverkat många av oss protestanter till att upphöja arbetet till något viktigare än slitet för att få mat på bordet och tak över huvudet. Från det som ursprungligen handlade om ett kall för att nå religiös lycka och fortsatt liv i evigt paradis, utvecklades en moral som idag driver mig till ambitioner och prestationskrav som jag tyvärr sällan kan leverera upp till. Jag drivs inte av pengar och vinster, utan av lyckan av att göra ett bra jobb.

Det är det som saknas hos dagens bonushungrande girigbukar. Det läggs för mycket kraft och tankar på den egna rörliga lönen, och för lite fokus på både grundläggande värderingar och asketisk moral avseende plikt och livspåverkande kall för att vi ska ha ett sunt ledarskap i många företag!

Det blev en skitdag ändå

16 mars 2009

Trots lyckan att bli insläppt i garaget, trots den enorma osannolika turen att samma bil som släppte in mig hade 777 på registreringskylten, what are the odds folkens? Trots den gyllene starten på dagen så blev det en rätt bedrövlig dag, faktiskt.

Jag trodde att jag skulle få påverka lite och blev lockad in i en situation där jag ombads ge synpunkter och återkoppling, men fick ingenting av det jag tyckt medtaget i det slutliga resultatet. Märkligt, jag är van, eller kalla det bortskämd, att bli lyssnad på, och i det här fallet föll inget av det jag kläckte ur mig i någons goda jord. Till och med tvärtom, att det jag sa bara rörde upp fler människors känslor och tankar.

Det läskiga är att efter mitt öppna givande så har det varit knäpp tyst. Inte en kommentar eller reaktion eller ens en bekräftelse på att mitt material kommit fram. Märkligt att jag också kan gå i fantasifällan. Den där när man fantiserar vad som händer och varför och … typ att måsta lyfta på telefonen för att höra signalen när man inbillar sig tusen anledningar varför inte den där snygga tjejen i åttan ringer som hon lovat :)

Men, hahaaa, jag har fixat en grym förbättring till alla bildgallerier! I den här versionen av NextGen Gallery går det att slå på bildvisning med hjälp av PicLens som ju är ett helt grymt verktyg att visa bilder med :) Den fixar bildspel på helskärm med ett snyggt flyt och det enda jag saknar är möjligheten att spara bilden som du ser på just nu. Upphovsrättsinnehavaren i mig gillar det skarpt såklart, men den del i mig som vill dela med sig av allt på peterA.se tycker att det är kasst. Men testa själv på någon av gallerisidorna Nolby eller Gaudi eller Italien.

Vad säger ni, blev det bättre?

Lucky seven made my day

16 mars 2009

Var lite rädd att det skulle bli en skitdag idag. Lite sura miner på barnen imorse, vi kom inte iväg så tidigt som jag ville för att hinna in till första mötet. Men så hände något. Jag slapp öppna garagedörren och kunde åka med bilen före. Yippee, där tjänade jag säkert 15-20 sekunder på att slippa leta efter nyckelkortet :)

Sen när jag kom ikapp bilen såg jag registreringsnumret! Wow, det är alldeles för sällan som jag kommer ikapp en trippelsjua. Nu kommer tjejerna att bli grymt avis :D Det kan ju inte slå fel, en öppnad dörr och en trippelsjua. Dagen kommer att slå alla rekord!

Upp i minne: Peter Pan

15 mars 2009

Var och såg på en teaterföreställning i Umeå i fredags. Det var gymnasieelever som satt upp en pjäs som utspelade sig som en fortsättning på Peter Pan. Wendy tar studenten och möter demonerna Tick och Tack som hotar att fålla in oss alla i den tidsstyrda livsföringen. Jag är ett solklart offer och grät floder i avslutssången om hur livet passerar medan vi försöker att göra allt annat ;)

Kolla reklamfilmen för Peter Pan. Nu är det ju för sent att se hela föreställningen, men ni får en idé om varför jag drar sådana växlar på den. Det handlar om att vi är många som lever i ett arbetsmässigt Neverland, och som behöver förstå att vi är stora och starka och att vi påverkar världen mer än vi tror. Då kan vi bli förlösta, födda till den krabba vi var tänkta att bli, och till slut gladare och mer nöjda över oss själva. Det blev ett embryo till en föreläsning ;)

Den krabba som vi var tänkta att bli? Jo, det här är på väg att bli ett helt kapitel i min kommande bok, nämligen faran i att som stor uppträda som liten. Jag har insett att jag påverkar människor mer än jag inser. Människor lyssnar mer på mig än jag tidigare trott. Jag tar större plats i ett rum än jag förstod för några och fem år sen. Det här är jag inte ensam om. Som de två krabborna som möts nere på havsbotten. Båda med en varsin stor klo som de snabbt jämför varandra med. Den krabba med störst klo och tuffast attityd vinner utan kamp och den mindre får fly fältet. På så sätt tjänar krabbarten på att ingen blir skadad i onödan. MEN, när den storkloade krabban beter sig som en småkload brukar göra, lite osäkert, retirerande och allmänt tveksamt, då blir den lille krabban konfunderad. Den finner sig själv gå till attack, så fungerar ju den inlärda mekanismen, men tyvärr är fysiken inte på den lilles sida och trängd in i hörnet gör den storkloade krabban tyvärr processen väldigt kort med den småkloade konkurrenten och krabbarten har tappat en individ, helt meningslöst.

Så, det förväntas alltså att jag tar ton vid vissa tillfällen. Jag måste förstå att jag som chef behöver vara tydlig, nästintill instruerande i vissa situationer. Jag som älskar att coacha och se andra ta stegen själva, har alldeles för lätt att inta det beteendet i alla situationer, och det är inte vad som förväntas av mig…där och då. Det är en liten Peter-Pan-förvandling jag försöker komma igenom och jag tror att fler behöver se och inse sin egen betydelse lite mer. Detta utan att gå över gränsen till det dryga och arroganta ;)

Pidagen – nu är vi där igen

14 mars 2009

Så har ett år gått och vi når fram till årets pi-dag, 03,14,09 :) Jag kommer att vara i Umeå, och med tanke på att jag har familj och svärmor med i bilen så lär ju körtiden upp dit kunna bli något i närheten, 03,14 typ ;) Jag längtar redan till pidagen om sex år då vi kommer att kunna skriva 03,14,15 som ju är de fyra första decimalerna på pi hihi. Man har det inte roligare än man gör sig juh. Nu gäller det att se till att vi firar med en rund (!) tårta, gärna med diametern 2dm för då får vi tårtytan att bli pi dm2 :D

Men varför firar vi inte roten-ur-10-dagen? 03,16? Tänk om 13 år när vi kan skriva 03,16,22 hehe. Det blir ju fantastiskt. Eller nästa år när vi kan fira ett sedan länge saknat helt binärt datum. Vi kan fira 37-dagen 10-01-01 eller 38-dagen 10-01-10 eller 41-dagen (fasen att jag fyller 43 år nästa år, det vore ju coolt att fylla 41 år den 1 oktober 2010 :) 10-10-01 eller 42-dagen 10-10-10 och tänk sedan 10-10-10 klockan 10:10 då vi skulle kunna skriva 2-2-2 kl 2:2 så jäkla fräckt, det binära talsystemets stora dag. Den största sedan tideräkningen startade, eller nej, fasen också. Tänk vikingadj-arna som kunde fira år 1010-10-10 klockan 10:10. Jaja, fel årtusende igen då ;)