Arkiv för månad juli 2009

Sommar på Gotland

19 juli 2009

Emedan skyfallet intensivt regnar ner på vandrarhemstaket, som endast sommaroväder orkar göra, och jag med dagens fotoskörd nyss inläst på hårddisken lättsamt och nöjd spelar mig genom några ytterligare levlar på Legends of Zork, sänder jag några reflektioner över dagens upplevelser. Det som skulle bli en lång utflyktsdag med picknick och raukbesök och kanske något strandbad, blev istället en infektiv dag med apoteksbesök för att skaffa örhängeshålsrengöring och ett letande innanför ringmuren för att hitta en söndagsöppen smyckeshandlare som kunde sälja några enkla runda örhängen som utbyte.

Sökandet var förgäves, men öronen kändes bättre, så nya smycken skjöts till måndagen. Magarna kurrade så istället för att styra kosan norrut letade vi efter ett ställe att äta på. Vi hittade till ett synbart fint ställe som sålde pannkakor, Creperi och Logi, men efter att lydigt ha väntat vid ställ-dig-här-skylten för att få ett av de lediga borden utan att få en endaste blick eller kommentar av personalen, jag menar hey, är det så svårt att säga ett litet Jag kommer om ett litet ögonblick så att man vet att man syns, gick vi vidare. Vi sladdade förbi nån äcklig pastabuffé med en enda seg sorts pasta och exakt likadana pastasåser, även om skyltarna upplyste om någon sorts skillnad i smak och ingrediens, och sprang förbi en korvbar med flagnande sibyllaskyltar. Vi hann utanför muren vid österport när Mia plötsligt fokuserade på en liten oansenlig dörr, med enda ledråden att där bakom skulle rymmas ett cafe i form av en liten skylt med öppettider blygt lutad möt den uppställda dörren.

Ibland blir man glad :) Efter en lång och bedrövlig förmiddag hittade vi in till ett jättemysigt café, Café Ringduvan karta, med en skön atmosfär och rejält trevlig personal :D Golvet lutade kraftigt, vi fick byta plats vid bordet så att inte barnen blev sjösjuka, och golvplankorna knirrade när personalen susade förbi för att göra oss tillfreds, men det var endast till fördel. Vi blev vänligt omhändertagna, och trots att det blev mycket folk fick alla ett leende och snabb service. Vi fick snabbt det vi beställt, och jag fastnade för Lasagne som jag varmt kan rekommendera om ni har vägarna förbi. Jag själv åt Bagel med lax som var supergod, men Emilias lasagne var snäbbet vassare. Dock för liten för henne i barnstorlek :) Victora ville att jag skulle tipsa om pannkakorna med sylt som hon slukade på nolltid, och Mias chevrémacka var ett kanonalternativ enligt henne, även om jag själv har svårt att förstå hur något med getost kan landa på tio-i-topp ;)

Eftersom jag tidigare haft negativa (en) recensioner av caféer ville jag i och med denna härliga händelse kvittera och tipsa om något riktigt bra, Café Ringduvan i Visby alltså.

Eftermiddagen blev en häftig ad-hoc-resa med Lummelundagrottorna fyllda med vatten och inte möjliga att besöka, rauken Jungfrun med den spännande historien om olycklig kärlek och ond bråd död, Bunge där vi fikade inne i högtidsbyggnaden med en skön öppen eld, Langhammars raukområde på Fårö som imponerade med sina sköna klapperstenar och höga raukar. Vi hamnade till slut högst upp på Fårö i Sudersand där vi käkade på Carlssons Café, en mysig och välbefolkad restaurang med vedugnsbakad pizza som var riktigt bra.

Sent omsider kom vi sedan hem till regnet i Klintehamn efter en streckresa i 10,7 mil och 1h40min inklusive färjeresan. Det går inte snabbt att bila på Gotland. Tur att det är korta avstånd ;) Men dagens behållning, Ringduvan i Visby,

Innan vi åker vidare på onsdag ska jag ha en egen portion lasagne :)

Semester och strul

13 juli 2009

En gammal regel lyder ”Om det ska strula, så låt det ske med rätt timing” :) Just nu är peterA.se utsatt för enormt mycket spamkommentarer. Vissa verkar komma igenom och andra lägger sig och väntar på att bli modererade. I vissa fall har trafiken till sajten påverkats :/ Trist.

Men å andra sidan så dyker ju besöksfrekvensen i samma veva som värmen ökar utanför fönstren, och när semesterperioden gör att vi får roligare kroppsligare saker att göra än att surfa runt på mentalt stimulerande bloggar ;)

Jag har just hackat in en semesterhälsning på jobbmejlen, talat in ett semestermeddelande på mobilen. Vi har bokat resor till Stockholm och Gotland och semestern är kvar att uppleva. Kanske jag hinner ta några bilder under sommardagarna också. Kanske jag visar upp några här när hösten kommer på vist :)

Tills dess önskar jag er alla en skön sommar och fin semester :D

Visste du det – Beteende #1

13 juli 2009

Jag har sedan julafton sporadisk men periodiskt läst en otroligt fascinerande men rejält omfattande bok. Den heter (O)logiskt:varför smarta människor fattar irrationella beslut av Dan Ariely, och handlar om hur vi påverkas som människor oavsett vi märker det eller ej. Den har förbluffat mig i mängder av situationer, när jag upplevt att de teorier jag läst om i boken väldigt ofta stämmer med verkligheten.

När vi interagerar i samhällets olika skeden påverkas vi av både sociala och marknadsmässiga normer. Vad är det som driver oss att göra saker, att arbeta och att hjälpa andra? Vissa av oss säger att vi inte drivs av pengar utan att vi söker utveckling och duktiga arbetskamrater, som att det skulle vara dåligt att vara intresserad av pengar. Andra säger att de drivs av pengar, av monetära värden och ekonomisk bekräftelse, och menar att dom som söker bra arbetsförhållanden har dubbelmoral.

För de flesta av oss gäller dock det faktum att även om vi upplever att vi drivs av annat än begäret efter pengar så skulle vi knappast arbeta gratis :) och de som drivs av högre lön och större bonus hjälper sannolikt till när kompisen vill låna stegen. Och detta utan att ta ut hyra ;) Det är inte så enkelt att vi människor är av den ena eller andra sorten, utan vi måste förstå att vi alla har båda sidrona i oss. Vi påverkas av både sociala och monetära relationer.

En av områdena som Ariely behandlar i boken är just det här märkliga att det ibland är okej med betalning och pengar, som lön eller betalning för en vara, men ibland är det rent förkastligt, som ett tack för hjälpen som övergår i betalning till exempel. Du tackar knappast din bäste kompis med pengar för att han var toastmaster på ditt bröllop :) En flaska whiskey, yep, det är helt okej och kanske helt rätt, men en hundring? Nej, det är nog för lite, det bör vara minst en femhundring. Låt oss tänka efter på riktigt, och räkna ut priset på en toastmasterroll. Jag har ju själv varit det vid några tillfällen, och det är ärofyllt och jäkligt skoj, men oj vad det tar tid. Jag med min överambition har ofta lagt ner massor av tid för att få till ett bra flöde av aktiviteter och talare under kvällen. Våndats och slitit med lite humoristiska inslag som kan tas fram om, ja ni vet, stämningen och energin dalar ;) Det har nog tagit 40-60 timmar innan kalaset ens börjat, och sen får man nog räkna med en heldag vid själva festögonblicket och räkna dubbelt för obekväm arbetstid. Så en betalning mot timme skulle bli väldigt kostsam, men eftersom det inte är därför jag ställer upp är frågan egentligen helt irrelevant. Jag gör det som en schysst tjänst för en vän jag gillar och där hjälpen är som ett klister som gör att vänskapen håller :) Pengar skulle likt aceton lösa upp detta snabbt, och att ens föra pengar på tal är att korsa gränsen och kan allvarligt ändra relationen för lång tid. När jag får hjälp med tapetseringen och ommålningen betalar ju inte heller jag med pengar utan tackar för hjälpen på annat sätt.

Ariely visar också att vetskapen om att jag kommer att få betalt för ett visst arbete påverkar min arbetsinsats.  jämför med social feedback. Tack gåva pengar.

Relationen på jobbet, mellan arbetsgivare och arbetstagare, är också styrt av sociala och ekonomiska relationer. För hundra år sedan fick vi betalt per timme och vi arbetade i fabriken våra tio eller tolv timmar per dag. Det har för många övergått till betalning per månad och fri arbetstid oavsett var du befinner dig. Den direkta ekonomiska kopplingen har blivit lite lösare. Samtidigt som vi ställer upp med mer hjälp till våra arbetsgivare så ställer arbetsgivaren upp med mer stöd. Visst är lagreglerat som hjälp att vara ledig med sjuka barn, annat är företagsunikt som kontorsdagis eller sjukvårdsförsäkringar. Bortanför det rent ekonomiska ligger en social aspekt som är superviktig! Du hjälper oss, och vi hjälper dig. Dessa sociala normer är väldigt starka. Att bygga något tillsammans och känna hur vi arbetar gemensamt med ett mål som inte inehåller pengar är mycket starkare än stora löneförhöjningar eller övertidsersättning. Pengar är ofta det dyraste sättet att motivera människor. Det viktiga är dock att verkligen se till att det sociala perspektivet ger de fördelar eller tjänster som de anställda förväntar sig. Om de känner sig sviken av en arbetsgivare som inte ställer upp i samma grad som de gjort, ruineras förtroendet och blir svårt, för att inte säga helt omöjligt, att åter bygga upp! Men med rätt samarbete och tjänster och gentjänster behövs inte samma höga löner eller andra pengaorienterade förmåner, även om de naturligtvis fortsätter att vara viktiga :)

Allt det här är omedvetet för oss. Forskning har visat styrkan i det undermedvetna och att det räcker att arbeta med texter som handlar om antingen socialt hjälpande eller avlönat arbete för att vårt beteende ska påverkas. De i undersökningarna som arbetade med texter som innehöll meningar om pengar och löner arbetade generellt sätt mindre effektivt än de som arbetade med socialt relaterade texter. Fascinerande :)

Avslut och semester och Jackson

7 juli 2009

Det är semester och regn, jippee :) Men skitdetsamma eftersom jobbet inte hann bli klart när arbetsdagarna tog slut och semesterdagarna pockade på. Nu sitter jag och arbetar med en offert till en av våra kunder som sommarjobbar, och jag försöker samtidigt sno ihop en artikel om vårt beteende när det gäller sociala och monetära relationer och en annan om Junsele djurparks vita lejon som jag fascinerades över i helgen när vi var där och såg dem. På TV är det Michael Jackson memorial day med en nyligen avslutad minnesstund. Inte konstigt att tårarna rullar även på mina kinder, för det här med hyllningar är dom bra på jänkarna :)

Just det där med hyllningar och avslut får mig att fundera. Det är ju superviktigt, och jag pratar ofta om det. När vi rekryterar nya duktiga konsulter som vi vill ska göra fina avslut hos sin nuvarande men snart före detta arbetsgivare. När medarbetare slutar och behöver en bra exit för att få ett fint minne att hänga upp tiden hos oss på. När vi avslutar uppdrag och behöver markera med något, en rapport, en tårta eller ett möte, för att visa att nu är det slut. Vi har ett behov av att markera att en fas övergår i en annan. Och att det nya är annorlunda och innebär andra förutsättningar än det gamla. Som för att påminna oss om att bereda oss på förändring och nya tider, för att mobilisera vår kraft i nya riktningar. För att kort sagt ge hjärnan en chans att få koncentrera sig på det nya utmanande istället för att gå och fundera på den lösa tråden som hänger och dinglar efter ett dåligt avslut. Ni vet, såna där avslut som gör att man går och grubblar, skulle jag ha gjort, varför sa han så, kunde jag inte ha tänkt och sånt. Det stör och tar kraft och tid och gör att vi blir mindre förberedda på allt det där nya som vi är på väg in i.

Därför är ju begravningar och minnesstunder över våra bortgångna medmänniskor så viktiga. Det är ju inte för att hedra den döde för han är ju redan död och bryr sig väl knappast. Inte heller för att undvika att bli hemsökt av den dödes vålnad även om vi nog trodde så för sekler sedan. Det behövs ju inte heller några överdådiga ceremonier för att sänka ner en kista eller urna i marken. Det kan vi göra ändå, och varför ska jag egentligen vara med? Kan vi inte bara bli av med resterna av det som en gång var en varm och kärleksfull person, men som så snabbt bara blir till ett kallt fodral, snabbt och effektivt?

Nej, det funkar inte så. Det funkar inte så för oss själva. Det är ju vi som behöver avslutet. Vi behöver sätta punkt för det gamla kapitlet och öppna ett nytt vitt blad för att skriva nästa. Vi behöver reflektera över tiden som gått, upplevelser vi haft och gemensamma stunder och erfarenheter. Det behöver arbetas in i hjärnan och i hjärtat, och vi behöver markera för oss själva vad det är vi lämnar, och att vi lämnar. Beroende på styrka i tankarna och känslorna tar det här olika lång tid. Att lämna en fest kräver sin rutin, men är ingenting mot ett avslut på företaget, eller än större, att ta farväl av någon som stått nära. Det är mycket som ska gås igenom, minnen som ska väckas och tas upp, och det nya kapitlet ska få tid på sig att få ta mer och mer plats. Det är därför vi gör en sån procedur av det enkla faktum att en människa har dött och vi ska placera hennes kropp på därför avsedd plats. Vi behöver ritualerna och ceremonierna för att förbereda oss. Vi behöver gemenskapen och det gruppidentifierade symbolerna; kyrka, präst, gråt, kista, blommor, kondoleanser, begravningskaffe, svarta kläder, vit slips osv. för att känna samhörighet och i den känna kraften i att tillsammans orkar vi igenom detta avslut. Har dock varit på begravning där prästen ödesmättat mässat om jag ock vandrar i dödsskuggans dal och fokuserat på det enskilda sorgearbetet och hur vi söker tröst hos vår gud. Har också varit på begravning där samme prästs fru ledde församlingen med ett helt annat budskap om att sorgen måste få ta plats, men den förlamar inte, för tillsammans vandrar vi ut ur dödsskuggans dal. Snacka om olika perspektiv att se på livet :)

Shit, nu spelar dom Thriller och jag ryser in i märgen, tänker tillbaka på 1983 och Billie Jean på MTV och mitt nyinköppta album med Michael Jackson som blev välspelat. Thriller, en av de coolaste videosar som skapats och banbrytande på den tiden. Och så fortsätter han med just Billie Jean som är världshistoriens största sånger :)

Och om du nu läst allt detta om semester och Michael Jackosn och avslut så har du säkert en procedur framför dig för att kunna avsluta detta inlägg utan lösa trådar, vilket sannolikt inte är så lätt ;)

[AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6]