Arkiv för månad september 2009

Och annars då?

22 september 2009

Tackar som frågar. Synd att klaga.

Jag fick en kommentar på Kapp Ahl förra veckan. Kapp Ahl :) Du verkar ha mycket att göra. Din blogg är ju död! Det stämmer precis det. Just nu är det ruggigt att göra. Det har dessutom varit ruggigt mycket tänka på och känna över utöver allt att praktiskt göra. Märkligt, men jag har för en gångs skull sovit bra under en stressperiod. Annars har jag legat vaken och vaknat tidigt och grunnat och tänkt, ja nästan förjagats av grubblerier. Så ikke denna gång. Däremot har jag gått ner i vikt, sover massor men är trött ändå och den regelbundna löpningen ger ingen effekt i motion. Jag äter som en häst för att ge kropp och hjärna energi och jag sover som en gris för att ha krafter till dagens mödor.

Vi organiserar om :) Två nivåer samtidigt också. Jag är dessutom sedan en period tillbaka ensam chef på kontoret, så arbetsbördan är minst dubbelt så stor som den varit tidigare, och nu med all förändring som en gräddklick på smultronglassen ;) Som i alla omorganisationer så hamnar vi i olika beteendemönster, och ingen går orörd igenom. Det är rätt kul att se, i de stunder jag orkar reflektera, och jag är mitt uppe i det. Stressad, svårt att tänka strategiskt, otroligt rädd om min tid. Och så rädd om min tid att jag ibland reagerat för hårt när jag hamnat i fel möte där ingen behövde just mig :) Och ändå försöker jag göra mig tillgänglig för alla som behöver, trots att mitt beteende kanske signalerar något helt annat. Jo, det var min reaktion det :) Jag ser andra som blir nybekymrade över urgamla problem, roller som slutar fungera trots att inget ännu hänt, rykten som sprids snabbare än vinden och, kanske mest imponerande, en väldigt stark empati mellan alla som påverkas.

Men nu har jag orkat. Jag har uppdaterat den gamla bilden här ovan. En skön höstblid med vackra färger. Rött och grönt i symbios och konflikt. Hösten i ett nötskal :) Två komplementfärger som existerar i starka mönster på var och vartannat träd. Bilden är höstfärger bredvid en liten sjö ovanför Fatmomakke tagen nu i höstas i sambdn med en fiskeresa.

Jag har startat en ny termin i sociologi, och läser nu Sociologi Gr (B). Lite kärvt att starta mitt uppe i omorg, men eftersom det handlar om min vardag så är det ändå hanterbart att plugga samtidigt. Första temat handlade om Bourdieu och hans teorier om fält och kapital och habitus. Enormt fascinerande. Han har förskat på amatörfotografer och hur fotograferande och fotografier spelar en viktig roll i familjebildningen och sammanhållningen inom släkt och vänkrets :) Snacka om självmål. Eller straffspark. Fotografiet är en symbol för familjen, kring vilken medlemmarna integreras och bekräftar varandra och familjen som enhet. Ritualerna är viktiga, från dopbilder (detta hämtat från Frankrike 1920-1960) till konfirmation till bröllop. Att delta på dessa bilder är obligatoriskt, att neka är en skymf. Att vara med är ett välkomnande och ett bekräftande av att tillhöra gruppen. Amatörfotografens främsta uppgift är att bekräfta och stärka dessa band mellan alla dessa människor. Jag som trodde att jag gjorde det för att det är roligt att få fina bilder ;)
    Kopplingen till jobbet är uppenbar och smärtsamt vacker. Vi genomförde ett projekt där vi fotograferade alla oss anställda. Bilderna sammanställdes till en bok, till vilken alla ombads skriva något som representerade dem. Därefter tryckte vi boken och delade ut en till alla anställda. Bilderna skrev vi ut på små kort som vi satt upp på kontoret. Dels i sammanfattande form, men också i projekt/grupp-form på en stor tavla mitt i landskapet. Snacka om landskapsfotografi ;)
    Vi har varit lite dåliga på att följa upp detta på slutet men grundidén är genial och ger enorma effekter. Vi har lyckats skapa en sammanhållning och ett enkelt begrepp av vilka VI är. Vi definieras av en mängd attribut och symboler. Bilderna och boken, kontoret, redovisning av ekonomi och verksamhet, kultur och beteende mm. Alla dessa attribut skapar och bekräftar oss som grupp och gör att vår bild av tillvaron blir tydlig. Det blir tryggt och självklart vilka jag tillhör. De vet vem jag är och jag vet vem de är.
    Det närmaste jag kommer är ”lagret” på Försäkringskassan som var en unik grupp under en unik tid. Jag gjorde musunderlägg speciella för oss, och vi hade egna namnbrickor osv. Allt för att definiera och särskilja och bekräfta. Stark integration och tydliga gränser.

Ibland för tydliga och för starka, men det är en helt annan sak :o)

Vad gjorde du 090909090909

9 september 2009

Vi minns alla vad vi gjorde när budet om Olof Palmes död kablades ut över Sverige. Vi minns alla var vi var den 11 september när Twin Towers fälldes. Vi minns tydligt vilken tv-affär vi stod utanför när skotten i Dallas fällde JohnF i den svarta öppna landån. Viktiga händelser och tidpunkter har den effekten på minnet, det förstärks.

Vad gjorde du imorse nio minuter och nio sekunder över nio? Den nionde september 09 :) Det är ett ögonblick som vi alla kommer att minnas med skärpa och tydlighet. Som GV i annat inlägg så klockrent påpekar så är det för oss alla ett viktigt klockslag och det vi hade för händerna vid det ögonblicket är fastsvetsat i våra ögonhålor ;)

Jag hade, håll i er nu för nu blir det magiskt, just avslutat en telefonkonferens med inloggningskoden 99 99 99 :D Vi hade åtta linjer öppna, men det var 9 som skulle ha ringt in så vi missade en. Samtalet med denna missade person gick bra även om det blev information i efterhand, och det var rätt kortfattat och pågick i 9 minuter, avslutades just 09.09. Helt otroligt! I’m not kidding! Under dagen hann jag med 9 samtal till vilket var bra med tanke på den omorganisation vi är inne i och den oro det väcker, men som naturligtvis var minst 99 för få ;) Nä, det där sista är faktiskt överdrivet. Lugna dig nu Peter, don’t get carried away here, hehe…

Nåväl, vad gjorde du 09:09:09 09-09-09?

Vilken typ är du?

7 september 2009

Efter föräldramötet ikväll åkte jag på ICA för att köpa barnjuice till frukosten imorrn bitti. Barnjuice = juice till barnen, inte juice gjord på barn. När jag gled in på parkeringsplatsen märkte jag till min stora glädje att reflektionsmotorn snurrade. Den ifrågasatte mitt agerande bakom ratten. Rösten frågade varför jag alltid tror att det finns en plats närmre om jag bara kör lite till :)

Just det är ju rätt fräckt, och är lite kopplat till synsättet om glaset är halvtomt eller snart urdrucket ;) Tror du att du kommer att vinna mer om du bara fortsätter lite till, eller är du den som säkrar och cashar in en säker vinst tidigt i spelet. Just det här beteendet påverkar oss dagligen. I kön till tårtan på jobbet. Ställa sig först och va säker på att få en bit, eller ställa sig sist och räkna med att kunna ta det som blivit över :) Satsa på en riskabel sydostasienfond för att vinna storkovan (tänk att jag känner en som gjort just så) eller köra säkert och sätta in pengarna på bankkonto. Vi har olika drivkrafter och fyller våra behov på olika sätt. Fräckt :D

Jag är en gambler, så jag har hela pensionsinnehavet i Indien och Kina. Jag har ju fram tills nu kört konstant för fort och räknat med att inte åka fast så ofta. Jag kör alltid fram till ingången i fast visshet om att där finns en nära plats för mig med trötta ben. Jag hinner alltid skicka det där mejlet eller ringa det där samtalet innan jag ska vara på mötet. Jag skiter i riskanalysen och lägger tid på vinstmöjligheterna när projektet ska planeras.

Ibland är det bra.

Ibland är det mindre bra, och det gäller ju att veta när vilket beteende passar bäst. Eller när vilken konsult, roll, chef osv. passar bäst.

Play it safe, eller put your bacon in the game :D

Kreativitetstopp

6 september 2009

Märkligt. Jag som alltid brukar sprudla av idéer och tankar och märkliga associationer. Nu är det tvärstopp. Stopp i kreativiteten. Stopp i drivkraften att samla mina tankar. Jag har faktiskt reflekterat väldigt lite de senaste veckorna. Märker att jag är mer inne i sakfrågorna och handlar och agerar utan att fundera så mycket, utan att reflektera vareviga sekund :)

Kanske har det att göra med stressläget och mängden arbete och problem som jag har att hantera. Det är oöverstigliga mängder grejer i den icke-skrivna todo-listan, som jag alla borde ha gjort för länge sedan. Dessutom borde jag ha kommit på en massa strategiska aktiviteter att genomföra veckorna och månaderna som kommer. Men när jag inte ens har kapacitet att reflektera över mig själv och min omgivning är det kanske inte så konstigt att det släpar efter…

Jag menar, jag har läst Michel Foucault Övervakning och straff, som var en ögonöppnare på vad straff egentligen innebär, och att det inte alls handlar om någon rättvis straffskala och öga för öga, utan endast maktens bevis för sin gränslösa styrka. Jag har pratat med Berit Fryklund som visade hur KIM-modellen fungerar, och det var en riktig häftig övning där vi använde metaforer för att beskriva organisationens nuläge och framtid. Jag älskar ju metaforer och anammade metoden direkt :) Jag har också börjat på Pierre Bourdieus Kultursociologiska texter, som redan i inledningsskedet gett mängder av sköna insikter om heder och det spel som försegår mellan oss alla, som jag tidigare berättat om, men då i termer av ”betala inte för middagen du blivit bjuden på, men ta gärna med en chokladask” osv. Jag har börjat titta efter platta tv-apparater, och är just nu inne på Samsung LE-37B655 för någon större får liks inte plats på bänken. Jag har fått plats på Sociologi GR (B) och borde vara glad och inspirerad. På jobbet är jag just nu ensam chef i Sundsvall, och har dessutom åkt på några tråkiga uppsägningar som påverkat mig och andra på de mest fascinerande sätt, vilket gett upphov till mängder av intressanta studieområden, och mitt i allt detta så går resultatet som en raket :D Jag är nivå 23 på Legends of Zork och snart en av top 5000.

Men trots allt detta hittar jag varken vanan eller idén som för mig hit. Förrns nu då, och jag inser att det kanske är som rubriken antyder, att skillnaden mellan en kreativitetstopp och ett totalt kreativitetstopp inte är så långt ;)