Arkiv för månad november 2009

Jag studerar oss i sociologin

30 november 2009

Under tiden som mitt skitnät och min skitrouter inte funkat har sociologin tuffat vidare. Jag har fått tillbaka uppgifterna på första delkursen i sociologiska klassiker, och lyckades få ett B på hela delkursen vilket ju är fantastiskt. Jag trodde aldrig att jag skulle förstå Haraway, någonsin :) Men jag lyckades hitta en tråd ändå då.

Nu har jag tokjobbat fram ett svar på första uppgiften i kvalitativ metod, läs själva på sociologisidan. Jag fick reda på att jag skulle gå delkursen i metod på A-kursen för de läser kvalitativ inriktning, medan B-kursen i år läser kvantitativ. De hade switchat, och för att jag skulle ”slippa” läsa statistik igen, hur tänker dom?, så får jag gå med A-kursarna. Nåväl, det funkar ju, men jag hade inga böcker och kom sent igång efter att ha skaffat dem. Nu har jag lyckats ta mig igenom tack vare lite coaching för att rensa det stressade sociologihuvudet och valet av ett enkelt ämne. Jag har nämligen studerat oss här på bloggen!

Frågeställningen är vad som styr era kommentarer. Vissa inlägg har många kommentarer medan andra inte har någon alls. Vad beror det på? Har det med innehållet att göra, typen av ämne, eller är det intensiteten i publiceringen av inlägg? Jag använde kommenteringsstatistik som underlag till den första observationsuppgiften och kommer att gå vidare med dokumentstudier och intervjuer för att dyka djupare ner i kunskap och förståelse. All information hanteras på det sätt som den lämnats här och inget annat läggs till eller dras bort.

Nu väntar jag spänt på att se om jag fattat vad jag skulle göra i en strukturerad observation ;)

Jag – ett vaccinationsoffer

29 november 2009

Igår morse till frukost fick Mia ett SMS om att det var tomt på folk på Bergsåkers parkering och att det nog var lite köer till vaccineringen. Vi fattade ett snabbt beslut och fixade till oss lite snabbt och drog iväg. Mycket riktigt, inga köer och lite folk. Snabb hantering, personnummer och inga allergier och nu kommer det att…stick. Sen var det klart.
Visst nämnde de bieffekter och visst hade båda tjejerna haft feber och ont i kroppen dagen efter, men jag är ju en stor stark man och borde ju klara en smeten spruta. Döm om min förvåning när jag kände värken i ryggen komma krypande igår kväll lagom till kompisglöggen. I morse när jag vaknade hade jag feber och ont i hela kroppen. Suck.

Även stora starka karlar drabbas alltså av biverkningar ;)

Predikan om konsulting

28 november 2009

Jag sitter i den vackra GA-kyrkan och lyssnar på årets första adventskonsert. Prästen berättar en sedelärande historia om Herr Mörk och herr Ljuslund. Mörk gillade att kura skymning och Ljuslund älskade ljus. Ljuslund gick in till Mörk för att hälsa p, men fick endast otack och vresighet tillbaka för att han drog med sig en massa läskigt ljus från hallen. Mörk försökte genomföra en hämnd som gick ut på att släppa in mörker till Ljuslund, men det inte någe vidare för återigen strömmade ljuset in till herr Mörk. Där ljus är, där segrar ljuset. Ljuset viker aldrig undan för mörkret, och vi upplyses om att Jesus Kristus är det ljus som anländer under advent. Advent betyder ankomst. Det är den period då konsulten anländer med budskapet om lösningen på alla problem, och mer därtill :/)

Nätverket funkar äntligen hemma, så nu är jag tillbaka i cyberrymden på riktigt :)

Glad Midsommar

21 november 2009

Ny tidning – Bon. Foucault och mode, genus och stamcellsforskning.
Trosbingo – att slänga tillbaka havda trosor till de rena. När man sen tar fram ett par styr slumpen hur man luktar under dagen :) Lagret fylls på med nyinköpta hela tiden för att utjämna oddsen.

Slalomsäsongen ökar farten

13 november 2009

Så fantastiskt härlig är världen att den som sig dess lek ger sig får leken tåla. Jag leker i Hamra just nu. Vickan och jag på slalomläget med Nolby Alpinas Dreamteam, och Linnea från Bergsjö/Hassela är också med och som tur är bor hon med oss. De enda tjejerna i gruppen :) Att vara på snö är suveränt! Att åka på natursnö är ännu bättre ;) Trots kylan idag, -13 grader och trots dimman från snökanonerna som gjorde den brantaste delen av backen till ett spökhus. Trots det var det suveränt att åka slalom och att insupa den vackra atmosfär och natur som omger oss här uppe! Synd bara att liften stängde 1500 men å andra sidan mörknade dagen och tröttnade benen så det kanske var lika bra…

Walking down memory lane 04

10 november 2009

Jag vet inte, men ibland undrar jag över mina underliga intresseområden. Jag hittade ju blocken som höll koll på min serietidningssamling tidigare och idag när jag klämde på min fem dagar gamla iPhone (japp, så var det sagt, för det var ju egentligen det hela det här inlägget skulle handla om) kände jag kärleken till Apple blomma upp i ogenerad styrka. Jag följde kärleksdoften vidare och hittade en kombination av ömsinthet mot företaget som hade sina rötter i både unikhet och mod, grafisk formgivning och processorval :)

Mitt liv har präglats av processorer. Om du visste hur skulle du ha större förståelse för den person jag är idag, men så är det ivarje fall ;) Livet började 1983, om man räknar bort små futtiga Texas TI-57c (den första som hade LCD-skärm istället för de fula LED-skärmarna som satt på TI-57,68 och 59 i åren kring 1980) med 6510 CPU som satt i Commodore 64. Det var på den som jag lärde mig Assembler för första gången, även om jag satt och assemblerade för hand på papper, för att sedan knappa in maskinkoden manuellt alternativt i ett Basic-program! Den var rätt straight forward och har väl inte gett mer minne än det man får efter första gången ;)

Några år senare crankade jag upp nivån till en 8502 som gick i svindlande 2MHz! Den satt i C128 som var en rätt fräck maskin med två olika graphic modes, en lågupplöst i färg och en högupplöst monokrom. Men det var bara som att träffa sin high school sweetheart alltför många år senare, egentligen samma sak men det gick lite snabbare och jag visste hur det fungerade.

Nej, det var inte förrän jag 1986 kom i kontakt med Motorola 68000 som kärleken tog fart. Det konstiga var att jag arbetade med minidatorer från Cromemco med OSet Cromix, då 1986 bestyckade med ett gigantisk krets 1024KZ med en megabyte i RAM :) Dessa programmerade vi i Cromemco Basic och jag kom väldigt sällan ner i några mer avancerade språknivåer. Märkligt eftersom jag varit inne och sugit på märgen på C64:an hemma, och satt och försökte styra uppe på kamelpucklarna på Cromemcon. Sköna burkar dock, kördes med seriella terminaler i allt från 300bps till 9600. Inget av dem gav någon imponerande fart direkt, men med bara 80×25 tecken att överföra så tog det inte så lång tid oavsett. Jag föll nog vid första ögonkastet tror jag. Kärleken till Motorolas 68K grundlades första gången som jag skar sönder fingrarna i ivern att installera slide-in-kretskorten för att starta den första :) Och den har aldrig dött! Kärleken alltså ;D

Under tiden har jag dock haft en lång och trogen relation med Intel. Från gymnasiets utökningskurs under 1983-1985 i datavetenskap på Erik Dahlberggymnasiet i Jönköping där vi programmerade Intel 8080 till dagens olika Pentiumar. Intels 8080 är en fantastisk manick, men det är mer Ericsson över den känslan som det är Nokia över 68K ;) Jag tror att vi hackade 8008 också, men jag är inte helt säker, kanske i nån liten brytarstyrd historia som inte gett några minnesspår hos mig. Jag vet att vi körde 4004 däremot, och då var det på allvar, världens första mikroprocessor! Jag kom i kontakt med 8086 (eller egentligen 80186) via Compis, som var en specialutvecklad dator för skolan. På den lärde jag mig Comal, som var det specialframtagna språket för Compis, en blandning av pascal och Basic. Jag lärde mig Pascal också, och det var en skön feeling att skriva högnivå men ändå slippa radnummer :)

I slutet av 80-talet hackade jag assembler på x86 för fulla muggar. Jag var rejält duktig på assembler och hade två egna spcialiteter i att skriva TSR-program (TerminateStayResident för er som är van vid multitaskande OS ;) och ES-extensions. Jag skrev tillsammans med en arbetskompis en fjärrstyrningsprogramvara i assembler med ett helt eget kommunikationsbibliotek för att få interruptstyrd läsning av 8250 UART och 16250 UART för att fullt ut kunna använda deras buffrar för maximal överföringshastighet. Försäljningen gick åt h-e men skojjaru vad jag lärde mig massor. Både hur kroppen fungerar under enorm arbetsbelastning och halvliters cola och 500g chipskartonger, men också om kommunikation och optimering av processornära kod.

Och det är väl klart att det var en skön känsla att få växla upp till IBM PC AT som körde 80286 och jag minns väl när första 386:an kom till kontoret. Riggad med massor av minne och 33 MHz var det något av det snabbaste vi sett. Bara uppräkningen av minnet och att boota DOS susade fram :) Men det blev aldrig riktigt hett med x86-orna. Visst, det kom en 486:a och Pentium och vi ökade farten, vi klockdubblade och höll på. Men nej, det var strävsamt och väldigt mycket sunt förnuft och business-case över det. Så är det fortfarande och även om jag är nöjd med min PC som jag skriver detta på så blir jag inte direkt röd om kinderna ;)

Nej, det är på Motorolasidan det hettat till under alla år. Från Cromemco, som kom med en Godzilla-burk med en 68020 som vi dock aldrig skaffade in, till Apple, Atari ST och Amiga. Trots att det var på samma sida så var fajten stenhård mellan dessa tre. Grafiskt utrustade alla tre, baserade på Motorolas 68000-familj men var för sig väldigt annorlunda teknik, marknadsföring och sälj. Jag skaffade mig en Atari ST. Dels för Jack Tramiel men också för Modula-2, det vackraste språket näst efter Smalltalk :) Modula-2 var skapat av Niklaus Wirth, en stor idol. Jag jobbade ihop en Atari 1040ST med en meg i RAM och en hårddisk på 20Mb. Den var min pärla, och även om jag aldrig gjorde några mästerverk på den var den min ögonsten i några år! Under tiden beundrade jag Amiga i smyg och hade en aldrig uppväckt kärleksaffär med Apple Macintosh som kom i flera olika generationer under den här tiden.

De rykten som spreds om att det skulle komma en mega-ST med en 68020 blev en TT med en 68030. Tyvärr tog historien fel väg med Atari där, och TT och Falcon blev bara marginalkommentarer i datorhistorien. Den fortsatte med Apple, som efter ett par tunga år utan Steve Jobs nu har gjort framgång till ordbokens beskrivning av ordet Apple. Jag har ännu inte haft en Apple-dator men äger just nu en Apple iPhone 3GS. Den är ju helt fantastisk och jag fattar inte att jag inte skaffat en för många år sedan.

Den har helt infriat alla förväntningar som byggts upp sedan 1980 med TI57c och 1986 med Cromemco C100 och Motorola 68000 :) Nuförtiden innehåller inte Apples datorer några processorer från Motorola. De har också gett efter för Intels dominans, men det är skit-det-samma för även starka män kan byta hjärta utan att själen försvinner ;)

Stäng in tankarna i en låda med lock

8 november 2009

Ikväll hade båda barnen lite svårt att somna. Det brukar vara så på söndagar, men ikväll hade Emilia problem med tankar, bilder och drömmar som kom fram utan att hon ville det. Det var bilder om eld eller annat läskigt. Kanske det har att göra med att hon spelat en del på min tre dagar nya iPhone (så var det sagt, och det var egentligen det jag ville ;) eller så är det bara massor av material som hennes hjärna bearbetar just nu.

Jag gjorde ett lite trick med henne. Hon fick lägga sig så skönt hon kunde, och slappna av i hela kroppen. Början liknade lite den rutin vi har när hon går in i sitt eget rum, men nu fick hon istället föreställa sig en låda. Lådan ska ha ett lock som går att låsa. Sen fick hon öva sig att stoppa tankar i lådan. Hon fick fantisera fram en bild av mig när jag plockar äpplen. Därefter fick hon stoppa den tanken i lådan, stänga locket och låsa. Det fungerade!

Jag lämnade henne med en övertygan om att hon har tillräckligt mycket guld i hjärtat för att orka stoppa alla oönskade bilder eller tankar i lådan och istället ta fram de drömmar hon vill.

När jag kom upp tio minuter senare sov hon som en stock :)

Vad behöver folk

6 november 2009

Nätverket har kraschat hemma. Vet inte om det är routern eller bredbandsleverantören som jävlas, men det är inge skoj.så just nu skriver jag på mobilen och det går det med :) Jag har bakat 64 kanelbullar och lyssnat på Timbalands Shock value på den nya receivern samtidigt som jag felsökt näteländet. Tror att det hänt nåt med macadresser eller ipadresser. Men tänk på att aldrig ha fläkten på när du bakar bullar, lukten ska ju stanna kvar i huset ;)

Men, samtidigt funderar jag en hel del på vad folk behöver. Du och jag. Vad går vi igång på, och vad skänker oss trygghet och glädje? Jag skriver en tenta i sociologin om tre sociologiska klassiker, Bourdieu, Foucault och Haraway. Den omgivning jag befinner mig i just nu har gjort mig särskilt intresserad av Bourdieus teorier om fält och kampen mellan aktörerna i fältet, Foucaults beskrivning av övervakning och de själsliga straffen samt Haraways beskrivning av hur man med hjälp av berättelser kan skapa en gemensam bild av historien som får oss att tänka, känna och tolka på fördefinierade sätt. Samtidigt sitter jag med ett uppdrag där jag ska ta fram ett förslag på hur en god företagshälsovård bör vara utformad.

Jaa, vad behöver folk? Tillbaka till ritbordet. Människor behöver mängder av saker men i lite olika ordning. Trygghet är viktigt. Känslan att vara en del av nåt större. Att känna respekt och omtanke från sin grupp. Hmm..mjaa…där finns något som behöver prägla massor av mekanismer i en organisation, och även en företagshälsovård tror jag. Det är lika viktigt att innehållet är avpassat och ger rätt stöd i både förebyggande och rehabiliterande som att det är en symbol i organisationen så att de anställda känner att ledningen har rätt värderingar och visar omtanke. Då är kronorna mindre viktiga.

Oj, nu får jag fikabesök och måste sluta. Johan har en grym bullnäsa ;)

Slalomsäsongen har börjat

3 november 2009

Nu är vintern äntligen här :) Helgen tillbringades i Kåbdalis, ett stenkast hitom Jokkmokk. Ett ställe jag aldrig hört talas om förrän barnen började åka i Nolby Alpina, och slalomlägren började förgylla höstar och förvintrar. Att åka från ett plusgradigt Sundsvall och 7 timmar senare landa i vintern med snö och minusgrader – helt fantastiskt. Trots en del strul med vinande snökanoner på nätterna, och problem med strömmen och liftarna på dagen så var det en perfekt helg. Tjejerna körde på ny utrustning, Vickan hade pjäxor som hon inte fick av sig utan massiv hjälp, och de var supernöjda och glada över känslan i backen och nya skidor :)

Jag fick fotografera som en vilde. Hann med 1400 bilder och är strålnöjd med några av dem. På söndag kom solen och det gnistrande vädret och färgerna och farten slog gnistor i mina bilder. Jag håller på att sammanfatta dem och leta fram de jag gillar mest. Svårt att välja mellan soluppgången på söndag morgon eller fartbilderna i storslalomhoppet ;) Jag fick åka slalom i en skön backe och är nöjd över den manchester de lyckats pista ihop av sprutsnön. Jag menar det var slutet av oktober :D Mer kyla till Sundsvall…

Kåbdalis samling

Nu är jag avtackad

2 november 2009

Tydliga avslut är bra. Det terminerar något som varit och påbörjar något som komma skall. Vi tror vi vet vad som förflutit och vi hoppas nå det vi önskar i framtiden. Blir och var sällan som förväntat ändå :)

Så nu är det slut, och jag är avtackad. Det skedde med blommor och ta i hand och med applåder. Jag var förlägen och lätt generad över uppståndelsen och alla log och tänkte vad skönt att han är ute ur bilden nu ;) Jag har gjort det jag kunnat under två år men nu kände jag att det var dags att göra något annat och flytta fokus till något nytt.

Så kvällens fotoklubbsmöte var mitt sista i rollen som vice ordförande. Jag lämnar över till en ny styrelse att konstituera sig och nya ledamöter att ta min plats. Jag var nog en av de mest kortlivade som styrelseledamot i klubbens historia, men det speglar väl å andra sidan mej :) Jag försöker ju varva upp rollen som webredaktör på www.nolbyalpina.se och med ansvaret i fotoklubben borta så borde jag kunna ta tag i detta. Först ut är rapporten från Kåbdalis.

Nästa avtackning blir väl på jobbet kantänka. Jag har ju en och en halv månad kvar, även om det känns som att jag redan är långt borta eftersom jag är förvisad till arbete i hemmet. Rätt fränt hur snabbt man kan skiljas från kultur och normer och manér genom att inte fysiskt och praktiskt vara i miljön. Trots att det bara är fyra veckor så är mycket av det gamla som bortblåst. Tänk själv en fisk som tas ur vattnet och sätts i en soffa, vilken som helst, den börjar bete sig rätt annorlunda den med :D