Arkiv för månad januari 2010

Konsult igen

26 januari 2010

Jahapp, så är det när det går bra. Jag var på en intervju på ett projektledarjobb dagarna före julafton, men det blev inget trots ett bra möte. Idag var jag iväg på offertpresentation och det gick vägen. Jag har inte hunnit jobba mer än hel vecka på IT-Arkitekterna förrns jag har uppdrag. Det blir superskoj att arbeta som konsult, och att ta fram en kanalstrategi med och för CSN.

Samtidigt ska jag ju också arbeta med att etablera kontoret så det blir en intressant utmaning. Eftersom jag är säker på att en av våra framgångsfaktorer är ett gemensamt arbete med utvecklingen av kontoret så får min plats fyllas av de andra under tiden jag är på uppdrag. Att vi alla känner ett ansvar för det gemensamma är bra, men att faktiskt arbeta konkret och praktiskt med etablerings- eller förbättringsåtgärder är ännu bättre. Dessutom arbetar jag ju med så grymt duktiga människor att det kommer att gå strålande :)

Därför kan jag med ett leende låta mig slukas av uppdraget och känna mig trygg under tiden :)

Global moral – så svårt

24 januari 2010

Jag tror inte på slumpen längre. Det brukar vara uttalanden i hårdkokta polisfilmer där dektektiven ser ett osannolikt samband som verkar kunna vara slumpen som spelar ett spratt :)

På samma sätt är det märkligt, nästan en tanke, att jag frustrerats och funderat på vårt missmodiga förhållningssätt till Haiti och den katastrof som drabbat landet samtidigt som jag börjat läsa Keith Testers bok Moral Culture. Den handlar om hur vi bär en skuld i all grymhet som sker i världen. Antingen har vi gjort något delaktigt i det grymma, eller så har vi gett fasen i att blanda oss i för att göra något åt det. Tester ger exempel på etniska rensningar i Kambodja, Balkan, Ruanda m.fl. Han förlänger tankegångarna och pekar på att hemskheter blivit en vara som vi konsumerar via media och betalar för via gåvor och betalningar till hjälporganisationer.

Dagens moderna samhälle är jobbigt att leva i om vi ska kunna upprätthålla en schysst moral. Vi kan inte neka till att vi känner till allt som händer. Vi har ju informationen. Men vi väljer att blunda och säga att vi inte kan, eller att det är instutitionerna som ska fixa. Vi har ett gott samvete trots att vi är en del av en kultur som indirekt stöttar eländet i världen och som ser en tjusning i allt hemskt som händer ute i världen!

Läskigt!

Världen är orättvis – du kan hjälpa

17 januari 2010

Har just betalat in mer pengar till Unicef för att stödja det akuta arbetet i Haiti. Det kommer nog att dröja tills det blir någon form av återuppbyggnad, och just nu är det bara att se till att människor klarar sig och att inte hela samhället trasas sönder.

Jag har så lätt att tycka synd om mig själv och sucka över min tillvaros ständiga småbekymmer, glödlampor som slocknar, bilen ska in på service igen, det går en huvudsäkring i proppskåpet ute. Eller att grubbla över större problem som vattenskadan och dess uppkomst, ekonomiska konsekvenser av sjuka barn och föräldrar och fördyrade levnadsomkostnader.

Det är dock bara bagateller och flugskit i jämförelse med det som händer ute i världen. Ibland tar den pöbelska mediahopen upp det, men tyvärr endast när det nått demoniska nivåer, så som Haiti har det just nu. Bilder och berättelser är omöjliga att ta in, och jag har tårats fler än en gång när jag tänkt och känt för dessa människor som drabbas så orättvist. Jag menar, de hade det ju inte speciellt mysigt innan heller.

Gör som jag, skänk lite av ditt överskott till människor i nöd.

Gå till Unicef och hälp dem att hjälpa!

Walking down memory lane 05

7 januari 2010

Barnen var nära en begynnande härdsmälta en av eftermiddagarna under trettonhelgen. Kompisarna hade gått och tröttheten och sockerbristen satte sig på humöret. Skrik och grin och smällda dörrar fyllde huset med oro och olust. När jag gick ut i kylan för att hämta julmust i förrådet passade jag på att rota i gamla artefakter från förr. Vi har några sådana högar liggande här och var. Den här gången kom jag ut med två frimärksalbum, en kartong med gamla sedlar och mynt och så juvelen i högen, spelet Hnefatafl!

Med lite skuren frukt för att pumpa upp humöret betade vi snabbt av frimärkssamlingarna, barn av idag är inte intresserade av exotiska frimärken och deras ibland vindlande resor runt jorden. De var lite mer intresserad av pengarna, främst de från andra länder och de som var gamla, till coh med äldre än pappa någr av dem ;)

Däremot togs spelet emot med stor entusiasm. Båda tjejerna satte sig för att spela och fick hjälp av en entusiastisk pappa som läste regler och peppade båda spelarna. Hnefatafl köpte jag 1984 i Jönköping och har inte spelat den en enda gång efter det. En leksaksaffär hade en grandios utförsäljning och sålde med 70-80% rabatt. Den första timmen med 90-100% rabatt till och med. Folk sov i sovsäck utanför som till en rockkonsert för att kunna köpa ett ishockeyspel för 20 spänn. Jag iddes inte stå i kö, utan kom lagom tills ratet var det enda som återstod så jag köpte Hnefatafl för en femma eller nåt. Nu, över tjugofem år senare, är det äntligen spelat. Det var riktigt kul, och det öppnade för mycket tankeverksamhet, strategi och logik.

Vi får väl se när det tas fram igen :)

Nytt år med nya möjligheter

6 januari 2010

Äntligen är det nya året här. Imorrn börjar jag jobba på IT-arkitekterna på riktigt. Visst, jag började redan tidigare i december, men det blev mest introduktion och internt planeringsarbete, och det var många som var lediga före och under julen. Imorrn kommer jag att starta med bättre förutsättningar och med högsta fart. Det ska bli riktigt roligt att få vara med och bygga upp en hel verksamhet, ett helt nytt kontor. Inte från början dock, vi har mängder av tjänster och idéer och möjligheter från mamma i Stockholm, en stor skillnad från att starta något eget. Men samtidigt fanns inget i Sundsvall förrän vi började och nu gäller det att få till praktiska saker som fungerande kontorslokal,  tidrapporteringsrutiner, resebokningar, skrivare och kopiering och allt sådant – och vi är långt framme. Dessutom finns mängder av spännande mål att sikta mot och planer att förfina och få alla oss anställda att påverka och förstå - redan inne såväl som nya på väg in.

Det senare är nästan mest spännande. Bortsett från utmaningen att skapa en profil och kännedom om oss i Sundsvall, bortsett från utmaningen att få alla att förstå vad vi kan leverera för hjälp och nytta, bortsett från utmaningen att snabbt få igång en fungerande och effektiv verksamhet från scratch. Bortsett från allt detta är mitt största intresse gruppen som sådan. Vi vill skapa en kultur av delaktighet och öppenhet där vi som konsulter känner varandra så väl, och har sådan tillit till våra arbetskompisar att vi får coaching och hjälp och stöd när vi behöver – och att vi vågar efterfråga det utan att tappa ansiktet. I en konsultvärld som vanligtvis är full av konkurrens och problem med alienation från det egna företaget vill vi känna samhörighet i vårt egna företag.

Det sker genom flera olika kulturella mekanismer. Symboler, historier och traditioner skapar en tydlighet av oss som grupp på samma sätt som familjer eller samhällen hålls ihop. Det är svenskt att fira midsommar oavsett om man är svensk eller colombiansk medborgare :) I skolan berättas historien om Jesu födelse vid juletid, för vi är ett kristet samhälle. Eller är vi det? I år fick mina barn också lyssna på berättelser ur Koranen, vilket var rätt coolt ;) Bilder i alla de former, fotografier alltså, bekräftar oss som individer och vår gemensamma grupp och kan inte underskattas som framgångsfaktor för en stark kultur. Att hitta vår specialitet eller unikitet är viktigt, och koppla det till våra gemensamma värderingar. Genom att veta hur vi är och vad som gör oss speciella kan vi särskilja oss från alla som inte är lika som oss, som inte är lika duktiga och framgångsrika som oss. Vi vet ju det redan ;) men vi behöver ha ungefär samma uppfattning så att den förstärks och flödar till alla nya på väg in, och alla utanför. Att ha förstådda mål och planer och att låta alla tycka till om och delta i arbetet med att genomföra planerna för att nå målen är viktigt, även om det kan vara jobbigt och i en konsultorganisation ibland kontraproduktivt :) Jag är dock helt säker på att det jag jobbar med och sliter för att bygga upp blir viktigare för mig än om jag kommer till det färdigdukade bordet…

Däremot känns det som att jag kanske missat nåt väsentligt… Vad är det som saknas?

Ondska finns det

4 januari 2010

Ja, det är frågan. Jag pratar inte om amerikanarna som slog ut Sveriges juniorer ur VM, inte heller om alla spammare som sänker mailboxar och bloggar. Jag ser på ‘Världens undergång’ på SVT och tappar hoppet om människan, återigen. Hur judar, romer och andra minoriteter behandlades under högertyskland och andra länders ledare. Beklämmande och bedrövande. Hur kan det ske, hur kan så många lockas till så mycket elände? Hur kan en person leda resten så snett?
Det borde gå att leda många åt rätt håll istället. En sorts positiv sekt eller upplyst despotism. Eller är rädsla, vrede och ondska starkare drivkrafter än kärlek, hopp och omtanke?