Oj, nu hettar det till i vargfrågan :) Jag läste en fascinerande insändare i gårdagens ST, Kräv kommunal folkomröstning i vargfrågan. Alla har rätt till sin åsikt, och då är insändarsidor bra. Men alla har också rätt att ha en annan åsikt, och det hade jag i det här fallet. Jag gick igång på artikelns fokus på den mänskliga rättigheten att demokratiskt rösta om vi ska ha varg i kommunen eller ej. Jag har kunnat förstå de som vill begränsa både älg och vargstammar och jag förstår de som försöker utrota paddor i Australien och råttor på Galapagos. Men plötsligt skulle vi kommuninvånare få rösta om en djurart hör hemma här eller ej, och då reagerade jag :)

Jag skrev snabbt en insändare, som möjligen innehöll för mycket ord, men som ändå blev rätt kärnfull och förhoppningsvis lite humoristisk. Den publicerades i morse i både Sundsvalls Tidning och på ST.nu; Bland vargar och småfåglar. Får se om debatten brakar loss på allvar nu ;)

Under träningslägret till Kåbdalis plöjde jag ett antal artiklar i kognition. Jag skulle skriva en kort rapport om Kognitiva könsskillnader men blev så intresserad av de övriga artiklarna jag hittade i Current Directions in Psychological Science. Dessa artiklar är tillgängliga för universitetsstudenter men kostar pengar för övriga, vilket jag tycker är synd för det finns väldigt mycket läsvärt men det förstår man inte förrän man läst och då har man knappast betalat något för dom i förväg ;)

Artikeln hette Language, Learning, and Color Perception och skrevs av Emre Özgen vid University of Surrey, UK. Den var helt fantastisk och beskrev hur vårt språk påverkar vår perception av färg. För oss som skämtat om eskimåernas många ord för snö och läst om det i boken Fröken Smillas känsla för snökommer det kanske inte som någon överraskning att språket påverkar vår känslighet i nyanser. Att det är samma sak med färger känns dock lite mer långsökt, men Özgen visar i artikeln på flera undersökningar som bekräftar detta.

Han beskriver den lingvistiska relativitetsteorin som beskriver hur språket påverkar och styr tanken. Med färg gäller att din uppfattning av färg, och dina minnen av färg påverkas av det språk du talar. Eftersom olika språk har olika ord för och gruppering av färgerna så är vår uppfattning av färg olika beroende på vårt tungomål. Undersökningar har visat att språk delar upp den synliga färgskalan i olika kategorier som därefter namnges. I det engelska språket skiljer man på green och blue. En engelsktalande person har därför lätt att skilja på nyanser som ligger på varsin sida om gränsen mellan grön och blå. Däremot är det svårare att skilja på nyanser inom blå respektive grön, även om det är samma avstånd mellan nyanserna! Det är coolt, och känns ju logiskt.

Människor på Papua Nya Guinea pratar Berinmo, ett språk med endast fem basfärger i språket. Människor som pratar Berinmo har alltså fem kategorier i färgspektrat och de skiljer inte på grön och blå i språket. Därför såg man inga skillnader hos Berinmo-talande när de skulle avgöra om två nyanser var olika inom det grön-blåa området. Där engelsktalande visade snabbare svarstider i gränsen mellan grönt och blått var Berinmotalande lika snabba eller långsamma i hela området. Däremot var de bättre på att skilja på nyanser som låg på varsin sida om Berinmospråkets färgområden, men där syntes ingen skillnad alls hos engelsktalande.

Det här bekräftar att vi människor är extra uppmärksamma på gränser. Det är skiljelinjerna mellan områden och objekt som vi navigerar efter, inte den stora mängden färg däremellan. Det har vi inte kognitiva förmågor att hantera :)

Det andra är att tester på spädbarn visar att vi människor föds med en förmåga att skilja på tolv olika färgområden, men att vi beroende på språk lär om oss till en trubbigare perception! Vi nedgraderar alltså vår förmåga med hjälp av språket!? Vilka andra intryck påverkas eller försämras av det språk vi talar? Och tjänar vi på att tala ett annat språk på arbetsplatsen eller i hemmet?

Vad skulle Goethe gjort om han kände till detta när han skapade sina teorier om färglära? Han studerade och beskrev färgskalan och hur relationer mellan olika färger fungerar på ett sätt som är relevant än idag. Läs mer i Goethes färglära.

Här på peterA.se har vi fått många frågor och påstötningar om årets roliga datum som visslat förbi i kalendern. Eftersom vi brukar uppmärksamma pi-dagen, och i vintras också 112-dagen, har vi uppmärksammats som en sifferintresserad blogg och webbplats :) Det är nog helt rätt, men inte hela sanningen. Siffror är inte allt, bara nästan ;)

För tjugo år sedan, på den tiden jag hade svårt att somna, låg jag och kikade på min digitala klockradio och försökte hitta räknesätt där de två första siffrorna skulle ge samma resultat som de två andra. Räkna något med timmarna och det ska bli samma som att räkna något med minutrarna alltså. Klockan 01:23 ser ju skoj ut i mönstret, men dessutom kan man räkna 0+1=3-2. Jo, jag vet att det inte är den yttersta formen eftersom jag bytte plats på 2 och 3, men jag har aldrig varit någon fanatiker :) När jag räknat ut vilka av dygnets alla 24×60 klockslag som var möjliga började jag koppla klockslagen till andra tal eller värden ute i samhället. Klockan 19:45 behöver väl inte förklaras, och kl 23.46 är ju den förra momssatsen, och 03:14 är ju som sagt pi, 16:21 bildades Sundsvall och så vidare. Jag lärde mig då att alla klockslag kan fås att representera något speciellt, och att magin i sifferkombinationen sitter i mig själv. Tolkning och perception.

Denna insikt ger oss på peterA.se ett lugn och det innebär att vi inte hugger på alla dagar eller klockslag som kan fås att representera något, eller som kan uppfattas som extra fantastiskt eller vackert. Visst var det en häftig tidpunkt 10-10-10 kl 10:10:10 eller 10-10-10 01:01:01 som är ett palindrom, då jag för övrigt var alert och på fest, men valde att blunda för klockan. I fredags hade vi ju 10-11-12 kl13:14:15 men det återkommer ju varje år under en period nu, och inte så viktigt att stanna upp för. Men, när vi firade fibonacci var det skoj och gamman, 01-01-02 03:05:08. Och den binära stunden 01-02-04 08:16:32 kom ju alldeles därefter. Nästa tidpunkt som vi kommer att fira, förutom det traditionella 14 mars, ligger en tid framåt för att signalera att livet innehåller mer än siffror. Vi återkommer i frågan när vi nått fram ti

Jag har kört igång andra kursen i Kognition på Högskolan i Skövde – Kognitiva förmågor 7,5hp. Har läst en spännande artikel om kognitiva könsskillnader som tangerar det jag redan läst en hel del om, nämligen mäns spatiala förmågor och kvinnors verbala språkkunskaper. Jag har dessutom började läsa en välskriven bok om kognitiv psykologi; Cognitive Psychology av Smith och Kosslyn. Där beskrivs hjärnan i de första kapitlen, och även om det i vissa partier kan vara riktigt torrt och tråkigt med scheman över kopplingar och annat är det rejält fascinerande. Jag läste till exempel om sinnesintryck och perception. Det är vissa grupper av neuroner i syncentrat som kan identifiera färger, och andra som känner igen kanter, och ytterligare andra som kan tolka rörelser. Om man stör ut dessa grupper kan man till exempel få effekten att man inte kan se rörelser, utan endast ett antal bilder som snabbt flimrar fram. Man förstår plötsligt inte om en bil närmar sig eller åker längre bort. Minnen av rörelser är otolkningsbara. Coolt.

Jag läste också om visual agnosia som är oförmågan att koppla sinnesintrycken till minnen av lagrade ansikten och objekt. En person med visual agnosia ser alltså allt som en frisk människa gör, men vet inte vad den ser, och kommer att ha väldigt svårt att skilja objekt från varandra. Hur veta om en flaska tillhör bordet eller är ett eget objekt?

Men det coolaste av allt var när jag googlade på begreppet och hamnade på youtube och såg en film om en kille som på grund av cancer blivit blind i treårsåldern. Han började använda ljud och öronen istället, och kan idag ”se” så mycket att han kan röra sig obehindrat inomhus, cykla, spela basket och mycket annat.  Han klickar sig fram och kan genom ekon från omvärlden skapa sig en bild av vad som omger honom. Fantastiskt.

Det jag ska göra härnäst är att källgranska filmen, för den känns lite för bra för att vara sann ;)

Första helgen i November, under Alla Helgons helg, var Nolby Alpinas ABC-gäng i Kåbdalis på träningsläger. Som vanligt fungerade allt väldigt bra, både med träning och på anläggningen. Den här gången kryddades dock tillvaron av att svenska landslaget var på plats. Europacup- och världscupdamer tränade slalom och storslalom bredvid våra åkare. Förutsättningarna var för dåliga i Gällivare, vilket gjorde att Anja Pärson och hennes landslagskompisar kom ner till Kåbdalis istället, som hade en halvmeter balkad snö i backen och med lagom kyla och perfekta förhållanden.

Både ungdomar och föräldrar förtrollades av stjärnglansen från dessa världsberömda idrottsartister och de var så ödmjuka att de stannade upp och skrev autografer och lät sig fotograferas. Vi kom hem med två signerade hjälmar och autografer på papper. Plus knappt fyra tusen bilder på slalom :D

Bläddra själv i albumet och låt dig föras med till Kåbdalis, en pärla i Norrbotten, eller läs Johans blogg från Kåbdalis skidliftar!