Arkiv för månad december 2010

God Jul och ett Nytt Utmanande År

23 december 2010

Jag vill passa på att önska er alla en skön och stärkande jul som passar just era behov. Julen är ju en fascinerande högtid som skulle gå att studera både sociologiskt och kognitivt. Jag avstår dock det steget och konstaterar att det är många viljor och nedärvda traditioner som ska mötas under en enda dag och dess ibland veckovisa förberedelser. Min gamla klassiker ”Gillar jag egentligen sill rent smakmässigt, eller är det en inlärd uppskattning jag har eftersom mina föräldrar tyckte om sill och jag ätit sill i positivt context?” kan jag dock inte vara utan och det är inte utan att jag funderar på hur mina barn upplever sina jular :)

Jag uppmuntrade en av dem att springa in under granen och till allas förvåning sno ett paket ikväll.  Hon slet av papperet under högljudda suckanden om att hon inte orkade vänta längre. I paketet fanns förutsättningar för att få tiden tills tomtens ankomst att bli fylld av aktivitet istället för lång väntan.

Jag fick en uppenbarelse under utvecklingsdagen i förrgår och jag ska skriva av mig dessa minnen under julhelgen, men inte ikväll och inte imorrn. Det handlar om kombinationen mellan systemisk syn på organisationer (individ, grupp och företag) och min indelning av fokusområden för styrning och utveckling (Verktyg, Process, Kultur) som kan bli riktigt cool att använda. Det blir en matris där jag kan tänka mig att vi arbetar olika i de olika rutorna…

To be continued…men tills dess önskar jag dig en God Jul!!

Perception och coaching – och en mus

16 december 2010

Det är lätt att tro att perception är den objektiva sammansättningen av de olika sinnesintryck vi tar emot med våra sinnen, att vi ser det som sker. Men vid närmare studier är det uppenbart att vi människor inte är gjorda för att göra objektiva iakttagelser av vår omgivning. Vi är skapta för att överleva och fortplanta oss, och för dessa behov är absolut perceptuell sanning inte något viktigt. En viss överensstämmelse måste naturligtvis finnas, att uppfatta ett lejon som ett vattenhål skulle inte vara någon effektiv strategi för människan på savannen. Däremot är det framgångsrikt att en trött och stressad människa inte springer uppför en brant backe i onödan, och därför upplevs backen som perceptuellt brantare än den är, eller som den upplevs i lugnt tillstånd.

Insikt om perceptuella fallgropar som dessa innebär en utmaning som coach i samtal med klienter. Mycket av samtalen handlar om att få klienten att förstå sina behov och uttrycka sina mål, men för att kunna beskriva sin situation och hitta vägar runt hindren behöver vi ibland ledas till andra tolkningar och få hjälp att minimera de perceptuella fällor som våra omedvetna kognitiva processer kan innebära. Om vi dessutom lyckas åstadkomma en samtals­miljö utan onödiga perceptuella störningar kanske vi dessutom lyckas nå större insikter och utvecklas tillsammans.

Så börjar min inlämningsuppgift i kognitionskurs nummer två, läs den på a10petax_KogF_inlup2. Jag skulle producera en rapport om ett kognitivt fenomen och koppla det till egna erfarenheter. Exempel på uppgift var att beskriva hur en trollkarl lurar oss med medveten avledning, hur kärlek och passion uppstår, när minnet sviker osv :) Jag valde det lilla ämnet att förklara de kognitiva aspekterna av coaching och tog en så stor tugga att jag var nära att storkna i tisdags kväll. Efter hjärnkramp och omtag skrev jag ur endast perceptions-perspektivet, dvs hur vi tar in sinnesintryck och vilka fallgropar som lurar runt hörnet. Jag insåg att jag har talang, och att jag nosat upp dessa effekter sedan tidigare. Nu fick jag vetenskapliga bevis på att jag gör rätt och ett spår efter mer…hur fungerar egentligen återhämtningen av minnet, och hur påverkas det av den sinnesstämning jag är i? Hur ändras minnet i efterhand av de nya minnen som lagras bredvid?

Wow, det här är så läckert :D

Rationella beslut – skulle inte tro det!

11 december 2010

Sitter i Vemdalen och pluggar Kognition. Tentaskrivningen ska vara klar på fredag och jag är inte klar med boken. Snacka om vilken beslutsprocess som satt mig i den här situationen :)

I sociologi läste jag ju om rationalitet och hur konstigt vi människor väljer ibland. Där förklarades beslut på grunder av rationalitet med social påverkan. Inom kognitionen försöker vi förklara beslutsprocesser ur ett tanke-känslo-perspektiv och dess effekter i neuroner och andra hjärnmojänger :) Det visar sig att det blir samma slutsatser, men ur olika perspektiv. Vi människor är inte rationella, och vi är lätta att påverka. Vi är väldigt utsatta för det sätt som omvärlden presenteras för oss, på det sätt vi förstår omgivningen i vilket beslutet ska fattas.

Testa själv på följande två problem:

Problem 1: Sverige är utsatt för en epedemi som riskerar att döda 600 personer. Det finns två olika program som kämpar för att vinna myndigheternas förtroende och få bekämpa epedemin. Vilket program väljer du?
A:  Tvåhundra personer överlever
B: Med en sannolikhet på 1/3 överlever alla 600, men en 2/3 sannolikhet att ingen överlever.

Problem 2: Sverige är utsatt för en epedemi som riskerar att döda 600 personer. Det finns två olika program som kämpar för att vinna myndigheternas förtroende och få bekämpa epedemin. Vilket program väljer du?
C:  Fyrahundra personer dör
D: Med en sannolikhet på 1/3 dör ingen, men en 2/3 sannolikhet att alla  dör.

Det spännande resultatet är att de flesta som svarar på problem 1 ovan väljer A, för det har visat sig att vi människor är obenägna att ta risker när vi har något att vinna. De flesta som svarar på problem 2 väljer D, för det har visat sig att vi människor är benägna att ta risker för att undvika förluster. Men egentligen följer de två problemen exakt samma logik med samma utfall och sannolikheter. Det är bara presentationen som ändrats!

Sa jag inte att retorik är viktigt ;D

Oförmågan att fokusera på fler än ett objekt

5 december 2010

Vilken fantastisk åkomma, simultanagnosia, som är oförmågan att kunna uppfatta fler än ett objekt åt gången. Jag läser vidare i nästa delkurs i kognition, och är inne i boken Cognitive Psychology – Mind and Brain och stöter på de mest makalösa egenskaper hos oss. Forskning har visat att vår uppmärksamhet är objektbaserad och inte spaitialt indelad. När vi ser överlappande objekt i rummet fokuserar vi ofta på en av dem, i sin helhet, och inte den del av rummet dit våra ögon tittar.  Skador på hjärnan, och i detta fall båda sidorna, de parietal-occipitala delarna, kan påverka vår objekt-uppmärksamhet på märkliga sätt.

Simultanagnosia är alltså en skada som ger den märkliga effekten att vi bara kan uppfatta ett objekt åt gången! Om vi har simultanagnosia, och förevisas tre cirklar, två röda och ett grönt och får frågan om alla objekt är av samma färg har vi svårt att svara eftersom vi inte kan uppfatta alla objekt samtidigt. Vi människor är annars fantastiska på att uppfatta avvikare i både bild och ljud. Mycket sker till och med innan vi uppfattar dem.

Men, om vi kopplar ihop cirklarna så att de med streck är förbundna, då har en patient med simultanagnosia mycket lättare att hantera situationen. Plötsligt är cirklarna förbundna med streck och kan därmed processas som ett enda objekt :) Vi har lagt till information i bilden, men underlättat för patienten! Det här anknyter klockrent till de grupperingsprinciper som de tidiga gestaltpsykologerna tog fram för hundra år sedan. Vårt tänkande och därmed vårt beteende påverkas av vilka möjligheter vi har att analysera en situation utifrån gruppering av objekt. Simultanagnosia är inte svart eller vit, av eller på och vi friska människor hanterar också uppmärksamhet och objekthantering olika.

Hur kan vi presentera vår information så att det blir lättare och tydligare för alla att tolka och bygga enkla objekt för fortsatt bearbetning? Om vi slipper ägna kraft åt det kan vi göra annat istället!

Vad är det som är viktigt – vem är hajen?

3 december 2010

Läste nyheterna lite slött. Såg artikeln om hajen i Egypten som Aftonbladet publicerat några vändor nu – och jag länkar medvetet inte till artikeln! Det uppges att två tusen svenskar har badförbud för att en (eller två) haj nafsat några badande i benet. Ingen dog, men de ådrog sig skador. Stora insatser för att få fast hajen, bild på haj på båten, uppspärrad käft och en känsla av makt, övertag och hämnd.

Hur usla är vi människor. Egentligen?

Jämför hajen med andra olyckor i världen. Malarian skördar mängder av offer. Sjukdomar och elände gör livet svårt för miljoner. Vi människor utsätter andra människor för vidrigheter som inte går att föreställa sig och som för sällan diskuteras och debatteras. Kvinnor är en ofta utsatt grupp. Läste en uppmaning från FN om läget i Kongo tidigare i höstas som får hajen i Egypten att blekna, så vitfenad den var. Kvinnor våldtas som en del i aktiv krigföring och sjuka plundringståg. Vad gör vi åt detta? Inte ett skit!

Hur usla är vi människor. Egentligen?

Att surfa på mänsklig energi

2 december 2010

Jag är nyss hemkommen från en fantastisk workshop med grymma deltagare! Vi kom inte igenom alla delar jag planerat, och vi kom inte fram till de resultat som jag trott och det var mer och spretigare samtal än jag kunnat föreställa mig. Men vilken energi och vilket engagemang! Vi jobbade med frågor ur alla perspektiv, både högt och lågt och positivt och negativt och… jaa… :)

Det var ett medlemsmöte i Sundsvall 42 som jag var med och arrangerade och agerade workshopledare på. Vi utvärderade traditionsenligt årets konferens men i år satsade vi hårdare på reflektion och kreativt skapande för framtiden. Tillsammans lyckades vi utmana både syfte och mål med föreningen Sundsvall 42, upprinnelsen till bolaget och konferensen Sundsvall 42 och de skilda intressen vi medlemmar har. Vi är ju både företag, myndigheter och kommuner som delar på samma förening. Vi vill stimulera kompetensutveckling på olika sätt, regional tillväxt inom IT-relaterad verksamhet, även om det senare var hett diskuterat. Vad är IT-relaterad utveckling egentligen? De bäst besökta föreläsningarna i år handlade om förändringsledning, ledarskap och arbetslivsutveckling :)

Att lotsa ett tjugofemhövdat gäng från sense of urgency via en swot-analys till konkreta actions och åtgärder är en utmaning. Det visade sig att den arbetsgrupp som jag ingått i och som tagit fram underlagen hade tolkat material på lite ensidiga sätt ibland, och gruppen protesterade och kompletterade. Hur häftigt som helst. Grupperna som arbetade med uppgifterna hade olika arbetssätt och olika tempo, men alla var väldigt produktiva. Det blev viktigt att styra arbetet och diskussionerna hårdare mot slutet eftersom kreativiteten och diskussionviljan ökade för varje minut som gick. Och jag som älskar att skapa förutsättningar för goda samtal och nydanande idéer. Där fick jag hämma och begränsa för klockans skull ;)

Att leda detta gäng mot mål var som att surfa på en stor våg av mänsklig energi! Det var ett konstant men ökande flöde ju närmre land vi kom. Vågen höll mig uppe och förde oss tillsammans framåt men det gällde att hitta rätt position för att få bäst känsla och utväxling. Väl uppe på stranden gäller det att tajma avslutet väl så att vi känner en harmoni när vi lämnar varandra.

Och så upplevde jag att det var :D  Tack alla som bidrog!!