Arkiv för månad februari 2011

Vem är jag? Varning för kognitivt virus!

28 februari 2011

Jag har nyss läst Developing through relationships igen för att skriva en seminarieuppgift om kulturens roll för social interaktion och kognition. Alan Fogel är riktigt bra och jag har fått nya insikter om relationer och utveckling av självet i samma kaliber som jag fått om förståelse när jag läst Targamas och Sandbergs torra men geniala Ledning och förståelse och om pekararitmetik av Kernighan&Ritchies The C Programming Language.

Det som fick mig att haja till rejält ikväll var utvecklingen av vår självinsikt. Genom kommunikation med andra i vår omgivning lär vi oss hur vi tänker och känner och hur vi beter oss tillsammans med andra. Vi lär oss hur andra tänker och känner och hur de beter sig tillsammans med andra. Genom att berätta om oss själva och lyssna på andra utvecklas vår uppfattning om oss och vi utvecklar löpande ett själv. Redan från vår tid som spädbarn fungerar vår interaktion med omgivningen som en spelplan där vårt själv gradvis formas och byggs. Från ett fysiskt omedvetet men gränskänsligt själv till en kognitiv och medveten uppfattning om vem jag är, som jag senare i livet med språkets hjälp dessutom kan kommunicera till andra. Jag kan ju svara på frågan Vem är jag? på många olika sätt.

Jag kan beskriva mig som snygg, lång, mörkhårig, välklädd, men detta är bara fysiska beskrivningar av min kropp och hur andra kan uppleva den. Jag kan beskriva mig som smart, snabb, klok, varmhjärtad, förvirrad, men det ger bara generella beskrivningar som har olika tolkning hos olika åhörare. De är dessutom statiska och visar endast upp en enda sida av mig själv. I mitt inre pågår dock ständigt dialoger mellan Jag och Mig (yes, jag är inte schizofren, läs boken ;) för att tolka tillvaron och utvärdera möjligheter.

Så om jag verkligen vill beskriva mig själv måste jag försöka hämta all den kognitiva kapacitet som är jag, tankar såväl som känslor, i stunden och historiskt. Jag måste sätta ord på alla de interna dialoger och diskussioner och debatter som skapar och skapat mitt ambivalenta jag. Jag måste beskriva alla de val och möjligheter som jag står inför, i varje riktning och varje sekund.

Men. När jag gör detta faller jag ju in i första styckets utveckling av självet. Genom denna beskrivning av mig själv som svar på frågan Vem är jag? kommer jag obevekligen att lära mig massor om mig själv. Dessa lärdomar påverkar då det själv som jag så febrilt försöker förklara och besvara, och jag får börja om från början.

Frågan Vem är jag? är alltså en oändlig loop och kan ses som ett kognitivt virus, och skall aldrig besvaras!

Skall aldrig besvaras!

Kval till Ungdoms-SM – Bildextra

27 februari 2011

Vilken fantastisk tävling vi arrangerade igår. Regionen hade kval till Ungdoms-SM i Storslalom och några av Sveriges bästa ungdomar var med och tävlade i Nolbybacken. Mycket hög klass på både arrangemang och idrottsliga prestationer! Tjejerna var i flera fall snabbare än killarna vilket tyder på hög klass i åkarleden :) Det var soligt och ljust, begynnande vårväder vilket glädjer en idrottsfotograf. Bilderna blev ruggigt bra, och det beror dels på vädret och dels på åkarna som i många fall gav allt de hade och lite till. Och det syns på bilderna, i kroppsspråket och ögonen. Coolt!

Du kan också titta på bilder från andra Nolbyaktiviteter.

Fylogenetisk utveckling – evolution av kultur

24 februari 2011

Teorin om spegelneuroner enligt Bauer handlar om att fylla våra neuroner i hjärnan med handlingsmönster genom social interaktion. Att vi har dessa neurala funktioner är ett resultat av evolutionens utveckling av vår hjärna. När människan grupperade sig i stammar på 150-200 individer, påpekar Gärdenfors, har de sociala relationerna och intrigerna blivit så många att det drivit på utvecklingen av människans hjärna rent biologiskt för att kunna hantera alla dessa.

Men, som forskning på apor visar (Schanker & King, 2002) så kan apor som växt upp i mänsklig interaktion lära sig mycket mer än de gör tillsammans med apor i det vilda. Det uppfattar jag som att vi människor förvaltar ett väldigt stort evolutionärt arv i vår kultur och vårt beteende, vilket inte är genetiskt överförbart utan utvecklas till nästa generation via kultur och uppväxt. Våra signifikanta andra interagerar med oss från första stunden efter vår födelse. Fogel beskriver hur vi genom denna samreglerade interaktion lär oss att kommunicera, definiera vårt själv och att uppfyllas av den kultur som vi växer upp i. Sett ur ett fylogenetiskt perspektiv så bär vi människor på en fantastisk skatt som Fogel snuddar vid med Development arises from being a participant in a dynamic discourse with other people. Skatten är den kultur och den kommunikation som vi byggt upp under tusentals år av evolutionärt tryck, som tillsammans med den biologiska utvecklingen gör att vi är de människor vi är idag och att vi ständigt utvecklas som art.

Har aldrig tänkt på att evolutionen utvecklat annat än gener och biologisk förmåga, men inser nu att kultur och beteenden utvecklas genom generationerna och förs över genom de viktiga första årens uppväxt.

Vilken rolig uppmärksamhet

22 februari 2011

Vem blir inte glad av lite uppmärksamhet och beröm? Jag har uppmärksammats av coachbranschen.se som skrivit en fin, uppskattande och rekommenderande artikel om bloggen och dess innehåll. Inför hänvisningen till länken till peterA.se skriver de bland annat:

Alla lär vi oss nya saker på olika sätt. Vissa har akademisk teoretisk läggning, andra är praktiska ”doers”. För den som gillar det intellektuella men samtidigt roande är Peter Axelssons blogg ett gottebord!

Ett gottebord gott folk :) Det här är ett gottebord! Hade inte kunnat säga det bättre själv, men det är ett nyttigt gottebord, inte bara med sötsaker för fredagsmyset, utan som gurk- och morotsstavar som kan avnjutas dygnet runt, veckans alla dagar ;D

Spegelneuroner och teamutveckling

15 februari 2011

Skrev ett inlägg i kognitionskursen idag. Det handlade om min nya fluga – spegelneuroner. De är helt fantastiska. Det är motoriska och sensoriska neuroner som används för att styra kroppen och för att känna sinnesintryck och emotioner. De aktiveras när vi ska göra något, eller när vi känner något. Övriga systemet i hjärnan använder dessa för att styra våra handlingar. Men, de reagerar på samma sätt när vi ser andra utföra handlingar, eller utstråla emotioner. När jag ser någon sparka en boll aktiveras de spegelneuroner som jag själv har laddat med programmet sparka en boll. På samma sätt aktiveras spegelneuroner när jag ser på ditt kropsspråk och ditt ansiktsuttryck att du är ledsen eller nedstämd. Mina spegelneuroner triggar signaler som gör mig nedstämd och som får mig att intuitivt förstå att du är lite deppig. Jag kan då använda ett beteende som passar till vår gemensamma situation, och vi samspelar utan att vi märker det. Det är så coolt!

Insikten om spegelneuronerna och deras möjligheter har gett mig en ny syn på mänskligt interagerande och dess möjligheter i organisationsutveckling. Bauers redovisning av spegelneuronernas funktioner går ut på att motoriska och sensoriska neuroner reagerar på liknande sätt när man ser någon utföra en handling som när man utför handlingen själv (Bauer, 2007). Det är till och med så att när vi hör någon prata om en handling uppnår vi liknande neurala reaktioner. Spegelneuronerna ger oss möjligheter att inte bara förstå andras handlingar och sinnesstämningar utan att också känna som andra gör. När jag ser någon gråta blir jag själv ledsen. När jag ser någon ta sats mot en fotboll förstår jag den andres intention och kan själv fortsätta handlingen i huvudet och räkna med att fotbollen sparkas mot mål. Vi hamnar i resonans då våra spegelneuroner aktiveras genom interaktion med en annan människa.
Spegelneuronerna finns hos oss från födseln, men för att vi ska kunna spegla och uppnå resonans måste vi ladda handlingsneuronerna med program och manus som kan tolka det som tas emot av visuell, auditiv eller annan perception för att skapa resonansen i spegelneuronerna. Denna programmering görs under de tidiga åren som spädbarn i tät samverkan med de närstående vuxna och fortsätter livet igenom. Spegelneuronerna kan både hjälpa oss att uppleva vad en annan människa gör, men också varför, dvs. hennes intention, vilket visats i experiment (Rizzolatti, 2005) där vi med hjälp av vår upplevelse av situationen och den andra människans beteende kan förutsäga vilken intention som ligger bakom handlingen.

Jag upplever att det här är av stort intresse om vi ska kunna skapa effektiva samverkande team i våra organisationer. Istället för att ta fram detaljerade rutiner skulle vi arbeta med resonansskapande handlingsmönster som stöder vår verksamhet. Om jag förstår min kollegas beteende och dennes intentioner kan jag anpassa mitt beteende till detta så att vi båda uppnår resonans, blir mer flexibla och når våra gemensamma mål. Vi försöker ofta utveckla våra organisationer på ett sätt som liknar Bauers beskrivning av barn med autism ”genom att utveckla en mycket komplex analytisk intelligens med vars hjälp de, om än på ett omständligt och tidskrävande sätt ’räknar ut’ sådant som andra spontant förstår.” (Bauer, 2007:64).

Men hur når vi dit?

Jobbigt när det blåser men…

12 februari 2011

…när det flyger in kola i min öppna mun känner jag styrka att fortsätta utsätta mig för stormvindarna :) Tre veckors sjukdom och VAB har kombinerats med planering för Mias födelsedag i torsdags, hennes stora fest ikväll, flertalet offerter på jobbet, kulturresan som startar och så den nya kursen i Social Interaktion och Kognition.

Mias födelsedag blev en höjdare! Hela dagen var fylld av firande och mys, och kvällen avslutades med jättegod mat och fantastiskt Amaronevin, tack Johan ;D När sådana kolabitar flyger omkring i stormen och hittar sin väg in i munnen, då är det mödan värd ;) Ikväll har  vi planerat fest, och det kommer att bli kanon. Jag vet redan nu att det blir mödan värd, så där är en till kolabit.

Idag på förmiddagen tog jag det första diagnostiska test-quizet i kognition. Det är första gången jag gör ett tidsbegränsat prov på webben, och det var rätt nervöst. Jag hade 28 minuter på mig för 25 flervalsfrågor (fem val per fråga). Jag hade två hela böcker (!), fyra artiklar och fyra inspelade föreläsningar att studera, och jag låg som vanligt efter i studietakten :) Läste det sista i spegelneuronboken igår kväll, övade genom att snabblyssna på föreläsningarna nu på morgonen, skickade barnen ut i snön och frun i duschen…och sen på’t bara.

Kolan flög rakt in i munnen :) Jag lyckades klara gränserna för både G och VG med 23 rätt av 25 möjliga. Phjuhh, så skönt, och den här gången klandrar jag inte mina förberedelser eller min förmåga att dra på mig så mycket. Jag gillar ju det här och gör det ju fantastiskt bra! Mer affirmationer :D Ikväll ska jag festa och fira allt!!

ps. Spegelneuroner, that’s the shit! Du kommer att höra mer om det :)

Hjärnan endast en deltagare

7 februari 2011

Jag som alltid satt min hjärna i första rummet. Den har alltid stått ut som något speciellt och högt värderat hos mig. Jag har märkt konstiga effekter av LCHF-dieter och känt att jag inte funkat och att hjärnan inte fått sin energi. Såna dagar är jag inte mig själv, det är svart i skallen och jag funkar inte, varken på möten eller för mig själv. Jag har skrattat åt historien som rövhålet som kroppens chef, och det ologiska i den liknelsen. Kom igen, hjärnan är ju the shit. Det är därför jag nu läser kognition. För att förstå.

Döm om min förvåning när jag hugger tag i en cool bok för att starta tredje delkursen i detta läsårs kognitionsstudier. Det är Developing through relationships av Alan Fogel.  Titeln lockar ju till fantasieggande tankar om hur vi utvecklas genom de relationer vi har i livet, från nyfödd till pensionär. Boken börjar också där, i det nyfödda barnets första trevande steg att lära sig beteenden som fungerar i den kultur hon föddes i. Fogel ställer upp spännande frågor om kulturen som definierar kommunikationen i en relation. Kommunikationen baseras på det beteende som vi lärt oss genom åren, ett beteende som har sina rötter i kulturen som vi lever i. Den kultur som alltså ska institutionaliseras i den lille människan genom kommunikationen, som ju i sig alltså är en produkt av kulturen som… Hehe, ja ni hör ju själva hur oändligt detta loopar :) I just love it! Så där knasigt och svårt fortsätter boken…

Men så kommer jag till avsnittet om system, där Fogel vill visa oss att relationer och den medföljande kommunikationen inte följer regler eller förutbestämda lagar. Vi skapar detta tillsammans, as we speak. Han kallar det för co-regulation och går ut på att vi testar oss fram till ett gemensamt kommunikationsmönster. När jag vill avsluta telefonsamtalet börjar jag sammanfatta, höja röstläget, lägga in ”Ja, men då säger vi så…”. Min samtalspartner väljer hur mycket vikt han vill lägga vid de signaler jag sänder och vi dansar verbalt mot nya omtag i samtalet och handskakningssteg mot ett avslutat samtal. Det följer inga givna regler utan beror på ämnet, vilka som talar och när detta sker samt en massa andra variabler.

För att förklara detta lägger alltså Fogel in begreppet system, och jag köper det fullt ut. Hey, jag myntade fabeln om gnuer och krokodiler som inte kan förstås genom ett separationistiskt synsätt utan endast genom ett systemiskt, om än kanske väl förenklat. Men för att beskriva detta system detroniserar han fullkomligt hjärnans position i människan! I ett mänskligt system, menar han, är hjärnan endast en del av helheten. Med systemet upphör hjärnans och hjärtats tyranni över kroppen. I och med detta blir det fysiska hem som dessa två huserar i en viktig del i helheten där kropp, emotioner och tankar är en lika stark tre-enighet som fysik, kemi och biologi :)

I det historiska perspektivet är människan är inte längre slav under en kung eller en gud och kroppen är inte längre slav under hjärnan. Men å andra sidan, det visste ju Foucault på sin tid ;)