Arkiv för månad juni 2011

Det satt en lapp på kylskåpet

28 juni 2011

Sitter på jobbet, de sista febrila minutrarna innan den hägrande fiskeresan till Kiruna och Råstojaure. Jag har gjort en omtenta på kognitionskursen, den sista som är kvar. Det sket sig den här gången också. Jag fick 11 rätt av 20 möjliga och är sur som ättika. Man ska ha 12 för tt få godkänt så nu måste jag göra den en gång till innan måndag 1200 för att få ut poängen :( Jag fattar inte hur det kan gå så erbarmligt illa när det gått så bra i de skriftliga uppgifterna!? Det är inte underligt att jag känner mig lite sänkt efter tre underkända online-tentor…

Då är det skönt att ha andra ställen att hämta energi från. Snart ska jag lämna kontoret för att ha en myskväll med Mia, utan barn. Jag har packat klart för resan så jag kan fokusera på en stund med rosévin, räkor, rökt lax eller annat gott. Dessutom så hämtar jag kraft i andra exempel på att jag är värd mer än en sketen tenta. När vi kom hem från Tärnaby i söndags satt en lapp på kylskåpet. Den ger så mycket glädje och energi, ur så många olika perspektiv att det kan lyfta mig ur vilken grop som helst :D

Ibland kan man behöva lugn

27 juni 2011

Åkte på midsommarledighet i Tärnaby förra torsdagen. Lovade vitt och brett att jag kunde ha telefonmöte i bilen och granska ett dokument under helgen och till och med producera lite återkoppling. Det kan ju låta korkat, visst, men det är en investering för att kunna ta vila när semestern kommer utan för mångta lösa trådar. Det är i varje fall vad min rationella del försöker säga min sunt förnuftiga del av hjärnan ;)

Väl uppe i Tärnabys fjällmarker där myggen precis börjat kläckas inser jag att datorn är kvar hemma i stan. Hur i helsike gick det till? Vi åkte på torsdag vid lunch och jag hann vara på ett möte på förmiddagen. Så jag hade bevisligen haft datorn i bilen men tagit ur den innan vi packade!? Någon del av mig hade medvetet packat ur prylarna och gett blanka tusan i att packa tillbaka dem. Inte ens ett anteckningsblock hade jag med mig. Jag hade lite mejlväxling via telefonen men basicly så var jag arbetsfri hela helgen. Det poppade och sprakade i huvet av och till men det hade ingenstans att ta vägen så det har bara lagrat upp sig :) Rent fysiskt har vi dock haft mycket att göra. Både gräsklippning, sjösättning av båten, installation av sommarvattnet, vedstapling och så lite fiske. Innan vi åkte hem i söndags blev jag tvungen att skriva små notiser i anteckningsappen för att inte glömma bort alla saker jag ska göra innan fiskeresan på onsdag, smarta koncept som jag måste beskriva och insikter som jag bara vill komma ihåg.

Men det var rätt skönt att ladda batterierna, både mentalt och fysiskt. Hem körde vi på kort tid, jag var pigg och alert alla femtio mil! Hemma hann jag med en springtur på ny rekordtid. Öppnade första halvan i 4:30-tempo men tvingades sedan bita i gräset och rundade de 7,6km till slut på 38:40, en dryg halvminut snabbare än tidigare :D

Så det kan vara skönt ibland att få lite lugn och ro :) Förhoppningsvis hinner jag få ur mig mer ur systemet så att jag kan vara till fullo avslappnad när vi drar till Kreta!

Vad är du ute efter – egentligen

23 juni 2011

På en fantastisk workshop för några veckor sedan fick jag en skön ingivelse. Vi arbetade med reflekterande team och hade ett konkret uppdrag att redovisa utvecklingsidéer internt i organisationen, från medarbetargrupper till ledning. Ur ett organisationsutvecklingsperspektiv hade vi samtidigt fokus på öppenhet, lyssnande och feedback i olika nivåer. Det gick väldigt bra och gruppen som helhet tog några steg uppför kommunikationstrappan under workshopen.

Men mitt i (upplever jag :) började de känna sig trygga och bekväma. De visste hur de kunde bemöta varandra, och de visste hur de kunde samtala inom det reflekterande teamet. De började ägna tid åt långa resonemang, och glömde bort ambitionerna om att lyssna och försöka förstå den andres perspektiv. Vi hade pratat om röd och grön zon, och olika nivåer av öppenhet och lyssnande och vad det kan ge för effekter. Det är dock väldigt lätt att falla tillbaka till sina normala mönster när man blir ivrig och känslomässigt berörd, positivt eller negativt. Då kom jag på The Thing on a String Theory och ritade bilden nedan.

Thing on a String Theory

Jag ritade den på ett blädderblock, förklarade dess uppbyggnad och ställde frågan till ledning och medarbetare om de medvetet hade bestämt sig för var de skulle befinna sig i mötet. Det hade de ju inte, men medvetna val var också med som ett tema för det här programmet så det var viktigt att ta upp. Det är en sak att arbeta hårt för att övertyga den andre om att jag har rätt. Men det är en helt annan sak om jag inte ens är medveten om det. Om jag vet vad jag gör har jag förmågan att ändra beteendet, och det var det jag hoppades på.

Men, jag hoppades på lite för mycket. Bilden blev uppskattad men beteendet fortsatte. Jag tror att man har utrymme för en viss mängd förändring innan det tar stopp och är fullt :) Sen tar det liksom slut på energi och man behöver vara på det nya trappsteget ett tag och träna sig. Deltagarna i programmet gjorde stora framsteg och började att vara väldigt ärliga och öppna på den översta nivån i String-teorin och det är ett väldigt bra steg. Men nästa steg är bättre och nästa och nästa… ;)

Men var är du? Vad är du ute efter i mötet med andra – egentligen?

Jag står på en boll och balanserar

20 juni 2011

Det är som vanligt väldigt mycket. Dessutom är det som alltid ännu mer strax före semestern. Just nu är det dock mer än det brukar vara, både jämfört med vanliga fall och andra perioder före tidigare semestrar. Jag har gått och skrockat förnöjt över att jag haft mycket att göra, många uppdrag och att jag ständigt får context-switcha. Jag har analyserat mig i kognitionskursen och sett på de tankeprocesser som jag driver under en hektisk dag där jag har stora utmaningar att hålla arbetsminnet intakt när det ringer och mejlas och byts möten stup i ett. Jag påbörjar ett arbete och laddar arbetsminnet med mängder av intressanta mojänger och etfersom jag är duktig på att hålla många saker i minnet samtidigt är jag effektiv och hittar lätt mönster och samband och kan associera mellan dessa snabbt. Men när det ringer eller dyker upp ett mejl eller ett nytt möte som ska starta så måste jag switcha ut det jag har i skallen nu och byta till nya mojänger för det nya mötet. Det tar tid och det innebär en risk att glömma bort det jag tänkte på tidigare. Jag har dock lite tekniker för detta och skriver mycket anteckningar just för att underlätta dessa korta minnes-switcher och för att komma ihåg bra idéer som annars riskerar att ramla ur systemet innan de fastnat i hjärnan.

Det svåra är dock att det ofta blir så att jag gör flera saker samtidigt. Jag sitter på ett möte samtidigt som jag skriver på ett mejl eller en sammanställning av förra mötets resultat som jag måste komma ihåg :) Då krävs det att jag momentant kan switcha mellan de två arbetsområdenas minnesmojänger. I ena stunden ställa frågor eller kommentera på ett möte, och i andra stunden fortsätta rita på planen för nästa möte… Jag klarar det också, och jag gör det jäkligt bra! Jag blir inte så närvarande som jag vill vara eller som jag brukar bli, men det går…på andras bekostnad dock. Problemet är att det drar sjukt mycket energi och det kostar alltså rent kroppsligt att arbeta så. Jag märker att jag blir trött och att hjärnan behöver mer bränsle och oftare. Det finns ju hälsokost som hjälper till men frågan är om det egentligen funkar eller om det bara är en placeboeffekt. Kolhydrater och fysisk träning är dock bra för trötta hjärnor…

I fredags sov jag över ett möte jag skulle ha direkt på morgonen och det är inte riktigt likt mig. Kroppen skrek dock på sömn så det var säkert rätt gjort. Jag tycker dessutom om mig lika mycket efter det som innan så det är nog ingen större fara. Jag är väl också rädd att misslyckas (se detta coola inlägg från Paulo Coelho i frågan), men det inkluderar inte översovnongar. Det ger dock en signal att jag bör minska mina åtaganden och ta semester :) Ett av de mer intensiva uppdragen tog slut förra veckan, och med många och stora applåder levererade vi ledningsutvecklingsprogrammet med ledningsgruppens kommentar till middagen ”Det bästa som hänt under min tid på företaget!” :) Skoj att höra och skönt att höra eftersom vi var lite kritiska mot resultatet hehe ;)

Så högst uppe på bollen, med balansen för ögonen, försöker jag att hantera livet. Helgen gick åt till födelsedagsfirande fullt ut och jag varken jobbade eller pluggade. Hann mysa med familjen på Himlabadet och i ryggisspåret. Kickade igång styrelsearbetet i Nolby Alpina SK i söndags kväll och det är väl det enda orosmolnet för gudarna ska veta hur mycket tid mitt engagemang och min stora mun kommer att kräva av mig ;D Men det blir till hösten det…
…nu cyklar jag hem för att få igång hjärnan efter en contextswitchad dag ;)

Bedöm dig efter egen måttstock – inte andras – eller?

14 juni 2011

Idag på skolavslutningen höll rektor ett färdigskrivet och från papper innantill reciterat tal till eleverna. Bortsett från det faktum att jag fick en ganska stel och oengagerad känsla fastnade jag för en strof i hans budskap. Han sa till sina åhörare ”Bedöm dig efter din egen måttstock, inte efter andras” och det lät ju ganska klokt vid en första anblick. Klart att man ska skita i vad andra tycker och tänker och gå efter det som känns rätt för en själv. Eller nja, att fullständigt skippa andras bidrag till den gemensamma tanmkeprocessen är nu ganska dumt eftersom det ger en lätt statisk relation och man upplevs antagligen som rätt socialt inkompetent ;) Men poängen rektor ville peka på var att gå efter sitt eget huvud, sitt eget hjärta och sin egen magkänsla.

Men, i flera samtal under de senaste veckorna, både med mig själv och andra, och senast idag i frisörstolen, har jag hamnat i ämnet egna krav och tillräcklighet. Av en slump (?) omger jag mig med människor som har höga ambitioner, som sätter upp utmanande mål och som ställer krav på sig själva som alldeles för ofta är omöjliga att uppnå. Det ger till effekt att omvärlden står häpen bredvid och undrar hur mänskan hinner med, klarar av och orkar, medan mänskan själv ondgör sig över sitt ständigt usla resultat, försenade leveranser och ouppnådda mål. Det kan i förlängningen ge en besvikelse över sitt låga värde för omvärlden, och mest skrämmande av allt för sig själv!

I dessa fall är ju rektorns ord rena giftet. Jag försöker att peppa alla ambitiösa med samma affirmationer och samma mantran som jag göder mig själv med när jag hamnar på fel sida självkärlek och självuppskattning och ser ner på mig själv och mina resultat. Det handlar om att inse att många är nöjda med det jag gör och att många tycker om mig för den jag är. I det fallet är andras tyckanden och kännanden en viktig referensram för att väcka mänskan från sin självkritik. Om jag passerar andras förväntningar när jag känner att jag gett 50% och att det inte räcker för mig själv trots att jag nått 100% då är jag illa ute och rektorns ord är livsfarliga.

Då gäller orden från peterA. Om nu andra uppskattar mina prestationer och min person, så är det inte mer än rätt att jag gör det också. Jag börjar med att berömma mig själv för det jag gör, så att det inte bara är andra som gör det. Jag fortsätter med att tycka om mig själv när jag får beröm, oavsett vem det kommer från. När jag gjort detta en period och min självkärlek växt sig starkare utmanar jag andras uppskattning och kärlek genom att säga nej och inte ställa upp på allt, genom att göra något lagom och inte prestera max överallt och att säga min mening på ett ärligt och öppet, men också nyfiket sätt istället för att hålla med eller vara tyst. Här fungerar rektors ord bättre. Med fortsatt egenuppskattning och egenlärlek blir min egen måttstock den viktigaste. Genom den blir jag uppskattningsbar hos andra. Genom den blir jag omtyckningsbar hos andra.

Den som inte uppskattar sitt eget arbete är svår att berömma.
Den som inte älskar sig själv är svår att tycka om.

Men det är inte bara att vrida om en knapp och sluta med det dåliga samvetet. Det börjar här och nu med ditt första beröm, och din första kärleksförklaring till dig själv. Det fortsätter med nästa och nästa och nästa… ;)

Läst på en väggen i en möteslokal

13 juni 2011

Hittade denna fyndiga och smilbandstöjande text på väggen i en möteslokal häromveckan:

Why not a meeting?
Are you lonely? Do you hate having to make decisions? Do you rather talk about it than do it? Then, why not hold a meeting! Meetings are great if you want to: See other people. Sleep in peace. Offload decisions. Write volumes of meaningless notes, feel important. Impress or bore your colleagues. All this when you are supposed to work.

Som professionell möteshållare, senior workshopledare och en tyckare i världsklass tog jag åt mig av texten direkt. Men istället för att ge upp och erkänna mig besegrad vände jag i vanlig ordning på steken och undrade varför det saknades frågor om de nödvändiga mötenas upplägg :) Det finns ju väldigt många situationer där människor ses i fysiska möten och som utvecklar både människor och produkter. Tyvärr glömmer vi alltför ofta bort att det alltid finns möjligheter att förbättra våra relationer och utöka vår förståelse om oss själva och våra medmänniskor!

Why not a workshop?
Do you want to participate and act together with colleagues? Do you want to train your communication? Do you want to learn while doing? Then why not arrange a workshop. Workshops are great if you want to: Learn more about yourself and your coworkers. Be in an open and green environment. Create common results. Extend your relations and create efficient teams. All this while working away. Happily and effectively ;)

Jag – en slickepinne

9 juni 2011

Vådan att jobba med de smartolistiska

8 juni 2011

Smartolistiska människor är både smarta och har förmågan att se helheter och detaljer inom många områden, och de kan vara ganska jobbiga. Har under senaste veckan haft några close-encounters med vänner som mött sådana typer :) Det går alltid ut på att ett samtal har svårt att landa på rätt nivå eftersom den smartolistiske alltid har ett mer holistiskt eller mer detaljerat sätt att se på den aktuella frågeställningen, alternativt hittar han eller hon något som inte stämmer.

Ett hypotetiskt exempel. Jag tänkte att vi skulle åka kanot längs Sveriges kust. Från Haparanda till Smygehuk, en resa på grovt 100 mil. Nej nej säger den smartolistiske, det beror ju på hur man mäter och hur vi paddlar! Om vi går in i varje bukt och vik och lägger till i varje hamn kommer vi att lugnt passera 200 mil, styvt :) Och förresten, tillägger han, så åker man inte kanot, man paddlar. Närheten till besserwissern är uppenbar, men gränsen passeras inte.

Ett praktiskt exempel. Under en workshop deltar en smartolistisk person som är på dåligt humör och irriterar sig över det mesta. Hon hittar ständigt brister i logik och detaljrikedom. När någon berättar sin historia ”Och som ett exempel så hade vi ett möte med typ hundra pers, och där…” så avbryter hon och säger ”…det var max 80!” :) Oavsett om det är rätt eller ej så tappar mötet tempo och berättaren förlorar för en stund sin energi och får starta om…

Ett roligt exempel. Vi modellerar begrepp, och en person hittar ett bra begrepp som döps till Företag och det beskrivs med relationer och attribut. En smartolistisk deltagare ser att det inte räcker och frågar var Förening tar vägen. Den är ju väldigt lik men ändå inte identisk, så varför skiljs de åt, och varför inte skapa Organisation. Det finns alltid fler options för de smartolistiska och det kan vara en vånda att ha med dessa smarta personer att göra, men de kan också vara till stor hjälp ;)

John Travolta i filmen Fenomen spelar en roll som är smartolistisk. Han är överintelligent som har svårt att förstå frågarens nivåer av frågor. Det handlar helt enkelt om en social förmåga att kunna sätta sig in i sin medmänniskas referensram som formar frågan. Då vet vi svaret och om det krävs en handling som åtgärd. Frågan vid matbordet ”Peter, kan du skicka smöret” handlar ju inte om att jag ska svara ”Ja” utan att jag faktiskt ska skicka smöret på en gång :) Även om det var ett dåligt exempel eftersom det var ett uppenbart socialt uttryckt behov som få vidsynta missar så beskriver det ändå rätt väl vad det handlar om.

Smartolistiska människor är fantastiska, men det måste kombineras med sociolistiska, dvs socialt intelligenta holister :) Nu är det ju inte alltid så att de smartolistiskas motfrågor är tecken på social ointelligens…det kan lika gärna vara ett smart sätt att utmana en social relation och att utveckla en gemensam situation ;D Som coach och konsult, som ledare av workshops i förändring är det dock viktigt att skapa förutsättningar där de smartolistiska kan utnyttja sina styrkor på ett konstruktivt sätt. Gärna i grön zon ;)

Undrar var jag är i allt detta?

Är nationalitet den största kulturella pålagan

7 juni 2011

Kultur enligt Rogoff är gemensamma kunskaper, vanor och värderingar och som visar sig i gemensamma kulturella handlingar, praktiker. Vi är inte medlemmar i en kultur, menar hon, utan deltagare i dessa gemensamma aktiviteter. Därför är det roligt att se hur viktigt det är för oss att definiera det svenska :) Vi firade nationaldagen igår, och det är ju en dag för att fira det svenska landet, den svenska historien och den svenska kulturen. Det är rätt känsligt att prata om svensk kultur och ofta pratar vi om det mångkulturella för att det låter väldigt mycket bättre. Tyvärr finns det andra som inte erkänner den mångkulturella nyttan och tycker tvärtom. Idag pratades det från Stora Torget i Sundsvall om både ursvensk kultur och om nya influenser genom de invandrare som flyttat till sverige och berikat vårt land.

Det roliga med kulturdiskussionen är dock att nationalistiska högtider utgår från att vi tillhör en kultur på grund av medlemskap och inte genom deltagande. Jag kan vara svensk trots att jag har få seder och bruk som är lika majoriteten av svenskar. Men om vi ser det tvärtom, så är det möjligt att delta i de flesta av de svenska vanorna och vardagssysslorna utan att få kallas svensk. Det hänger liksom inte ihop.

Vi mixar nationalbegreppet och det medborgerliga medlemsskapet i staten Sverige med kulturbegreppet och deltagandet i de gemensamma vardagssysslor och högtidsritualer som kan kallas svenska. Då kan vi dessutom tillåta oss att ha multipla kulturer som körs sida vid sida. Som vi kan delta i när vi vill. Vi måste inte vara bestämda till den statiska Svensken utan kan röra oss fritt som den dynamiska kulturätaren som deltar i den amerikanska frukosttraditionen, den franska redovisningstraditionen på förmiddan, slinker in i den turkiska matkulturen över lunch för att sedan ägna eftermiddagen åt svenska byråkrativanor med kort inspel av en finsk pinne till det colombianska kaffet…

Om vi kan lyfta oss från oket nationalitet, om vi kan skilja svensk kultur från svensk nationalitet så kanske vi kan mötas i kulturellt mer utvecklande möten :)

Jag – en snackis

1 juni 2011

För en oherrans massa år sedan samlade jag på serietidningar och serieböcker. Jag hade ett par tusen exemplar, varav många förstanummer och hela utgåvor av vissa tidningar. Det fanns stora magnifika serieböcker om Walt Disney’s olika figurer och de hade samma namnsättningsmönster. Bäst var såklart Jag – Kalle Anka som handlade om Kalle och vände ut och in på honom tillsammans med ett urval av de serier som gjort honom till den han var. Det var inget Barks-fokus som i Guldböckerna eller den rena Barks-serien utan det var fokus på Kalle.

I lördags när jag var på rockfesten hamnade jag i samtal med några personer om bloggen och lite olika texter som jag skrivit. En kommentar var om mitt inlägg som handlade om min oduktiga kväll :) Det hade blivit en snackis i fikarummet! Det var lite häftigt att höra. Dels som en rent egoistisk bekräftelse och dels som en skön känsla att det faktiskt finns några som läser och funderar och att det kanske ger effekter. Tänk  om en enda person läser om det oduktiga, ändrar sitt eget beteende och skapar sig en oduktig kväll och därmed hittar kraft och andra perspektiv…? Det vore ju värt hur mycket som helst :)

Jag har sett mig som en snackis, som pratar väldigt mycket, man kallar mig verbal. Men nu har jag fått en annan beskrivning av det begreppet.

Jag – en snackis. I like!