Arkiv för månad september 2011

Mål-framgångsfaktor eller efterhandskonstruktion

27 september 2011

Jag har under några månader gått och grunnat på om mål och strategier verkligen är drivkrafter bakom framgång. Låt mig utveckla. Jag har hört människor som tydligt förklarat att utan mål kommer man ingenstans, och man måste ha klara och tydliga strategier för hur man ska ta sig dit. Jag har inte haft en tydlig och förklarad målbild med mitt liv men jag tycker att jag lyckats ganska bra…med många saker i varje fall. Nu i efterhand kan jag säkert peka ut faktorer som varit framgångsrika och bidragit – val av utbildning, anställningar, smarta misstag att lära sig av, resor osv. Men inte var dom medvetna när det begav sig!

I många andra fall har jag misstänkt att de som beskrivit sitt resultat påfallande ofta tweakar sina minnen av planeringen inför arbetet så att det ska passa in på det sätt som de verkligen utförde uppgiften. Som i en forskningsrapport, där jag får skriva om syfte och problemformulering beroende på vad empirin ger vid hand i analysen ;) Om det är så, att strategier endast är en efterhandskonstruktion, vad är det då som gäller? Då är det andra saker som är viktiga. Vad händer då med alla framgångsböcker som skrivits? De blir bara reflektioner över skeenden som gått bra, men av anledningar som aldrig kommer med i boken!

Jag tror att det är så här. I många fall i varje fall. Jag tror att det finns andra ingredienser i framgång, dvs att nå sina mål, än bara tydliga mål och smarta strategier. Engagemang, intresse, förståelse, trygghet, kommunikation, diplomati – en massa ofta oreflekterade beteenden som vi bär med oss och använder oss av, utan att vi tänker på det. Ta exemplet med The Marshmallow Test, förmågan att avstå direkt stimulans för en större belöning längre fram i tiden. Det finns forskning som visar att det är framgångsrikt att klara av att avstå en godis, att ha den karaktären och viljestyrkan. Och då måste det finnas fler faktorer…

Jag satte upp ett mål att klara halva Lidingöloppet på 1:20, dvs en kilomtertid under 5:20. Jag trodde att jag skulle kunna klara det med tanke på milfarten på 5:12 och tvåmilsfarten på 5:45 på träning. Med hängivenhet och engagemang har jag tränat för detta mål i fem veckor och i lördags sprang jag själva loppet. Jag startade alldeles för fort, och jag hade inte tränat för den här typen av terränglöpning med massor av backor och det var massor av folk runtomkring vilket störde min löpning och mitt tempo. Trots detta klarade jag av att nå mitt mål och nådde 1:18:58. När jag kom i mål var jag besviken för jag kände att jag hade mer att ge, och att jag fegat ur sista fem istället för att ge allt. Jag varken kräktes eller låg utmattad när jag kom i mål. Jag tror att jag visste att jag hade målet i sikte och att jag inte tog ut mig maximalt. Målet blev en fälla som jag ramlade i. Efteråt blev jag glad och med rätta nöjd över prestationen och började efterhandskonstruera faktorer som gjort att jag klarade mitt mål…trots att jag borde ha nått 1:15 eller nåt ;)

Nej, vi behöver lägga mer fokus på den rena och skära energin och hängivenheten som kan föra oss längre än vi vågar måla upp framför oss. Om vi sedan når dit eller om vi fastnar på vägen spelar ingen roll, men då behöver vi heller inte beskriva någon massiv förklaring om varför vi misslyckats :)

Att jag kom på plats 645 av >4400 deltagare och att jag blev 5:e bäst av alla Sundsvallsbor i klassen 15km gjorde det dock inte sämre :D
Sa jag att jag är svagt narcissistisk?

Ingen bryr sig – men jag bara måste skriva. Förlåt!

20 september 2011

Jag ber om ursäkt. För jag vet. Det är ingen som bryr sig! Eller, det kanske det är? Men det är åtminstone ingen som orkar ägna tid åt att bry sig. Eller, det kanske det är? Men det är definitivt ingen som orkar ägna tid åt att bry sig på bästa sändningstid i en kanal som finns framför näsan! Risken för att någon skulle bry sig försvinner dessutom obenhörligt om frågorna berör människor vi inte känner, som lever på andra sidan jorden, och som drabbas i såna mängder att den enskilda individen försvinner i de tusentals eller miljontals som har det svårt. Och när ingen bryr sig om okända människor på okända orter kan ju heller ingen beläggas med ansvaret att bry sig det minsta om djuren. Som fångas, slaktas och utrotas i en takt som sällan skådats. Dom här frågorna är enskilt så viktiga och konsekvenserna så starka att var och en skulle kunna uppröra och framkalla gråt. Om nu någon skulle bry sig. Jag läste en tweet av Hans Rosling om situationen på Afrikas Horn som för få har tagit del av, men som verkligen berör på ett obehagligt sätt för den som läser.

Jag ber alltså om ursäkt för att jag stör, för ingen vill läsa inlägg om tillståndet i världen! Jag vet det. Åtminstone inte på bästa sändningstid i en kanal som finns där mitt framför näsan! Jag vet det också. Och intressanta inlägg och dynamiska dialoger på twitter, facebook, bloggar och andra sociala kanaler är ju inte till för att vi ska förstå mer och försöka bli bättre människor, utan för vår förnöjelse, för att vi ska tillgodose våra behov av att tillhöra en grupp och få vår dagliga dos av bekräftelse. Jag vet allt detta. Jag vet av egen erfarenhet för jag är precis likadan! Jag såg igår på ett avsnitt i en serie som BBC producerat – Människans planet och på SVT Play – och som bland annat handlade om fiskare utanför Fillipinerna som med fara för sitt liv dyker 40 meter ner med hemmagjorda simfötter och syre genom en slang för att med nät fånga fisk. De behöver dyka djupare och djupare för att få tag i fisken som snart utrotats av högeffektiva trålare som dammsuger kusterna efter sitt byte och lämnar lokala fiskare utan födkrok.

Så jag ber er alla och mig själv om ursäkt för att jag håller på. Till ingen nytta. För vi bryr oss ju inte. Vi gnäller över den dåliga precisionen hos statens järnvägar. Vi surar och bittrar över den dåliga mobiltäckningen. Vi retar upp oss till bristningsgränsen när grannen skyfflar snö till våran sida vägen. Dessa är ju våra livs stora problem, för än så länge har vi mat på bordet, hus att bo i och en natur som på ytan ser ut att må bra. Något annat bryr vi oss inte om. Eller kan det vara så att vi inte vågar bry oss om mer? Finns det rädslor som hindrar oss att engagera oss i de allvarliga problemen i världen? Finns det någon rationell förklaring som kan försvara det faktum att ingen bryr sig? Att jag inte bryr mig mer? Att jag inte gör mer? Att jag genom en månadshundring som spägghuggarfadder köper mig fri från obehaget jag upplevde av att se filmen Oceans? Istället för att mer aktivt engagera mig, fatta medvetna beslut om vad jag äter, handlar och säger…

Jag ber om ursäkt för mina tillkortakommanden och bristande åtgärder för denna värld.

Jag ber om ursäkt för att jag stör i en kanal mitt framför din näsa.

Jag ber om ursäkt! Förlåt!

Kopplingen mellan hunden och haren

19 september 2011

Jag satt i soffan en kväll och käkade efter att ha sprungit ett träningspass. Jag kollade mejl och skrev på dokument till ett av mina uppdrag. På TV började ett program som UR producerat och som hette Vetenskapens sista tabu. Det var ett märkligt program och jag satte teet i halsen när det visade sig handla om forskning om mänskliga rasers skillnad i intelligens! Snacka om tabubelagt ämne och tabubelagda ord. Vad är en mänsklig ras, och vad är intelligens? Inte helt enkelt att reda ut och vissa hävdar att inget av begreppen har någon relevans.

Programmet gjorde dock ett försök att förhålla sig objektivt och började med att beskriva den kognitiva revolutionen och människans ökade behov i att tänka i abstrakta sätt. Den moderna människan har kognitivt utvecklats enormt de senaste 50 000 åren. Vi har utvecklat konsten, religösa ritualer och vi kan kommunicera med text. Det som gradvis skett är att vi med hjälp av våra kulturella innovationer fått större möjligheter att konceptualisera och kategorisera jämfört med våra förfäder som anpasade och maniulerade sin fysiska omgivning. Vi ritar och gör planer medan de agerade i den värld som de befann sig i där och då. Vi har enastående förmågor att minnas historien och planera framtiden, och vi kan företälla oss en värld som är större än den vi ser framför näsan. Att fråga en tidig homo sapiens om kopplingen mellan hunden och haren så skulle svaret vara att hunden jagar haren. Om vi frågar ett barn i femte klass idag kanske vi får veta att båda är däggdjur :) Vi ser på världen på ett annorlunda sätt idag, och det är svårt att förstå hur stor denna skillnad är.

Vår anpassning till den moderna världen har ofta setts som ett bevis för att vi har blivit intelligentare, och mängder med försök har gjorts för att kunna mäta denna intelligens. Det finns idag många olika sorters IQ-tester, kunskapsprov, räkneövningar osv för att utröna hur intelligenta vi är. Men vad mäter de egentligen? En artikel i ST i helgen tog upp ämnet. ST har inte artikeln i sitt webarkiv eftersom de inte skrivit den, så du får läsa den på DN-Är du intelligent? Eller bara på hugget? istället ;) Artikeln beskrev forskning som visat att kopplingen mellan intelligens och framgång inte är så stark. Dessutom går resultatet på intelligenstester att påverka. En person som får en belöning gör bättre poäng än en som inte får någonting! Den som bara utsätts för testet i en skolklass eller på en arbetsplats presterar sämre än den som själv sökt upp en testmiljö drivet av inre ambitioner. Artikeln i DN är en klassiker såtillvida att den inte hänvisar till forskare eller andra källor. Om du vill läsa mer kan du få kopplingar till den hänvisade forskningen på xyz.

Tillbaka till tv-programmet. De bollade mellan forskare, pseudoforskare, lärare, vanligt folk och andra. Några hävdade att de SAT-tester som körs på ungdomar i USA visar att det finns rasmässiga skillnader. Det vill säga, några forskare försöket använda rasbegreppet för att beskriva skillnader mellan olika etniska grupper. Jag köper inte rasbegreppet, och jag såg vidare på programmet eftersom de bemötte den korkade argumentationen genom att knyta till etniska grupper istället. De visade att vissa universitet har börjat ta in studenter enbart utifrån resultatet från dessa tester och det har gett en skev etnisk fördelning hos de antagna eleverna. Bästa resultat gjorde östasiater så de blev överrepresenterade och sämst resultat gjorde afroamerikaner så de blev underrepresenterade. Det lät oroväckande nära rasbiologernas kopplingar mellan ras och intelligens, men däremot fortsatte programmet med en djupdykning i DNA och hur intelligens fördelar sig i populationen. Det finns ingen predestinerad grund för intelligens baserad på hudfärg. Det finns till exempel inga mätbara skillnader mellan barn som har två afroamerikanska föräldrar och de som är ”blandade”. IQ-teststerna var snarare en indikator på var du bor! Enligt slutsatserna i programmet så mäter de inte din intelligens, de mäter dina uppväxtförhållanden och den kultur du kommer ifrån. I vissa asiatiska samhällen är utbildning och meriter inom skola och forskning högt ansett. Det står i skarp kontrast mot den tröskel det afroamerikanska barnet har när det kommer till skolan och alla redan har bestämt sig för att det inte är lika smart som andra barn! Vi måste alltså förändra kulturen om vi vill utveckla vår intelligens. En underbar sammanfattning för mig som gillar sociologi och älskar kognition :) Och en spännande koppling till den forskning som menar att det handlar om motivation…

Samtidigt går det ju att applicera min egen regel på alla tester, enkäter, utvärderingar och självskattningar. Och det gäller också alla IQ-tester. Jag brukar alltid kritiskt granska frågorna och analyserna med frågan ”Vad har skaparna bakom detta test omedvetet påverkats av vilket format frågor och analys på det här sättet?”. Alla är vi del av en kultur och den kulturen styr oss och den ser till att vi inte kan ta in andras kultur så öppet och ogenerat som vi vill. Därför är alla påverkade av sin historia på ett så starkt sätt att vi aldrig kan vara helt objektiva. Det finns självskattningar som är helt okej, men det finns avarter med analystexter och frågor som genomskinligt beskriver författarnas egna värderingar.

Men om intelligens (vad vi nu menar) är kopplad till uppväxt och kultur, och inte handlar om etnisk tillhörighet, genus eller sexuell läggning, innebär det ju vidare att alla barn behöver få tillgång till samma möjligheter och lockas till samma motivation. Eftersom filmen är amerikansk, har studerat amerikanska fenomen ur amerikanska glasögon så avslutas den såklart med ett citat från Barack Obama ”Government programs alone won’t get our children to the promised land. We need a new mindset, a new set of attitudes, because one of the most durable and destructive legacies of discrimination is the way we’ve internalized a sense of limitation — how so many in our community have come to expect so little from the world and from themselves.”. När han säger det på det sättet blir jag både bedrövad och upprymd. För hur når vi dit?

Men som sagt, det är inte säkert att vi mäter intelligens, och det finns fortfarande skilda åsikter om dess relevans. Om vi däremot skippar ordet intelligens och istället pratar om kognitiva förmågor så är vi inne på mer praktiskt användbara termer. Kognitiva förmågor handlar inte enbart om att kunna hitta den tredje bilden som passar in i mönstret som Mensas intelligenstest. Kognitiva förmågor handlar om reaktionstid, arbetsminne, perception, förmåga att använda externa minnen osv. Det finns fler praktiska kopplingar till vardagslivet och är lite lättare att förstå. Det är också visat att vi med träning kan uppnå högre effekt – att tänka och agera snabbare. Det finns många exempel på det, och ett roligt är Lumosity som gjort affär av detta och säljer kognitiva övningar på nätet och i mobilen. En artikel som är en liten ingång till detta är från min favorittidning Scientific American Mind och den besriver både exempel på förbättrade förmågor och forskning för den som är intresserad. Läs den på SAM-You can increase your intelligence. Vill du bara prova eller träna själv så finns det många gratisövningar på cognitivefun.net.

Vacker film för älskare av grafik och matematik

9 september 2011

I somras var familjen på sol- och badsemester på Kreta. För att få lite lugn och ro i solstolen med mina böcker skapade jag några ”kluringar” åt barnen så att de hade något att göra som inte skvätte vatten på sin pappa eller krävde och lockade mitt engagemang :) Några av uppgifterna handlade om sifferserier och de skulle fortsätta serien 1 3 5 7 eller fortsätta serien 1 2 4 8. En av dessa sifferserier var 1 1 2 3 5 8. Det är ju en klassiker inom matematiken och jag blev glad när båda döttrarna nappade på idén och förstod Fibonnacci-funktionens magi! De räknade väldigt långt fulla av iver och engagemang.

När vi kom hem råkade jag se en länk på Facebook till en film på Youtube som vackert kunde visa möjligheterna med Fibonacci och dess inneboende mönster. Den var helt fantastisk och drömlik och gav en skön koppling mellan matematiken och naturen och den vackra relationen dem emellan. Se den och säg vad ni tycker… :)

Är konsumtionsaktier på väg ner

5 september 2011

Läste Dagens Nyheter på flyget till Stockholm i morse. Medan jag helt oförskräckt flög söderöver utan att ha kollat om resebyrån kompenserat för resan förstummades jag av en fantastisk artikel. Den handlade om ett nytt konsumtionsmönster som antas påverka intäkter, resultat och i slutändan aktiekurser för några av de stora textildetaljisterna – läs Hållbarhet ersätter slentrian. Den fick mig att fundera på vilka drivkrafter som driver vårt samhälle mot hållbarhet. I det här fallet är det inte regleringar eller förbud utan sunt förnuft och trender hos ungdomar :) Istället för att slentrianköpa kläder för att ”få nya färger i garderoben” köper de begagnade kläder eller dyrare kläder med bättre kvalitet…som håller längre eller som går att sälja vidare!

Som artikelförfattaren Pia Gripenberg skriver ”Faktum är att nästan ingen vuxen i västvärlden behöver köpa några nya kläder alls inom överskådlig tid. Vi har så vi klarar oss och mer därtill” vilket ju är fruktansvärt sant och ger en rätt läskig känsla åt klädhandlandet. Eller vilket överkonsumtionshandlande som helst för den delen. Jag blir genast nyfiken på hur vi skulle kunna spinna vidare på detta och hjälpa till att ändra beteendet. Hur kan vi hitta symboler och frontfigurer som kan stå modell för nya shoppingmönster? To be done and to be continued!

Och jag ska se till att vi miljökompenserar våra resor. Omedelbums!