Alla mår bra av höga krav

I Dagbladet i fredags, och i ST idag måndag fanns en intressant insändare publicerad. Den handlade om att människor mår dåligt av höga prestationskrav. Jag som skrivit ett epos om att vi mår dåligt i frånvaron av krav, och tydlighet som kan förklara dem, blev genast engagerad och nyfiken. Jag kände igen tankarna men tyckte att det saknades logik och en tydlig poäng. Jag skrev följande insändare till både Dagbladet och ST:


Joel Sjölén försöker i sin insändare ”Folk mår dåligt av höga prestationskrav” att ge den så kallade marknadsekonomin en smäll på käften och på samma gång slå knäskålarna av några han kallar för rikemännen. Jag kan till viss del hålla med Sjölén i några av hans uttryck. Det saknas balans i samhället idag och det visar sig i oförmågan hos många att kunna ta ansvar för sig själv och sin egen tillvaro. Men tyvärr försvinner udden ur Joels inlägg av några väl valda missförstånd och ologiska resonemang. Jag vill med denna insändare be Joel Sjölén att utveckla sina antaganden och dessutom bli mer konkret. Som hjälp på traven vill jag nämna några problem jag ser med hans text.

1) Inledning och avslutning hänger inte ihop och lämnar mig frågande vad Sjölén egentligen är ute efter med sin energiska retorik. Å ena sidan inleder han med ett antal hugg och slag åt olika håll. ”Människor” mår dåligt på grund av ”den hårdnande samhällsutvecklingen” och ”nedmonteringen av välfärden” som verkar få objektifiera Joels ilska över något eller någon han inte kan peka ut eller nämna vid namn. Den roliga är ju att han sedan avslutar hela insändaren med ett vi-perspektiv. Han anser att ”om vi skulle sänka kraven” och fortsätter på samma sätt tvärtemot inledningens retoriska vinkel genom att inlemma sig själv i begreppet ”människor” med ”så skulle vi bli nöjdare människor”. Det ger hela inlägget en märklig ton. Vem är ansvarig och vad vill han att han att vi ska göra? Du får utveckla detta Joel!

2) Att skylla människors dåliga hälsa på det faktum att vi idag skulle styras av hur mycket pengar som finns i plånboken är ett märkligt illa valt argument! Det finns ett talesätt som passar väldigt bra ”Att mätta munnen efter matsäcken”. Det är väl något som alltid har varit en förutsättning för alla arter och i alla tider!? Vem klarar av att leva på något annat sätt? Det är snarare tvärtom. Vi lever idag på en alldeles för hög nivå. Vi är för lata och bortskämda och vill ha allt serverat på det silverfat som vi kommit att kalla ”staten” eller ”samhället” och i samma ögonblick glömt bort att staten och samhället är vi själva, tillsammans. Samtidigt som vi blockerar ut lågavlönad arbetskraft från att komma in i landet i syfte att kunna hålla en hög lönenivå på hemmaplan så försvinner jobben i strömhopp ut ur landet. Kvar sitter de som inte vill jobba mer än 30-40 timmar i veckan, som inte vill kleta ner händerna varken med pizzadeg eller skurtrasor och som hest kräver samhället på en upprustning av det som slarvigt döpts till välfärdssamhället och som gick ut på att vi alla slet och tog i gemensamt, gärna mer än dagens förtio timmar per vecka, så att vi kunde ställa upp för de som hade det svårt! Nej, resonemanget håller inte. Vi har inte alls för höga krav på oss idag. Det är helt tvärtom, kraven är märkvärdigt låga och likt en samling sektmedlemmar verkar vi mentalt blockerade över var sekten Sverige är på väg. Vill du bevisa motsatsen Joel, då får du utveckla dina idéer!

3) Resonemanget om att var och en ska klara sig själv haltar betänkligt det också. Det är en fundamental grund i vilket samhälle som helst att majoriteten av alla samhällsmedborgare gör vad de kan för att klara sig själva så bra det går. På det sättet kan alla bidra med det överskott som genererats för att hjälpa de som verkligen behöver det. Det behövs inga supermänniskor för att ta sitt eget ansvar! Det kräver inte att vi kastar bort vår hänsyn till varandra som Joel påstår. Det innebär ingen omänsklig avgrund att se sin egen del och sitt eget ansvar i det gemensammas väl och ve. Problemet med oss svenskar är att vi under en lång tid betalat för att slippa engagera oss personligt, för att undvika det personliga ansvaret för det lokala nödarbetet. Vi har med ett sjukligt högt skattetryck kommit att befriats från både personligt engagemang i vår nästas välbefinnande och skuld för att vi levt över våra tillgångar. Med en hög skatt som delvis finansierat olika former av bistånd och samhällsstöttande arbete har vi kunnat somna om nätterna med ett rent men falskt samvete. När sedan kulturyttringen ”det måste vara min tur att få ta del av godbitarna” spridit sig så har det blivit för många som anser sig behöva stöd och för få som gör vad de kan för att klara sig själva för att kunna dela med sig av överskottet till de som verkligen behöver. Samhället byggs upp av alla dess delar, och om alla delar litar på att någon annan bär upp helheten. Då rasar korthuset. Delar av Joels argument är rätt, men de används på fel sätt och bevisar inte hans ståndpunkter. Det behöver förtydligas Joel!

Att Sjölén sedan avslutar med att konstatera att det finns andra värderingar än att ”tjäna-pengar-vara-lyckad-mentaliteten” är ganska vackert. Jag håller ju med om att det finns viktigare värden i livet än materiell status, jag kämpar med mig själv varje dag, men problemet är att vi inte kan gå barfota i gräset hela dagarna. Vi måste först se till att tjäna ihop till brödfödan! Och det räcker ju inte med min egen brödföda. Vi måste dra in brödföda till hela Sverige så att de som verkligen verkligen behöver det får stöd! När det är klart. Först när det är klart. Då kan vi ta av oss skorna, gå ut i gräset och i mörkret stå stilla och lyssna på brunstiga rådjur som skriker ut sina värderingar i höstnatten :)
/peterA.se


Hade nyss några brunstiga rådjur i skogen bakom huset. De lät som rytande lejon på en savann, nej skrikande babianer äsch. Jag gick ut i mörkret, blundade och fascinerades av att ha naturen så nära. Tyvärr körde bilarna förbi på vägen bredvid och försökte förstöra den vackra ljudbilden. Men jag var göad ändå :D

18 thoughts on “Alla mår bra av höga krav

  1. Vad skönt att höra att det inte är mitt fel att jag inte engagerat mig i min nästas välbefinnande…..(appropå punkten 3). Du är ju blåare än Gammelsmurfen, han har ju alla fall en röd mössa på sig.

  2. Jadu, GV, tror inte du tillhör kategorin som glömt bort din nästa, så du behöver inte krypa in bakom försvarsargumentet ;) Och visst, jag faller också i fällan att skylla på andra, men hey jag är ju bara människa.

    Som jag blev rådd igår ”Var tillåtande mot dig själv och andra” men det är lättare sagt än gjort, och de prestationskrav jag upplever som svårast att tackla är just de som kommer från mig själv…och jag tror att du delar den uppfattningen :) jag menar om dig själv ;)

    Redigerat: Och just det, blåare än gammelsmurfen? Jag som sitter och tuggar igenom Karl Marx på kvällarna och tycker att han känns blå :) Hur långt till vänster står du egentligen ;)

  3. Du kanske har lite Fantomen i dig också, gällande dina prestationskrav på dig själv. Du är hård mot dom hårda (lite stroking här, för du är ju en hård kille bakom det där mjuka skalet).

    Jag tror att du tuggar Karl Marx och hans teser för att du vill lära känna din fiende. Det som är mest fascinerande är att en halv värld föll för hans ideo(ti)logi innan dom insåg att vi människor är för egoistiska i vårt ha- begär.

    När det gäller min politiska ståndpunkt så är den nog lika konservativ som Campells soup, men det tror jag att du listat ut vid det här laget :).

    Appropå att du är egentligen en ganska hård kille och inte den velour pappa du utger dig vara, så måste jag tipsa om Jessica Zanden och Cecilia Gyllenhammars humoristiska inlägg på Newsmill bloggen. Mustig läsning där dom lyckas väcka lite känslor.

  4. Tycker du är helt rätt ute. Finns alldeles för många sofflocksliggare i sundsvall! Eller hela sverige för den delen!! Är jag hemma med sjukt barn är det inte bara pansionärer som jag ser på gatan utan så kallade sjukskrivna arbetslösa och andra som inte har annat att göra än att gå hemma och tryna! Nej, tycker att det krävs en skärpning hos alla slöfockar som bara lever på oss andras skatter!!!

  5. Hård mot dom hårda, jodu, skulle vara jag det :) Jag är ju, enligt IDI, 100% adaptable, vilket gör att jag har magin att vara både hård och velour på samma gång :D

    Och Marx, nja, jag är inte klar ännu med min idé, men jag har en känsla av att där råder samma missförstånd som med Islam. Jag kan tyvärr för lite om religion, tro och samhälle men har förstått så mycket att Islam som religion och Koranen som skrift har ganska lite med de muslimska länder som vi ofta hör otäcka saker från. Talibanstyret i Afganistan må kalla sig islamistiskt, men har i flera fall vrängt sönder Islam och Koranens budskap i sina egoistiska egen-intressen… På samma sätt som du beskriver Marxs ideo(ti)logi som man försökt implementera på olika sätt.

    Ska kolla på Zanden-Gyllenhammar. Humor är alltid roligt :)

    Och Anna-Lena :) Med rakare svenska och ett mustigare språk så skriver ju du en kort sammanfattning av min insändare ;)

  6. ”så kallade sjukskrivna arbetslösa och andra som inte har annat att göra än att gå hemma och tryna”.
    Jag hoppas verkligen Anna-Lena P att du brister i kommateringskonsten. Om inte är du inget annat än en människa helt utan empatisk förmåga. Varför, tycker du, att det är tillåtet att slå på sjukskrivna och arbetslösa?

    Hur tycker du att folk som drabbats av sjukdom och/eller arbetslöshet ska skärpa sig?

    Och handen på hjärtat, betalar inte också arbetslösa och sjukskrivna skatt i den mån de förmår.

  7. Du måste läsa texten rätt!! Med ’så kallade’ menar jag såklart människor som uppträder som sjukskrivna eller arbetsösa! Det är en jäkla skillnad på att vara sjuk eller utan arbete, och att uppträda som en sådan. Alltför många uppträder som sjuka eller utan möjlighet att få jobb! Det är dock en stor skillnad mellan de två grupperna. Den ena ska vi hjälpa, stödja och ge av vårt gemensamma överskott. Den andra gruppen måste få en piska i rumpan så att de inser att de måste börja ta tag i sin egen vardag och sitt eget liv och börja arbeta igen. Jag har vänner, bekanta, släkt och familj som helt tappat suget av att arbeta och göra rätt för sig och istället gått in i ett tillstånd av att måste ha av samhället istället. Om du inte kan jobba behöver du hjälp, och det ska vi empatiskt ge dig såklart! Om du kan jobba men inte vill ska du ha en spark i rumpan så att du gör rätt för dig, för jag och vi vill inte försörja en samling latmaskar!! Det är en stor men viktig skillnad!!!

  8. Jag har aldrig haft nån stridsyxa. Innebär detta att du håller med mig? Anar jag en sjukskrivning och ett upplevt påhopp? Eller är du mellan jobb?

  9. Om du hade läst ordentligt så såg du att jag skrev att JAG kunde lägga undan stridsyxan och det borde vara svar på din fråga.

    Huruvida jag är arbetslös, sjukskriven, på väg in i väggen, lat eller hårt arbetande skattebetalare är inte på något vis något som angår dig.

    Att försvara de som har det svårast, är mest utsatta, bla för sådana åsikter som dina, är självklart för mig.

    Smickra dig lagom, att jag svarade på din kommentar innebär inte att jag känner mig påhoppad av dig. Däremot tänker jag fortsätta att ifrågasätta de som anser sig ha rätt att dela ut piskor och sparkar i rumpan på folk. Vad vet DU om deras förutsättningar, förhållanden och verklighet?

    Det går an att ha åsikter utan att ta reda på mer än det man ser genom sitt fönster när man är hemma med sjuka barn. Har du någon gång frågat de där du ser genom ditt fönster hur de har det, varför de är där de är? Har du någon gång frågat dig om det finns orsaker som gör att människor inte alltid är som du önskar att de vore?

    Dina kommentaret visar på en ”von oben-attityd” som är skrämmande.
    Ta först reda på vad som präglar en människa och sätt dig sen till doms över den personen. Kommer du fram till samma slutsatser du ger luft åt här så har du inte gjort din läxa.

    Enough said!

  10. Mitt i pennfajten finns en viktig och lätt läskig känsla i min mage. Oavsett om vi empatiskt försöker förstå vår nästas situation för att kunna ge det stöd som är möjligt att ge, eller om vi kategoriskt tolkar in våra fördomar och dömer våra medmänniskor – oavsett det ena eller andra – så oroas jag över att vi blir färre som arbetar och fler som inte gör det.

    Vad anledningarna till detta är går att diskutera i många forum och på många sätt, men jag har svårt att se hur vi ska kunna bli så mycket effektivare så att färre kan mätta fler – samtidigt som världen blir mer och mer global och människor med bättre utbildning, starkare drivkrafter och lägre materiella behov vill göra det vi gör istället för att låta oss göra det. Vi blir utkonkurrerade på allt fler områden, och risken är att vi sitter på en bubbla som till slut spricker. Vad konsekvenserna blir när den spricker har jag inte förmåga att förutspå…

    Och det som är läskigast är 1) att jag inte vet vad vi ska göra åt det, och 2) jag är en del i problemet och har ett lika stort ansvar för lösningen som alla vi andra i det här landet!

    Det är nog inte en blå eller röd reaktion. Det är en naturlig mänsklig känsla av rädsla.

  11. Jaja what ever! Fattar inte vad du är så jävla arg för? Du kör ju samma vonoben attityd själv när du sätter dig till doms över mig!! Vad har du för aning om vad jag bygger mina kommentarer på eller hur jag lever mitt liv? Håller du på så där mot dina vänner och grannar med? eller din familj? Eller är det bara okända främlingar som säger sanningar som skrämmer dig som du kan skjuta ner med din vassa penna? Men visst, knacka AnnaLena bara, hon har ju ingen aning om nåt och och dom kan vi bara göra oss av med så får vi leva tillsammans vi som tycker så mycket bra saker. Men som du skriver själv, enugh said, nu skriver jag inge mer!

  12. ”Är jag hemma med sjukt barn är det inte bara pansionärer som jag ser på gatan utan så kallade sjukskrivna arbetslösa och andra som inte har annat att göra än att gå hemma och tryna!”, skrev du, och verkar i ditt resonemang inte göra någon vidare analys om orsaker till att de ”går hemma och trynar”
    Det kallar jag ”von oben-attityd” och berör mig illa.
    Att hålla tyst, utan att ifrågasätta det du skriver är nästan lika illa som att ge uttryck för så oreflekterade åsikter själv.

    Det är möjligt att du uppfattar mig som arg, men det är hart när omöjligt att inte bli det, och av ren medmänsklighet kan inte den typen av åsikter stå oemotsagda.

    Du får finna dig i att få mothugg när du ger dig in i debatter av den här karaktären. Det handlar inte om att ”knacka AnnaLena”, och var debatten inte viktare för dig än ”Jaja what ever!”? Om inte tänker jag inte ödsla vare sig penna eller engagemang på dig fortsättningsvis.

  13. Äh kom igen nu. Å ena sidan är det ju alldeles förträffligt att det finns så mycket åsikter och att ni orkar skriva ner dom så att vi andra får ta del :) Men å andra sidan är det trist att hamna i personangrepp så att båda två inte har lust att skriva mer.

    När jag ber er hålla er mer till sak än till person kanske det är ett uttryck för mitt relationsfokus och mina problem med konflikter :) men när debatter slutar med att ingen vill komma tillbaka hit så känns det för destruktivt (förutom att det ju drabbar mig ;), så därför hoppas jag att ni båda kommer tillbaka, och att ni tar er tiden att skriva ner era reflektioner, men att det håller sig mer till sak än till personen.

    Tack båda två för er glöd :D

  14. Jag har inte för avsikt att sluta läsa dina inlägg men jag har definitivt för avsikt att gå i debatt med de som jag inte delar åsikter med. Det är väl det det handlar om i livet, ett givande och tagande för att påverka och påverkas?

    Men vill du mota Olle i grind så tar väl jag min Mats ur skolan.

  15. Hur i hela friden hinner du vara så snabb? Jag skrev ju en kommentar bara för, typ, en sekund sen :) Nej det är klart att du ska gå i debatt, det är ju det som är så jäkla kul! Och det är ju just din Mats som är så bra när den är i skolan, så jag vill inte Mota Olle alls, jag vill bara att Olle kollar så att det inte är en knäskål bakom när han öppnar, och när han får grinden på sig bara göra en koll att det inte är nån med genfel där bakom eller nån som inte visste bättre ;)

    För jag kan bara tänka mig att du med din smartness och smidiga retorik har så otroligt rätt i sak och på ett så övertygande sätt att det skrämmer människor över till aggression och verbalt våld!? Att andra reagerar med kommentarer som von-oben eller messerscmidt bara för att du har rätt, eller grymt starka argument :) Jag chansar vilt, men känner du igen det?

    Och sen får väl tiden utvisa vad klockan är…

  16. Ja jag är också känd som Snabba Ville men den här gången var det nog mer tur än att jag satt och passade på dig.

    Att få grinden på knäskålen tillhör väl livets hårda skola, och den har jag gått. Det är förmodligen därför jag går till försvar för de ”svagare”.
    Vad gäller de med ”genfel”, vad det nu står för, så har de rätt att delta i debatten på lika villkor. Givetvis bör kontrahenten ta hänsyn till det fel du relaterar till, men det kan endast ske om kontrahenten är informerad om dysfunktionen. Väl?

    Vet man inte bättre kan man ju veta bättre efter en god och givande debatt.

    Min avsikt är inte att skrämma någon till aggression eller verbalt våld men jag drar mig inte för att använda skärpa och brösttoner om jag kan vinna över någon på min sida i en fråga.

    Och nu är klockan sängdags här.

  17. Njo, jag tänker på vår katt Tarzan som var hård mot dom hårda (läs: mig som han såg som sin bror tror jag ;) och mjuk mot dom mjuka (läs: våra dagbarn som var 2-6 år och som han lekte med utan klor).

    Det krävs ju ett kattsinne att känna in vem som tar mig på magen och drar mig i svansen ;) så att jag vet om jag ska dra in eller fälla ut klorna ;)

    Ah, förlåt, men jag är inne i en vecka med värdelösa metaforer :D

    Och klockan är sängdags här med…

Kommentera