Satt och borstade tänderna igår kväll och såg att jag samtidigt satt med en rapport och en penna i handen :) Under tiden som jag borstade tänderna för att dra mig till sängs rättade jag alltså en kurskollegas kognitionsuppgift. Jag hörde nyfikna vänners röster i huvudet “Peter, du är ju alltid på, hur orkar du det?” och de omtänksamma “Peter, du måste slå av någongång!” och borstade på medan jag funderade vidare på det här ;)

Jag tänkte på det jag läst i kognitionen om hur man lär sig kognitiva processer, bildar vanor och att man till slut gör saker helt automatiskt. På väg hem i bilen tänker jag på annat och har medvetandet på annat håll, så hemma på garageuppfarten minns jag inte vad som hänt under resan. Det är ett coolt exempel på att aktiviteter som vi är så vana att utföra att de är automatiska, inte kräver lika stor del av min kognitiva kapacitet. Jag kan ägna mer tankekraft åt annat när jag kör bil än den artonåring som nyss tagit körkort och febrilt försöker koordinera ratten, växelspaken, koppling och gas :)

Det här innebär antagligen att det är en vana jag har, att söka efter nya signaler och ny information utifrån. Det går automatiskt att alltid reflektera över det som händer omkring mig. Jag har alltid med mig flera böcker och dokument för att kunna nyttja en lucka mellan möten eller på en resa för att suga åt mig mer… Om det här är en vana, så innebär ju det att jag inte behöver lägga så mycket kraft på det, och det innebär att jag inte behöver orka mer än om jag låtit bli. Däremot så behöver ju kropp och hjärna vila, men det börjar bli en vana det med :D

Jag har ju regelbundna luncher med mig själv där jag inte kommunicerar med någon annan, varken via mejl, twitter, telefon, tidning eller radio! Jag springer två gånger i veckan med 180bpm-musik i lurarna och det är helt avslaget utan signaltryck utifrån. Ibland somnar jag bara :) Som på flyget hem igår kväll när jag somnade ifrån våra adepters C-uppsats som de skrivit om oss på IT-Arkitekterna. Med penna och papper i handen sov jag som ett barn tills jag tappade pennan på foten och vaknade av smärtan ;)

Så balans är väl inget som är statiskt utan som utgår från där man är, och igår behövde jag sova och då svängde pendeln över på sömnen. När jag sen kom hem var jag pigg och sprang min 7,6km-runda på snabbare tid än nånsin. Helt utan kognitionsuppgift, budgetarbete eller annat i huvudet :)