Att inte veta vad som förväntas

Dagens Nyheter har följt Priate-Bay-rättegången och jag har följt DN till viss del :) Det är ett intressant mål för att se hur brottet bedöms och vilka påföljder som utdöms de åtalade. Alla brott ger ju inte påföljd i Sverige, och även om jag är moraliskt och tills tor del principiellt helt emot brott, så begår jag ändå ständigt sådana. Det är extra intressant för jag tror att jag upplevs som en ganska laglydig och rättskaffens medborgare.  Så visst brott, ibland med påföljd, hrm jag har ju fått fortkörningsböter, men också andra utan påföljd som att jag ofta går mot röd gubbe eller så är det någon paragraf i arbetsrättslig lagstiftning som jag inte följt till punkt och pricka.

Men det var inte den lagmässiga perspektivet som intresserade mig i DN-artiklarna om domare Tomas Norström – Nya jävanklagelser mot The Pirate Bay-domaren och Värre att PB-domaren inte ser sig som jävig (nåja, Aftonbladet har också skrivit Detta är jäv, Jävig eller inte? och Krav på att piratmål tas om och SvD säger samma saker i t.ex. Jäv-misstankar mot Pirate Bay-domare stärks). Det var hans påstådda jävsposition. Nej, inte heller hans möjliga jäv, även om det är en synnerligen delika ingrediens i hela upphovsrättssoppan, utan hans insikt och utspel om detta påstådda jäv. Jag har ofta förundrats över vissa situationer i livet när man saknar insikt om förväntningar från omgivningen. Jag menar, väldigt ofta så vet ju jag vad som förväntas. Jag går in på ett ekonomimöte på jobbet. Hey, det är ingen överraskning att min chef och vår finance manager vill att jag ska ha kontroll på våra siffror :) Utfall i kronor och timmar, beläggningsläge historiskt och framåt, snittpriser per timme och per dag och per person och per månvarv ;) Jag har ofta benkoll. På deras förväntningar, inte alltid på siffrorna :) Eftersom jag har den kollen på deras förväntningar så kan jag spela rätt spel. Jag vet vad de kommer att trycka på, och jag vet vilka fiolsträngar jag kan spela på. Det är ett skådespel (läs Goffman E., Jaget och maskerna, och lyssna på Uggla M., Livets teater) och jag vet min roll ;) Ett annat roligt exempel är när man söker jobb. Om man vet vad som förväntas så kan man framställa sig i en positiv dager, utifrån de förväntningar som ställs på tjänsten och mig. Men om man inte vet vad som är styrkor alternativt svagheter i den befattnng man söker – då är man lost. Som stackaren som var med i The apprentice med Donald Trump. Han trodde att framgångsrikt ledarskap var att göra allt själv, och fick beskedet You’re fired av Donald med kommentaren As a boss you get your people to do your work for you. You don’t go around doing it yourself! och det är ju ett superkul exempel :D

Det Norström verkar sakna är insikt om förväntningarna från omgivningen. Det gör att han har väldigt svårt att spela rätt roll, att se vilka som är medspelare och vilka som är publik. Han har ingen pjäs och ingen mask och inget alls som hjälper honom framåt. Han är som om Klas Klättermus skulle träffa på Ofelia på scengolvet. Han skulle lira sin roll som vore han i Hackebackeskogen, men skulle ofelbart hamna fel och publiken skulle reagera, sufflösen/sufflören få spunk och regissören slita sitt hår i förtvivlan. Det som blir ytterligare mer intressant är när Norström inser att han är utsatt och ifrågasatt. När han ska försöka förklara sig så sker det utifrån hans förförståelse av läget, och eftersom den är fel så blir det helt fel kommunikation (se Mona Sahlins uttalande Jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra). Norström citeras t.ex. i DN-artikeln The Pirate Bay-rättegången kan tas om – Andra får uttala sig och bedöma saken. Jag tycker inte att jag kan uttala mig något mer men sen fortsätter han ändå att förklara sin syn på läget och snärjer in sig.

När vi fastnar i förståelsefällor som denna är det bästa rådet att stanna upp och ta hjälp. Det är fruktansvärt svårt att i ett stressat läge ensam se sin egen situation och andras förväntningar. För att komma fram till “den rätta vägen att gå” enligt lagar eller samhällspraxis behöver vi hjälp. Samtal och reflektioner över läget och alternativa utvägar. Det är därför ett bra sätt att reflexmässigt förhålla sig till media på kan vara skillnaden mellan att ramla ner i förståelseravinen och att komma ut som en modig, ärlig och nyförlöst människa :)

Det svåra är att veta när hjälpen behövs – innan det är för sent ;)

6 thoughts on “Att inte veta vad som förväntas

  1. Äh, inte är det domarens eventuella jäv som är grejen i den här frågan. Det handlar ju om huruvida vi ska ha rätt att skydda vårt producerade material från olovlig tjuvning. Alla som producerar litteratur, konst, fil, foto, musik osv har rätt att få styra över användningen av sitt material. Visst finns det andra kultursvängningar som utmanar den traditionella upphovsrätten men än så länge är det upphovsmannen/kvinnan som bestämmer och det är inte okej att bryta mot, även om det i vissa fall kan kännas som sunt förnuft att se mellan fingrarna när en trettonåring kopierar en spindelmannenfilm till sin kompis som bara odlar idolskapet hos spindelkravlaren och gör att de köper filmen när de har råd, men också en massa merchandise och tidningar och tröjor och sånt… men vem är petera om inte den som måste reflektera från andra sidan igen.

  2. Jo, visst har du rätt @nders K. och jag balanserar mellan rättssäkerhet och min egen upphovsrätt å ena sidan, om än jag har ändrat mig kraftigt de senaste åren, och sunt förnuft och insikten om att det för många konstnärligt producerande inte skulle finnas nån publik alls om inte bilder och musik och annat flödade runt fritt i etern :)

    Däremot, och det är ett viktigt tillägg, så är det inte okej att sälja mitt material rakt av. Att använda idéer och bilder och texter som en del av något annat är okej, dit har jag kommit, men om jag skulle se någon skriva ut en av mina bilder och sälja den, nej då skulle jag bli sur, mitt uppe i all stolthet ;)

  3. @anders K:Rent och skärt skitsnack från en av upphovsrättslobbyns rövslickare. Vad det handlar om är att lobbyn hela tiden försöker utvidga upphovsrätten: Längre och längre skyddstid både för upphovsrätten som sådan och för biprodukter därav som fono- och videogram. Efter den jäviga domarens dom ser vi nu att IFPI:s brännvinsadvokater både försöker utvidga medhjälpsbegreppet uppåt i tjänstekedjan och dessutom i princip försöker olagligförklara bittorrenttekniken. Med hjälp av vänskapskorrumperade domare försöker man hela tiden skapa mer och mer rättsosäkerhet när det gäller upphovsrätten! Ingen ska veta vad som gäller förrän efteråt – när IFPI kommit med civilrättsliga skadeståndskrav i fantasiklassen, ivrigt påhejad av den repressiva Reinfeltregimen, som villigt tillhandahåller alla nödvändiga polisstatliga hjälpmedel för att bekämpa den digitala kommunikation och övervaka medborgarna (FRA, IPRED, telekompaketet, datalagringsdirektivet, ACTA….). Kriget mot terrorismen, den grova brottsligheten eller för upphovsrätten för visst ursäkta i stort sett vilken repression som helst.

    Men så länge det inte görs kan du, @nders K. och dina husbönder i IFPI inte vinna den här kampen. Nu går vi över till oneswarm!

  4. Oneswarm, det måste jag kolla :) Som en stor fan av ny teknik och nya möjligheter till kommunikation har jag som utpräglad lamer nyfiket deltagit i allt från BBS:er till DC och bittorrents. Tyvärr har jag inte fått något av mina verk publicerat på någon sajt, så jag har ännu inte något eget bacon inne i diskussionen utan ser den som en fascinerande utveckling av praxis och samhällsuppfattning kontra lagivrare och faktiska regler som styr vårt land ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *