Så här på jul- och nyårshelgernas sista lediga dag innan allvaret börjar är det ett bra läge att reflektera lite. Många avger ju ett eller flera nyårslöften, men det är inte fler än en av åtta svenskar som har den här traditionen enligt SIFO. Tyvärr är det väldigt svårt att hålla dessa löften. Redan under januari spricker det för nästan 20% av alla som lovat något. Men om det är ett nyårslöfte du borde avge och försöka hålla så är det att sova tillräckligt mycket. Forskning visar att vi tar mycket stryk av bristande sömn, och att många av oss sover för lite!

Att löften spricker beror ofta på att de avgivna löftena brukar bli för stora och omfattande vilket kräver för mycket viljestyrka, och de är ofta orienterade mot inte-löften som är jobbigare att arbeta mot. Ett inte-löfte är ett mål som innehåller undvikandet av något negativt, som t.ex. jag-ska-sluta-röka eller jag-ska-dricka-mindre. De är svårare för oss människor att sträva mot jämfört med mer positivt och konstruktivt inriktade löften som innehåller ett nytt läge, som t.ex. jag-vill-må-bra eller under-2012-tränar-jag-på-gym. Med ett mindre omfattande mål ökar chansen att uppnå det och vi människor är bra på att bli beroende av positiva belöningar. Så ett tips skulle kunna vara att inte ha nyårslöften utan månads- eller veckolöften :) Tänk ett löfte jag-börjar-läsa-en-ny-bok-under-januari. När den sista januari nås och boken är köpte eller lånad och jag har läst några sidor så har jag nått mitt mål och belönar mig själv genom att berömma mig själv och unna mig själv något jag önskar, och att låta andra berömma mig (eftersom nyårslöften ofta är socialt transparenta). Nästa löfte för februari blir jag-har-läst-mer-än-halva-boken, och när februari är över gör jag samma belöningsrutin. För mars ska boken läsas ut och samma uppföljning i slutet. Om jag aldrig har läst en bok (för den nytillkomne bloggläsaren vill jag poängtera det som är uppenbart för mina kära stamläsare, att detta är ett rent hypotetiskt resonemang eftersom jag läser sjukt mycket böcker, även om jag skulle behöva ett nyårslöfte att läsa klart fler ;) så blir detta sannolikt ett lättare sätt att läsa min första bok än om jag skulle sätta upp nyårsöftet jag-ska-läsa-mer eller jag-ska-läsa-tio-böcker! Det verkar dock som att det finns en genväg till målet att läsa sin första bok, och det är att köpa eller låna julens stora favorit Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse (AdLibris). Jag har hört flera som inte läst en bok sedan högstadiet, som har läst den här från pärm till pärm okontaktbar från omgivningen.

Så ett nyårslöfte som handlar om sömn borde vara lätt att förstå och genomföra. Varför inte börja med att ta reda på hur mycket du sover? Anledningen till att det är viktigt att sova, och därmed också veta hur mycket jag sover är att det påverkar vår hälsa. I en artikel i Fast Company – Infographic of the Day: So What If You Don’t Sleep Enough?beskrivs forskning på människors sömnvanor och dess konsekvenser på ett lite annorlunda sätt. Det är fokuserat mot verktyg för sömnhjälp men innehåller många jobbiga fakta. Det stöds av en annan artikel i The Washington Post - Scientists Finding Out What Losing Sleep Does to a Body där mindre sömn än sju timmar per natt ökar risken för övervikt, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes! Så enkla symptom som att hjärnan fungerar snabbare på oss som sovit tillräckligt, vi är trevligare och mer uppmärksamma är lätta att förstå. Det har vi alla upplevt själva, och som småbarnsförälder har jag full koll på sömnbrist och deras effekter ;) Men det är viktigt att ta sin sömn på allvar och försöka sova mer än sju timmar varje natt. Men märk väl, att för mycket sömn är inte heller bra. Det ger liknande effekter och bör också undvikas. Om du blivit nyfiken på sömn, läs Bora Zivkovics inlägg i Scientific American – Everything You Always Wanted To Know About Sleep (But Were Too Afraid To Ask). Den beskriver också sätt att undvika sömnstörningar på natten och visar hur man kan somna på ett effektivt sätt.

Jag har periodvis testat en app till telefonen (SleepCycle för iPhone) för att hålla koll på mina sömncykler under natten. Den ger mig bra uppföljning om hur jag sover och hur mycket sömn jag får. Jag verkar ligga på den rätta sidan. Hur sover du?

Wow, jag hamnade framför veckans avsnitt av Medialized. Idag handlade det om sex principer för att få folk att säga ja, och forskaren och professorn Robert Cialdini berättade om hur lätta vi människor är att övertala. Detta sker hela tiden oavsett om vi är medvetna om det eller ej. Hundra gånger om dagen är vi övertalaren som försöker få någon att ändra uppfattning, att köpa en vara eller av annan anledning säga ja. Tusen gånger om dagen är vi måltavlan för en annan övertalare som vill samma sak med oss! Väl värt att tänka på när vi reflekterar över våra dagar.

De sex principerna som Cialdini beskrev var:
1) Återgäldande. Det handlar om att jag måste återgälda det beteende som du visat mig. Så om jag bjuder dig så bjuder du mig. Om jag köper dig en julklapp, bör du köpa en till mig. Det intressanta är alltså att om jag gör dig en tjänst eller ger dig något så är du skyldig att ge mig något tillbaka. Det gör att en försäljare eller en insamlare kan ge bort saker för att öka sannolikheten för att senare få ett ja! Därför är kampanjer där företag ger bort små prov på sina varor så effektiv. Det handlar inte alls om att jag ska testa och rationellt utvärdera om varan var tillräckligt bra, utan om att jag ska känna att jag behöver återgälda vänligheten. Smart att det lönar sig att vara snäll :)

2) Knapphändiga resurser. Folk vill ha mer av det som de inte kan få. Under århundradena har det alltid funnits olika typer av konsumtionsvaror som gett uppov till dramatiska scener i kvällsnyheterna. Långa köper med folk som väntar på att affärer ska öppna så att alla kan rusa in och tömma hyllarena från de produkter som för tillfället är populära. Det handlar om iPods, iPhones, Harry Potter-böcker, Bruce Springsteen-biljetter osv. Det handlar inte om huruvida det är bra varor, utan om att det är en väldigt liten tillgång. Knapphändighet ökar värdet på varan, och det gör att vi vill ha det mer. Om sedan kvalitén på varan är hög från början minskar ju inte det sannolikheten för ett ja direkt.

3) Auktoritet. Med auktoritet menas inte den som har kontroll över oss, utan den som är expert och upplevs som en auktoritet på ett ämne. Principen bygger på att vi vill följa auktorieteter för att de ofta har rätt. I programmet gavs ett spännande exempel på en kampanj mot Dow Chemical som var ansvariga för en stor industriolycka i Indien. Union Carbide släppte ut giftigt avfall rakt ut i området och floden är många människor levde. De orsakade ofattbara skador men tog inget ansvar för olyckan och hjälpte inte till med saneringsarbetet. Gruppen som beskrivs i programmet hade olika kampanjer och satte upp en websida som liknade Dow Chemicals för att sprida information om olyckan och ansvaret. Efter två år ringde BBC till, vad de trodde, Dow Chemicals för att få en representant att kommentera händelserna på årsdagen av olyckan. I direktsänd tv med 350 mijoner tittare tog de på sig ansvaret för hela katastrofen. De berättade om en 12 miljarder stor fond för att lösa problemen. Det som ingen visste var att det alltså var en lurendrejare. Men med auktoritet och genom att utge sig för att vara en expert både på nätet och irl följde alla med och gick på bluffen. Ett annat skojigt exempel var när de skickade ut en person i trafiken. Han går mot rött och mot den intensiva trafiken och forskarna räknade hur många som följde med över gatan. Första gången var mannen klädd i fritidskläder, och andra gången i kostym, glasögon och med blanka skor. Det blev en dramatisk skillnad. Andra gången följde 350 procent fler personer med honom ut i trafiken! Bara för att han hade mörk kostym!? Han såg ut att ha auktoritet och någon som har status. Mäniskor ville följa med.

4) Gillande. Folk säger ofta ja till de personer som de tycker om. Övertalningsexperter har insett att vi gillar folk som är precis som vi och som är lika oss. Innan man ens försöker sälja en produkt eller försöker få mig att rösta på någon är att visa hur vi är lika varandra. Då ökar chansen för ett ja. Man tittar på människor runt sig för att se vad människor som liknar mig gör, och sen tar man efter och gör likadant. Det här är ju klockrent och finns på många ställen i våra organisationer och ute i samhället.

5) Sociala bevis. Ett annat sätt på vilket människor kan avgöra vad som är rätt sak att göra är att se efter vad andra i omgivningen gör. Om ägaren till en restaurang skriver på menyn att en av rätterna är den mest populära rätten, blir den  genast 16-20 procent mer populär enligt undersökningar. Restaurangchefen behöver inte göra något mer som att sänka priset eller höja kvalitén på något sätt, utan det enda som behövs är att peka på att rätten är populär bland besökarna och det leder till att den blir mer populär hos de övriga också! De gav ett annat läskigare exempel med Adolf Hitler och nazityskland. För hur kan en politisk ledare få folk att tro att han (är ju ofta hanar) är ofelbar? Hitler framstod som ofelbar och heroisk. Han utmålades som en oskyldig slagskäme som slogs för sitt land och som avstattes av en judisk konspiration. Han hade en mytliknande statuis hos folket och eliten såg honom som ett geni. Det lyckades partiet med genom att använda propaganda på ett väldigt effektivt sätt mellan 1923-33. Hitler förstod att detta var viktigt, och Mein Kampf innehåller många avsnitt om vikten av upprepande och att inte överskatta massans intelligens. De använde dessutom sociala bevis i sin propagandamaskin. Det var alltid stora grupper människor som lyssnade på Hitlers tal.  Det var därför inte tvunget för talaren att vara övertygande eftersom åhörarna övertygade varandra. Det måste ju liksom vara rätt eftersom det är så många som är här som verkar tycka att det är rätt. ”Alla är här och jublar och då måste det ju vara sant.” Vi verkar inte vara svårare att lura vi människor.

6) Åtagande och kontinuitet. Människor säger ja när de ska vara konsekventa med något som de tidigare gjort. Om du tagit ett litet steg först kommer du att ta ett större steg vid ett senare tillfälle. Ta ett exempel som en namninsamling där du ombeds skriva på med ditt namn för att protestera mot ett problem eller ett felaktigt beslut. Om du skriver på ökar chansen för att du senare ska skänka pengar om insamlingen leder mot samma mål. Du har tagit ett litet steg redan och då vill du ta ett större steg senare för att vara konsekvent med ditt tidigare åtagande. Kanske en smart sak att tänka på kring prenumerationer att påminna om det tidigare beslutet för att uppmuntra till kontinuitet ;)

Alla dessa sex principer kan samverka. Och om flera principer finns med i någon form av meddelande eller ett försök till övertalning kommer det att öka sannolikheten att få ett ja. Så enkla är vi människor.

I senaste numret av Scientific American Mind skriver de om ett fenomen som jag känner väldigt väl. Undersökningen av människor som lider av ”insomnia” har visat att aktiviteten i prefrontal cortex ökar jämfört med normala människor där aktiviteten går ner när de somnar. Det här innebär att hjärnan aldrig slappnar av utan snurrar snabbare ju längre man ligger ner, och det hindrar sömnen från att ta över. Experiment har däremot visat att en nedkylning av hjärnans främre delar minskar symptomen och driver de med insomnia in i sömnen lika fort som de utan problem. Dessutom sover de lika tungt och länge som övriga. Försökspersonerna fick sova med en liten vattenkyld hjälm och med elektroder fästa i huvudet, men trots detta somnade de alltså som små barn när kylan sattes igång :)

Det här är en manick som jag borde prova. Jag har så mycket som snurrar i skallen när jag lägger mig att jag har svårt att somna även om kroppen är helt slut. I yngre dagar var det inte lika mycket ”borde göra detta” eller ”måste hinna det också” som det är idag, men då låg jag och funderade på saker. Under en serie kvällar för 10-15 år sedan låg jag och härledde inflation. Jag blev sur över att det måste finnas prisökningar och undrade över var de kom ifrån. Jag började med att försöka förstå hur de hade det ”förr i tiden” och hur man hjälpte varandra med livets nödtorft. Därefter började specialiseringen med yrkesroller och behovet av en generell bytesmarknadsmekanism föddes. Symboliska objekt och expertsystem kallade Giddens detta och är spännande fenomen på väg mot en modern världsordning. Nuförtiden är det frågor om hur organisationer hänger ihop och om vi kan hitta liknande beteenden i alla organismer oavsett om det är företag, människor, djur, grupper, nätverk eller liknande. Läser Ken Wilber och är svaret på spåren…

Nu ska jag gå och kyla skallen en smula så att jag kan sova ;)

Jag har ju host host slutat uppmärksamma spännande sifferkombinationer :) I helgen frossande vi dock i pi, men det tror jag var ett undantag. Vi pratade om Keppler22B som har en radie som är 2,5 gånger jordens, och vi diskuterade hur man räknade ut omkretsen med hjälp av 3,134. Där kunde ju historien tagit slut men barnen och jag började efter detta hitta pi överallt. Notan på Sibylla i Vemdalsskalet var på…314 kr! Datumet 10 december skrivs 12-10, vilket ju skrämmande nog kan räknas som 1+2=3   1+0=1   1+2+1+0=4…314. Dessutom – 3 personer runt bordet drack cola, 1 gjorde det inte, och vi var 4 stycken…314. Så höll vi på tills omgivningen ledsnade ;)

Men just nu är vi framme vid tidpunkten 11-12-13 14:15:16 och det är rätt häftigt! Det händer i och för sig rätt ofta nu i början av milleniet men det här är sista året som det funkar. Jag vet att jag inte uppmärksammade 11-11-11 11:11:11 på rätt sätt, men jag hoppas på förlåtelse.

Jag sitter på flyget hem till Sundsvall och läser senaste numret av Scientific American Mind. Jag är trött efter en lång dag på huvudkontoret i Stockholm, men väcks av ett antal spännande artiklar som anknyter till områden som jag arbetat med och funderat på under hösten. Medvetenhet verkar vara ett aktuellt område, och dessutom ett som fångar min förtjusning och fascination. I ett antal undersökningar har man bland annat forskat på depressioner och plötsliga ändringar i sinnesstämning. Människor som i ena stunden verkar vara på väldigt bra humör med en glad och positiv syn på sig själv och situationen kan utan förvarning bli nedstämda eller känna energin rasa ur kroppen. Känns det igen? Det händer mig titt som tätt, och en teori är att vi har olika programmeringar som kan utlösa dessa sinnesförändringar. En situation som uppstår kanske liknar något som jag varit med om förut. Undersökningar på människor som upplevt trauman visade att de tappade sitt goda humör och fick en mindre tolerans mot smärta efter att ha tittat på bilder på olika typer av skador.

Det intressanta med denna undersökning är dock att en av åtgärderna för att undvika dessa effekter är att bli medveten om dem :) Det är ju en teori som jag tror stenhårt på, och som dessutom är en av grunderna i The Human Element, men som är generellt applicerbar. För att vi ska kunna planera och fatta medvetna beslut och förbättra något behöver vi vara medvetna – medvetna om ett problem, om oss själva, en situation eller ett mål. Medvetenheten gör att vi kan fånga situationen när den uppstår och undvika att bli dess fånge. Forskningen visade att kunskap om vad som triggar mig ökar sannolikheten för att jag ska undvika dess negativa effekter!

Därför är det nyttigt att stanna upp när det händer, och fundera på vad som just hänt. Om du kan lista ut vad i omgivningen som kan ha skapat dina reaktioner är du nära lösningen på problemet.

Någon som känner igen sig och har försökt?

På en fika häromdan satt vi och diskuterade bidrag, insamling av pengar och vilka man ska skänka till och vad som är viktigast. Ifjol hade vi en insamling på kontoret och alla fick rösta på vilken organisation och vilket syfte som pengarna skulle gå till. Det var antingen Unicef – Pennor och skrivböcker eller Clowner utan gränser. Diskussionerna var intressanta. Skulle vi välja att ge barn möjligheter att gå i skola och lära sig, eller skulle vi välja att låta barn som har det svårt få något annat tänka på en stund med hjälp av en clown. Problemet är att hur man än vänder sig så finns det alltid behov att fylla och det är svårt att veta vad man egentligen ska fokusera på.

Jag tror att det är upp till mig att göra det som känns rätt. Om jag ser till att kontrollera organisationen som jag skänker till så är det ju inte fel att ge till sjuka barn i Sverige som har det svårt, även om det finns barn i övriga världen som har det värre. Det är ju ingen tävling och ranking i vem som har störst behov, så jag har skapat en bidragsportfölj.

Vi kom in på detta när vi pratade om juletidens många försäljare av bidrag som ringer för att locka till mer gåvor. Jag har haft väldigt svårt att stå emot trots att jag spontant känt att jag ger pengar regelbundet och att jag inte hade lust att ge pengar över telefon. Därför satte jag mig ner och gick igenom familjens bidrag, sammanställde dem i en lista och försökte hitta områden som vi tyckte var viktiga. Det visade sig att vi var mer angelägna att stötta dem utanför Sveriges gränser eftersom vi har det väldigt bra i vårt land. Barn kändes väldigt viktigt, och djur och miljö var väldigt naturligt men dessutom lade vi in stöd till kvinnor och andra som utsatts för övergrepp i världen. Vi har alltid gett stödhjälp vid akuta situationer i världen och det fick bli område nummer fyra. Den enkla portföljen kom att se ut så här:

Barn som har det svårt utanför Sverige (45%)
Plan Fadderbarn 18%
Gatubarn 18%
Unicef Världsförälder 9%

Utsatta för våld och övergrepp (27%)
Röda korset mammor 22%
Amnesty 5%

Hjälp vid akuta situationer i världen (17%)
Katastrofhjälp 17%

Djur och miljö (11%)
Späckhuggarfadder 9%
WWF 2%

Ambitionen är att skänka mer än vad Sverige som land ger i bistånd. Enligt Sida nådde Sverige en rekordnivå i bistånd och bidrog med 1,12% av BNI (bruttonationalinkomsten). Se Gapminders visualisering av Svenskt bistånd för Hans Roslings uppfattning om fakta i kontrast till fördomar. Vårt mål har varit att ligga över det här målet och vi ligger på prognos 1,23% av familjens bruttolön för 2011. Det gör att kontakten med försäljare under december blir en helt annan historia. Jag kan med vänliga ord berätta att jag inte är intresserad att hoppa på ett bidrag genom ett enda samtal, och förklarar engagerat vår strategi och portfölj som vi designat utifrån var egna tankar. Det tas alltid emot positivt och jag kan önska telefonförsäljaren lycka till med ett ömsesidigt leende :)

Nu ser jag dock att andelen djur och miljö är låg i förhållande till övriga. När vi gör den årliga revisionen av familjebudgeten för vi ta tag i detta tror jag. Man får ju aldrig vara nöjd ;)

Jag har blivit helt fast i Flipboard på iPaden. Där läser jag twitter-feeden, rss-flöden från de bloggar jag följer, händelser och nyheter från LinkedIN, nyheter ur Runners World och andra nyhetskanaler. Jag ramlade över en tweet som länkade till Scientific Americans nummer om städer och vår framtid ur ett hållbart perspektiv. Väldigt spännande och jag rekommenderar en del läsning i det numret. Jag har ju tidigare tipsat om Geoffrey West som pratar om stora städer på TED Talks. Jag som tror stenhårt på möten mellan människor gillade skarpt hans beskrivning att det i städerna finns många möjligheter till kreativa möten och att de innovationer som föds ur dessa driver städerna framåt och förbi kollaps. En av artiklarna i tidningen handlade om just detta, hur de multipla fysiska möten som sker i städerna kan driva utvecklingen av stabilitet och hållbarhet framåt.

Mänskliga möten, kommunikation via flera mediala kanaler än endast rösten och en ökad medvetenhet – det är viktiga faktorer för all mänsklig utveckling. Helgen som gick var jag handledare på ett internt ledarskapsprogram på Smådalarö gård. Vi genomförde ett fyradagars program i The Human Element [THE] med tio anställda på Frontwalker. Där använder vi det mänskliga mötet som grund för den utveckling deltagarna går igenom. Samtal, feedback och reflektion med stigande öppenhet ger en ökad medvetenhet om sig själv och sina relationer. Ökad medvetenhet ger alltid förändring och utveckling eftersom fler beslut blir medvetna och självvalda.

Det är individen som är ansvarig för sin utveckling men det sker i en grupp och med möten in-real-life som framgångsfaktor. Jag ska skriva en serie artiklar om THE så håll ögonen öppna. Just medvetenheten och det mellanmänskliga mötet är grunden och det första ämnet.

Under en period den här hösten har jag känt mig mer och mer sliten. Jag har längtat efter höstlov och att få åka skidor och slippa alla pågående aktiviteter och allt självpåtaget ansvar. Jag har dels identifierat gradvis fler symptom för varje vecka, och dels haft en känsla av att jag är påslagen 24/7. Det är inte så att jag är klassiskt stressad enligt traditionella uppfattningar om psykosociala arbetsmiljöfaktorer :) Läs till exempel Arbetsmiljöverkets Psykosociala faktorer i arbetsmiljön. Jag har förvisso en stor arbetsmängd och håller ett högt tempo, men inget är ensidigt, oklart, otryggt, oklart och innehåller inga kränkningar, oregelbundenhet eller hot om våld.

Jag har under de senaste veckorna dessutom berättat om min nuvarande situation och hur jag ser på min takt och mina ständigt nya intressen. I mötet med Eva Sandberg då vi pratade om The Human Element och Leadership Management International och möjligheter till samverkan berättade jag om mina arbetsdagar och vad jag skulle behöva förbättra. Jag springer fort och gör väldigt mycket, men hinner inte stanna tillräckligt länge för att alla ska uppfatta mig och mina behov tillräckligt tydligt. Där och då var det tydlighet och öppenhet som var samtalsämnet, men i bisatsen nämnde jag att det snurrar väldigt många bollar i luften just nu, men att det inte är skadligt eftersom de allra flesta bollar är positiva. Inte endast positiva utan många av dem är helt fantastiska och ger massor av energi och kraft tillbaka till mig. Jag jobbar med sponsorjakt i styrelsen på Nolby Alpina, har genomfört årets konferens som delkonferensledare och planerar i styrelsen kommande års innehåll på Sundsvall 42, avslutar uppdraget Minskat Uppgiftslämnande på Bolagsverket, planerar internt THE-program på Frontwalker, gör budget och verksamhetsplan över framgångarnas kontor, har renoverat badrum+tvätt+allrum hemma och sen arbetat i konsultchefsrollen och… Läsning, fotografering, träning och annat självuppfyllande har jag inte riktigt hunnit med. Men det har inte gjort något eftersom jag haft så kul på de övriga järnen i elden :)

Vårdguidens beskrivning av stress är mer neutral. De värderar inte uppkomsten utan beskriver vilka symptom man kan ha och hur man bör ta sig ur. När man har svårt att sova, problem med minnet, besvärlig mage och hjärtklappning är det allvarliga signaler på obalans. Jag har ju märkt av alla dessa symptom senaste veckorna. Jag har fått en förkylning som förvärrat och hindrat löpningen och all-things-together… Jag glömde bort var bilen var parkerad förra veckan, tvättade händer med tandkräm i förrgår, slängde kompostpåsen i brevlådan… och det är inte riktigt sunt. Enligt vårdguiden så spelar det ingen roll vad stressen uppkommer ifrån, utan hög arbetsbelsatning på hjärnan och förstärkt genom en koppling till höga prestationskrav gör att kroppen mår sämre.

När nu resan till Kådbalis inte blev av på grund av snöbrist tappade jag min möjlighet till mental återhämtning. Jag fattade ett beslut att ta en dags ledigt den här veckan. Jag tänkte att det skulle vara helt ledigt, och inte den här klassiska ”jag jobbar hemifrån” och inte en dag med barnen och inte en dag med en massa böcker och TED Talks och annat. Jag ville ha en dag utan påslag, utan kommunikation och utan den där intensiva tankeenergin. Hur det gick? Jotack, jag är bara människa :) Var tvungen att jobba bort några saker på morgonen för att inte ha dom flängandes runt mig resten av dagen. Fick en skjutsning av vican till och från träning. Fixade en ny antenn till nya tv:n. Så helt uppdragsfri var jag inte. Men. Och det är ett viktigt men. Jag körde en omväg till antennaffären, och jag bjöd mig själv på den största mjukglassen av dem alla på glassaffären och jag köpte ett Need For Speed på spelaffären. Sen åkte jag hem och sov i schäslången medan spelet uppgraderade sig över nätet och körde bil resten av eftermiddagen :) Säkert hjärnaktivt det med, men förjäkla roligt och helt utan prestationskrav.

Ikväll har jag läst om hjärnstress på American Scientific och att det framkommit intressanta teorier om vad som orsakar stress och depressioner och att det påverkar vår neurogenes, dvs förmåga att skapa nya neuroner. Skriver kanske mer om det när jag vilat klart min hjärna så att jag kan förstå och skriva…

Hade ett fantastiskt inspirerande samtal igår med min adept Soheil! Det var ett tag sedan vi träffades så vi hade en lång lunch för att catch up, och det kom fram väldigt mycket tankar och funderingar från oss båda. Som vanligt när jag pratar med Soheil väcks en massa nyfikenhet, och det poppar upp idéer på dom frågor och reflektioner han drar. En av frågorna vi pratade om var just motivation, och det kopplade direkt till arbetet vi gör på Frontwalker med drivkrafter och arbetsglädje. Vad händer när man nått en nivå på jobbet där förändringar känns som ”Ähh, det är ju bara ännu ett nytt lösningsmedel vi ska läras oss” och det inte ger någon inspiration eller glädje? Beroende på vad man söker i sitt jobb så får man ju ut belöningen i olika situationer. Vi var nog rätt eniga båda två att vi ville ha nya utmaningar, lära oss nya områden och prova på nya roller regelbundet. När det går slentrian i vardagen vill vi byta.

Det är ju gott och väl, men det dök upp några intressanta aspekter på detta. Vad händer om jag vill testa mina vingar och ta mer ansvar och få jobba med större frågeställningar? Risken är att jag måste bli chef för att få chansen att jobba med de frågeställningar jag vill… och ger det ökade ansvaret tillräckligt mycket i lönekuvertet för att det ska vara balans? Det jag insåg under lunchen var att jag och många andra trampat rakt i motivationsfällan :) Vi har älskat våra arbetsuppgifter, inte nödvändigtvis våra arbetsgivare, och fått vara med och skapa och forma något. Vi har tagit på oss mer ansvar, fått bekräftelse och uppskattning och har känt en stark inre motivation av att ha roliga dagar. Men i många fall har vi inte tjänat speciellt mycket mer för det. I vissa fall har jag sett exempel på skrattretande dåliga kopplingar mellan det ökade ansvaret och den ökade lönen, men den inre tillfredsställelsen hos den personen har varit så stark att det inte spelat någon roll!

Och så tycker jag ju att det ska vara. Men vad händer om för få lockas av det tunga ansvaret oavsett vilken inre belöning det kan ge, och istället ger sig ut på jakt efter andra områden där belöningarna nås genom mindre nattarbeten, mindre svåra samtal och mindre tungroddjävlaskit-administration? Då har vi till slut inga mellanchefer kvar. Det blir en riktigt häftig situation tror jag, för då får vi chansen att driva våra organisationer på nya bättre och smartare sätt. Det måste jag skriva en bok om ;)

Samtidigt så insåg vi under samtalet att det finns en viktig parameter till, beslutet. Det är viktigt att beslutet att kliva på en ny utmaning eller att avstå är medvetet och genomtänkt. För att det ska vara det behövs insikter om sina egna drivkrafter, och vad jag söker efter i min vardag och i mitt arbete. Om jag ledsnar avytterligare en gemutredning behöver jag ta reda på och definiera vad jag vill ha istället, och söka efter det. Och om mina beslut är baserade på medvetenhet så är det inte lika allvarligt att ett nej till en möjlighet innebär en rad mindre i mitt cv. Det nej:et går att beskriva utifrån de rationella och känslomässiga argument som fanns vid tidpunkten för beslutet, och en person som fattar genomtänkta beslut värdesätter jag lika högt som den som testat alla bananskal i världen och hamnat i nutiden genom en slump.

Den senare skulle vara jag då ;) Och mig själv värdesätter jag högt och rent!!

Jag förhörde Vican på historia, engelska och spanska igår. De hade fått göra mind-maps och ritat upp hur Gustav III förhöll sig till riksdagen, Ryssland och krig, Ankarström, folket osv. Hon kom på att hon kunde se sidan framför sig och att hon mindes allt detta grafiskt. Hon kunde se hur Polhem kopplade sig till olika uppfinningar, Linné till sina klassificeringar och adlighet och hade väldigt lätt att utan förhör berätta om allt det hon skulle kunna :)

Jag fick en idé och bad henne rita upp hur hon såg alla tal. Blunda, tänk dig ett nyfött barn som är noll år, som växer och fyller ett, två tre… Blir tio år, tjugo år. Tänk dig femtio äpplen, plus tio, plus tio, plus tio, plus tio. Tills du når hundra. Var är du då? Hur har du tagit dig hit genom alla tal? Hon började rita på ett papper. Till en början rätt traditionellt med en tallinje från 1 till 100. Men sen bröts mönstret och det blev fler tallinjer. För varje hundratal tillkom en tallinje tills det fanns tio tallinjer på höjden. Mellan dessa räknade hon sin addition,. subtraktion osv. Riktigt häftigt att se. När vi införde tusentalen krympte dessa tio hundratalslinjer ihop till en tusentalslinje och det ploppade fram fler tusentalslinjer, närmare bestämt tio stycken ;) Dessa användes på samma sätt som hundratalen men innehåll ett antal hundratalslinjer inom sig…

Jag tänkte fraktaler och rekursiva mönster och blev upprymd. Jag försökte med miljoner men det hade hon inte räknat än så det fanns inte med i strukturen :) När vi pratade om årstiderna och månaderna så följde de andra mönster och de var mer cirkulära. Det är ju rätt häftigt att vi skapar den här typen av spatiala mönster för abstrakta fenomen, och sannolikt så hjälper det oss att hitta fram till våra minnen och vår kunskap. Vican ville såklart veta hur mina tal var orienterade så jag berättade en förvirrad historia om hur serien börjar med 0 och med 1, 2, 3, 4 och 5 som en trappa ner och med 6, 7, 8, 9 och 10 som en trappa upp. Sedan kommer 11, 12 osv upp till 20 i en horisontell serie men som går i en mjuk båge inåt i planet. Därefter följer ett upprepat mönster med 21 till 25 trappa ner, 26 till 30 trappa upp osv för varje tiotal. Tiotalen i sig rör sig, konstigt nog, i en båge tillbaka till betraktaren tills de når hundra. Då har talen gjort en nästan 180 graders både och 100 är på samma plan som 0. Sen sjunker 200 och 300 osv till 500 i en trappa ner, och 600 och upp till 1000 i en trappa upp så 1000 är samma plan som 0. Mönstret rekurserar sen för 1000 till 10 000 och 100 000 som för 1 till 10 till 100. Och upp till 1 000 000 är mönstret samma som för 100 till 1000. Därför placerar sig 1024 på ungefär samma spatiala position som 1 048 576, men en level upp så att säga.

Så ser jag på talen, men hur ser du på dina?