Efter ett par dagars intensiva skrivande är jag äntligen klar med de två rapporterna om modernitet, moral och nationalism. Jag har läst fyra böcker under fyra veckor och skrivit två rapporter. Den ena torr och diskuterande om begreppen, och den andra verklighetsanknuten om egna iakttagelser. Båda har dock tagit mycket tid, även om jag inte tillnärmelsevis lagt ner de tjugo timmar i veckan som förväntats :)
Den som gav den starkaste aha-upplevelsen var Baumans Modernity and the Holocaust som beskriver drivkrafterna bakom Förintelsen, att den inte alls genomfördes av en stor mängd onda människor, utan att många av de grunder som möjliggjorde den hemska utrensningen går att finna i det moderna samhällets olika grundstenar. När Bauman skrev att alla rationella byråkratiska organisationer tenderar att optimera sina egna medel snarare än att arbeta mot helhetens mål fick jag gåshud. Det är något som jag själv gått och funderat på så länge, och här fanns det i klartext. Det är en naturlag och inget som går att ändra, bara att förhålla sig till och försöka anpassa sig till.
Den coolaste av dem  är Anthony Giddens The Consequences of Modernity. Den beskriver modernitet på ett skönt sätt, och den går på ett väldigt strukturerat sätt igenom vad som präglar modernitet och hur dessa har uppkommit samt vilka effekter det ger. Att Giddens beskriver att modernitet dessutom präglas av ständiga reflektioner gör att jag inte kan göra annat än att älska boken! Att dessa reflektioner sedan gett upphov till en samhällsvetenskap som intresserar sig för moderniteten i sig är ju bara helt rekursivt genialt :D
Jag läste i vild panik igenom Ethnicity and Nationalism 2nd ed. av Hylland Eriksen, en norsk sociolog. Den beskriver just nationalism och var rätt intressant. Hans exempel med Norge som inför och under utbrytningen från unionen med Sverige 1905 inte hade några tydliga etniska grupper i Norge som kunde definiera vad som var Norskt var riktigt fräckt! De fick skapa ett nytt språk, för alla pratade ju danska eller svensknorska i olika dialekter, och de fick fixa historier och kulturella traditioner och mycket annat som de saknade eller delade med sina broderländer. Det går att appellera direkt till organisationer i behov av symboler och traditioner :)
Den bok som gett minst, trots att jag läste den först och minns att jag fastnade för dess innehåll är Keith Testers Moral Culture som beskriver hur moral förändras i ett modernt perspektiv. Med många signaler från omvärlden via många kanaler och vid många tidpunkter på dygnet blir vi avtrubbade, blasé, och orkar till slut inte ta in. Vi köper oss fri från den värsta känslan av skuld och tillåter på det sättet moral att bli en handelsvara. Inför våra närmaste har vi kvar ett moraliskt beteende men människor på avstånd får utstå vår likgiltighet.

Som sagt, nu är jag klar, och ska bara sätta tänderna i en B-uppsats innan sommarlovet är här ;)

Läser Zygmunt Bauman i sociologin just nu. Vild panik för att hinna klart…som vanligt :) Hittade en fantastisk förklaring till varför Förintelsen var så framgångsrik (sic) som kopplade till modern byråkrati och rationalitet. Det är inbyggt i alla rationella byråkratier att de arbetar hårt för att uppnå de mål som är satta på dem, och utnyttja de medel som är givna så effektivt som möjligt. Det senare innebär att byråkratin steg för steg ser medlen som viktigare än målen. Det blir viktigare att utnyttja maskinen effektivt än att hela produktionen når målen för organisationen!

Det här är en fantastisk insikt och förklaring. Jag har haft den själv och kopplat den till den offentliga organisationens tendens att hela tiden vilja växa, likt en myrstack. Det Bauman gör är att skapa en acceptans för detta beteende. Det är inte längre en sjukdom utan en accepterad svaghet. Det är lättare att prata om en sådan och att applicera stöd för att minska dess effekter än att kräva sjukdomsinsikt hos en hel organisation :)

Nu går det ju att börja prata och arbeta!

Äntligen är det nya året här. Imorrn börjar jag jobba på IT-arkitekterna på riktigt. Visst, jag började redan tidigare i december, men det blev mest introduktion och internt planeringsarbete, och det var många som var lediga före och under julen. Imorrn kommer jag att starta med bättre förutsättningar och med högsta fart. Det ska bli riktigt roligt att få vara med och bygga upp en hel verksamhet, ett helt nytt kontor. Inte från början dock, vi har mängder av tjänster och idéer och möjligheter från mamma i Stockholm, en stor skillnad från att starta något eget. Men samtidigt fanns inget i Sundsvall förrän vi började och nu gäller det att få till praktiska saker som fungerande kontorslokal,  tidrapporteringsrutiner, resebokningar, skrivare och kopiering och allt sådant – och vi är långt framme. Dessutom finns mängder av spännande mål att sikta mot och planer att förfina och få alla oss anställda att påverka och förstå - redan inne såväl som nya på väg in.

Det senare är nästan mest spännande. Bortsett från utmaningen att skapa en profil och kännedom om oss i Sundsvall, bortsett från utmaningen att få alla att förstå vad vi kan leverera för hjälp och nytta, bortsett från utmaningen att snabbt få igång en fungerande och effektiv verksamhet från scratch. Bortsett från allt detta är mitt största intresse gruppen som sådan. Vi vill skapa en kultur av delaktighet och öppenhet där vi som konsulter känner varandra så väl, och har sådan tillit till våra arbetskompisar att vi får coaching och hjälp och stöd när vi behöver – och att vi vågar efterfråga det utan att tappa ansiktet. I en konsultvärld som vanligtvis är full av konkurrens och problem med alienation från det egna företaget vill vi känna samhörighet i vårt egna företag.

Det sker genom flera olika kulturella mekanismer. Symboler, historier och traditioner skapar en tydlighet av oss som grupp på samma sätt som familjer eller samhällen hålls ihop. Det är svenskt att fira midsommar oavsett om man är svensk eller colombiansk medborgare :) I skolan berättas historien om Jesu födelse vid juletid, för vi är ett kristet samhälle. Eller är vi det? I år fick mina barn också lyssna på berättelser ur Koranen, vilket var rätt coolt ;) Bilder i alla de former, fotografier alltså, bekräftar oss som individer och vår gemensamma grupp och kan inte underskattas som framgångsfaktor för en stark kultur. Att hitta vår specialitet eller unikitet är viktigt, och koppla det till våra gemensamma värderingar. Genom att veta hur vi är och vad som gör oss speciella kan vi särskilja oss från alla som inte är lika som oss, som inte är lika duktiga och framgångsrika som oss. Vi vet ju det redan ;) men vi behöver ha ungefär samma uppfattning så att den förstärks och flödar till alla nya på väg in, och alla utanför. Att ha förstådda mål och planer och att låta alla tycka till om och delta i arbetet med att genomföra planerna för att nå målen är viktigt, även om det kan vara jobbigt och i en konsultorganisation ibland kontraproduktivt :) Jag är dock helt säker på att det jag jobbar med och sliter för att bygga upp blir viktigare för mig än om jag kommer till det färdigdukade bordet…

Däremot känns det som att jag kanske missat nåt väsentligt… Vad är det som saknas?

Nätverket har kraschat hemma. Vet inte om det är routern eller bredbandsleverantören som jävlas, men det är inge skoj.så just nu skriver jag på mobilen och det går det med :) Jag har bakat 64 kanelbullar och lyssnat på Timbalands Shock value på den nya receivern samtidigt som jag felsökt näteländet. Tror att det hänt nåt med macadresser eller ipadresser. Men tänk på att aldrig ha fläkten på när du bakar bullar, lukten ska ju stanna kvar i huset ;)

Men, samtidigt funderar jag en hel del på vad folk behöver. Du och jag. Vad går vi igång på, och vad skänker oss trygghet och glädje? Jag skriver en tenta i sociologin om tre sociologiska klassiker, Bourdieu, Foucault och Haraway. Den omgivning jag befinner mig i just nu har gjort mig särskilt intresserad av Bourdieus teorier om fält och kampen mellan aktörerna i fältet, Foucaults beskrivning av övervakning och de själsliga straffen samt Haraways beskrivning av hur man med hjälp av berättelser kan skapa en gemensam bild av historien som får oss att tänka, känna och tolka på fördefinierade sätt. Samtidigt sitter jag med ett uppdrag där jag ska ta fram ett förslag på hur en god företagshälsovård bör vara utformad.

Jaa, vad behöver folk? Tillbaka till ritbordet. Människor behöver mängder av saker men i lite olika ordning. Trygghet är viktigt. Känslan att vara en del av nåt större. Att känna respekt och omtanke från sin grupp. Hmm..mjaa…där finns något som behöver prägla massor av mekanismer i en organisation, och även en företagshälsovård tror jag. Det är lika viktigt att innehållet är avpassat och ger rätt stöd i både förebyggande och rehabiliterande som att det är en symbol i organisationen så att de anställda känner att ledningen har rätt värderingar och visar omtanke. Då är kronorna mindre viktiga.

Oj, nu får jag fikabesök och måste sluta. Johan har en grym bullnäsa ;)

I en artikelserie och tillika en webbdiskussion (DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6) försöker DN att väcka frågan om jämställdhet och andelen kvinnliga chefer i ledande befattningar. I artikeln kommenterar bland annat Monica Renstig att majoriteten av de som genomför akademisk utbildning är kvinnor, men att det är männen som har toppjobben. Det visar på samma resultat som i min slutrapport Makt och underordning i arbetslivet på sociologikursen nämligen att kvinnor diskrimineras på flera sätt i många situationer. De läser mer men har lägre kvalificerade jobb. Fler kvinnor än män arbetar deltid eller på projektanställning och vikariat. De har lägre löner och sämre möjligheter till utveckling.

Problemet är dock inte att företagen diskriminerar dessa kvinnor! Det är så fascinerande att läsa dessa rapporter och artiklar som studerar något fenomen som att det är skilt från oss själva. Det är alltid företagen och dess ledning som inte lyckats rekrytera fler kvinnor till toppjobb. Det är regeringen eller politikerna som misslyckats med att stävja den ojämlikhet som råder mellan könen, och för all del övriga diskrimineringsperspektiv, etnicitet, funktionshinder, ålder, sexuell läggnings osv. Lägg av. Denna ledning och dessa politiker består ju av såna som dig och mig!

Aldrig är det artikelförfattaren själv som agerar fel. Aldrig är det forskaren själv som beter sig som den diskriminerande pöbeln. Aldrig är det jag som bidrar till att vårt samhälle diskriminerar människor. Så vems är då felet? Det är alltid någon annans fel! Antingen är det systemet, och då har vi fegat ur ordentligt och skyller på mojänger så som de politiska strategierna, eller något luddigt som företagen som inte varit tillräckligt effektiva. Eller så är det andra människor, som företagsledarna eller politikerna som misslyckats att fixa det vi alla vet måste fixas.

Det är dock aldrig jag eller du som utpekas! Vi går fria, för vi är ju så otroooligt fördomsfria och självmedvetna. Vi ser ju inte till att skopa åt oss av kakans godaste delar. Vi tjänar inte mer pengar än våra fruar. Vi sköter hemmet i lika stor grad. Om vi är män alltså. De av er som är kvinnor ser naturligtvis till att inte vara den som arbetar deltid för att vara hemma med barnen, eller accepterar en lägre lön för att du varit mammaledig, eller jobbar med något som du är överkvalificerad för eftersom det är så svårt att få bra jobb nuförtiden.

Nej, ska vi fixa fördomarna i vårt samhälle måste vi börja med oss själva. Hitta människorna som vill berätta om sin situation, som kan berätta hur det känns att sätta löner efter, vad man själv tror, objektiva bedömningskriterier för att sedan upptäcka att det är en skev fördelning mellan män och kvinnor. Den märkliga insikten jag en gång fick, när en ung och smart kvinna i chefsposition i min dåvarande ledningsgrupp hade frekvent högre löner på killar än tjejer, och det märkliga samtalet vi hade om vad det kunde bero på. Tjejerna var duktiga. De var duktigare än killarna, men fick ändå lägre påslag!? Trots att de hade lägre löner från början. Sjukt och konstigt.

Gå till botten med dessa vardagssituationer och sluta peka finger på dom som är så dåliga, utan bjud in dem som vill bjussa på sina fördomar så att vi kan få bra exempel på hur man kan göra bättre. Människor som inser att den som fattat att hon aldrig blir perfekt är den som är perfekt ;)

Fick en underbar flashback imorse när jag i tidningen läste att Sundsvalls kommun tappat många nyckelspelare i form av viktiga tjänstemän (se Sundsvalls Tidning). Peder Björk (S) kommenterar det faktum att sex av åtta förvaltningschefer bytts ut under de senaste två åren med ett konstaterande att det inte var för att kommunen på något sätt skulle vara en dålig arbetsgivare, tvärtom. Nu har de blivit tydligare i delegationerna och kraven på cheferna och det har gett förvaltningscheferna större ansvar, vilket är tecknen för en bra arbetsgivare anser Björk.

Det roliga i det här är att det finns en inbyggd paradox i det här :) På samma sätt som att det är den som vågar vara svag som, till skillnad från den som alltid måste spela stark och orubblig, egentligen är den som är stark. Den projektledare som flaggar grönt på alla punkter och inte ser några risker är den som har den sämsta kontrollen ;)

I Sundsvalls Kommuns fall är det så att ett av de mest utmärkande dragen för en dålig arbetsgivare är att den snarare uppfattar sig som en mycket god arbetsgivare utan några brister. Ju färre brister som visas upp desto större är risken att vi har att göra med en organisation som har problem! Dels ingår självinsikt i ett gott ledarskap med en naturlig instinkt att leta efter allt som går att förbättra, och dels är kulturen att inte våga vara mänsklig och förbättringsbar livsfarlig i vilket företag som helst.

Det här är dessutom ganska lätt att testa. Det är bara att ta fram lite kritik som leder fram mot ansvarsområden hos lite högre chefer, för då brukar det smälla rejält. Ungefär som artikeln med Peder Björk som visar upp en skön fasad av genomtänkthet och koll på läget ;)

Det kanske är så att de inte har mer att förbättra, men det skulle vara första gången sen vi satte på oss fikonlöv och började skämmas :D

Wow, vilken bra dag jag hade igår. Vi hade prominent besök från Västervik för att prata om vårt gemensamma arbete med deras nya turistportal, något väldigt nytt och annorlunda. Turistchefen Stina Ericsson (ni vet, Turistchefen bloggar) och två av hennes kollegor var hos oss nästan hela dagen, och jag, som inte deltagit praktiskt i projektet tidigare, fascinerades över stämningen på mötet, kreativt och inspirativt, öppet och tydligt. Vad tycker jag, och vad tycker du? Vi slapp ifrån den här vanliga hämskon som så många möten drabbas av, nämligen viljan eller kravet av att alltid kunna och veta allt. Det var okej att ställa en öppen fråga, hur gör vi nu? Dessutom var det ju roliga och trevliga människor.

Och var det just därför mötet hade den prägeln, eller fanns det andra grunder? Värt att reflektera kring och känna sig glad och stolt över. Samarbete och interaktion är inget som sker automatiskt, men är makalöst när det fungerar :)

I denna mörka tid, med finanskriser och märkliga bonushistorier, är det skönt att släppa kontakten med allvaret och det alldagliga och istället låta fantasin vandra iväg med hjäp av goda historier.

I onsdags var jag äntligen och såg på Watchmen. Vilken film! Jag har absolut inget annat att säga än Se den!

Ikväll sitter jag och slötittar på Harry Potter And The Order Of The Phoenix :) Jag gillar ju böckerna, och tycker att filmerna är rätt okej, om än lite väl övermoraliska och lätt putslustiga. En kvart in i just den här filmen så invigs Harry i de hemska nyheterna han sluppit ifrån under början av lovet på Privet drive. Sirius och Lupin berättar för Harry att Fudge, högsta ansvarige på Ministry of Magic, driver en hård linje mot alla som tror och talar om att Voldemort är tillbaka. Han har ingen förståelse för andras åsikter, och han har inget förtroende för ledarna varken i sin egen organisation eller i övriga trollkarlsvärlden. Harry blir förskräckt och tycker att det är hemskt och utbrister ”Va? Ingen vettig person skulle…” och Lupin konstaterar ”Exakt. Fudge saknar vett…” och han fortsätter förklarande ”Det har förvridits av fruktan. Rädda människor gör hemska saker”. Det här leder till att den hemliga sammanslutningen som Harry just träffat, The Order Of The Phoenix, kämpar, inte bara mot Voldemort och hans anhang, utan också mot det egna ministeriet. Den dubbla fienden gör striden onödigt slitsam och istället för att samla sig mot den gemensamma Voldemort sätter man upp hinder och bekämpar varandra i ivern att ha rätt, och rädslan att ha fel och få stå med byxorna vid smalbenen eller skägget i brevlådan. Ju starkare insikten om att jag har fel, och ju värre konsekvenserna blir av att jag inte insett det tidigare – desto starkare blundar jag för sanningen.

Det här är ju himla spännande! Jag slog av filmen en stund och reflekterade över dialogen en stund. Under stark press, med ett tungt yttre hot och möjligen en svag självkänsla och tro på den egna kapaciteten utvecklas en stark rädsla, en djup fruktan som påverkar förmågan hos vem av oss som helst att fatta kloka beslut och att våga ta tid och hjälp till goda underlag. Det vi i lugnet och harmonin trodde så starkt på, delaktighet och öppenhet, förbyts till osäkerhet och tystnad och enskilt beslutsfattande utan inblandning från berörda. Tänk om de skulle se att jag inte har en aning om hur Voldemort ska bekämpas? Då riskerar min auktoritet att raseras och min makt tillintetgöras. Det som är så spännande är att det i finanskrisens spår säkert finns massor av företag och organisationer där detta händer – just nu! Rädda människor gör hemska saker, det stämmer verkligen. Satt under stark press och med stor arbetsbörda utvecklas en stress som slår av många av de hjärnfunktioner som behövs för att tänka kreativt och hitta nya lösningar, som engagerar och involverar de som kan hjälpa till att lyfta och säkerställa framgång. Denna starka yttre påverkan är att jämställa med en rytande grottbjörn på en meters avstånd som startar så många biologiska aktiviteter i kroppen att det enda som fungerar är spring eller slå. Om det så är på bekostnad av grannen eller ungen som står i vägen, så ska jag slippa undan! Den biologiska drivkraften handlar ju om att det är mina gener som ska vinna, inte dina. Då blir jag oresonlig och trångsynt. Dessutom är ju situationen här och nu, problemet ska lösas på väldigt kort sikt! Det spelar ingen roll i mötet med grottbjörnen om jag måste lämna kvar påsen med de läkande örterna som jag behöver för att klara mig på sikt, jag ska överleva här och nu! Programmet i hjärnan riktas in på att ta in tydliga signaler och agera sekundsnabbt.

På samma sätt riskerar vi chefer att hamna i samma situation på jobbet inför de enorma risker vi kan drabbas av med en värld som ser ut som den gör just nu. Om vi snabbt i rädslan över en för stor kostnadsmassa gör oss av med de överdådiga tjänstebilarna eller den betalda hemhjälpen – då har vi väl agerat rätt. Men om vi i fruktan över att bli ertappade med kraftigt försämrade marginaler hemlighåller nulägesanalyser och detaljstyr eller överkontrollerar - då är vi på fel väg. Ingen kan vara överallt, och det gäller att fortsätta lita på sin organisation. Det gäller att försöka doppa huvudet i handfatet, hålla det så kallt det går, omge sig med många goda rådgivare, lyssna och intresserat ta till sig åsikterna, och därefter agera enligt en plan, med längre horisont än för dagen och med ett tydligt mål i sikte. Då får kreativiteten spelrum, och då väcks engagemanget.

Rädda människor gör hemska saker.

Läser just nu Max Webers Den protestantiska etiken och kapitalismens anda som den tredje av sociologins klassiker. Jag är überstressad för den ska vara skriven och inlämnad senast söndag och jag har inte läst klart den än. Men vilken skön snubbe, Max Weber. Han för fram sin teori om att kapitalismen, som den utvecklats i västvärlden, baseras på en rationalism som vi fått i oss genom den protestantiska, främst kalvinismens, asketiska moral där vi blivit itutade att vi når frälsning om vi lever livet på ett systematiskt och metodiskt gott sätt. Det har gett en grogrund för det rationella samhället som i sin tur skapat förutsättningar för en systematisk kapitalistisk anda som gett oss den värld vi har idag :)

Nåja, Weber byggde delar av sin teori kring denna asketism på tankarna om individens utpekade och förbestämda arbetsuppgift, yrke eller kall som vi alla har att hitta och sedan genomföra. Det för att nå, ja, frälsningen. Hans beskrivning var dock väldigt liknande den vi grundar vår rekrytering på :) Plötsligt läser jag Weber när han skriver om människan som inte bör vara för intresserad av sin dagliga lön, och som bör undvika att låta den påverka sin prestation (och här hade han en lång utläggning om ackordslöner ;) utan vi behöver människor som drivs av ett kall, ett engagemang och ett intresse för att göra bra ifrån sig och leverera goda resultat.

På samma sätt vill ju jag ha (kanske för att jag söker efter likasinnade ;) personer i min omgivning som vill mer än pengar. Som har ett hjärta med i det dom gör, och som glöder för både sakfrågan och processerna. Som vill någonting, drivs någonstans och som i allt detta påverkar mig och ger mig kraft och utmaningar. Det har färgat all min rekrytering och när jag ser på de som jag har omkring mig på jobbet så är det fascinerande hur mycket hjärta och känsla som alla lägger in i det dagliga jobbet! Som vore vi protestantiska asketer allihopa :)

Weber och jag, same scrote and corn ;D

För länge sedan, vid tiden för min natt, där jag FÖRSTOD allting, hade jag en del mikro-makro-tankar om världen och universum. Jag tänkte mig att alla prylar i världen, i universum, eller ja alla atomer i hela universum skulle stå under central kontroll. Vid varje givet tillfälle skulle något eller någon veta var alla atomer var, samt att denna kunskap lagrades så att vi vid alla tillfällen av universums liv skulle kunna hämta upp alla lagrade tillfällen av ur detta långa liv. Främst bakåt i tiden, men allteftersom ökade jag omfattningen till att gälla även framtiden. På det sättt skulle vi futtiga människor, om så bara vi kom åt denna kunskap, kunna avgöra rättsfall på ett helt annat sätt än vad vi kan idag :)

Nåja, jag är tjugo år äldre, och har väl insett en del. Total detaljkontroll är sällan vägen fram mot framgång, inte när det gällt mig, och inte när det gäller ledarskap ;) Det är snarare så att vi måste lita på ett antal grundlagar som styr hur alla atomer rör sig, klibbar ihop sig och splittras. Ju längre forksarna forskat desto färre och mer basala har naturkrafterna visat sig. Samma sak med ledarskap tror jag. Enkla och grundläggande ingredienser. En smula värderingar som styr vårt beteende och avgör gott från ont. En nypa principer som vi aldrig avviker ifrån och som är hur vi gör saker på ett väldigt fast sätt. Som toppen på verket kryddar vi med mål och motivation så att vi alla drar åt samma håll :)

Var sedan alla atomer är vid varje tillfälle bakåt i tiden, likväl som framåt i tiden – det spelar ingen roll!