Har kommit hem igen efter några dagar i norra Sverige. Det är lite svårt att förklara vart vi har varit och det är många som frågar nu när jag kommit hem ”Vart är det du har vart?” :) Jo, jag har varit vid Omatjokk ;D Det ligger sju-åtta vandringskilometer söder om Råstojaure, både sjön och campingen. Råstojaure är en stor sjö som ligger tre mil söder om treriksröset och nio flygmil norr om Kurravaara. Kurravaara ligger 15 bilkilometer norr om Kiruna. Kiruna ligger 86 långa bilmil norr om Sundsvall. Phjuu, så, det är där jag varit i fyra dagar :)

 
I det här området är det mest harr och de var periodvis riktigt på hugget. Mycket små harr under kilot, men vi såg några bjässar som svepte sina vackra fenor i vattenytan medan de åt kläckande sländor! Det är en paradisisk känsla att se dessa fiskar käka i ytan och helt hänge sig åt gourmandiska stunder i det överflöd av mat som de får när sländorna kläcks :) Harren är dessutom inte så lättskrämd så det går att se dem ganska nära… Svårare med öringen och rödingen.
 

 
Området här uppe domineras av sand! Sverigeleden som tar vid där Kungsleden slutar i Abisko går ofta uppe på sandåsarna och där är det väldigt lätt att gå. Jobbigare blir det när man ska klättra ner från den ena och klättra upp på nästa. Då känns det i den gamle mannens vader :) Men naturen är hänförande och djuren är nära inpå, och om bildkvaliten tillåter så ska jag hitta och lägga ut bilden på kungsörnen som fanns i området.
Att tro att vila är att ta en längre fikarast har aldrig bott i vildmarken utanför telefonmasternas täckning och utan kontakt med civilisationen :) Sen spelar det ingen roll att mitt liggunderlag är lite för hårt, min sovsäck är lite för kall, mitt goretex-ställ lite för otätt. Jag inser nu att jag behöver dessa stunder för att slå av, och ska försöka låta sommarens kretaresa bli liknande, åtminstone vad iPhone-användning anbelangar ;)

Jag hinner inte skriva så mycket, men vill ändå skicka mig en hälsning. Just nu kör vi två konsulter från IT-Arkitekterna workshop med en gäng sköna specialister från CSN. De har varit grymma i engagemanget och tyckt och frågat massor under dagen. Vi är en halvtimme från avslut och jag står och väntar in gruppen för redovisning av sista grupparbetet. Jag undrar för mig själv om allt detta beror på incheckningen och presentationen vi gjorde med mina fotografier eller om det bara är rätt personer på rätt plats ;)

Vi har pratat om behovet av samverkan, kommunikation och hur man i en myndighet når hög rättssäkerhet genom att skapa tydliga riktlinjer och ett enhetligt arbete på alla kontor och enheter. Det är ju inte helt enkelt när antalet handläggare kan räknas i hundratal. Dessutom innebär ju den pågående automatiseringen att de manuellt hanterade ärendena blir mer och mer komplexa, vilket blir svårare och svårare att styra med checklistor, regler och riktlinjer. Vi hade en kort diskussion om barns utveckling till socialt fungerande människor. Vi lär oss ett komplext beteende utan att dagligen kika i dokument och söka stöd. Hur kommer det sig, och hur klarar vi av att följa med förändringar i samhället utan att det skrivs och kommuniceras tydligt från cheferna? :) Bortsett från lagar så är ju mycket väldigt otydligt, men vi utvecklas ju som grupp ändå och tar efter varandra i väldigt många områden.

Jag tror att det handlar om en kombination av härmning och skvaller. Vi tar efter människor i vår omgivning, och vi skvallrar om vad vi gör och vad andra gjort. Utifrån reaktioner på det vi skvallrar om märker vi om mottagaren tycker att det vi beskrivit och skvallrat om är acceptabelt eller förkastlig. Så lär vi oss att gå mot rött ljus, men att inte elda på tomten :) Det är okej att ljuga, men inte om allvarliga saker… och mycket mer.

Tänk om vi kan använda skvaller i organisationen för att skapa ett utvecklande och normerande beteende som sprider sig i de kontaktkanaler som alla nätverk upprättat…? Coolt :D

Jag vet inte vad som är roligast, att Sundsvall Dragons tar SM-guld eller att få byta sängkläder ;) Humor är det sista som lämnar en…och klart att det är roligare att… vänta måste se vad jag skulle skriva nu… Har lyssnat på P4 medan jag städat och tvättat och burits fram av det fenomenabla spelet! ST var snabba och hade artikeln skriven, Aftonbladet skriver om finalslakten, DN registrerar sakligt att Dragons tagit guld men det konstiga är att Dragons hemsida inte registrerat att något hänt. Fortfarande femton minuter efter slutsignal gör den reklam för match #7 :)

Det som är skoj är ju att det här är en skön koppling av det situerad kognition kallar distribuerad kognition, och det sociologin beskriver som separation av tid och rum. Vi befinner oss på olika fysiska platser och till viss del i olika tidsperioder eftersom nätverksutsändningen laggar lite :) Tillsammans använder vi kognitiva verktyg som språk, telefoner, radio osv, och med hjälp av kommentatorer och ljud från matchen kan jag frammana bilder och emotioner som jag kopplar till situationen på den andra platsen.

Snacka om resa :D Både för mig och Sundsvall Dragons! Grattis!

Som om det inte räckte med en fråga på mejl om svåra texter fick jag en skön fundering via MSN. Det var från en före detta studentkollega som flyttat till Australien och som nu gör en analys för en stor bank. Det var en kundanalys över bankens alla kunder oavsett tjänster och kanaler – consumer behaviour for finance service sector – med olika perspektiv för differentiering; storlek, geografi, historik osv. Jag har ju ingen aning om finanssektorn, eller nåja, mycket liten kunskap om relationen mellan en stor finansiell aktör och dess kunder. Via några frågor om syfte och mål med undersökningen kunde jag bara bidra med mitt perspektiv för kategorisering av mänsklig verksamhet. Det visade sig fungera alldeles utmärkt :)

Jag har gått och fnulat på denna modell för kategorisering i drygt ett år, men har ännu inte skrivit ner den. Till skillnad från många andra idéer jag fått så lever den här med mig ständigt. Det går inte ett möte eller ett analysarbete utan att jag försöker hitta mönster och skillnader i det jag studerar. Kategorierna är väldigt enkla och är endast tre stycken vilket gör det väldigt lätt att använda i alla möjliga situationer. I exemplet med australiensiska finanskunder tipsade jag om att skilja på beskrivningarna av deras verktyg, processerna de  använder för att nyttja bankens tjänster och det beteende som relationen mellan banken och kunden präglas av. De hänger såklart ihop och verktyg används i processer som präglas av den kultur som relationen lever i. Allt för ofta blir vi dock fokuserade på det vi kan se och glömmer det vi inte direkt kan observera. Med dessa tre kategorier blir det tydligt att vi också behöver studera eller beskriva människors arbetssätt och deras relationer.

Det är ju faktiskt så att det jag använder perspektiven till är kognitiva processer, så kanske det är tre olika nivåer av studier av mänsklig interaktion. Kognitiva studienivåer? Nej, det låter lite tråkigt.

Måste hitta ett bättre namn, och göra en sammanställning, men det behövdes inte i fallet med Australien :)

Hemma har vi i några veckor pratat om att komplettera våra bidrag till välgörande ändamål. Det började med att vi såg på filmen Oceans, som var väldigt vacker men också väldigt rörande. Flera av tittarna hemma i soffan grät, säger inte vilka, och vi började prata om vad vi kan göra för att stödja arbetet med att få till bättre världshav. Utöver medvetna val av det vi äter och slänger så sa vi att vi skulle bidra ekonomiskt på något sätt. Det slutade med att vi kikade över alla bidragskomponenter i budgeten och gjorde justeringar och tillägg både här och där :)

Så nu är vi späckhuggarfaddrar till världsnaturfonden och hjälper varje månad med ekonomiskt stöd för världshavens räddning. Under tiden har vi pratat om Röda Korset, Unicef och Rädda Barnen och fler. Emilia har uppenbarligen nappat på tankarna för i köket hittade jag det här lilla bidragsskrinet :) Här ska vi som har några spänn över tänka på barn i världen i samband med matlagning och stoppa ett bidrag i bössan. Emilia ombesörjer att fonden kommer Rädda Barnen till godo. Väldigt fin tanke av en nioåring!

Det är dessutom ett prov på stor förståelse av mänskliga mekanismer eftersom skuldkänslan kan slå en rätt hårt när man släntrar in i köket för att ta sig en bacon-nutella-banan-macka på kvällskvisten, och ser en bidragsplånka för Rädda Barnen framför sig! Smart, ruggigt smart :D

New York Times publicerade för två veckor sedan en artikel om chefsutveckling på Google. Jag hittade den på coachbranschen.se som lockades av de coachande förhållningssätten i tipsen. Google är sig lika. De samlade in enorma mängder data om sina chefers prestationer. De analyserade, enkätade och djupintervjuade medarbetare och chefer om hur chefer uppfattas och levererar resultat. De grävde i resultatet under ett drygt år och kom fram med en lista på framgångsfaktorer som en bra chef karaktäriseras av :)  Det kan tyckas vara generella och uppenbara tips. Ta till exempel ”Ha en klar vision och strategi för teamet” eller ”Hjälp dina anställda med karriärutveckling” men Google har prioriterat dessa åtta och utvecklat ett chefsutvecklingsprogram och dessutom lagt till individuell chefscoaching för att stötta och utveckla cheferna! De tror på ett löpande arbete med chefernas utveckling, och det har börjat synas i deras interna mätningar. Det här gillar jag skarpt :D

Chefen för HR konstaterar “You don’t actually need to change who the person is,” he says. “What it means is, if I’m a manager and I want to get better, and I want more out of my people and I want them to be happier, two of the most important things I can do is just make sure I have some time for them and to be consistent. And that’s more important than doing the rest of the stuff.”.

De har också insett att det inte hjälper att läsa en lista med åtta tips. Det hjälper inte att läsa en bok, inte heller att läsa åtta böcker! Du behöver träna och öva med coachande hjälp för att bli en bättre chef! Och inte bara en gång, utan regelbundet och ofta :)

Lilla Världscupen körde landsdelsfinal i Duved 23-27 mars 2011. Nolby deltog i Medelpads distriktslag för att kämpa om ära och medaljer. Och för att ha kul. Vi lyckades uppnå båda målen :) Jag hade ju glömt min CompactFlash-läsare :( och fick hushålla med bilder. Genom försiktighet fick jag ihop fem dagars träning och tävling på ett enda minneskort! Jag fick in hela resan på 2200 bilder vilket är något av ett minimalistiskt rekord av mig :D Sållat blev det 301 bilder som jag lagt i Nolby Alpinas Galleri. Jag har lagt bilder på Nolbys Facebooksida också.

Jag fick dessutom frågor från olika håll om att köpa utskrifter av bilderna. Det visade sig att flera sett mina inramade bilder i caféet i Nolbybacken och villa ha likadana på sina åkare :D Skoj!

De senaste elva dagarna har jag och Vican varit i slalombacken åtta gånger. Endast tre dagar ledigt för vila. Ett lite för hårt tempo tycker jag, även om alla dagar inte varit lika intensiva. Vi var först i Duved fem dagar för finaler i Lilla Världscupen. Det var tidiga morgnar sex-halv sju som standard och sena kvällar efter middag och bad med kompisar. Sen vila på måndag, träningspass i backen på kvällen 18-21 på tisdag. På onsdag arrangerade vi sista deltävlingen i Nolby Cup och Klubbmästerskap med ytterligare en sen kväll som resultat. Torsdag och fredag tog vi alpin vila :) Tidigt i säng båda kvällarna för att gå upp i ottan idag igen för storslalomtävling i Lagbergsbacken i Kramfors. Emilia är hängig och trött och behöver rejäl vila, men Vican är lika pigg som nånsin!

Men det konstiga är inte att tjejerna orkar. Det märkliga är att jag inte tröttnar! Jag som inte kan ägna mig åt ett ämne, en hobby eller en regelbunden aktivitet utan att ledsna :) Jag tycker att det är lika roligt nu som det var när vi startade för tre säsonger sedan. Kan det vara utvecklingsmöjligheterna och lärandet? Det är ju ganska skoj att lära sig hur den alpina sporten funkar, och hur materialet ska användas och underhållas. Åkarna går igenom olika levels på sin väg mot bättre teknik. Jag levlar också, får och kan göra mer som förälder och tar därmed större plats. Idag var jag på mitt första lagledarmöte och höll ihop lagets deltagande i tävlingen :) Inre utveckling och sökandet efter ökad förståelse, level, level.

Eller drivs jag av de gruppmässiga drivkrafterna? Är slalomcommunityn en grupp som känna bra att tillhöra? Söker jag efter tillträde, känns det bra att vara med och vad krävs för att få vara där? Vill jag vara kompetent inom slalom och får jag vara det när jag är med i gruppen? Är jag omtyckt i gruppen, och vad är det jag gör för att jag tror att det gör att andra tycker om mig? När är det här en naturlig del av mitt beteende, och när blir detta en belastning? En svår fråga :)

Nånstans tror jag att det är både och. Jag har lätt att engagera mig och tycker att det är skoj att vara med och att få delta och påverka. Jag vill nog vara betydelsefull… och lära mig på samma gång :) Men jag måste begränsa mig.  Det gäller att vara snäll med sig själv först. Som Tomas säger i kvällens Noren-teater Bobby Fischer bor i Pasadena – ”Du verkar vara en oerhört otrevlig person… mot dig själv menar jag” :) Och han har rätt och jag tar till mig!

Nej, jag kanske ska försöka ledsna mer på sådant jag gör i för stor utsträckning för andra, där jag prioriterar bort mina egna behov för mycket. Men hur ska jag veta vad som är vad?

Så vackert och gulligt allt prat om Libyen låter just nu. Statsministern uttalar sig myndigt och empatiskt i statstelevisionen och i Aftonbladet och säger att vi ska skicka JAS till Libyen för att skydda befolkningen mot deras regim. Utrikesministern är korrekt och saklig och förklarar att vi minsann kan gå långt i vår fredsiver. ÖB är stolt i kvällspressen. Vackra ord, och det verkar viktigt att markera att det inte finns andra djupare subsyften. Hemska tanke om det skulle komma fram att vi gör skillnad på folk och folk! Tänk om nån skulle komma på att dessa herrar inte bryr sig ett skit om andra länder och deras befolkningar! Då skulle Fredrik Reinfeldt se ut som en rasist som endast bryr sig om sina egna intressen :(

Nåväl, det är väl inget fel att bry sig om de nära och kära först. Det gör du, jag och alla andra. Det är en ren mänsklig förmåga. Vi är mer intresserad av hur det gick för grannen som tappade en äggkartong på affären än tåget som dödade 500 indier när det spårade ur. Vi är mer intresserade av problem och konflikter som betyder något extra för oss, t.ex. en konflikt inom Europa, i närheten av Europa eller då tillgången av resurser som vi är beroende av riskerar att begränsas! Tänk om det är så illa att vi är mer intresserade av frågor som handlar om de som är lika oss, dvs. konflikter mellan vita kristna människor eller där vita kristna människor riskerar att drabbas (generaliserat över den rådande makteliten i den sk. västra delen av världen) :(

FN har beskrivit problemhärdar i många områden på den Afrikanska kontinenten som är lika bedrövlig och mycket värre än situationen i Libyen idag. Nu i mars, mitt under konflikten i Libyen, uttalade sig FN:s humanitära chef Valerie Amos om situationen i Demokratiska Republiken Kongo - Top UN aid official stresses need for civilian protection in DR Congo. Hon konstaterar “Full support to disarmament, demobilization and reintegration, and efforts to end impunity for those committing these crimes must be stepped up”. Vem bryr sig om våldtagna och stympade kvinnor och barnmilitärer i Kongo?

Eller ta situationen i Elfenbenskusten som FN rapporterade om i fredags under pågående beslutsprocess om svenskt hyllat militärt stöd till Natos insatser i Libyen - Up to 1 million people driven from homes by violence in Côte d’Ivoire. Den ivorianska presidenten vägrar att lämna makten och utövar våld mot sitt folk för att hålla sig kvar. En miljon (!) människor är på flykt för att undkomma våld och trakasserier. Här har FN ett pågående fredsarbete men orkar uppenbarligen inte med att upprätthålla lag och ordning. Var är engagemanget från Europa och Sverige?

Human Rights Watch har skrivit en rapport om polisbrutalitet och övergrepp i Uganda – Uganda: Torture, Extortion, Killings by Police Unit.  En speciell polisstyrka skapad av presidenten dödar, torterar och låter människor försvinna. Vem i det avlånga landet Sverige bryr sig om folket i Uganda? Vad säger ÖB?

Är det så att vi är så styrda av kvällstidningarnas rubrikhets och västerlandets krigförande länders propaganda att vi tror att världen blir god så fort vi får ut monstret ur Libyen? Vi sitter i soffan med chipsen och läsken och hoppas att gullige Fredriks JAS-plan lyckas med sin S:t Görans-plan, så att vi kan se på Let’s Dance-boxen med alla säsongers härliga avsnitt med gott samvete!

Skydda befolkningen i Libyen – my ass!!

Enligt psykologen Daniel Gilbert (Stumbling on Happiness) är den största skillnaden mellan människor djur den medvetna upplevelsen. Att bygga en pyramid är ingen bedrift enligt honom, det kan vilken myrkoloni som helst göra. Att se och uppleva pyramiden är starkare. Att minnas pyramiden och att fantisera ihop en pyramid i hjärnan är en unik gåva som endast människan har. Att på detta sätt skapa sig en bild av framtiden är den viktigaste egenskapen hos oss. Antecipatorisk planering kallas det, att kunna förutsäga framtida behov och låta dessa styra beteendet idag.

Jag sumpade min tenta i social interaktion och kognition igår :( Jag orkade inte skriva klart den medan jag var i Duved. Det var för intensivt, för tidiga morgnar och för trötta kvällar för att jag skulle orka igenom hela sammanställningstentan. Skrev som en iller på lördag kväll och tog vid för att göra klart igår kväll när vi kommit hem från Åre. Men jag orkade inte och kände att nu får det fankenimig vara nog med prestationer.

Jag älskar mig ändå, och att flunka en tenta gör inget i det stora hela. Eller flunka och flunka. Jag får skicka in den för en senare bedömning så det blir ju av ändå. Men risken är nu att jag inte kommer in på den fortsättningskurs som kräver en genomgången kurs i social interaktion för att ge behörighet. Det känns surare, men kan ju ge en lite lugnare vår istället ;) Inget gott som inte har lite ont med sig.

Så har jag antecipatoriskt planerat och fantiserat ikväll ;)