En skapande vecka blir till

Jag har alltid närt en inre drivkraft att skapa. Jag var väldigt intresserad av ämnet Teckning i grundskolan även om jag fick en fyra i nian för att ”femmorna var tyvärr slut”! Jag har också fått höra att jag varit duktig att skriva berättelser. Mina betyg i Svenska har nog i stor utsträckning lyfts upp av förmågan att formulera och måla bilder med ord, oavsett om det handlat om en reseberättelse inspirerad av böcker av Thor Heyerdahl eller om det varit en recension av Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Båda två favoriter i mitt livs långa tråd av läsande. För så har det varit, jag har läst enormt mycket, från sex års ålder då jag läste historier ur bibeln med farfar och återberättade på dagis till tonåren då jag slukade allt från Jules Vernes fantastiska berättelser till Hans-Eric Hellbergs omtumlande beskrivningar. Jag har varit intresserad av arkitektur och att rita med tunna pennor, även det från unga år. Jag byggde ett eget ritbord i trä när jag gick i sjuan och satt hemma och ritade bilar och hus och både möjliga och omöjliga skapelser. Jag använde dessutom bordet för att rita serier, dock utan större konstnärlig framgång. Jag har läst mycket serier, och jag samlade en period på serietidningar och seriealbum. Detta under den gyllene eran då serieformatet exploderade i slutet av sjuttio men främst första halvan av åttiotalet då vi kunde se tidningar som Elit, Epix, Pox och alla Marvels alla superhjältar i ny förpackning. Profiler som Socker-Conny, Arne Anka, Kalle och Hobbe mfl. fyllde mina pärmade plastfickor. Däremot har jag inte varit intresserad av att konsumera målad eller fotograferad konst. Det är först under de senaste åren som jag funnit en passion eller hittat fram till sätt att möta målningar, skulpturer och fotokonst. Jag har fotograferat intensivt i över tio år, som medlem i Sundsvalls Fotoklubb och en period också dess styrelse och jag har dessutom deltagit i ett antal tävlingar. Jag har fotograferat mina barn och deras idrotter, såväl träning som match, och jag har just nu en kvarts miljon bilder att bläddra i. Bilderna kommer från både systemkameror och mobiltelefon som ju blir bättre och bättre. Fotografier använder jag dessutom ofta i samband med incheckningar för att skapa bra förutsättningar för fina möten.

Workshopbilder

Inom mig finns samtidigt en enorm iver att lära mig nytt, och jag tycker om att säga ”Ja” till väldigt mycket. Det gör att tiden som jag har fördelas på väldigt många olika saker. Och i denna allmänna och dagliga fördelning av tid försvinner ofta det explicita skapandet. Det är ju inte så att jag inte skapar i min vardag. Det finns många möjligheter under en vanlig vecka när jag bär på en kamera i mobilen, har en mandalabok vid sängen, får otaliga tillfällen att fotografera innebandy och fotboll, tillgodoser behoven av att skriva säljande texter i jobbet på Masarin och skapar möjligheter som handledare att producera abstrakta och inre konstverk tillsammans med deltagare på workshops och utbildningsprogram. Men jag har känt att jag under en tid inte riktigt nått fram till den där förlösande känslan av att nå fram! Att nå fram till känslan av att nå fram. Vilken fantastiskt rekursiv mening. Jag tror att jag har att göra med ett sökande som inte kan uttryckas verbalt. Det är en inre känsla av att nå längre – i uttryck med färg och form, att påverka och förändra åskådare eller läsare, eller kanske bara att bli förlöst. Visst, det kanske handlar om att jag får för lite uppmärksamhet och bekräftelse, men det kan också vara min inre tråd som jag äntligen lyssnat till och tagit upp på allvar. Vem vet vart det tar vägen…

Letrasetpennor 2017-01-25

Därför har jag valt att ta ledigt resten av veckan och att ägna några dagar till att skapa. Hur det kommer att gestalta sig, vad jag kommer att göra och vad resultatet av veckan kommer att bli – det är högst oklart. Jag tror dessutom att det är viktigt att det är oklart eftersom jag möter mina inre prestationskrav och mina inre kritiker som aldrig riktigt är nöjda så det blir en utmaning att få experimentera utan att det måste ”bli något”. Men under denna vecka kommer jag att hålla mig från jobb så mycket det går, jag kommer att släppa spelandet med SimCity och WordBrain och jag ska undvika surfandet på Facebook och Omni för att istället vara i det som sker i stunden, inom mig och genom mina fingrar.

2 thoughts on “En skapande vecka blir till

  1. Då du verkar ha blivit en kreationsnarkoman så finns risken att du kan komma att uppleva abstinens symtom och inre konflikter (du vet, såna som du har med dig själv) om du bara lägger av ”cold turkey”. Föreslår därför att du försöker nå fram till den känslan du är ute efter, genom att skapa lite gott hembakat tills på söndag. Kan inte garantera att det kommer att ge dig den där förlösande känslan av att nå riktigt ända fram men jag vill tro att det kommer räcka en bra bit på vägen. :)

  2. Nåja, bra tips är alltid bra tips och väcker tacksamhet i vederbörlig ordning. Men vad gäller hembakt så vet jag nog mina begränsningar och ser till att rätt kompetens kommer till användning. Annars är risken stor att det smakar mest ”cold turkey” ;)

Kommentera