Företagande – vad är alla rätt?

Bitter, jag? Nej nej..host host;) Att Masarin Consulting inte finns på Veckans Afärers lista över Superföretagen 2014 beror på mer än att vi ännu inte stängt ett bokslutsår och bara hållit på i tio månader, om än framgångsrika. Jag tror att det nämligen är allvarligare än så. På flera håll i sociala medier, sannolikt på 442 håll, har många länkat till artikeln och berättat om sina framgångar som superföretag. Självklart gör de detta med rätta, för gör vi bra resultat ska vi våga berätta det och fira våra segrar! Men vad är en seger, vad är en framgång? Rubriken till sammanställningen som länkats i nästan viral klass lyder ”Superföretagen 2014 – 442 bolag som gör allting rätt”. Rubriken som påstår att listan innehåller de 442 bolag i Sverige som gör ALLTING rätt gjorde mig så nyfiken att jag läste igenom hela artikeln. Jag ville veta vad en av de ledande tidningarna i Sveriges affärsvärld menade att kriterierna för att göra ALLT rätt kan vara? Jag har ett väl utvecklat sinne för överdrifter och logik. Och att använda ordet allt kändes redan inledningsvis som lite väl tillspetsat, nog måste det finnas annat som företagen gör som är rätt!? Det jag först reagerade över var den inledande texten som säger ”I år är Superföretagen fler än någonsin. 442 vinstgivande och snabbväxande företag har kvalat in till den exklusiva listan över Sveriges mest framgångsrika bolag.”. Ahh, tänkte jag, de är fler än någonsin, det är kanske så man får spridning i sociala medier – ”Om vi kan se till att det är fler som kommer med i den exklusiva listan så att vi får fler som länkar på LinkedIn, Facebook, Twitter och alla andra kanaler…”. Men eftersom jag vill se gott i människor och dessutom alltid vill söka efter fler perspektiv sökte jag vidare efter de faktiska kriterier som avgör om man gjort ALLT rätt. I slutet av artikeln, efter den låånga sammanställningen hittade jag till slut de sex viktigaste kriterierna för att bli ett superföretag.

pengar

VA har tillsammans med Bisnode granskat samtliga svenska aktiebolag som under det senaste året omsatt minst 10 miljoner kronor uifrån följande parametrar: 1. tillväxt, 2. vinst, 3. avkastning, 4. effektivitet, 5. kapitalstruktur, 6. finansiering.

Det är därför Masarin Consulting inte kommer att vara med på listor som denna. Visst, vi kommer förhoppningsvis att omsätta över tio miljoner kronor de kommande åren. Och visst, jag hoppas självklart på en positiv resultatutveckling, och den får gärna öka åren som kommer som ett tecken på att vi blir stabilare och inte lika känsliga som vi är detta första år som start-up. Så kanske vi fångas upp av en av dessa branschlistor, men vi har ingen av de sex parametrarna som kriterier för vår framgång. Och det känns lite sorgligt att vi kommer att lyckas skapa ett fantastiskt företag som gör fenomenala resultat. Men som inte dyker upp på Veckans Affärers lista över Superföretag. Inte heller på Dagens Industris lista över Gaseller. Den listans kriterier liknar i stor utsträckning VA:s men är ännu mindre och ännu mer exklusiv. Vad nu det innebär.

För min iver och mitt intresse driver mig snarare till frågor om var hållbarhet, socialt ansvar, måttlighet, resursutnyttjande, etik, mångfald, hälsa och liknande icke-monetära värden kommer in på listor som dessa? Finns det överhuvudtaget sammanställningar på företag som vill göra mer än att bara tjäna så mycket pengar det går? Varför är det så ofta dessa som vi knyter an till när vi ska berätta om framgångar i branscher eller enskilda företag? Jag påstår inte på långa vägar att vi är i närheten av att bli listade i en sammanställning över de som både tjänar pengar och skapar en bra livsmiljö för anställda och kunder och förändrar strukturer eller bidrar till god utveckling i det omgivande samhället. Men vi vill bli. Vi har ambitionen. Vi har ledarskapet. Vi har nyfikenheten att utvecklas och lära. Men det jag inser just nu i skuggan av de monetära glasögonen är att vi saknar normer och rättesnören i sandlådan vi verkar i. Vi tenderar att värdera företag utifrån pengarna och förmågan att skapa rikedom till ägarna. Jag vill något annat. Idag är vi inte de som står på barrikaderna för att skapa listor som den vi längtar efter att bli mätta utifrån. Men om de inte finns kanske vi behöver kliva upp dit för att det ska hända.

Masarin Consulting - Vi gör positiva avtryck

Och jo, visst kan det låta kaxigt, kanske till och med arrogant. För vad är det egentligen vi gör som är så positivt avtryckigt? Det kanske inte syns så mycket på utsidan ännu, men vi arbetar med att utveckla idéer och tankar kring detta. Och frågan är hur mycket det behöver synas i kvantitativa och mätbara resultat. Kan vi leverera en annan typ av, och kanske högre form av kvalitet i våra tjänster, vår utveckling och vår närvaro i Sundsvallsregionen? Går det ens att mäta den kvalitet som företag behöver bidra med? Det blir tydligt i andra branscher, men svårare för oss konsulter.

Vi gör positiva avtryck i människor och organisationer, vi bidrar till ett bättre samhälle och en bättre värld.

Ett annat exempel på hur vi tenderar att se på företagande och affärsverksamhet ur ett snävt perspektiv är Företagarnas undersökning från mars 2014 – PM Vinstmarginal och kön. Den var spännande eftersom den undersökte skillnader i vinstmarginal mellan alla svenska aktiebolag där vd:s namn och kön är känt. Jag är intresserad av jämställdhet och mångfald och hur makt fördelas genom vår identifikation med kön, etnicitet, sexuell läggning, social tillhörighet osv. Så det var ett klockrent bidrag till min nyfikenhet. Dessutom inom ett ämne, företagande och vinstmarginal, som blivit hetare under senaste året. Undersökningen som granskade över 125 000 företag kom fram till

…en signifikant skillnad i vinstmarginal, där företag med en kvinnlig vd i genomsnitt har 12 till 17 % lägre vinstmarginal än företag med en manlig vd, beroende på vilka avgränsningar som görs.

Resultatet var tydligt. Och reaktionerna var om möjligt ännu tydligare. Det skrevs mycket om slutsatserna och det fanns många kritiker mot materialet, kritiker mot samhällets maktordning, kritik mot kvinnorna, kritik mot männen och kritik mot företagen de arbetade på. Men ingenstans fann jag stöd i samma reaktioner som jag själv fick när jag tittade i dokumentet. För det första så stör det mig nåt så in i helvete varje gång vi använder männen som norm och måttstock. Det är alltid kvinnorna som tjänar mindre, arbetar mer, är kortare, orkar mindre eller vad det nu kan vara vi vill objektivt beskriva men så omedvetet beskriver utifrån den rådande kultur vi är en del av. Tänk om summeringen hade hetat att en manlig vd i snitt pressar upp vinstmarginalerna med 14-20% jämfört med sina jämförbara kvinnliga kollegor. Kvinnor tjänar inte mindre än män för samma arbetsinsats. Det är männen som får för mycket betalt! Och på samma sätt är inte män måttstocken i hur företag ska bedrivas. Åtminstone inte enbart på grund av det faktum att de är män i varje fall! Det leder över till den andra reaktionen jag fick, och det har att göra med omvärldens kommentarer. På Företagarnas sida – Lägre vinst när kvinnor är VD – kommenterar VD Elisabeth Thand Ringqvist sitt företags rapport.

Elisabeth Thand Ringqvist säger att det kan bero på att kvinnor är sämre än män på att ta betalt för samma produkt eller tjänst.
– Många kvinnor tycker att det är svårt att ta betalt och tar för lite betalt.

Men det kan lika gärna bero på att hur kvinnor och män bemöts i näringslivet.
– Den tradition som vi fortfarande har i affärslivet är att män som möter män bemöts mer lika än vad jag som kvinna bemöts av män. Det tror jag kan ha effekt på förhandlingssituationer, för företag blir det väldigt påtagligt när man gör affärer, säger hon.

Det är tyvärr alldeles för vaga reflektioner och fantasier om vad det är som ligger bakom studiens resultat. Hon har sannolikt alldeles säkert rätt i att många kvinnor tycker att det är svårt att ta betalt. Men det finns många män som tycker samma sak, jag inkluderad. Kanske hon också har rätt i sin bedömning av traditionen i affärslivet, det skulle inte förvåna mig ett smack om det verkligen är så. Men det som förvånar mig är att det inte förs en dialog om andra aspekter av företagens resultat. Jag blir nyfiken på sjuktal, anställdas individuella utveckling, integrationen mellan företag och regional utveckling, ansvarstagande för samhällsfrågor, mångfald och arbetet med integration inom företaget, samarbetet med andra företag för att minska resursutnyttjande och miljöpåverkan osv. Hos mig föddes tanken att kvinnor kanske har en medvetenhet och ett naturligare ansvar för sociala värden, och inte bara styrs av de monetära måtten. Det skulle sannolikt inte vara biologiskt betingat, utan ytterligare en frukt av vår tids påverkan på kvinnor och män. Men en synnerligen spännande sådan. Har kvinnor lättare att arbeta med hälsa och friskvård, närmre samhällets stödjande och utvecklande organisationer, mer långsiktigt och hållbart än till nästa kvartalsrapport, humanare i kontakten med anställda och arbetssökande osv? Då har vi män något att inspireras av. Där finns i så fall viktiga kriterier att använda sig av när vi ska bedöma vilka företag som kan kalla sig superföretag – som gör ALLT rätt! För det behöver vara fler perspektiv på livet som företagare än pengar!

Det som är extra intressant är att materialet fick stark kritik – bland annat DN – Slutsats om lägre vinst för kvinnlig vd saknar grund. Så stark att gruppen gick igenom synpunkterna och kom med svar – PM om Företagarnas analys av vinstmarginaler i förhållande till vd:s kön – aktat uppkommen kritik. Svar som till viss del visade att de kopplingar mellan kvinnor och den lägre vinstmarginalen inte riktigt hängde ihop. Dessutom var vinstmarginal som mått inte det bästa när man ska bedöma om ett företag är lönsamt eller ej. Av de 125 000 företagen som undersöktes hade 70 000 en kvinna som vd och dessutom som enda anställd. Det var alltså en enormt stor mängd små- och ensamföretagare som mättes på samma gång och det väckte kritiken mot undersökningens slutsatser. Några av de kritiska rösterna hävade dessutom att det inte finns kopplingar mellan kvinnor som ledare och satsning på personalens utveckling och hälsa. Men grundfrågorna finns kvar. Skiljer sig målen och drivkrafterna hos kvinnor och män i rollen som VD och företagare? Och ännu viktigare, finns det mer sunda och långsiktiga mål och drivkrafter som vi vill ta in i våra företag så att samhället blir det samhälle vi vill att det ska vara – rättvist, solidariskt, omtänksamt, samarbetsvilligt och hållbart?

Och jag kommer att fortsätta försöka på olika sätt. Vi kommer att fortsätta utvecklas.
Men som näringslivets listor ser ut idag kommer vi nog inte att hamna där.
Däremot är jag övertygad – mest pengar när man dör – är så 80!

One thought on “Företagande – vad är alla rätt?

  1. Spännande, såklart. Postmaterialismen har inte vunnit i företagsvärlden ännu, men är uppenbarligen på väg med stora steg.

    Några reflektioner: Kvinnors företagande antar jag ofta kommer ur de världar där kvinnor (idag!) är mest representerade. Vård och omsorg till exempel, och andra ”människobranscher”, till skillnad från industrinäringar. Är det möjligen så att kvinnor helt enkelt i högre utsträckning finns i branscher som inte har stort kapital i sig per tjänst? De är också sämre betalade i dessa branscher från början så de ändå är ekonomiskt framgångsrika i jämförelse med de alternativ de har i samma bransch. I så fall är det den strukturella ojämställdheten som arbetsmarknadens starka indelning i manligt/kvinnligt är ett bevis på.

    Postmaterialism kan bara uppstå när materialism är uppnådd. Årets val är ett tecken på att vi faktiskt har det mycket bra och ”har råd” att prioritera andra saker än ekonomi högst i ett val, som skola, jämställdhet eller solidaritet. Men det innebär också att vår tidsålder är beroende av välstånd för sitt idéarbete. De nya värdena kanske appellerar till en högre nivå i behovstrappan, men hos Maslovs ursprungsidé finns ju det faktum att lägre steg först måste vara uppfyllda innan de högre stegen kan uppnås. (Idag finns iofs kritik mot den tankemodellen.)

    Intressant vore att försöka sig på några slags ”balanserade styrkort” (minns ni den tiden?) där värderingar och beteenden verkligen blir ett sant mått på framgång. Klarar detta generella mätningar eller behöver varje företags idévärld vara unik och egen på ett sätt så att jämförelser blir kontraproduktiva, i alla fall om de ska göras för bedömning…?

    Lycka till Masarin, ni är något spännande i hasorna!

Kommentera