Hångelgrafer, skrivlust och den inre kritikern

Jag har ingen aning om hångelgrafer och skrivlust hänger ihop, men med min ökade skrivlust och berättariver fångade jag inspiration i ytterligare ett avsnitt av Siffer – Nätverk. Jag såg det med Emilia som med skräckblandad förtjusning hängde med väldigt bra i de pedagogiska beskrivningarna av logistik, sociala nätverk och hon löste dessutom en klurig mattefråga. Siffer är ett norskt program om matematik, producerad på ett otroligt lockande, enkelt och tydligt sätt. Med en karismatisk och rolig programledare vid namn Jo Røislien. En kille som jag verkligen hade velat ha som lärare i skolan. Beskrivningen på UR Play lyder ”Jo Røislien ser verkligheten genom en matematikers glasögon. Matte kan göra världen lättare att förstå, men hur? Vi får bland annat se hur en hångelkarta kan hjälpa till att ta reda på hur sjukdomar sprider sig, om det går att slå ett kasino med matematiska knep och om det verkligen stämmer att man känner alla i hela världen genom bara sex led?” och varje avsnitt är möjligt att se i ett svep eftersom de endast omfattar en halvtimme.

socnet1

Kvällens avsnitt handlade om hångelkartor och gav ett praktiskt sätt att se på hur vi kan använda sociala nätverk för att förstå våra relationer. Det ger också en insikt i hur sjukdomar sprider sig, hur vi påverkar varandras beteenden och hur kultur uppstår i grupper av människor. Jag kom ihåg boken Connected: mänskliga relationer, sociala nätverk och deras betydelse i våra livsom jag läste för några år sedan, som förklarade detta på väldigt intressanta och lättfattliga sätt. Vi gjorde ju en liknande övning på kontoret för ett år sedan, där alla anställda fick rita sina sociala kartor över relationer på arbetsplatsen. Sedan visade vi upp dem, och kunde se hur vi såg på relationerna mellan alla arbetskamrater. Det går att göra mer av och det kan säkert förklara hur vi sprider kompetens, praxis och sociala normer mellan oss. Säkert något som är väldigt nyttigt för ett nystartat företag som inte vill lägga ner all tid på interna processer:)

Fler områden som vi fick ta del av under kvällens trettio minuter var att Norge har VM-guld i Traveling Salesman’s Dilemma och Jo regisserade fram ett praktiskt sätt att förstå Broarna i Königsberg som arrangerades i form av en tävling mellan olika yrkeskårer kända för att kunna navigera. Att problemet var olösligt visste de inte om på förhand, men det framgick med all önskvärd tydlighet när de testade olika varianter. Hur Euler bevisade detta fick dock inte veta så mycket om, så det får han gärna göra ett helt fristående program för att beskriva:) Dessutom innehöll programmet som vanligt en klurig mattefråga där Jo ger sig ut i staden och erbjuder sig att ta kvittot för en person som är på väg att handla något, förutsatt att de kan svara rätt på frågan. Han är på restauranger, turistmål, bussen och ikväll var han på en bokaffär och träffade en kille som svarade rätt med några sekunders svarstid. Värdet av vinsten var böcker för 600 nok! Emilia löste uppgiften genom att försöka sig fram vilket tog en stund, några minuter kanske. Men många av de som blev tillfrågade nådde inte rätt lösning. Vill du prova?

En grillkiosk på torget säljer korv med bröd för 25 kronor. Korven kostar 20 kronor mer än brödet. Hur mycket kostar brödet?
Svaret ser du längst ner men försök själv först ;)

keyboard

Jag är just nu väldigt glad över att lusten att skriva är tillbaka. Anledningen till det är som ofta flera. Men jag har blivit inspirerad och lockad av både skrivande vänner i min omgivning samt möjligheten att under året utforskat mitt inre och de roller, typer och figurer som bor i mig. Två karaktärer som är mycket framträdande är min Inner critic, och min Inner Narrator. Att jag har skrivit på den här bloggen ett antal år beror dels på rädslan av att glömma bort. Men också av en kärlek till ordet. Till skrivandet. Till kontakten med andra människor genom formulerandet av ord och meningar och den sång som uppstår däremellan. Min inre kritiker har tillsammans med mina rädda förgiftande ormar ofta fått sista ordet och kommit med klagomål. Om tiden jag lagt ner, kvaliten på det jag producerat. Och framförallt för vem jag skriver, och varför jag skriver. Han har påstått att det är bekräftelsen av min betydelse, min kompetens eller andra människors omtycknad. För att tala THE-språk:) Och eftersom allt har dubbla sidor och jag inte längre tror på svart eller vitt så har han säkert rätt. Till viss del. Men det finns också en underbart ljus sida. En upplevelse som min inre berättarröst ger mig. Som jag vill utforska mer. Och min inre kritiker och hans ormkompisar får säga precis vad dom vill. Och jag kommer att lyssna. För någonstans finns det korn av guld i det som de vill förmedla. Men jag kommer att skriva ändå. Kanske om sådant de berättar ;)

Och korvbrödet då, kom du på det? Det kostar 2,50 och korven kostar 22,50. Enkelt med lite algebra, men med en tv-kamera i ansiktet och en frågvis reporter som lägger fram en stor belöning om jag klarar det. Stressen kan göra oss dummare än vi egentligen är.

Men det är roligt att låta sig utmanas. Och sen skriva om det.

Kommentera