Högskoleprovet – reflektioner

Den 6 april 2019 gjorde jag mitt första högskoleprov. Jag har funderat på det ett tag och var också anmäld till vårterminens prov för ett år sedan men fick förhinder i sista stund. Den här gången skulle båda mina döttrar göra provet och mitt intresse hade ökat efter höstens nekande svar från Högskolan i Kristianstad på min ansökan till magisterkurs i Psykologi. Med ett resultat på högskoleprovet skulle jag kunna konkurrera i fler kategorier än ”gymnasiebetyg” och ”erhållna högskolepoäng”.

Det är Universitets- och högskolerådet [UHR] som tar fram och publicerar material om högskoleprovet och det är de som rättar och normerar den slutliga poängen. De tillhandahåller tidigare prov inklusive facit och på deras webbplats studera.nu finns material från tiotalet år tillbaka i tiden som är väldigt nyttiga att arbeta med. Att träna sig på de olika modulerna gör att man dels repeterar de områden som ingår i provet och dels får en uppfattning om hur provet är uppbyggt, så inför provet gick jag igenom ett av de föregående årens delprov. Ett prov omfattar 160 frågor fördelade på två områden, ett kvantitativt och ett verbalt område. Båda dessa områden testas genom vardera två moduler så det finns fyra provhäften att använda sig av för varje termin. Det har blivit en stor affär för många leverantörer så numer finns det många böcker och tjänster på webben att köpa. Victoria använde sig av Högskoleprovsboken och tyckte att den hjälpte med både träningen och med förståelsen för hur provet är uppbyggt, men jag höll mig till det material som var gratis genom UHR:s försorg. Vilket man väljer är en smaksak beroende på budget och behovet av stöd om det blir för svårt.

På provdagen den 6 april var det registrering från 8.10. Registrering låter stort och det var egentligen bara en avprickning på en lista utanför dörren till provsalen där alla blev tilldelad en numrerad provplats. Därefter blev det en seg väntan tills informationen startade 8.30. Så här första gången var det väl okej att vara ute i väldigt god tid men eftersom vi gjorde provet för första gången såg vi till att vara i god tid en stund innan registreringen så det blev dubbel väntan. Nästa gång kommer jag att vara där lite senare. Informationen var inte heller så omfattande att det behövdes trettio minuter till det. Vi fick reda på hur provet gick till, att vi skulle göra fem provhäften med paus mellan varje. Man fick skriva svaren i provhäftet och de rätta svaren skulle sedan föras över i ett kodat svarsformulär. Provhäften och svarsformulär skulle lämnas in så svaren kunde också skrivas ner på en egen kopia för att kunna kolla resultaten hemma. Reglerna var tydliga att inget annat än provsvaren fick antecknas. Det var också väldigt noga vad man fick ha på sin plats – endast blyertspenna, sudd och linjal. Ingen mat eller dryck fick finnas på bordet. Inga elektroniska hjälpmedel var tillåtna vilket innebar att mobilen skulle vara avslagen i jacka eller väska, och det innefattade också förbud mot alla former av elektroniska klockor. Varje pass var 55 minuter och i min skrivsal var den ansvariga provledaren schysst nog att berätta när det var både 10 minuter och sedan 5 minuter kvar.

Jag hade samma strategi på alla provpass. Jag skrev svaren i provhäftet medan jag arbetade mig igenom sida efter sida. Jag gjorde dock missen att vänta med att föra över de rätta svaren till svarsformuläret tills jag var helt klar med häftets alla 40 frågor. Det fungerade väldigt bra de första provpassen. Under förmiddagen var jag klar efter 20-25 minuter i både kvantitativa och verbala provpass. Jag hade då tid att gå tillbaka och kontrollera och skriva över svaren till svarsformuläret. De två sista provpassen var dock tuffare. Jag vet inte om det beror på att de var svårare eller om det beror på att jag var tröttare efter en intensiv dag där vi höll på över åtta timmar med hög kognitiv belastning. Det sista provpasset som var kvantitativt hann jag inte ens klart innan provtiden var slut! Jag fick chansa på de tre sista svarsalternativen innan jag satte mig med andan i halsen för att föra över svaren till svarshäftet och sedan till kopian. Jag hann endast dubbelkolla en av uppgifterna innan tiden tog slut och jag var tvungen att lägga ifrån mig pennan. Det var omåttligt frustrerande eftersom jag genom hela livet haft lätt för matematik och kvantitativt orienterad problemlösning.

UHR publicerar de rätta svaren efter några dagar efter provet men redan på kvällen hittade jag några webbplatser som visade upp de rätta svaren. Eller rättare sagt vad de uppfattade som de rätta svaren. Det var skönt att få landa i ett resultat, även om det var lite preliminärt. En enda av de 160 frågorna blev dock rättad annorlunda när facit kom några dagar senare. Den frågan var dessutom debatterad och UHR accepterade två val som korrekta i rättningen på grund av otydligheter. Jag fick 72 rätt i både kvantitativ del och verbal del, vilket kändes hyfsat bra med tanke på att jag hade upplevt tidsbrist i de två sista provpassen. Att de sista tre frågorna jag inte hann med bara gav ett rätt kändes dock irriterande.

En dryg månad efter provet tillkännagav UHR det officiella resultatet och de normerade poäng som det resulterade i för denna provomgång. Beroende på hur lätt eller svårt ett prov är så räcker poängen till olika många normerade poäng. Om ett prov ett år är väldigt lätt så behövs många poäng för att få t.ex. 1,0 i poäng. Om ett prov å andra sidan är väldigt svårt så behövs det färre poäng. Så det går inte att spekulera i hur många poäng man kommer att få baserat på det antal rätt man hade på provet utan får gott vänta till de officiella resultaten. De 144 poäng jag skrapade ihop räckte till 1,85 normerade poäng för vårterminens prov 2019. De 72 poäng jag fick på kvantitativ del gav 1,9 poäng och de 72 poäng jag fick på verbal del gav 1,8 poäng. Medelvärdet av dessa blev min totala poäng på 1,85 och det är det värdet som jag konkurrerar med när jag söker till fortsatta universitetsstudier i höst.

Jag gav upp magisterkursen i Psykologi och läste makroekonomi istället. Jag ångrar inte det beslutet på något sätt och är glad att jag inte kom in. Det gav en hösttermins vila och möjligheten att justera spår och läsa ett fantastiskt viktigt ämne som jag är övertyga om kommer att komplettera studierna i sociologi och psykologi. Den 20 oktober 2019 går höstterminens högskoleprov av stapeln. Jag trodde att det prov jag gjorde i april skulle bli mitt enda men med tanke på den försmädliga och frustrerande avslutningen och möjligheten att nå lite högre gör att jag kommer att skriva det igen. För skojs skull :)

Kommentera