Homo erectus och associationer

Konstaterandet av dtt faktum som gav upphov till associationen om Kenny Banias uttalande om guld visade sig helt korrekt. Hann inte längre än tjugo sidor in i boken om språk, minnen och berättande (Tankens vindlar av Gärdenfors) innan aha-upplevelser och insikterna stod som gummisnoddar i backen! Alltså, vi tillverkade avancerade stenyxor på den tid då vi inte hade kroppsliga förutsättningar att tala. Homo erectus levde i sociala grupper och tillverkade redskap. De kommunicerade med varandra för att nå gemensamma mål och hålla en social gemenskap i grupper eller klaner som var större än de som våra nulevande släktingar primaterna lever i. De utvecklade hjärnan och de utvecklade språket. Men de hade inget tal!

Mimandet, kroppsspråket, är mycket äldre än det talade språket och en förutsättning för att vi ska ha kunnat utveckla hjärnan och tänkandet. Teckenspråk är bättre i vissa situationer. Att jaga med hög röst går sällan bra, men att kommunicera genom tecken är mer effektivt. Talet är bättre i mörker, och när vi kommunicerar genom talet kan vi använda händerna till annat, att bära ett barn eller slåss…

Det som är riktigt spännande är kanske inte hur hjärnan, språket och talet utvecklades. Det som är fascinerande är ju hur det här styr oss idag! Vår perception är oerhört känslig för människors mimande signaler, deras kroppspråk. Boken ger ett roligt exempel från en undersökning. Försökspersoner lyssnar på en man som berättar om ett fynd han gjort i Marrakech på en marknad. Ett halsband av guld som han köpt till sin fru. När han säger ordet halsband gör han en rörelse med ena handen över den andra armens handled. Försökspersonerna fick efteråt frågan vad mannen köpt, och majoriteten svarade då att han köpt ett armband :)

Av all information vi tar in, och på olika sätt bearbetar, så är fortfarande mimandet en väldigt viktig del och något som påverkar oss mer än ord. Det måste vi använda oss av ;)

Kommentera