Jag ber om ursäkt. För jag vet. Det är ingen som bryr sig! Eller, det kanske det är? Men det är åtminstone ingen som orkar ägna tid åt att bry sig. Eller, det kanske det är? Men det är definitivt ingen som orkar ägna tid åt att bry sig på bästa sändningstid i en kanal som finns framför näsan! Risken för att någon skulle bry sig försvinner dessutom obenhörligt om frågorna berör människor vi inte känner, som lever på andra sidan jorden, och som drabbas i såna mängder att den enskilda individen försvinner i de tusentals eller miljontals som har det svårt. Och när ingen bryr sig om okända människor på okända orter kan ju heller ingen beläggas med ansvaret att bry sig det minsta om djuren. Som fångas, slaktas och utrotas i en takt som sällan skådats. Dom här frågorna är enskilt så viktiga och konsekvenserna så starka att var och en skulle kunna uppröra och framkalla gråt. Om nu någon skulle bry sig. Jag läste en tweet av Hans Rosling om situationen på Afrikas Horn som för få har tagit del av, men som verkligen berör på ett obehagligt sätt för den som läser.

Jag ber alltså om ursäkt för att jag stör, för ingen vill läsa inlägg om tillståndet i världen! Jag vet det. Åtminstone inte på bästa sändningstid i en kanal som finns där mitt framför näsan! Jag vet det också. Och intressanta inlägg och dynamiska dialoger på twitter, facebook, bloggar och andra sociala kanaler är ju inte till för att vi ska förstå mer och försöka bli bättre människor, utan för vår förnöjelse, för att vi ska tillgodose våra behov av att tillhöra en grupp och få vår dagliga dos av bekräftelse. Jag vet allt detta. Jag vet av egen erfarenhet för jag är precis likadan! Jag såg igår på ett avsnitt i en serie som BBC producerat – Människans planet och på SVT Play – och som bland annat handlade om fiskare utanför Fillipinerna som med fara för sitt liv dyker 40 meter ner med hemmagjorda simfötter och syre genom en slang för att med nät fånga fisk. De behöver dyka djupare och djupare för att få tag i fisken som snart utrotats av högeffektiva trålare som dammsuger kusterna efter sitt byte och lämnar lokala fiskare utan födkrok.

Så jag ber er alla och mig själv om ursäkt för att jag håller på. Till ingen nytta. För vi bryr oss ju inte. Vi gnäller över den dåliga precisionen hos statens järnvägar. Vi surar och bittrar över den dåliga mobiltäckningen. Vi retar upp oss till bristningsgränsen när grannen skyfflar snö till våran sida vägen. Dessa är ju våra livs stora problem, för än så länge har vi mat på bordet, hus att bo i och en natur som på ytan ser ut att må bra. Något annat bryr vi oss inte om. Eller kan det vara så att vi inte vågar bry oss om mer? Finns det rädslor som hindrar oss att engagera oss i de allvarliga problemen i världen? Finns det någon rationell förklaring som kan försvara det faktum att ingen bryr sig? Att jag inte bryr mig mer? Att jag inte gör mer? Att jag genom en månadshundring som spägghuggarfadder köper mig fri från obehaget jag upplevde av att se filmen Oceans? Istället för att mer aktivt engagera mig, fatta medvetna beslut om vad jag äter, handlar och säger…

Jag ber om ursäkt för mina tillkortakommanden och bristande åtgärder för denna värld.

Jag ber om ursäkt för att jag stör i en kanal mitt framför din näsa.

Jag ber om ursäkt! Förlåt!