Oönskad konsultativ påverkan

Hmmm… undrar hur jag fungerar som konsult. Jag kommer in i en grupp som är i ett visst stadium. Mitt uppdrag är att göra något med gruppen. De ska kanske skapa något tillsammans, lära sig något av mig eller kanske reflektera över sin tillvaro och lära sig något om dem själva. Individuellt och i grupp. Jag använder metoder och verktyg för att hjälpa dom med det, och så långt är allt väl. Men hur påverkar jag gruppen genom min blotta närvaro? Drar jag tillbaka dem till tidigare faser i grupp-processen bara genom att träda in i rummet? Påverkar jag dem genom att bara stå där?
Jag kanske utmanar den som alltid behöver veta mest men som nått en känsla av trygghet i sin grupp, och som nu rycks upp igen av en okänd person som påstår en massa saker. Det rycker i veta-bäst-nerven :) Mitt lugna och säkra uppträdande skrämmer kanske den osäkre i gruppen. Den personen kanske känner rädsla inför det okända och ändrar beteende. Kanske tystnar den här personen som i gruppen så smått börjat släppa fram sina känslor och åsikter. Det vore tråkigt…eller…?
Här formas alltså en enorm utmaning, för hur kan jag agera, hur kan jag bete mig och hur kan jag uttrycka mig för att snabbt få tillbaka gruppen till det stadium de var innan jag klev in i rummet. Vill jag det? Kanske inte i alla lägen då gruppen hamnat i en oönskad situation. Då kan det vara bra att rycka upp dem och utmana dem för att se om det går att forma klotsarna på ett annat sätt, men i många fall då gruppen ska skapa ett innehåll tillsammans eller hitta en gemensam förståelse, då behövs ett klimat som de känner igen. När de kommer hem från övningen får den inte ha känts för avlägsen eller främmande, för annars riskerar effekterna från arbetet eller workshopen att snabbt klinga av.
Förtroende är ju en viktig spelpjäs tror jag. En tillit till mig som konsult, dels i kompetens och min förståelse, men också en tillit till hur jag hanterar min kunskap om dem. Jag arbetar ju för att lyfta fram okända saker för dem att se tillsammans. Det är inte alltid angenäma saker, och det får under inga omständigheter lämna rummet. Det kräver en stark integritet från mig som konsult, och det gäller att övertyga gruppen om detta.
Att snabbt komma ner med gruppen i samtalsdjup är också viktigt. Där ligger förtroendet som en viktig parameter, och jag som konsult behöver få tillträde till de djupare hissnivåerna hos gruppen. Det är ju en extra cool grej eftersom de säkert har olika nivåer med varandra och det finns säkert små bubblor av nivåer där några befinner sig tillsammans, där de kan prata om de andra, och det är sannolikt en styrka om jag som konsult kan närma mig de nivåerna för att hämta upp trådar att nysta i med gruppen. Vilket hissåkande.
Det här ska jag göra utan att göra våld på mig själv och min egen integritet. Det är lätt att sälja sitt eget djup för att nå andras djup, men att ligga kvar på ett högre plan själv, en mindre öppenhet från min sida, men ändå ha access till gruppdeltagarnas gemensamma djup. Jäklar vad häftigt. Det vill jag testa…nu!
Får en minnesbild av johari fönster. Måste kika tillbaka på det. Hur var det nu igen med fasaden och arenan :)
Samtidigt så är ju kroppsspråk och minspel en viktig pusselbit. Om jag kan läsa deltagarnas reaktioner, och försöka sätta mig in i deras känslor kan jag bättre förstå hur de tänker och hur de känner. Det ger en extra förståelse för hur jag kan styra workshoppen och om alla är med eller ej. På samma gång påverkar jag med mitt eget kroppsspråk, minspel och ord. Det här ska jag bli bättre på eftersom jag är övertygad om att det är användbart :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *