Vilken otrolig dag, makalös, oneofakind, en dag som pendlat mellan 0 och 100 på skalan. Kanske är det för att det är pidagen idag :) Pidagen, 3,14 är ju 14 mars. Synd bara att jag inte tänkte ut det själv. Däremot pratade jag dagens första samtal så nära nära klockslaget att det var försmädligt att missa. En av våra nyrekryteringar skulle behöva börja tidigare och samtalet med honom i frågan tog 8,45 och avslutades 8:47 :( Fasen vad nära!
Sen mönsterinlägget på deliciousit.blogg.se har jag sett mer siffror, mönster och strukturer. Jag har kommit ihåg olika sifferminnen från mitt liv. Klockan 19:42 är min mammas födelseår, 23:46 är gamla momssatsen. När jag hade klockradio för en massa år sedan låg jag och räknade på vilka klockslag som enligt HH:MM följde regeln att H*H = M+M eller vilket av de fyra räknesätten som helst. Nja, jag tillät mig att använda upphöjt till också, tredjerot med, så de sex räknesätten mellan MM och HH. Kvällar jag hade extremt svårt att sova gick jag igenom alla från 00:00 till 23:59. Det låter mer än vad det är eftersom alla klockslag som innehåller 0 på båda sidor automatiskt är med (*0). Alla med 1 på varje sida med (1 upphöjt till).
Men snart är pidagen slut. Jag har varvat seriöst med galet, glädje med tårar. Jag har haft energirika samtal som gett kraft, inspiration och sprattel i huvudet. Men jag har också haft den typ av samtal som bevisligen inte ska hållas på fredag eftermiddag. Jag har sett besvikelsen, förorätten och den delvisa effekten av egna misstag i ögonen. Samtidigt så beundrar jag förmågan att uttrycka det ledsna, det arga och det upplevt orättvisa. Jag kanske inte måste hålla med i sak, men jag imponeras av modet. Ett mod som jag söker efter själv, för att våga släppa den mentala kontrollen ibland.
Energin från andra möten under dagen fyller mig just nu med så mycket energi och inspiration att jag ser på Djävulens advokat med den grymme Keanu Reaves och den gudomliga (men i filmen något tvärtomliga) Al Pacino, bloggsurfar, lyssnar på en Berlitzkurs i italienska och skriver blogginlägg samtidigt :) Som Linda Bengtzing sa på nöjesnytt (fasen vad alla kommer att tro att jag inte gör annat än ser på tv ;) “Jag har så mycket energi att det räcker till alla här, och när dagen är slut måste jag jogga ur det sista innan jag kan somna…”.
WOW, ser just på reklamen på trean att det är Matrix imorrn kväll :) Keanu Reaves igen! Efter en melodifestivalkväll med tjejerna som då borde sova, och med en fru i Åre… På med timeshift-inspelning, av med laptoppen, släck ner…red pill…blue pill…
Jag har dessutom hållit löftet om att inte tänka illa om mig själv i tjugofyra timmar. Jag har skämtat i närheten av gränsen, det ska ärligt erkännas, men jag har ständigt vänt in i ett positivt sätt att se på mig själv. Märkligt att det ska krävas ett LiarLiar-liknande dygn med ett annat förhållningssätt. Kanske det kan bli en vana…men hur skulle det se ut. Skulle jag bli lika arrogant som Milton? Som, uppfyllt av ett magnifikt ego, pratar om andras ego som vore de uppblåsta ballonger. Hans instruktioner “Make yourself small Kevin, don’t let them see you coming”. Nej knappast. Det skulle nog vara ganska så hälsosamt. Hmmm…kanske det skulle innebära att jag skulle vara nöjdare med mina resultat. Istället för att se mina brister och oförmågor, skulle jag börja fokusera på mina styrkor, framgångar och använda ett annat mentalt retoriskt språk.
Jag är ju bra, juh :)
