Reflektion i skrift

Just nu är jag ruggigt stressad. Hade laptoppen uppe för at tjäna lite tid i hissen imorse. Det är tre trappor :) Jag fick kommentaren att det såg ut som att gränsen var nådd och med erbjudandet att ringa jouren för stresshjälp ;) Även om jag tagit upp pcn för att den inte skulle bli överhettad där den påslagen låg i väskan och för att vara förberedd inför utvecklingssamtalet jag var lite sen till så är ju analysen korrekt. Det är ruggigt mycket att göra och jag har lite svårt i prioriteringen eftersom jag glömmer en del viktiga grejer, som plötsligt poppar upp och kräver akutåtgärder (som den här upphandlingen som ska in imorrn :)

Jag har också fått kommentarer om varför i hela fridens namn jag satt och skrev om jäkten till flyget, på flyget och på väg hem i måndags. Jag insåg då att min reflektion är viktig, även om den sker i skriftlig form, och att den fyller ett behov hos mig för att få klarhet och för att pysa ut. Det dämpar den akuta stressen och gör det lättare att andas och att tänka. Om det nu hjälpte till att komma hem snabbare och säkrare vette gudarna ;) SAS kan väl ingen påverka… Men samtidigt är jag lättad över att reflektionen inte bara fungerar i stress, den är en förutsättning för att jag ska klara av att hantera stressen. Så ju jävligare det blir, desto mer behöver jag reflektera ur mig :)

Skönt, jag har hittat ännu en anledning till att skriva här, även saker som inte alltid är så smarta att de behöver komma med i min dagbokslista över insikter jag måste lagra till den kommande boken. Jag kan formulera ord som bara är ett uttryck för en känsla, en upplevelse eller en liten annorlunda anekdot.

Häpp, här är jag igen, gläder mig själv med mina insikter :D

One thought on “Reflektion i skrift

  1. HALLÅÅÅÅÅÅ

    Passa dig du så att du inte springer in i elden och brinner upp.
    Jag var med om en stor organisationsförändring på en statlig myndighet för några år sedan. En av cheferna där var ansvarig för bland annat inplacering av folk och sånt. Du den killen var så uppjagad så han hann inte ens reflektera. När man trängde in honom i ett hörn och frågade hur han mådde såg han bara ledsen ut och sa med tung stämma -”Jaaa du…”

    Vill inte gärna se dig gå den vägen (en gång till). Ta semester några dagar och berätta det inte ens för frugan och så smyger du tillbaka hem när alla gått till skola och jobb och slår dank hela långa dagen!!! Se där; ett tips från coachen.

Kommentera