En gammal tanke drabbade mig idag. Det var ett tag sen jag tänkte på den, men idag blev det aktuellt igen. En stab, vad är den till för? Ska den styra eller stödja? Är det både och eller ingetdera? Det är fascinerande att en stab kan orsaka så mycket diskussioner och så mycket frustrationer. Antingen tar de för mycket ansvar, utför operativt arbete utan befogenheter och sätter chefer i organisationen på pottan. Eller så tar de inget ansvar alls och ses endast som policyskribenter som inte känner till den verkliga världen utanför.

Jag gillar att se staben som en ledare eller coach i organisationen. En HR-stab ska sannolikt inte utföra utvecklingssamtal, arbeta praktiskt med rehabilitering av de icke fullt arbetsföra anställda eller sköta individuella lönesamtal. Däremot så arbetar de på delegation av den högsta chefen och reglerar och styr processerna, de är normerande och just riktlinjeskapare och de genomför säkert uppföljningar av organisationen i HR-frågor. I sin roll som coach bör de också sträcka sig ut i organisationen, erbjuda stöd och bollplank i HR-frågor och där det går coacha fram ett bra resultat och på köpet skapa en enhetlig kultur inom HR-området. Alltför många staber är dock för små och för operativa och för tillbakadragna. De gör sitt på sin kammare och hittar inte eller vågar inte ut till verksamheten de är satta att styra och stödja. Det gör tyvärr att kulturen i hela organisationen snarare tenderar till att bli likadan med chefer och ledare som sitter på sin kammare och väntar på att problemen ska knacka på dörren så att de får något att göra :) Som ägare av en liten stab en gång i tiden så minns jag arbetet med att ge den lilla staben lite ryggrad och mod. Den var rätt operativ i utförande stödaktiviteter men vek ner sig i varje fråga då någon av cheferna på enheten var inblandad. Samtalen om arbetssätt och beteende mot cheferna var jättekul och vi ändrade också beteende på de i staben så att de hade en lite högre svansföring och en lite annan attityd till de chefer de var satta att stödja. De insåg att de också var satta att styra, vilket inte implementerades helt utan knorr dock :)

Den bästa stabschefen, anser jag, är den som är så erfaren och stark att hon vågar ta fighten med högsta chefen om hur verksamheten ska styras och ledas. En stabschef som är rädd för sin chef fungerar sällan bra, medan en stabschef som hittar rätt uppfostrande nivå mot sin chef kan vara en enorm tillgång ;)

Det här är ett roligt ämne och ett ämne där parallellprocessen med ledarskap i organisationskläder är aktuellt. Måste med i boken om allt.

Det är också ett ämne som det är tacksamt att driva med…