Måste påminna mig att skriva en artikel om Stabernas dilemma – Funktionell diversifiering från hell :) Rationella byråkratier som strävar efter att effektivisera hamnar oundvikligt i en funktionell diversifiering. Det är en del av det rationella att placera människor och arbetsuppgifter som kräver samma typer av resurser och samma typer av kompetens i samma lokal, samma del av organisationen och sättas under ledning av samma chef och mätas med gemensamma mätetal mot gemensamma mål. På det sättet är många organisationer byggda idag. Vi vill ju så gärna dela upp våra arbetsuppgifter i en kärnverksamhet, stödverksamhet och i rutiner för ledning och styrning. I vissa organisationer efterlevs detta som att det vore en dygd, och allt som har med ekonomi och någon form av uppföljning placeras i en avdelning för ekonomi eller finance. Inget lämnas kvar i andra avdelningar. I andra organisationer blandas kompetenserna mer och det kan finnas ekonomer utspridda på flera håll.
Men jag har också sett exempel där alla chefer på en avdelning flyttat till en egen del av kontoret för att skapa sig ett eget fysiskt och geografiskt område där de kan träffas och dra nytta av varandras närvaro. För det är ju så det är, att vi människor är så väldigt bra i fysiska interaktioner, och lätt glömmer bort varandra när vi är distribuerade över tid och rum. Fikasnacket är kraftfullt och det är det som ligger bakom stabernas dilemma. Den iver som försöker skapa effektivitet genom att samla alla sekreterare eller assistenter i en serviceorienterad pool biter sig själv i foten när det visar sig att det inte går att lyfta loss enskilda arbetsuppgifter från en persons roll i organisationen. Det är så mycket mer som går förlorat när individen flyttar till en centraliserad gruppering.
Det här vill jag skriva en artikel om, för den kommentar i Computer Sweden som skrevs på min debattkommentar handlar om att skapa speciella Talent Manager Officers som ska kunna “hantera” alla talanger i företaget. Det låter mycket diversifieringsrisk i mina ögon, för vad i hela håken är det ledare och chefer i organisationen ska göra, och vad ska de enskilda talenterna göra? Och att IT-specialister enligt deras svar “gör karriär betydligt snabbare än många andra och följaktligen är i större och snabbare behov av att förstå vikten av god personalhantering” är ju för dumt för att ens kommentera. Sanningen att specialister måste göra karriär genom att bli chefer övergav vi någon gång på åttitalet om jag minns rätt ;)
Men en artikel om staber och deras eländiga position, kan det vara något?
