Jag trodde att det hette ”Kultur äter struktur till frukost” men hittade en skön artikel i FastCompany som heter just Culture eats strategy for lunch. Jag är inne i en extremt tidsinfarktad period just nu. Det är massor av aktiviteter och händelser på många fronter och jag som är så dålig på att delegera fastnar i en massa att-göra, och ändå tycker jag att får så mycket hjälp med allt :) Jag ska vara på handledarutbildning i två veckor i The Human Element och där kommer jag att vara fullt upptagen med att handledarlära mig 24/7 så jag det är mycket som ska fixas innan.

Men jag kan inte låta bli att läsa på Flipboarden och eftersom jag lyssnar på alla tweets från FastCompany så får jag i mig en massa bra saker, som just denna artikel. Den är inte fullkomlig, inte alls. Jag saknar till exempel mer djuplodande insikter om vad kultur är egentligen, och hur vi bör jobba med den från grunden. Det är lite för lätt att beskriva en av grunderna i Dynamic and engaged leadership utan att tala om hur vi når dit. Det är nästan så att vi riskerar att alla chefer som lyssnar på ett exempel som detta endast nickar och hummar med. Vi tänker ”nejmenatt, det där är ju jag på pricken och kanske några andra chefer hemma på Xyz AB, men några andra borde allt skärpa till sig!”. När vi inte kan beskriva vad som karaktäriserar dessa dynamiska och engagerade ledare så faller det platt.

Men, till artikelns stora försvar ska jag säga att den är fantastisk i att beskriva en korrelation mellan framgång och kulturell utveckling! Det är för lite diskussion om dessa kopplingar. Det är otvivelsaktigt så att en organisation är mer framgångsrik med en stark kultur som ingjuter trygghet och mod, uppmuntrar öppenhet och kontakt och som är tillåtande istället för dömande. Vi kallar detta organisationer i grön zon. Och tvärtom, en organisation i röd zon, där man påklistrat säger att det är högt i tak, där man knyter näven i byxfickan, snackar bakom ryggen och pekar ut skyldiga har fruktansvärt svårt att göra bra resultat. Därför ska den här artikeln höjas till skyarna och läggas till den hög av artiklar som tydligt förklarar kopplingen. Ju fler sådana, desto lättare blir det att skapa djupgående effekter genom holistisk utveckling som kan arbeta på alla nivåer. Samtidigt!

Jag vill ha fler exempel på artiklar eller undersökningar som bevisar detta, att kultur äter strategi till lunch, eller hur det nu var :)

Måste påminna mig att skriva en artikel om Stabernas dilemma – Funktionell diversifiering från hell :) Rationella byråkratier som strävar efter att effektivisera hamnar oundvikligt i en funktionell diversifiering. Det är en del av det rationella att placera människor och arbetsuppgifter som kräver samma typer av resurser och samma typer av kompetens i samma lokal, samma del av organisationen och sättas under ledning av samma chef och mätas med gemensamma mätetal mot gemensamma mål. På det sättet är många organisationer byggda idag. Vi vill ju så gärna dela upp våra arbetsuppgifter i en kärnverksamhet, stödverksamhet och i rutiner för ledning och styrning. I vissa organisationer efterlevs detta som att det vore en dygd, och allt som har med ekonomi och någon form av uppföljning placeras i en avdelning för ekonomi eller finance. Inget lämnas kvar i andra avdelningar. I andra organisationer blandas kompetenserna mer och det kan finnas ekonomer utspridda på flera håll.

Men jag har också sett exempel där alla chefer på en avdelning flyttat till en egen del av kontoret för att skapa sig ett eget fysiskt och geografiskt område där de kan träffas och dra nytta av varandras närvaro. För det är ju så det är, att vi människor är så väldigt bra i fysiska interaktioner, och lätt glömmer bort varandra när vi är distribuerade över tid och rum. Fikasnacket är kraftfullt och det är det som ligger bakom stabernas dilemma. Den iver som försöker skapa effektivitet genom att samla alla sekreterare eller assistenter i en serviceorienterad pool biter sig själv i foten när det visar sig att det inte går att lyfta loss enskilda arbetsuppgifter från en persons roll i organisationen. Det är så mycket mer som går förlorat när individen flyttar till en centraliserad gruppering.

Det här vill jag skriva en artikel om, för den kommentar i Computer Sweden som skrevs på min debattkommentar handlar om att skapa speciella Talent Manager Officers som ska kunna ”hantera” alla talanger i företaget. Det låter mycket diversifieringsrisk i mina ögon, för vad i hela håken är det ledare och chefer i organisationen ska göra, och vad ska de enskilda talenterna göra? Och att IT-specialister enligt deras svar ”gör karriär betydligt snabbare än många andra och följaktligen är i större och snabbare behov av att förstå vikten av god personalhantering” är ju för dumt för att ens kommentera. Sanningen att specialister måste göra karriär genom att bli chefer övergav vi någon gång på åttitalet om jag minns rätt ;)

Men en artikel om staber och deras eländiga position, kan det vara något?

Efter långt och träget arbete med att försöka nå ut via fler kanaler så har jag äntligen nått ett delmål :) Jag fick idag en debattartikel införd i Computer Sweden, läs den här. Jag läste ett spännande debattinlägg i tisdagens tidning som handlade om felrekryteringar och talent management, läs den här.  Jag gick och grunnade på artikeln hela dagen och undrade vad det var som jag reagerade på. Till slut insåg jag att det var tre grejer jag kände saknades, bland annat att inlägget fokuserade på individuella talanger och inte på den grupp och det lag som talangen ska ingå i. Att de skrev om struktur och verktyg var säkert baserat på det syfte de hade med debattartikeln, men jag ville ändå lägga till att det måste vara balans mellan kultur och struktur. Vi som sliter och jobbar med kulturell utveckling för att få effektivare grupper ser ofta hur individer växer och utvecklas, men att de inte får fram sin potential i den situation de befinner sig i. I matchen mellan struktur och kultur vinner alltid kulturen. Det konstaterade jag och Peter Tjernström redan för femton år sen ;)

Nu har ju det långa och trägna arbetet handlat om att samla och mobilisera kraft, och inte om att skriva en massa debattinlägg och artiklar ;) Så att jag fick in min första artikel i CS får väl ses som nybörjartur eller att ödet har skrivit en lite ouvertyr till mig att fortsätta spela på.

Vi får väl se om det blir nån fortsättning ;)
Nu tar jag kväll med glatt hjärta!

För någon vecka sedan fick jag ett mejl med en märklig fråga. Via LinkedIn utmanades jag av frågan ”Jag är på jakt efter en text, ca 1/3 A4-sida, som ska vara ytterligt svårläst och nästintill obegriplig. Du råkar inte ha samlat på nåt sånt och vill dela med dig?” :) Först blev jag fundersam. Varför ställs frågan till mig. Är jag känd för att samla på svårlästa texter? Sen blev jag irriterad. Är det jag som ska ha skrivit texten som ska vara obegriplig?

Efter några mejlväxlingar fick jag förstå att det var texter av andra författare och att jag hade ett intresse för svåra ämnen och därför skulle kunna ha kommit över och kommit ihåg någon sådan av allt jag läst. Phjuhh :)

Det blev dock inte lättare för det. Jag började leta efter dokument jag fått i jobbet. Jag grävde bland rapporter jag laddat hem i utbildningar i sociologi och kognition. Jag scannade av bokhyllan för att se om jag hade något riktigt tufft att bita i. För några år sedan skulle jag nog ha tagit ett stycke ur Sandberg och Targamas Ledning och förståelse. Den är både bra och svårtillgänglig. Nu fastnade jag däremot för Simians, Cyborgs, and Women: The Reinvention of Nature av Donna Haraway. Jag läste den i B-kursen i sociologi ifjol och det var en fantastisk bok. Det var som ett gott vin som behöver lagras och sedan luftas för att ges rätt förutsättningar. Första gången jag läste var det tjocktätt med obegripliga ord och meningar. Andra gången gick det in lite kunskaper. När jag läser den igen kommer den att vara som en god lagrad ost :)

Jag hittade dessutom ett av de fräckaste och svåraste kapitlen på nätet. Haraway har skrivit en hel del artiklar om feminism och social utveckling och dessa paketerade hon sedan till boken Simians, Cyborgs and Women. Denna artikel publicerades 1988 i Feminist Studies och blev i boken kapitel nio och hette Situated Knowledges: The Science Question in Feminism and the Privilege of Partial Perspective. Hon gillar ord vilket jag också uppskattar. Min engelska hänger dock inte riktigt med alla gånger. En skön mening som visar hur hon vrider på orden är

Some of us tried to stay sane in these disassembled and dissembling times by holding out for a feminist version of objectivity.

Hon gillar, precis som jag, långa bisatsfyllda meningar och vänder och vrider på texten så att den flyter runt som en meandertät fjälljokk, som i

So, I think my problem, and ‘our’ problem, is how to have simultaneously an account of radical historical contingency for all knowledge claims and knowing subjects, a critical practice for recognizing our own ‘semiotic technologies’ for making meanings, and a no-nonsense commitment to faithful accounts of a ‘real’ world, one that can be partially shared and that is friendly to earthwide projects of finite freedom, adequate material abundance, modest meaning in suffering, and limited happiness.

Artikeln jag bidrog med skulle användas i en utbildningssituation och exemplifiera hur vi kan exkludera och inkludera andra människor med sitt sätt att kommunicera. Jag som funderat på andra aspekter av röd och grön zon fick genast något nytt att fundera på. Sättet att kommunicera kan också påverka :)

Mejla mer. Det här var ju roligt :)

Vem blir inte glad av lite uppmärksamhet och beröm? Jag har uppmärksammats av coachbranschen.se som skrivit en fin, uppskattande och rekommenderande artikel om bloggen och dess innehåll. Inför hänvisningen till länken till peterA.se skriver de bland annat:

Alla lär vi oss nya saker på olika sätt. Vissa har akademisk teoretisk läggning, andra är praktiska ”doers”. För den som gillar det intellektuella men samtidigt roande är Peter Axelssons blogg ett gottebord!

Ett gottebord gott folk :) Det här är ett gottebord! Hade inte kunnat säga det bättre själv, men det är ett nyttigt gottebord, inte bara med sötsaker för fredagsmyset, utan som gurk- och morotsstavar som kan avnjutas dygnet runt, veckans alla dagar ;D