Poster med etikett ‘Förändring’

No more messiahs

6 juli 2011

På tåget till Stockholm. Trött efter en sen kväll, en varm och ljus natt och alltför tidig morgon :) Jag mår lite skunk eftersom vagnlutningssystemet inte funkar. Dock väldigt inspirerad och fylld av energi så jag kan inte sova utan läser och skriver och lyssnar på musik. Nyss fladdrade en låt av Frida Hyvönen förbi, New Messiah.  Då kom jag ihåg en inspirerande artikel jag läste i Enlighten Next för en månad sedan. Den hette just No More Messiahs och handlade om ”the messianic tendencies that arise in traditional religious cultures the world over and the surprisingly similar tendencies toward eschatological thinking that we see even in progressive culture. I asked how we can find our way to a legitimate idealism about the development of human culture without falling prey to the mind-trap of messianic thinking.”. Jag är varken religiös eller överdrivet teologiskt intresserad. Jag checkade dock vad eskatologi är, för det hade jag ingen aning om, och det visade sig att det är läran om de yttersta tingen. Det kan å ena sidan tolkas som vår deterministiska väg mot undergång eller uppenbarelse, dvs. att hur vi än gör så kommer gud eller den högre makten att kliva fram och döma och belöna. I extremfall blir vi fatalister som inte tillskriver mänsklig vilja någon betydelse. Men det kan å andra sidan tolkas lite positivare, enligt mig, som att dagens problem i världen är ett resultat av mänsklig ignorans och frånvaro av gudstro och att resultatet, kanske kan beskrivas med ett effektmål, vid en apokalyps ligger i människans händer :)

Oavsett den religiösa vinklingen så anknyter Carter Phipps till något som jag reflekterat länge över. Det finns i många organisationer en tro på att de problem vi har just nu kommer att lösa sig bara X kommer. Vem denne X är kan ta sig olika uttryck i olika context men grunden är densamma. Jag har upplevt detta som anställd i den messias-längtande organisationen och jag har mött det som konsult. Jag har kallat effekten ”I-väntan-på-messias-effekten” och den kan te sig många uttryck. I den enklaste formen hämmar den en grupp att agera för att de väntar på den nya chefen. ”Nej, vi börjar inte nu för snart kommer X och då tar han/hon tag i detta och leder  oss rätt!”. Den, eller de få, som vågar opponera mot detta blir snabbt nedröstade eller belagda med effektiva gör-det-du-då som bidrar till förlamningen. När X väl kommer in har denne sällan med sig de budskap eller de mirakel som gruppen förväntade sig vilket skapar en besvikenhet. Kanske X har ett motiverande och delegerande ledarskap där gruppens bidrag är viktigt och, ännu värre, om X är lagd lite åt det coachande ledarskapet kanske gruppens deltagare behöver delta i väldigt tidiga skeden för att hitta och genomföra insatser som utvecklar verksamheten :) Det var ju inte så det skulle vara upplever gruppen, och risken är att den goda ledaren förminskas och förkastas i skuggan av den messianska idealbild som gruppen tillsammans byggt upp! Varning utfärdas för messias-tendenser!

I mer komplexa former finns tendenser till messiansk väntan även inom förändringsprocesser. Det är väldigt lätt att skapa samling kring åsikter som skjuter på åtgärder i en handlingsplan. ”Ja men det är ju klart, vi kan ju inte påbörja åtgärderna förrän vi är klar med den nya modellen för resursfördelning är klar, så därför väntar vi med handledningsmötena till hösten!”. Det skumma är att allt går att skjuta på om man bara vill. Det finns alltid argument för att inte ta tag i de förändringar som behöver göras, allrahelst om de ligger mig nära och kräver att jag ändrar beteende. Ett tips är att tänka på hur vi har det idag, utan någon ny modell för resursfördelning. Hur går det till utanför vårt mötesrum, just nu? Kan det vara så att det sker förändringar och utveckling i den gamla modellen? Bör vi stoppa dem, eller är det rätt att de genomförs som tidigare? Isåfall är ju argumentet helt irrelevant och vi kan visst starta arbetet med handledningsmöten innan vi har skapat en ny modell för resursfördelning!

Det är viktigare att hitta möjligheter för oss att agera, här där vi är och nu när vi har energi och möjligheter. Att vänta och sätta vår tillit till en messias som ska frälsa oss från våra problem är sällan effektivt. Men i de fall som det handlar om behov av effektivare samarbete kan det ju såklart finnas behov av att ta in extern kompetens, men det är något helt annat än att vänta på frälsaren! Då är det bara att ringa ;)

Jag – en snackis

1 juni 2011

För en oherrans massa år sedan samlade jag på serietidningar och serieböcker. Jag hade ett par tusen exemplar, varav många förstanummer och hela utgåvor av vissa tidningar. Det fanns stora magnifika serieböcker om Walt Disney’s olika figurer och de hade samma namnsättningsmönster. Bäst var såklart Jag – Kalle Anka som handlade om Kalle och vände ut och in på honom tillsammans med ett urval av de serier som gjort honom till den han var. Det var inget Barks-fokus som i Guldböckerna eller den rena Barks-serien utan det var fokus på Kalle.

I lördags när jag var på rockfesten hamnade jag i samtal med några personer om bloggen och lite olika texter som jag skrivit. En kommentar var om mitt inlägg som handlade om min oduktiga kväll :) Det hade blivit en snackis i fikarummet! Det var lite häftigt att höra. Dels som en rent egoistisk bekräftelse och dels som en skön känsla att det faktiskt finns några som läser och funderar och att det kanske ger effekter. Tänk  om en enda person läser om det oduktiga, ändrar sitt eget beteende och skapar sig en oduktig kväll och därmed hittar kraft och andra perspektiv…? Det vore ju värt hur mycket som helst :)

Jag har sett mig som en snackis, som pratar väldigt mycket, man kallar mig verbal. Men nu har jag fått en annan beskrivning av det begreppet.

Jag – en snackis. I like!

 

Fotograferat och gjort annat ett tag

12 januari 2011

Wow, vilken skön julperiod det varit. Jag har gjort massor av roliga saker. Trots att jag jobbat och firat jul och nyår, arrangerat slalomtävlingar och fotograferat och funderat en massa…så har jag vilat och slappnat av :) Jag har slappnat av så till den milda grad att hjärnan på nyårsdagen började krypa själv (!) och påkalla uppmärksamhet ;) Jag fick gå undan och ta fram anteckningsboken och förbluffat se på när jag skrev och ritade och formade de mest fantastiska idéer som jag …hmmm… nånsin haft under mitt liv… tror jag :D Jag la grunderna till en fantastisk mix av kategoriseringar och abstraktionsnivåer kombinerat med situationer kring mellanmänsklig kommunikation och förändringsarbete. Det blev dock så jäkla stort att jag haft svårt att smälta och drabbats av tangentbordshäfta och inte fått ur mig detta på nåt vettigt sätt. Däremot har jag använt tankarna på många ställen och haft enorma framgångar. Jag har till och med (!) lyckats förklara de virriga idéerna för andra så att de har förstått och kunnat använda sig av modellerna. Bara en sån sak :)

Jag har fotat en hel del också. Nådde väl en femtusen bilder under jul och nyår och har haft ett massivt arbete att sortera och redigera och se till att de kommer ut på rätt ställen på det världsomspännade datanätet ;) Tjejerna deltog i Nolbyrännan under trettonhelgen och jag har lagt ut de bilderna på Nolby Alpinas Facebooksida och här på bloggen på Nolby Alpinas fotosida.

Är just nu mitt uppe i en tenta i kognition så mina magiska modeller får vänta på publicering ett tag, men den som väntar… :)

Och annars då?

22 september 2009

Tackar som frågar. Synd att klaga.

Jag fick en kommentar på Kapp Ahl förra veckan. Kapp Ahl :) Du verkar ha mycket att göra. Din blogg är ju död! Det stämmer precis det. Just nu är det ruggigt att göra. Det har dessutom varit ruggigt mycket tänka på och känna över utöver allt att praktiskt göra. Märkligt, men jag har för en gångs skull sovit bra under en stressperiod. Annars har jag legat vaken och vaknat tidigt och grunnat och tänkt, ja nästan förjagats av grubblerier. Så ikke denna gång. Däremot har jag gått ner i vikt, sover massor men är trött ändå och den regelbundna löpningen ger ingen effekt i motion. Jag äter som en häst för att ge kropp och hjärna energi och jag sover som en gris för att ha krafter till dagens mödor.

Vi organiserar om :) Två nivåer samtidigt också. Jag är dessutom sedan en period tillbaka ensam chef på kontoret, så arbetsbördan är minst dubbelt så stor som den varit tidigare, och nu med all förändring som en gräddklick på smultronglassen ;) Som i alla omorganisationer så hamnar vi i olika beteendemönster, och ingen går orörd igenom. Det är rätt kul att se, i de stunder jag orkar reflektera, och jag är mitt uppe i det. Stressad, svårt att tänka strategiskt, otroligt rädd om min tid. Och så rädd om min tid att jag ibland reagerat för hårt när jag hamnat i fel möte där ingen behövde just mig :) Och ändå försöker jag göra mig tillgänglig för alla som behöver, trots att mitt beteende kanske signalerar något helt annat. Jo, det var min reaktion det :) Jag ser andra som blir nybekymrade över urgamla problem, roller som slutar fungera trots att inget ännu hänt, rykten som sprids snabbare än vinden och, kanske mest imponerande, en väldigt stark empati mellan alla som påverkas.

Men nu har jag orkat. Jag har uppdaterat den gamla bilden här ovan. En skön höstblid med vackra färger. Rött och grönt i symbios och konflikt. Hösten i ett nötskal :) Två komplementfärger som existerar i starka mönster på var och vartannat träd. Bilden är höstfärger bredvid en liten sjö ovanför Fatmomakke tagen nu i höstas i sambdn med en fiskeresa.

Jag har startat en ny termin i sociologi, och läser nu Sociologi Gr (B). Lite kärvt att starta mitt uppe i omorg, men eftersom det handlar om min vardag så är det ändå hanterbart att plugga samtidigt. Första temat handlade om Bourdieu och hans teorier om fält och kapital och habitus. Enormt fascinerande. Han har förskat på amatörfotografer och hur fotograferande och fotografier spelar en viktig roll i familjebildningen och sammanhållningen inom släkt och vänkrets :) Snacka om självmål. Eller straffspark. Fotografiet är en symbol för familjen, kring vilken medlemmarna integreras och bekräftar varandra och familjen som enhet. Ritualerna är viktiga, från dopbilder (detta hämtat från Frankrike 1920-1960) till konfirmation till bröllop. Att delta på dessa bilder är obligatoriskt, att neka är en skymf. Att vara med är ett välkomnande och ett bekräftande av att tillhöra gruppen. Amatörfotografens främsta uppgift är att bekräfta och stärka dessa band mellan alla dessa människor. Jag som trodde att jag gjorde det för att det är roligt att få fina bilder ;)
    Kopplingen till jobbet är uppenbar och smärtsamt vacker. Vi genomförde ett projekt där vi fotograferade alla oss anställda. Bilderna sammanställdes till en bok, till vilken alla ombads skriva något som representerade dem. Därefter tryckte vi boken och delade ut en till alla anställda. Bilderna skrev vi ut på små kort som vi satt upp på kontoret. Dels i sammanfattande form, men också i projekt/grupp-form på en stor tavla mitt i landskapet. Snacka om landskapsfotografi ;)
    Vi har varit lite dåliga på att följa upp detta på slutet men grundidén är genial och ger enorma effekter. Vi har lyckats skapa en sammanhållning och ett enkelt begrepp av vilka VI är. Vi definieras av en mängd attribut och symboler. Bilderna och boken, kontoret, redovisning av ekonomi och verksamhet, kultur och beteende mm. Alla dessa attribut skapar och bekräftar oss som grupp och gör att vår bild av tillvaron blir tydlig. Det blir tryggt och självklart vilka jag tillhör. De vet vem jag är och jag vet vem de är.
    Det närmaste jag kommer är ”lagret” på Försäkringskassan som var en unik grupp under en unik tid. Jag gjorde musunderlägg speciella för oss, och vi hade egna namnbrickor osv. Allt för att definiera och särskilja och bekräfta. Stark integration och tydliga gränser.

Ibland för tydliga och för starka, men det är en helt annan sak :o)

Heliga kor och oro i leden

25 augusti 2009

9153432002Efter en veckas semester med barnen, som för övrigt innehöll en arbetsresa till Stockholm med Emilia som ledsagare, avslutades veckan med födelsedagskalas, som minnesvärda läsare uppmärksammat på annat ställe :) Tack för det! Att bli väckt på morgonen av tramp i trappen och skön sång ljudande i huset är fantastiskt :) Att få presenter är också det rätt nice. I år fick jag bland annat en bok som heter Gör dig kvitt dina heliga kor av Dr Camilo Cruz. En bok, som till sin lätthet liknar Vem snodde osten? vilken också använder tydliga metaforer och fabelliknande berättelser för att förmedla kloka tankar och råd till läsaren.

Jag har precis satt igång med den här, mitt i all annan läsning, men den är ganska kul och handlar om att vi alla bär på heliga kor som hindrar oss att nå framgång, men som vi är för fega eller för okunniga att slakta. Det gäller att se bortom kossan och hindret för att nå det vi vill och drömmer efter. Det kan tyckas att det låter mycket do-it-yourself-amerikanskt och visst är det så, men samtidigt finns det tankeväckande delar som fått mig att fundera även om jag bara kommit en bit in i boken :)

Och oroliga kollegor möter jag dessa dagar. Hemligheten jag gick och bar på och ljög om var att min chefskollega sagt upp sig och slutat. Det är liksom jättetråkigt och jättekul på en och samma gång, precis som det är i avslut som börjar något nytt i stället för att avbryta eller avsluta något. Det är en enastående möjlighet för honom, och helt rätt i tiden, hade nog kunnat ske tidigare också, men samtidigt en stor förlust för oss såklart. Det senare ger definitivt upphov till mängder av konsekvenser, både strukturella och kulturella. Han ersätts inte enkelt kan jag säga, och just nu jobbar jag dubbelt med allt! Mitt uppe i detta allt, där jag försöker hålla huvudet kallt för att överleva och prioritera rätt, möts jag av en hel del osäkerhet och frågor. Det kan vara slumpen som gör att mycket upplevs som otydligt och oklart efter semestern, men det kan också vara oro under denna förändring som väcker ett behov av att dubbelchecka och försäkra sig om att det finns svar på frågorna. Det kanske är så enkelt att det bara är för att se om jag finns där :) Och det gör jag ju. Just nu sitter jag på tåget hem från Stockholm och finns, och attesterar tidrapporter ;)

Så vad av allt detta innehåller några av mina heliga kor? Jag funderar på det för närvarande ;)

Sundsvall 42 – äntligen

1 september 2008

Och en vecka efter inlämning till staben på Sundsvall 42 har jag nu fixat till materialet så att det passar publicering här på peterA.se :) Du hittar sidan i navigeringskolumnen till höger, raden med Sundsvall 42 2008. Det var inte direkt svårt att konvertera word-formatet till wordpress utan det som var tjorvigast var att få till mallar som fungerade för den här typen av dokument. Jag är väl inte helt nöjd (ni som känner mig vet ju att jag sällan blir det ;) men att jag lyckats skapa en sidtyp som inte har högerkolumnen och där sidorna är kommenteringsbara är jag nöjd med trots allt. Mina kunskaper i stylesheets och php är ju inte de allra starkaste :) Så nu är det fritt fram att ta del av det material som kommer att publiceras i boken Sundsvall 42 2008. Jag bjussar även på dokumentationen från föregående års Sundsvall 42, ett föredrag som är grunden till de tre som jag kommer att dra i år :) Det här är ju en modell som blivit starkare och starkare hos mig under året, och jag förelästa ju på Mittuniversitetet i våras mitt i min omvälvning i förståelsen om förståelse :)

När jag kommer närmre vecka 42 kommer jag att lägga ut det bildspel jag tänkt använda. Förra året tvekade jag att mejla ut materialet till några som efterfrågade det, ber om ursäkt ett år i efterhand, men jag har definitivt ändrat mig tills i år och kommer att göra allt tillgängligt på sajten som allt annat. Använd det gärna, och sprid till alla som vill men det är inte okej att själv ta cred för materialet eller att ta betalt för det. Typ open source i dokumentform ;)

På torsdag börjar jag på Mittuniversitetet som student! Därefter lär ju mina dagar vara räknade vad gäller att skapa material till Sundsvall 42! Däremot ska jag verkligen försöka att lägga ut arbetsmaterial och rapporter här, som vanligt för mitt eget arkiverandes skull, men om det skulle komma till nytta för någon annan så är ju allt vunnet :) Va, vad jag ska läsa, jo, Sociologi GR (A) är kursen. Sånt jag kan men inte vet att jag kan, eller sånt jag inte kan orden på men vet hur det funkar :D

Ny förståelse för förståelse

3 augusti 2008

Wow, vilken skön semester jag har haft! Imorrn börjar allvaret igen, och även om det bara är för en vecka (jag ska vara pappaledig med barnen i två veckor därefter (även om det kan bli lite offertarbete under tiden)) så känns det att sommaren är över och jobbet kör igång. Italien, Toscana och Tignano kan verkligen rekommenderas! Det var en upplevelse, och att, som vi gjorde, bo på lantgård gav en extra dimension åt hela resan. Vi hade två veckor utan det här oundvikliga aktivitetshetsandet som en stadsresa innebär :) Nu hade vi bara en pool, tjugofyra katter och en strålande sol utanför dörren. Klart skönare och avslappnandere ;)

Under sommaren har jag ömsom läst och omsöm skrivit om förståelse. Jag har fått en helt ny förståelse för förståelse och för förändringsledning, eller egentligen ledning överhuvudtaget. Det är nog ett av de större kvantsprången jag tagit på senare år och jag är fortfarande mitt uppe i utforskandet av det här nya området av insikter jag fått. Före sommaren 2008 fattade jag ju att jag måste vara ett föredöme, att det krävs dialog och att reflektion är viktigt. Det roliga är ju att jag inte fattade varför :) Nu ser jag det jag visste då i ett större perspektiv, och inser vad det är som gör oss mer effektiva när vi förstår mer av arbete och situation. Dessutom förstår jag nu att ingen förändring kan administreras fram mot en förutbestämd ritning utan måste skapas i dialog med alla inblandade :) Det gör att många av mina gamla pelare, HJÄLP, riskerar att raseras. Nja, ”riskerar” är nog milt skrivet. Jag tror att jag använde det ordet för att jag just insåg att ”Nuläge-Börläge-Vägen dit” inte längre håller! Inte på den detaljerade nivån som många av oss arbetar på :( Undrar om det verkligen är så dramatiskt…?

Ja, ni ser själva min ambivalens och tvekan. Precis som det är nere i kaninhålet när man just är i färd med att stoppa upp huvudet och bli lite klokare ;)

Ny titelbild

11 april 2008

Nej, nu var det dags för lite förändring. De sista skiddagarna är här och i Vemdalenfjällen, som bilden visar, är snötäcket djupt. Det har till och med kommit ett par decimeter nysnö sista veckan! Märkligt i dessa klimattider…

Bilden är tänkt att ge en skjuts in i vårkänslorna, och jag hoppas att det blir en skarp kontrast till vädret utanför dörren som det kommer att te sig inom de kommande veckorna. Inte läge ännu att sätta på vinterdäcken eller öppna upp för kortärmat. Ingen tekniskt perfekt bild, men den är kul eftersom det är en panoramabild byggd av ett flertal bilder i bredd och höjdledd :) Sånt är kul!

Har för rekrytering intervjuat flera duktiga personer den senaste veckan, och majoriteten av dem konstaterar att de vill utvecklas, förändras och att de inte vill fastna. Häpp, vad lätt det är att tycka om människor som säger saker som jag håller med om och det gjorde jag när dom sa det dom sa om ständig utveckling och förändring.

Därför tar vi och byter bild, snyggt ;)

Mythbusters i företaget

9 mars 2008

Wow, tänkte egentligen gå och lägga mig och grunna på händelsen tidigare i kväll när Victoria full av självömkan och ilska utbrast ”jag gjorde ju illa mig…för fan”. Det kändes i rummet att hon fattade vad hon sa och att hon väntade sig en reaktion, men jag kunde inte förmå mig att korrigera hennes beteende där och då. Jag var för proppfull av skratt. Hon är åtta år och så snäll och go och mjuk och gör inte en fluga förnär. Säger inte en fluga förnär heller, så att hon river i är nog bara bra för henne, även om hon svär till sin pappa, och även om det är med feta svordomar :) Så är det ju, jag vill ju inte att de ska vara helgon heller ju. Bra tjejen! ;)

Men nåväl, jag gick aldrig och la mig och grunnade på situationen ovan, utan jag blev kvar vid laptopskärmen för att planera förändringsworkshop, och jag blev kvar vid tvskärmen där Mythbusters rullade fram. De hade en del coola tester, bland annat skickade de in en tjur i en porslinsaffär för att testa ordspråket ”som en tjur i en porslinsaffär” (am.) och de testade att kasta in ammunition i en öppen eld för att se om det var dödligt farligt (vilket det inte var men skadorna skulle kunna bli så allvarliga att de skarpt avrådde från ett sådant handlande ;).

Och då tänkte jag – hur många myter finns det ute på våra företag? Hur många myter har under årens lopp odlats i din organisation? Myter som, när de är sanna, effektivt sätter stopp för destruktivt handlande. Som när grabbarna (men det finns faktiskt en tjej också) i programmet kastade i en stor ölkagge i elden. Att det var farligt stämde helt korrekt och myten besannades. Det bekräftar ett korrekt försiktigt agerande och driver kulturen i rätt riktning.

Men när myten är falsk, som i fallet med tjuren i porslinsaffären, och du, dom hade till och med tre tjurar samtidigt springande mellan hyllorna utan problem, ja då får vi oönskade effekter. Vi kanske hämmar driftiga och kreativa personer i organisationen med uttalanden och kulturell praxis som ”det går aaaaldri”, eller ”på det här företaget gör vi så här”…

Just nu har jag ingen bra metafor (tjuren och öltunnorna känns lite udda) och inget bra exempel på vad som kan vara en dålig myt på ett företag. Har du något förslag?

Pappan om sin 7-åring om Maslow

20 februari 2007
Och det intressanta är om vi tolkar min smarta 7-årings tankar till yrkeslivet. Vilka beteenden finns inom oss på de lägre stegen i trappan som hindrar oss från att effektivt göra det vi ska, från att genomföra de förändringar vi behöver och från att nå de mål vi måste. Om relationer med andra människor påverkar oss starkt som hon beskriver så kommer bindningar mellan arbetskamrater, deltagare i en grupp, deltagare i projekt att vara mycket starka – kanske starkare än de aktiviteter som behöver utföras för att nå egna behov kring prestation eller självförverkligande.
Men var tar traditionell förändringsledning sin utgångspunkt? Ja, inte är det i relationerna mellan människorna. Det är ett som är säkert! Det är alldeles för lätt att hoppa rakt in i förändringens konkreta och visuellt förmedlingsbara skepnader. Organisation hit, och process dit och roll åt nåt annat håll. Men väldigt sällan i temer av ni som ska arbeta på annan sätt, med andra människor i andra grupper. Eller det som är etter värre, att ni ska tillhöra olika grupper, och det samtidigt. Ni ska orka hålla identiteter med flera grupper och vara lojala med dessa på samma gång. Som att spjälka sina gener och ha dubbla familjer. Hrm, ja det finns ju människor som gillar det med, men i min värld är de inte i majoritet.
Så för att få en lyckad förändring till stånd, börja i det mest grundläggande behovet av dom alla, hjärtat :) Hon är smart min dotter, men det har jag väl redan sagt.