Poster med etikett ‘Förtroende’

Politik och känslan att vara betydelsefull

18 juni 2012

Vi har firat Vicans trettonårsdag idag, så jag har inte varit uppkopplad på nyhetsflödet alls under dagen. Det var inte förrän vid tårtan ikväll som jag hörde om utfallet av budgetomröstningen i kommunfullmäktige. Jag blev rätt paff över det barocka i att den sittande ledningens budget blev nedröstad till förmån för opinionens! Vi satt och diskuterade – vad händer nu? Ingen hade något bra svar. Jag blev lite nyfiken och läste lite artiklar på nätet, för vem har ro att vänta på ST imorrn bitti ;)

Att Ingrid Möller (Mp) hade brutit sig loss från sitt parti var klart redan i morgonens tidning, men i artikeln på ST.nu framkom lite mer intressanta fakta om hur det hela gått till. Oppositionens budget (eller rättare sagt Socialdemokraternas) blev framröstad till förmån för den sittande koalitionens. Det innebär att den borgerliga blå-gröna kombon nu ska försöka genomföra en röd-bruna budgeten. Det verkar ganska korkat för vilken energi kommer det att skapa under det kommande budgetåret? Ska de blå-gröna försöka köra ändå med motioner och beslut i fullmäktige inom den röd-bruna ekonomiska ramen? Det verkar ju lite konstigt! Ska de röd-bruna ta över och driva sin politik med den nu fattade budgeten? Nej, det verkar inte Peder Björk (S) vara intresserad av!? Så vad är det då som drivit fram den här korkade, nästan Greklandslika situationen där ingen verkar vinna något på det framröstade utfallet??

Jag hittade några ledtrådar längre fram i samma artikel. Speciellt följande textsnutt där några av de inblandade politikerna fick uttala sig:

– Det var inget självändamål att fälla koalitionen, men då de inte lyssnat på oss trots att vi nu representerar majoriteten i fullmäktige blev det avgörande för vår del även om det var ett svårt beslut, säger Johnny Skalin, Sd, och tillägger:
– Vi ville helt enkelt ge dem en knäpp på näsan.

Jag blev arg, eller till och med riktigt förbannad! Jag är en av dom hårt slitande arbetande sundsvallsbor som försöker hjälpa till att skapa en region som är livskraftig och välmående! Vi har det inte så jäkla lätt i den här landsändan även om vi har en del positiva förutsättningar i just Sundsvall. Men det finns  många utmaningar och skolan är nästan sämst i landet, vi har för låg inflyttning och för liten tillväxt på nya företag. Myndigheterna letar mer och mer kompetens utanför kommunen och universitets verksamhet dras ner. I det läget, när vi skulle behöva ha en samlad ledning för det tuffa arbetet med utvecklingen av kommunen tänker politikerna helt tvärtom! Vad tänkte vi på i valet? Var detta ett resultat som vi ville uppnå? Mitt i träsket – oavsett vilken sida som försöker kämpa för att vi ska nå gemensamma framgångar i Sundsvall – vill några delar av kommunfullmäktige ge andra delar av densamma en knäpp på näsan!? Om det är att vara kommunalpolitiker så vill jag flytta till ett ställe som styrs utan kommunalpolitiker! Finns det teknokratdrivna kommuner i Sverige?

Men, efter ett tags ilska och tankar om emigration så började jag fundera ett steg till. Varför händer det här? Hur liten är den person som måste använda ett av kommunpolitikens viktigaste medel för att utföra sin hämnd, att rättfärdiga sin personliga betydelse med mina skattepengar!? Där väcktes en liten tanke och fundering.

Alla människor har behov av att känna sig betydelsefulla, kompetenta och omtyckta. Det har vi använt och utforskat i de välbesökta frukostprogram vi kört under försommaren. Dessa behov kan se olika ut hos olika individer, och de kan variera mellan olika sammanhang och också beroende på vilka jag umgås med. Nu är det ju så enkelt att alla människor kan inte uppmärksamma mig, alla kommer inte att beundra inte (eller ens förstå) mitt kunnande och alla människor kan liksom inte tycka om mig. Och det är helt okej, och om min självkänsla är stark så påverkar inte det mig speciellt mycket utan jag kan fundera på vilka orsaker som ligger bakom den andres beteende, och kanske lyssna lite för att förstå. En person som inte råkar se mig på stan eller som inte lyssnar på mig på ett möte på jobbet kanske väcker en känsla i mig, det hugger till och jag reagerar men det gör sällan att jag tappar koncepten utan det gör mig snarare lite nyfiken. Det påverkar mig inte nämnvärt.

Men om jag har en låg självkänsla och inte känner mig tillräckligt betydelsefull inför mig själv, oroar mig för min kompetens och kanske inte riktigt tycker om mig själv så mycket som jag vill – då har jag det jobbigt. Då blir jag väldigt känslig i mötet med andra människor. Ett möte som genomförs utan mitt deltagande väcker en massa fantasier om varför jag inte fick vara med, och en massa rädslor att jag inte är tillräckligt viktig. En person som har en annan åsikt än jag hotar hela min existens eftersom jag är rädd att jag ska uppfattas som inkompetent! I det skedet tar jag till försvar för att skydda mig. Jag tränger mig på möten jag inte är inbjuden på, snackar skit om de som arrangerat, eller helt enkelt väljer att aldrig gå på något möte för att inte riskera att bli bortvald. Jag kan bli kritisk och hård på möten för att inte ge någon en enda chans att vinna i en ordstrid mot mig.Kanske jag slutar att lyssna utan tar varje chans att berätta om hur bra mina idéer är och hur dåliga alla andras är. Eller så blir jag tyst och säger inte ett smack, för att ingen ska kunna kritisera och inse hur korkad jag är.

Med en god självkänsla kan jag ge människor en andra chans, en tredje chans, en fjärde chans. Jag kan se till den gemensamma helheten istället för den maximala egna vinningen. Jag kan lyssna och söka efter förståelse för en situation eller utforska den sanning som min medmänniska febrilt försöker argumentera för. Allt i tron att det kommer tillbaka, att sikta på gemensam vinning alltid vinner i längden. Det finns forskning som visar på att detta är ett framgångsrikt recept, och inom The Human Element och Radical Collaboration använder vi begreppet Grön Zon som en önskvärd tillvaro med samarbete och gemensam vinning. Med en låg självkänsla litar jag inte på andra för de kommer att göra ont mot mig så fort de kan. Jag söker efter snabb egen vinning på bekostnad av andra. Jag förlåter inte utan vill hellre hämnas och ge igen. Att förlåta uppfattas som svagt och då syns jag inte, och kanske uppfattas jag inte som kompetent och stark i förlåtelsen…däremot i hämnden. Då syns jag, andra måste se mig och kanske vara rädda för mig, och de ser vilken makt jag har och vilka kapaciteter jag besitter.

Om hela min existens står och faller med om jag blir lyssnad på, uppfattad som kompetent och mäktig eller omtyckt och beundrad av andra blir jag till en liten rädd människa som behöver ständiga bekräftelser på min rätt till existens. Och jag tar till vilka medel som helst för att tillgodose dessa inre vargar. Jag tänker tillbaka på artikeln ”…men då de inte lyssnat på oss …” och ”Vi ville helt enkelt ge dem en knäpp på näsan” och inser att politiker inte är annat än vanliga normala rädda små människor som inte drivs av andra inre krafter än de simpla rädslor som vi andra härjas av.

Skillnaden att de har vårt förtroende och hopp i sina händer.
Och de har mycket mer kraftfulla och läskiga verktyg i sina händer.

Och det har väckt en helt ny och fruktansvärd rädsla i mig!

Vad gör vi nu?

Den slutliga versionen inlämnad och klar

12 juni 2010

Wow, terminen är slut och jag är färdig med B-kursen i Sociologi :) Jag fixade till det sista och justerade syftet så att det höll ihop med teori, empiri och analys. Gjorde också en del fix och trix med layout och visuell framtoning för att försöka göra dokumentet mer läsbart. Allt för er konsumenter av materialet ;)

Uppsatsen är en studie över kundmöten på CSN, dess utveckling och kundernas förändrade beteende. Att införa e-tjänster och utveckla fler tjänster som kunderna ska använda själva utan kontakt med handläggare innebär en risk att det förtroende som det personliga mötet tidigare kunnat överbrygga nu naggas i kanten i mötet med det opersonliga systemet. Så länge det finns en osäkerhet i samhället och hos kunderna kring avancerade tjänster på Internet kommer vi att uppleva någon form av ambivalens hos de kunder som går över till att använda e-tjänster.  Den ambivalensen kan minskas med hjälp av ett tryggt beteende från de byråkrater på myndigheten som möter kunderna, och kanske via andra personer som kan bli till symboler för det viktiga förtroendet för CSN och dess tjänster.

Läs hela uppsatsen på sociologisidan.

Sociologi är underbart

22 januari 2009

Här slår jag upp den fetaste tegelstenenav dem alla Sociological theory [Georg Ritzer] för att studera sociologisk historia i allmänhet, och ”de tre sociologerna” Marx, Weber och Durkheim i synnerhet. Och vad händer? Jag stöter på Georg Simmel! Dels skyfflade han den symboliska interaktionismen över till USA i början av 1900. Denna symboliska interaktionism som jag fattade tycke för i höstas :) Men han publicerade också ett verk baserat på en mycket spännande modell ”the dyad and the triad”. Vad händer, tänkte Simmel (så underbart), när en två-persons-grupp (the dyad) transformeras till en tre-persons-grupp (the triad)? Sociala situationer kan uppstå i en trio som inte är möjliga i en duett. I trion kan en av deltagarna inta en medlande roll mellan de två andra, eller två kan sluta sig samman mot den tredje. Och det finns mängder med fler intressanta fenomen med triader, till exempel min egen teori om hissdjup :)

Är vi två så är vi på det våningsplan som vårt inbördes förtroende och vår öppenhet ger oss möjlighet till. Men är vi tre så finns det tre relationer mellan vilka det finns en hiss som rör sig upp och ner. Person A och B är på våning 10 när person C kliver in i handlingen. Person C är på våning 12 med A och på våning 4 med B. Beroende på relationskänsligheten hos deltagarna blir insikten om detta lite olika, men de flesta av oss känner ändå av att det blir obekvämt. När A samtalar är det inte solklart hur djupt B och C befinner sig, vilket gör det svårt att navigera mellan samtalsämnen :) Detsamma gäller B och C. Om det finns en känsla av att alla är på någotsånär hyfsat djup går det att ta upp hissfrågan i trion, jag har gjort det själv vid tillfällen – med oanade resultat :D Men när det är för osäkert, eller insikten om fenomenet inte existerar – då blir det svårt och trion får svårt att ta sig framåt.

Simmel, my man, jag vill hellre läsa Philosophy of Money och läsa mer om the dyad och the triad, än Självmordet av Emile Durkheim :)

Free riders – makalös paradox

30 september 2008

Jag blir bara så stum när jag läser min sociologilitteratur :) Förstå det den som kan ;) Jag läste igår kväll en del om utbytesrelationer och maktresurser och landade på en del av spelteorin, som är rejält fascinerande i sig men där just friåkandet eller som de beskriver det free riders nämns.

Prylen är att vi har situationer överallt i samhället där individuell och kollektiv rationalitet är i konflikt med varandra. Ett bra exempel är att det är bra för oss alla om vi hjälps åt med sopsortering, men det innebär en hel del avsteg för mig själv och är jag inte helt säker på att alla andra gör som jag är det inte rationellt för mig som individ att fortsätta sortera sopor (och vi pratar alltså om en krass nyttorationalitet här, inte ett normerat värdestyrt handlande men häng med för det stämmer ändå ;). För att förstå problemet listades en steg-för-steg-sekvens som vi riskerar att hamna i:
1) Alla vinner på att alla samarbetar.
2) Om jag inte litar på att alla andra samarbetar är det meningslöst att jag själv samarbetar eftersom det vi ska åstadkomma kräver att alla samarbetar.
3) Jag kan alltså anse att det är rationellt att inte samarbeta om jag inte litar på de andra.
4) Ett effektivt samarbete för gemensamma ändamål kan alltså bara uppstå om vi litar på varandra.
5) Utan den tilliten är vi fast i paradoxen, för alla får vi det sämre, trots att vi alla skulle tjäna på att hålla iihop och samarbeta.

Det här är generellt riktigt intressant, och jag drog en snabb parallell till arbetsliv, rekryteringar och uppsägningar, kort sagt rörelserna på arbetsmarknaden. Om vi alla stannade kvar på våra arbeten, strävade efter det gemensamma, lärde känna varandra mer, hittade mer och mer effektiva arbetsformer och ökade vår massa av producerande enheter (medvetet valt objektifierat ord för oss anställda ;) så skulle det gå bättre och bättre för oss. Dels skulle vi producera mer till lägre kostnad, och dessutom skulle vi slippa kostnaden för att täcka upp för de som slutar. De som slutar hamnar på andra arbetsplatser som återrekryterar för att täcka ett tomrum så det är sällan vi slutar för att gå till något som är mer inkört och effektivt. Så alla får vi det sämre, vi driver upp lönerna och producerar mindre…vilket gör att vi får mindre tillbaka på sikt…

I verkligheten är det ju inte så här dramatiskt, och vi byter jobb av mängder av andra anledningar, men, den sista veckan har jag pratat med minst tre personer (inte på mitt företag dock utan i rekryteringssammanhang ;) som slutat på sina tidigare anställningar för att citat: ”det var en period av många uppsägningar och jag ville inte vara sist kvar”. Det är ju en skön parallell till detta. Det finns inte något annat skäl till uppsägningen än bristen på tillit mot sina arbetskamraters motivation att stanna kvar på samma företag :) Därför insåg jag ytterligare en sak som är viktig att jobba med som ledare, och det är tilliten till det gemensamma målet och de gemensamma medlen och den gemensamma satsningen. Vi är alla grisar och sitter med fläsket i restaurangen (Se The chicken and the pig ;).

Häpp, så vackert eller hur?

Ca va? Ca va!

20 april 2008

Märkligt hur jag kan ha saker i huvudet under en period. Så intensivt i huvudet att det färgar stora delar av mitt tänkande och även det filter som jag tar in omvärlden med. ”Ca va” har varit ett sånt ord eller begrepp som jag haft grunnande i mig ett tag. Va fasen betyder det, och när sjutton använder jag det? Jag stötte på det i ett mejl för ett tag sedan och har inte kunnat hitta klarhet.

Förrän i kväll :) Jag såg ett litet franskt stycke ikväll, Ensemble cést tout (Tillsammans är man mindre ensam), och ca va användes flitigt. Så flitigt att jag till slut fick grepp på uttrycket utan att behöva slå upp det. Tillräckligt många exempel på sammanhang och människor och ord gjorde att jag fattade ca va. Solklart för de flesta av er, och egentligen för mig med när jag fattade ;)

Ca va? Allt bra?

Ca va! Allt e ok, och om det vore nåt så har jag inte förtroende för dig eller för situationen att berätta något mer än det…just nu. Ca va!

Och då är vi inne i hissarna igen, och nivåer av förtroende och öppenhet. Jag ska öppet börja skriva på en idé där, utan att vara klar, så ovanligt, och se om jag kan hitta lite klarhet för mig själv bland alla våningar, Ca va :D

Lunchmöte med förtroende

19 februari 2008

Vilken spännande lunch jag hade idag. Jag hade ett möte med en person jag aldrig träffat förut, och samtalet flöt så smidigt som att vi känt varandra länge. Vi pratade om våra jobb och erfarenheter och reflekterade över olika situationer och människor. Jag satt och tänkte över vårt samtal mitt i lunchen och funderade om det var viktigt att vi hade en gemensam god vän med på lunchen, eller om vi hade kopplat lika bra på tu man hand. Jag vill gärna tro att vi hade hittat samma samtalsläge ensamma. Vi hade liknande referensramar, vi var öppna nog att berätta om egna erfarenheter och upplevelser, och vi var intresserade av samma ämnen, specifikt för lunchsamtalet var det ledarskap och organisationsutveckling men generellt sett sociologi i allmänhet.  Vi visade dock upp en lite annorlunda egenskap som jag inte hittar i så många samtal, nämligen att vi båda ville veta mer om den andre. Det är för mig en rätt viktig parameter för att få ett bra flyt i ett samtal, men samtidigt så är det kanske en brist i min ambition som coach eftersom det ju kräver att det är jag som för samtalet framåt med mina frågor utan att motparten är såvärst intresserad av mig ;)

Men, lunchen var spännande eftersom den handlade om en föreläsning för trettio distanskurselever på Mittuniversitetet. Jag ska nu samla ihop föredraget från Sundsvall42 och komplettera med lite tankar om tillit och förtroende i situationer med maktskillnader i relationen. Det kommer att bli superkul :)