Poster med etikett ‘Jobb’

I’m back, suck

11 augusti 2009

Fasen att ingen uppfunnit den oändliga semestern :) Jag lovar, jag skulle älska den! Dagar med strandpicnick och ett korsord. Värme och lyckogörande sol. Sånt som jag kan tänka mig att fylla mitt liv med. Trots att det varit regnigt och dåligt väder i juli, så har vi lyckats följa det varma vädret runt Sverige. Hade en vecka med 25 grader i Tärnaby/Hemavan förra veckan som var helt fantastisk. Bäcköringsmete med tjejerna är en ny höjdare. Jag hann ju inte fiska nåt själv, men att se deras glada miner när de fick öring på kroken var en upplevelse, liksom den sura minen när syrran fick fler :) Konkurrens, vi kommer aldri ifrån den :D

Nu är livet tillbaka på Storgatan 16 i den normala trallen, och som på ett trollslag kom magknipen tillbaka. Helknäppt. Inget igår, men i dag efter maten knep det till och sen hade jag en timmes magont. Bytte till den normala jogerten i morse, kanske det är den!? Drack sjukliga mängder kaffe igår, kanske det är där felet ligger!? Har suttit med bokslut och ekonomisk rapport för jul, det kan väl inte vara det som spökar!? Jag ska föra lite statistik nu så får vi se ;)

Och vilken märklig höst det kommer att bli. Jag känner det på mig, och jag bär på fler hemligheter nu än jag gjort på länge. Jag är rätt värdelös på hemlisar för jag har så dåligt minne att jag glömmer bort att skilja på hemlisar och öppen information, och vilka som är delgivna och inte. Det gör ibland att jag inte säger ett pip om nåt till nån :) Jag är sålunda ganska så dåligt på att skvallra… men som sagt, oj vad det kommer att hända grejer…

Free riders – makalös paradox

30 september 2008

Jag blir bara så stum när jag läser min sociologilitteratur :) Förstå det den som kan ;) Jag läste igår kväll en del om utbytesrelationer och maktresurser och landade på en del av spelteorin, som är rejält fascinerande i sig men där just friåkandet eller som de beskriver det free riders nämns.

Prylen är att vi har situationer överallt i samhället där individuell och kollektiv rationalitet är i konflikt med varandra. Ett bra exempel är att det är bra för oss alla om vi hjälps åt med sopsortering, men det innebär en hel del avsteg för mig själv och är jag inte helt säker på att alla andra gör som jag är det inte rationellt för mig som individ att fortsätta sortera sopor (och vi pratar alltså om en krass nyttorationalitet här, inte ett normerat värdestyrt handlande men häng med för det stämmer ändå ;). För att förstå problemet listades en steg-för-steg-sekvens som vi riskerar att hamna i:
1) Alla vinner på att alla samarbetar.
2) Om jag inte litar på att alla andra samarbetar är det meningslöst att jag själv samarbetar eftersom det vi ska åstadkomma kräver att alla samarbetar.
3) Jag kan alltså anse att det är rationellt att inte samarbeta om jag inte litar på de andra.
4) Ett effektivt samarbete för gemensamma ändamål kan alltså bara uppstå om vi litar på varandra.
5) Utan den tilliten är vi fast i paradoxen, för alla får vi det sämre, trots att vi alla skulle tjäna på att hålla iihop och samarbeta.

Det här är generellt riktigt intressant, och jag drog en snabb parallell till arbetsliv, rekryteringar och uppsägningar, kort sagt rörelserna på arbetsmarknaden. Om vi alla stannade kvar på våra arbeten, strävade efter det gemensamma, lärde känna varandra mer, hittade mer och mer effektiva arbetsformer och ökade vår massa av producerande enheter (medvetet valt objektifierat ord för oss anställda ;) så skulle det gå bättre och bättre för oss. Dels skulle vi producera mer till lägre kostnad, och dessutom skulle vi slippa kostnaden för att täcka upp för de som slutar. De som slutar hamnar på andra arbetsplatser som återrekryterar för att täcka ett tomrum så det är sällan vi slutar för att gå till något som är mer inkört och effektivt. Så alla får vi det sämre, vi driver upp lönerna och producerar mindre…vilket gör att vi får mindre tillbaka på sikt…

I verkligheten är det ju inte så här dramatiskt, och vi byter jobb av mängder av andra anledningar, men, den sista veckan har jag pratat med minst tre personer (inte på mitt företag dock utan i rekryteringssammanhang ;) som slutat på sina tidigare anställningar för att citat: ”det var en period av många uppsägningar och jag ville inte vara sist kvar”. Det är ju en skön parallell till detta. Det finns inte något annat skäl till uppsägningen än bristen på tillit mot sina arbetskamraters motivation att stanna kvar på samma företag :) Därför insåg jag ytterligare en sak som är viktig att jobba med som ledare, och det är tilliten till det gemensamma målet och de gemensamma medlen och den gemensamma satsningen. Vi är alla grisar och sitter med fläsket i restaurangen (Se The chicken and the pig ;).

Häpp, så vackert eller hur?

Tyckarstraff

11 juni 2008

Så, idag blev jag invald i Sundsvall42:s bolagsstyrelse. En spännande möjlighet och kul att se hur organisationen fungerar…utöver en massa jobb såklart :) Men ytterligare ett bevis för att tyckanden och åsikter alltid kopplas ihop med straffet att tvingas åstadkomma något konkret och praktiskt! Jag har haft åsikter om regionens utveckling och hur Sundsvall42 skulle kunna förbättras. De har kommit fram till tidigare styrelser och valberedning och voila, there we go. Smicker did the rest :)

Nån som upplevt liknande? Du säger nåt på mötet, en förbättring, en idé eller kanske nåt kritiskt. Som ett brev på posten kommer straffet ”Bra, jobba vidare på det och…make it happen!” I förlängningen tar det effektivt kål på kreativiteten i gruppen och riskerar att hämma alla idéer och öppna förslag. I och för sig så upplevde jag en stor kulturskillnad från den stora myndigheten till det lilla konsultföretaget. Här på Steria är det fler som gärna tar på sig arbetsuppgifter och ansvar, medan det på kassan var en regel att kika ner i bordet eller ut på fåglarna så fort det pratades actions. Där var det förenat med livsfara att komma med ett eget förslag :D

Jag hade samma attityd på första föräldramötet på skolan men hade sinnesnärvaron och styrkan att tacka nej till skolrådet, men i fotoklubben lät det för kul att få haka på i styrelsen och bli utställningsansvarig efter att ha haft en massa frågor och åsikter. Och när politikerna skulle dra ner på dagisen hängde jag på och… ja så där fortsätter det… jag känner att jag ibland håller knip för att ta mig ur ett möte helskinnad.

Hur fasen gör man?

Tips att bli smartare

8 maj 2008

Wired har en artikel om 12 sätt att bli smartare. Bortsett från vansinniga tips om droger som metamfetamin och koffein så fanns där några guldkorn att komma ihåg som sätt att komplettera sökandet och coachendet efter förståelse med:

a) Det finns studier som visar att en viss typ av fysisk träning påverkar intelligensen på ett positivt sätt. Oavsett om det är intelligensen eller den mentala prestationsförmågan så att du använder din intelligens på bästa sätt så är det ju ett intressant tips. I ett förändringsprogram, se till att arbeta med friskvård för alla inblandade. Och sluta inte :)

b) Om du grips av panik blir du korkad. Det är ju en av grundtesterna i mitt föredrag om Förändring utan stress. Stressen slår av flera hjärnfunktioner och hämmar din förmåga. Så kul att det också går att belägga vetenskapligt ;)

c) Tänk positivt. Många har en högre förmåga än de tror, och det gör att de begränsar sig själva helt i onödan. Att tänka positivt, du intalar dig att du kan, det gör dig effektivare och smartare, och stärker säkert möjligheterna att nå förståelse. Men hur gör du innan du förstått det…eftersom du är för stressad ;)

d) Ett av de märkligaste men fräckaste tipsen var att distrahera sig själv. Det ska alltså förstärka lärandet av sak X om du tänker på x1 och x2. Det får antagligen inte vara väsensskilda ämnen men lite annorlunda, det gör att hjärnan koncentrerar sig hårdare på X för att blockera x1 och x2 :) Om det funkar, jag måste testa först innan jag tror på denna :)

Men, hey, ActionReflectionLearning är ju mitt motto så det är bara att kasta sig in i Action och se vad som händer. Se upp där nere ;)

Fasen så bra jag är

24 april 2008

Jag har just avslutat en av de slappaste kvällar jag upplevt på länge :) Efter att ha hämtat Victoria, handlat hämtmat, ätit på filt i trädgården, promenerat i skogen och fotograferat häckande fåglar och smugit på gäckande rådjur, gått och hämtat lillasyster, gett barnen kvällsmat, sett till att få dem i säng, dammsugit och snabbsvabbat (!) och tröstat en drömrädd Emilia som fick lägga sig och somna om i pappas säng – så har jag inte gjort ett skapandes grand.

Med en kopp te och ett glas juice, två rostade mackor fann jag mig slösurfande på digitalboxens hårddisk sökande efter nåt inspelat att se. Mythbusters var slut och hockeyn var ointressant, så jag hittade en film med Harry Potter, och förtjust som jag är i den bokserien så började jag kika, och jag fortsatte och sen tittade jag mer. Om jag skulle vilja så finns det massor av budskap även i den filmen som det går att tolka och översätta till vardagen både privat och på jobbet. Men jag vill inte, det här är ju en slapparkväll så låt den bara vara slapp. Så skönt att jag inte per automatik springer in i dom tankarna :) Phuh…

Men, jag hade ju tänkt fortsätta med deklarationerna och boksluten för 2007 och jag hade tänkt skriva av mig anteckningarna från rapporteringsmötet förra veckan (!) och jag ligger efter med tre-fyra utvecklingssamtal som ska sammanställas och jag har ju ännu inte fått alla underlag för att göra en rättvis analys av det ekonomiska läget så jag hade också en tanke att surfa in på nätet och leta efter underlagen själv och dessutom så måste jag fixa bilder till avslutningen och stryka en vitskjorta till fotograferingen imorrn och…

Nja, som Victoria börjat säga till sin pappas förtret ”Det är skit samma” :) Jag gjorde inte ett skvatt, nja, jag kollade förstås mejlen och såg kommentaren om löneprocessen, och begäran om semesteransökningar och en konstig liten kill-notes-applikation som jag inte vet vad jag ska göra med. MEN det var bara i en minut och sen loggade jag ur! Nu ska jag leta upp lite skönhetssömn. Ska ju se proper och distingerad ut imorrn. De gråa stråna blev ännu fler i tisdags när jag klippte mig…så vi får se hur detta går…

Men det finns ju dom som tycker att det är snyggt med grått. Varför nu det skulle vara viktigt ;) men ryktet om min fåfänga och mitt bekräftelsebehov har nått längre än jag fattat ;D

Ny titelbild

11 april 2008

Nej, nu var det dags för lite förändring. De sista skiddagarna är här och i Vemdalenfjällen, som bilden visar, är snötäcket djupt. Det har till och med kommit ett par decimeter nysnö sista veckan! Märkligt i dessa klimattider…

Bilden är tänkt att ge en skjuts in i vårkänslorna, och jag hoppas att det blir en skarp kontrast till vädret utanför dörren som det kommer att te sig inom de kommande veckorna. Inte läge ännu att sätta på vinterdäcken eller öppna upp för kortärmat. Ingen tekniskt perfekt bild, men den är kul eftersom det är en panoramabild byggd av ett flertal bilder i bredd och höjdledd :) Sånt är kul!

Har för rekrytering intervjuat flera duktiga personer den senaste veckan, och majoriteten av dem konstaterar att de vill utvecklas, förändras och att de inte vill fastna. Häpp, vad lätt det är att tycka om människor som säger saker som jag håller med om och det gjorde jag när dom sa det dom sa om ständig utveckling och förändring.

Därför tar vi och byter bild, snyggt ;)

Just nu

30 mars 2008

Just nu vill jag:

  • Hitta fler användningsområden för wiki-modellen. Jag är så sugen att exploatera hela webben två på ledningsfrågorna. Dels verksamhetsledning och styrning av alla slag, men också konsulting, coaching och verksamhetsutveckling. Jag är så extremt övertygad om att nätverkens, och de spridda nätverkens, tid är här och att vi kan bli ännu bättre på att använda den nya tekniken till nya möjligheter. Och paradoxen är att många av oss chefer på alla nivåer, och ledarskapskonsulter av alla det slag är sämst på att utnyttja möjligheterna. Just nu vill jag sätta stopp för det. (Apropå avdelningen för kass retorik :) Omformulerat då, jag vill alltså skapa bättre förutsättningar för att kunna ändra kulturen inom de så kallade högre ledarskikten (och apropå avdelningen för mumbojumbo ;) och nu undrar jag också om parentestecknen i smileys automatiskt avslutar en parantes?).
     
  • Uppgradera hela bloggen till WordPress 2.5, men jag vågar inte :) På samma sätt som vi uppgraderar våra sajter åt våra kunder när det kommer nya releaser måste ju jag göra det åt mig själv också, men det är en stor uppgradering och jag är rädd för tiden det kommer att ta för att få allt att fungera som jag vill igen…
     
  • Vara klar med alla bokrecensioner jag håller på med. Jag har ju läst en så sjuk mängd böcker som alla bara lagt sig på botten av hjärnlådan och jag skulle vilja få ur mig det och kapitalisera på den inlästa och påbyggda kunskapen. Jag har några fler påbörjade men det är en bit kvar. Jävla ambition vad du kräver av mig ;)
     
  • Ha mindre att göra – för jag har ju så mycket jag vill göra :) Otroligt att jag som 40+ längtar efter pension för att få tid att göra mer av det jag vill göra ;) Då säger du som alla goda livsfilosofer, fånga dagen, gör det du vill göra redan idag. Och då säger jag, ofta!
     
  • Att Brynäs håller sig kvar i Elitserien – hålla tummar – hårt!

Nåväl, en helg med mycket jobb, men med en hel del familj också. Jag är lagom nöjd med mig själv i varje fall ;)

Här har man alltid med sig

19 mars 2008

Sexåringen packar ikväll inför fjällresan över påsk. Hon överträffar sig alltid, och hon förvånar ständigt oss i omgivningen. Ikväll fick jag mer vatten på kvarn om hennes behov av att ha med sig knasiga saker på resorna. När vi åkte till USA 2005 hittade vi en thailändsk trägroda som man kunde spela på, och då lät den som en kväkande groda, i hennes väska :) Hon hade med en tuta som hon fått på ett födelsedagskalas och en massa andra, för oss vuxna, knasiga saker. Sedan dess har hon haft med de mest fascinerande grejer.

Till sportlovsresan stoppade hon ner hela väggkalendern :) Den satte hon upp på väggen i ”sitt” sovrum så att hon kunde ha samma rutin där som hemma. Varje morgon kollar hon namnsdag, och varje kväll kryssar hon över dagen som varit. Det gjorde hon i Klövsjö också.

Den här gången fick naturligtvis kalendern följa med, och hon tog med samma älvan-bok som vi läste ut på sportlovsresan :D På det sättet kan hon sannolikt känna igen sig, och kanske det är så att hon känner trygghet i det när hon är på annan ort, bor i annat hus och sover i annan säng. Då ska hon ju såklart få ha med sig dessa grejer!

Och är det inte så vi vuxna gör också. Vi har barnen i plånboken, som bakgrund på mobilen. Vi sätter upp bilden på katten på jobbet. Den där sunkiga musmattan jag fick av barnbarnet, min plats i fikarummet, handskarna som det gått hål på men som ändå… och så där håller vi på. För att inte tala om alla dessa äckliga kaffekoppar, mystofflor eller otvättade tangentbord som vi fattar tycke för så till den milda grad att de måste följa med oss i ur och skur och år från år… vi är precis likadana ju :)

Smart tänkt killen, oj vad det finns positiva saker i dig ;)