Poster med etikett ‘Kognition’

Kreativitet och psykiska diagnoser

12 november 2012

Jag hittade en spännande artikel på SVT när jag åkte tåg häromdagen. Den handlade om forskning på psykiska sjukdomar och deras koppling till olika context i samhället. Det var en enorm undersökning som sammanfattades i en ganska liten artikel. Och dessutom med en lite kvällstidningsinriktad profil.

Artikelförfattaren Cecilia Tiberg skriver

Människan har ett ”filter” runt hjärnan, som hjälper oss att sortera bort de intryck som anses oviktiga. Filtret hjälper oss att klara av den flod av intryck som vi översköljs av varje dag. Tar man bort filtret börjar vi göra fler oväntade kopplingar, få fler associationer och oväntade infall. Samtidigt blir det svårare att fungera ”normalt”. Vissa personer saknar det här filtret. Det skapar kreativitet, men också anlag för psykiska sjukdomar.

Det är precis det här som beskrivs som en schizotypal personlighet. Eftersom inget är svart eller vitt så finns det olika grader av schizotypalitet (wiki om schizotypal disorder), och för lite av filtret  ger för mycket genomströmning och större risk för att utveckla en personality disorder eller till och med en disease. Det artikeln inte tar med är att vissa kognitiva förmågor gör det lättare att hantera frånvaron av detta filter. Har du lätt att hålla flera saker i luften samtidigt med ett stort arbetsminne så har du också lättare att hantera alla intryck som strömmar in i det medvetna. Då blir du kreativ och med en logisk slutledningsförmåga och hög intelligens – kanske till och med genial. De som har ett mindre arbetsminne och mindre kognitiv kapacitet så blir det mycket svårare och risken för negativa effekter och psykisk sjukdom är stor.

Den intressanta avslutningen på artikeln

Men vad är hönan och vad är ägget? Har personer med schizofreni en större benägenhet att bli författare? Eller är det författarskapet som gör en person psykiskt sjuk?

får dock inget svar. Jag tror att det är en olycklig koppling att författare utvecklar schizofreni på grund av sitt yrke eller intresse. Det är enligt min uppfattning snarare så att människor med schizotypala anlag och en kreativ tankeverksamhet har lättare för yrken där denna begåvning kan vara en stark fördel. Sjukdomen kommer som ett brev på posten för denna grupp oavsett om de är författare eller ej.

Jag känner igen mig mycket i den schizotypala profilen och kan se det flortunna filtret jag har som skydd  mot de omedvetna processerna. Jag tänker väldigt ofta assiociativt och uttrycker många av mina tankar i metaforer och har fått en förklaring till detta i och med denna koppling. Men nu förstår jag också varför jag går omkring och drömmer om att skriva en bok. Och kanske också varför jag ännu inte gjort det ;)

Gränsen mellan Galen och Geni

29 augusti 2011

Jag har haft en otroligt skön sommar, och bestämde mig efter den e-tysta semestern på Kreta att fortsätta mitt elektroniska celibat och inte vara så aktiv på facebook, twitter eller här på peterA.se. Däremot har jag läst en del under sommaren, och på arlanda kom jag över ett nytt nummer av Scientific American Mind (Volume 22 Nr 2). Det var ett späckat nummer med många intressanta artiklar. Bland annat en som hette ”The Unleashed Mind” och som handlade om kreativitet och egocentrism och hur ofta dessa två går hand i hand :) Den handlar också om hur gränsen mellan total galenskap och fullständig genialitet är väldigt tunn.

Genialitet är ju inte att kunna väldigt mycket om väldigt mycket, utan snarare att komma på helt nya saker som ingen annan någonsin tänkt på. En extrem kreativitet som hjälper geniet att komma på lösningar ur helt andra perspektiv än vad som förväntats. Forskare mätte i ett forskningsprojekt ett antal försökspersoners kreativitet genom att bedöma deras kreativa resultat historiskt och deras nuvarande förmåga att tänka kreativt (till exempel att lösa problem, komma på nya användningsområden för hushållsverktyg mm).

Galenskaper är något helt annat. När vi beskriver arketypen den galna professorn är det inte galenskap i form av diagnoser på olika psykologiska sjukdomar, utan snarare dennes excentricitet och oförmåga att anpassa sig i samhällets olika normer. Forskarna mätte detta genom att undersöka försökspersonernas så kallade schizotypal personality. Det kan innebära en övertro på magiska eller övernaturliga ting, ovanliga perceptionella upplevelser som att se i syner eller höra röster, stark önskan att isolera sig från omvärlden m.fl. Det liknar, men skall inte tolkas som schizotypal personality disorder (schizofreni) som är en sjukdom som hämmar individen och som kan innebära ett allvarligt handikapp. Däremot har inte schizofrena människor multipla personligheter. Det är en spridd missuppfattning utan man säger att de har en personlighetsklyvning eller en dissociativ identitetsstörning.  Människor med schizotypal personality är tvärtom ofta talangfulla och intelligenta på olika sätt och klarar sig väl i dagens samhälle, men kan upplevas som lite galna och rätt excentriska.

Forskarna hittade starka kopplingar mellan excentricitet och kreativitet, dvs mellan människor som hade någon form av schizotypal personality och en hög nivå av kreativitet. Deras teori bygger på att båda dessa egenskaper baseras på ett kognitivt fenomen – cognitive disinhibition. Det är ett begrepp som är svårt att översätta på svenska men innebär en oförmåga att ignorera information som är irrelevant för de nuvarande aktiviteterna, de nuvarande målen eller för att överleva. Alla har vi mentala filter som skyddar oss från alla de omedvetna processer som pågår i vår hjärna. Det kommer in ruggigt många signaler via våra kroppsliga sensorer, och om vi skulle ta del av all denna hantering och alla gissningar och resonemang om hur bokstäverna i dessa ord byggs upp och den färg de består av och ljudet från fläkten på datorn som visar websidan med texten och… då skulle vi inte klara av att tänka klart. För att medvetet kunna resonera och planera så behöver vi detta filter som kan sortera bort allt onödigt och bara släppa fram det som är absolut nödvändigt.

Det här kognitiva filtret ser olika ut mellan olika människor. Schizotypal personalities och de som är diagnosticerade med någon form av schizofreni har visat sig ha reducerad funktionalitet i detta filter. Det resulterar i en ökad mängd information från de omedvetna processerna och genom att minnesbilder och uppdiktade signaler kan nå medvetandet kan det ge upphov till hallucinationer eller konstiga tolkningar av yttre signaler. Men, och det är ju här det blir spännande för mig, det innebär också att märkliga associationer kan dyka upp i medvetandet. Många associationer görs omedvetet när hjärnan febrilt söker bland det som är lagrat i minnet och som kan vara viktigt att få fram i en viss situation. För 50 000 år sedan när vi promenerade ut från den Afrikanska kontinenten var det antagligen effektivt att kunna göra snabba associationer i den nya miljön för att kunna använda de inlärda strategierna på nya djur och föremål. Idag, i den moderna världen, är det ibland framgångsrikt att kunna lösa problem från flera håll och att släppa fram ohämmad kreativitet genom filtren. Efter att ha sökt runt och forskat lite själv, verkar det också som att vi som har schizotypal personlighet använder metaforer i väldigt stor utsträckning. Kanske det är för att vi har lätt, eller inte kan låta bli, att associera något vi hör eller ser till något helt annat som får bli en symbol eller metafor för detta. Ett väl vårdat exempel på detta är min metafor om krokodilerna och gnuerna som får symbolisera problemen med stokastisk och deterministisk budgetering i flera systemnivåer, men jag har också rätt konstiga metaforer som ingen annan än jag förstår, och ibland inte ens jag :)

Men hur kan vi med dessa låga hinder ändå klara oss i samhället? RIsken är ju stor att problemen blir så stora att de innebär diagnis och sjukdomsbild. Det handlar om förmågan att sortera och analysera det som slinker genom filtren. Det krävs ett stort arbetsminne, logisk förmåga och traditionell intelligens för att kunna hålla alla uppfladdrande tankar i schack. Annars skär vi av oss en näsa eller springer till skogs. Klarar man detta blir man ett geni, klarar man det inte blir man galen. Allt är på en glidande skala från geni på ena sidan och galen på andra sidan. Jag hoppas att jag är på rätt sida i varje fall ;D

Jag själv är vidskeplig och tror på det ockulta, vilket passar in på schizotypala personer. Jag tror halvt på allvar på skogsvittra och spottar och ramsar när jag möter grodor och paddor och när jag passerar dimstråk över vägen :) Jag tror att enarmade banditer har en egen vilja och jag förvånas ofta över det jag säger. Samtidigt har jag ett stort arbetsminne (testa själva på cognitivefun.net) och har ett sinne för struktur och logik och jag är rätt intelligent (utifrån klassiska mätmetoder som hos Mensa). Med den nya forskningen om de kognitiva filtren, cognitive disinhibitions, som är nere och förklara effekterna på neurnnivå och med hjälp av närvaro eller frånvaro av kemiska substanser i våra kognitiva processer så kan jag nu förstå mig själv mycket bättre. Jag har fått en beskrivning av en av mina styrkor och en av min persons framträdande egenskaper.

Det satt en lapp på kylskåpet

28 juni 2011

Sitter på jobbet, de sista febrila minutrarna innan den hägrande fiskeresan till Kiruna och Råstojaure. Jag har gjort en omtenta på kognitionskursen, den sista som är kvar. Det sket sig den här gången också. Jag fick 11 rätt av 20 möjliga och är sur som ättika. Man ska ha 12 för tt få godkänt så nu måste jag göra den en gång till innan måndag 1200 för att få ut poängen :( Jag fattar inte hur det kan gå så erbarmligt illa när det gått så bra i de skriftliga uppgifterna!? Det är inte underligt att jag känner mig lite sänkt efter tre underkända online-tentor…

Då är det skönt att ha andra ställen att hämta energi från. Snart ska jag lämna kontoret för att ha en myskväll med Mia, utan barn. Jag har packat klart för resan så jag kan fokusera på en stund med rosévin, räkor, rökt lax eller annat gott. Dessutom så hämtar jag kraft i andra exempel på att jag är värd mer än en sketen tenta. När vi kom hem från Tärnaby i söndags satt en lapp på kylskåpet. Den ger så mycket glädje och energi, ur så många olika perspektiv att det kan lyfta mig ur vilken grop som helst :D

Vådan att jobba med de smartolistiska

8 juni 2011

Smartolistiska människor är både smarta och har förmågan att se helheter och detaljer inom många områden, och de kan vara ganska jobbiga. Har under senaste veckan haft några close-encounters med vänner som mött sådana typer :) Det går alltid ut på att ett samtal har svårt att landa på rätt nivå eftersom den smartolistiske alltid har ett mer holistiskt eller mer detaljerat sätt att se på den aktuella frågeställningen, alternativt hittar han eller hon något som inte stämmer.

Ett hypotetiskt exempel. Jag tänkte att vi skulle åka kanot längs Sveriges kust. Från Haparanda till Smygehuk, en resa på grovt 100 mil. Nej nej säger den smartolistiske, det beror ju på hur man mäter och hur vi paddlar! Om vi går in i varje bukt och vik och lägger till i varje hamn kommer vi att lugnt passera 200 mil, styvt :) Och förresten, tillägger han, så åker man inte kanot, man paddlar. Närheten till besserwissern är uppenbar, men gränsen passeras inte.

Ett praktiskt exempel. Under en workshop deltar en smartolistisk person som är på dåligt humör och irriterar sig över det mesta. Hon hittar ständigt brister i logik och detaljrikedom. När någon berättar sin historia ”Och som ett exempel så hade vi ett möte med typ hundra pers, och där…” så avbryter hon och säger ”…det var max 80!” :) Oavsett om det är rätt eller ej så tappar mötet tempo och berättaren förlorar för en stund sin energi och får starta om…

Ett roligt exempel. Vi modellerar begrepp, och en person hittar ett bra begrepp som döps till Företag och det beskrivs med relationer och attribut. En smartolistisk deltagare ser att det inte räcker och frågar var Förening tar vägen. Den är ju väldigt lik men ändå inte identisk, så varför skiljs de åt, och varför inte skapa Organisation. Det finns alltid fler options för de smartolistiska och det kan vara en vånda att ha med dessa smarta personer att göra, men de kan också vara till stor hjälp ;)

John Travolta i filmen Fenomen spelar en roll som är smartolistisk. Han är överintelligent som har svårt att förstå frågarens nivåer av frågor. Det handlar helt enkelt om en social förmåga att kunna sätta sig in i sin medmänniskas referensram som formar frågan. Då vet vi svaret och om det krävs en handling som åtgärd. Frågan vid matbordet ”Peter, kan du skicka smöret” handlar ju inte om att jag ska svara ”Ja” utan att jag faktiskt ska skicka smöret på en gång :) Även om det var ett dåligt exempel eftersom det var ett uppenbart socialt uttryckt behov som få vidsynta missar så beskriver det ändå rätt väl vad det handlar om.

Smartolistiska människor är fantastiska, men det måste kombineras med sociolistiska, dvs socialt intelligenta holister :) Nu är det ju inte alltid så att de smartolistiskas motfrågor är tecken på social ointelligens…det kan lika gärna vara ett smart sätt att utmana en social relation och att utveckla en gemensam situation ;D Som coach och konsult, som ledare av workshops i förändring är det dock viktigt att skapa förutsättningar där de smartolistiska kan utnyttja sina styrkor på ett konstruktivt sätt. Gärna i grön zon ;)

Undrar var jag är i allt detta?

Är nationalitet den största kulturella pålagan

7 juni 2011

Kultur enligt Rogoff är gemensamma kunskaper, vanor och värderingar och som visar sig i gemensamma kulturella handlingar, praktiker. Vi är inte medlemmar i en kultur, menar hon, utan deltagare i dessa gemensamma aktiviteter. Därför är det roligt att se hur viktigt det är för oss att definiera det svenska :) Vi firade nationaldagen igår, och det är ju en dag för att fira det svenska landet, den svenska historien och den svenska kulturen. Det är rätt känsligt att prata om svensk kultur och ofta pratar vi om det mångkulturella för att det låter väldigt mycket bättre. Tyvärr finns det andra som inte erkänner den mångkulturella nyttan och tycker tvärtom. Idag pratades det från Stora Torget i Sundsvall om både ursvensk kultur och om nya influenser genom de invandrare som flyttat till sverige och berikat vårt land.

Det roliga med kulturdiskussionen är dock att nationalistiska högtider utgår från att vi tillhör en kultur på grund av medlemskap och inte genom deltagande. Jag kan vara svensk trots att jag har få seder och bruk som är lika majoriteten av svenskar. Men om vi ser det tvärtom, så är det möjligt att delta i de flesta av de svenska vanorna och vardagssysslorna utan att få kallas svensk. Det hänger liksom inte ihop.

Vi mixar nationalbegreppet och det medborgerliga medlemsskapet i staten Sverige med kulturbegreppet och deltagandet i de gemensamma vardagssysslor och högtidsritualer som kan kallas svenska. Då kan vi dessutom tillåta oss att ha multipla kulturer som körs sida vid sida. Som vi kan delta i när vi vill. Vi måste inte vara bestämda till den statiska Svensken utan kan röra oss fritt som den dynamiska kulturätaren som deltar i den amerikanska frukosttraditionen, den franska redovisningstraditionen på förmiddan, slinker in i den turkiska matkulturen över lunch för att sedan ägna eftermiddagen åt svenska byråkrativanor med kort inspel av en finsk pinne till det colombianska kaffet…

Om vi kan lyfta oss från oket nationalitet, om vi kan skilja svensk kultur från svensk nationalitet så kanske vi kan mötas i kulturellt mer utvecklande möten :)

Alltid på eller i balans

27 maj 2011

Satt och borstade tänderna igår kväll och såg att jag samtidigt satt med en rapport och en penna i handen :) Under tiden som jag borstade tänderna för att dra mig till sängs rättade jag alltså en kurskollegas kognitionsuppgift. Jag hörde nyfikna vänners röster i huvudet ”Peter, du är ju alltid på, hur orkar du det?” och de omtänksamma ”Peter, du måste slå av någongång!” och borstade på medan jag funderade vidare på det här ;)

Jag tänkte på det jag läst i kognitionen om hur man lär sig kognitiva processer, bildar vanor och att man till slut gör saker helt automatiskt. På väg hem i bilen tänker jag på annat och har medvetandet på annat håll, så hemma på garageuppfarten minns jag inte vad som hänt under resan. Det är ett coolt exempel på att aktiviteter som vi är så vana att utföra att de är automatiska, inte kräver lika stor del av min kognitiva kapacitet. Jag kan ägna mer tankekraft åt annat när jag kör bil än den artonåring som nyss tagit körkort och febrilt försöker koordinera ratten, växelspaken, koppling och gas :)

Det här innebär antagligen att det är en vana jag har, att söka efter nya signaler och ny information utifrån. Det går automatiskt att alltid reflektera över det som händer omkring mig. Jag har alltid med mig flera böcker och dokument för att kunna nyttja en lucka mellan möten eller på en resa för att suga åt mig mer… Om det här är en vana, så innebär ju det att jag inte behöver lägga så mycket kraft på det, och det innebär att jag inte behöver orka mer än om jag låtit bli. Däremot så behöver ju kropp och hjärna vila, men det börjar bli en vana det med :D

Jag har ju regelbundna luncher med mig själv där jag inte kommunicerar med någon annan, varken via mejl, twitter, telefon, tidning eller radio! Jag springer två gånger i veckan med 180bpm-musik i lurarna och det är helt avslaget utan signaltryck utifrån. Ibland somnar jag bara :) Som på flyget hem igår kväll när jag somnade ifrån våra adepters C-uppsats som de skrivit om oss på IT-Arkitekterna. Med penna och papper i handen sov jag som ett barn tills jag tappade pennan på foten och vaknade av smärtan ;)

Så balans är väl inget som är statiskt utan som utgår från där man är, och igår behövde jag sova och då svängde pendeln över på sömnen. När jag sen kom hem var jag pigg och sprang min 7,6km-runda på snabbare tid än nånsin. Helt utan kognitionsuppgift, budgetarbete eller annat i huvudet :)

Omåttligt stort arbete senare

23 maj 2011

Det jag förra tisdagen var helt säker på skulle vara omöjligt har jag just genomfört. Jag bollade lite med min handledare om det smartaste mellan att skippa skrivningen av sista rapporten i kognitionskursen jag kör på högskolan i Skövde och ta nästa deadline eller att göra det som går för att arbeta lite innan andra deadlinen och dessutom få lite gratis handledning. Jag blev övertygad om det smarta att göra det jag skulle hinna till deadline ikväll 23.59 för att slippa göra allt senare i vår :)

Jag har nog aldrig presterat så mycket text på så kort tid. På fyra sena kvällar och några strötimmar över lunch och någon helgmorgon har jag skrivit 30 sidor rapport om två vardagssituationer som analyserats ur ett situerat perspektiv. Eftersom det är filmer som jag analyserat består dokumentet av en hel del bilder som är klippta från dessa filmsekvenser men nevertheless. Jag är klar och jag tror fankenimig att det till och med ska räcka till minst ett G utan att behöva komplettera. Blir det så, ja då jäklar ska jag fira :)

framgångarna.se fick jag frågan vad situerad kognition var och skrev det här svaret. Det kan ju vara kul om Google indexerar det så att alla får upp det när dom söker efter begreppet ;)


Apropå situerad kognition så är det hur coolt som helst :) Kognition är ju vetenskapen om mänskliga mentala processer med tänkande, kropps- och rumsuppfattning, medvetenhet, perception osv. Traditionell kognition uppstod på 40-50-talet och har sett på mänskligt tänkande liknande en maskin. Detta sammanfaller med IT som ju uppstod under samma tidsepok och dessa två vetenskaper började sina banor tillsammans :D Datamaskinerna försökte att efterlikna mänskliga hjärnor och kallades ju för elektronhjärnor ett tag (efter rören i samband med födelsen av den elektroniska kretsen), och den mänskliga hjärnan undersöktes med datormetaforen som förebild. Snacka om skön rekursion! Kogntionen gjorde då upp med behaviourismen som sett människan som en produkt vars inre inte gått eller behövts att förklara men nu fick man äntligen en möjlighet att beskriva de mekanismer som pågick inne i hjärnan. Man antog då att en hjärna på olika sätt får input som berabetas i processer vilka ger upphov till reaktioner som kommer till uttryck genom output som vi kan ta emot via tal, gester eller handlingar. Kognition blev studien av dessa inputs, processer och outputs. Minnet i en människa sågs som lagringsenheter där ettor och nollor byggde upp bilder av det som hänt, och formler av det som lärts in. Synsättet är statiskt och deterministiskt och innebär att stora sociala mönster går att reducera ner till enskilda individers processer.

Situerad kognition bryter mot detta. Inte helt eftersom man använder sig av många liknande begrepp, men istället för att se kogntion som det som pågår i huvudet på en människa ser man kognition som en process som sker mellan människor i samverkan, med hjälp av verktyg och som kan pågå över längre tid. Jag skriver ju en minneslapp när jag ska handla, och då ingår den i mitt eget kognitiva system och bör studeras på samma sätt som jag studerar mitt inre minne. Minnet är ju dessutom inte statiskt lagrat utan byggs upp av den situation som skapade minnet, de situationer som skett sedan minnet skapades och den situation då du försöker framkalla minnet. Situationen (inte situerad och välbärgad ;) påverkar alltså våra kognitiva processer i stor eller all utsträckning. Vi tänker och känner tillsammans, vi använder verktyg för detta, och vi interagerar i en dynamisk process där våra mål om framtiden och minnen om forntiden skapas och utvecklas samtidigt som vi interagerar för att nå våra mål :)

Det sista är revolutionerande då vi är så vana att allt ska gå att rationellt förklara och beskriva, men är i själva verket drivet av känslor och helt upp till situationen och status hos de yttre och inre världarna.

Fick en mejlfråga – hur vet vi det vi vet?

13 maj 2011

Jag fick ett spännande mejl från min adept förra veckan. Jag är ju mentor i ett program på Mittuniversitetet som IT-Arkitekterna deltar i, och missade förra veckan en föreläsning som mentorer och adepter gemensamt kunde delta på. Det är helt enkelt för mycket just nu. Den kluriga frågan kom från föreläsningen och löd: Hur vet vi/jag det vi vet? Det handlade om kunskap och temat var hur världen är ett multiversium där allt är uppbyggd utifrån hur individen ser på den, att verkligheten och sanningen ligger i betraktarens ögon. Jag gled för ett ögonblick över i vilda filosofiska tankar, men sammanfattade ett svar som följer:


Jag tror så här, att vetandet handlar mycket om tilltron till min egen kunskap, tilltron till andras kunskap och hur viktigt det är att 1) ha en gemensam begreppsvärld där vi vet hur saker är och där vi inte behöver ifrågasätta varandra och 2) förståelsen för att det jag vet endast är min tolkning av hur världen ser ut och fungerar. Det här är ju komplext och rätt cirkulärt, för hur vet jag när jag verkligen kan veta något, och hur vet jag när jag ska se mitt vetande som en av alla hypoteser som är möjliga att ha i den situationen? Det är ju detta vi tränar in som barn och lär oss att en sten är hård, och den gör ont att kasta i någons huvud. Om stenen verkligen ÄR hård eller inte är faktiskt irrelevant, för det är ju den gemensamma förståelsen av sten + huvud som är viktig samt det du gör med den kunskapen, dvs låter bli att kasta den i mitt huvud.
Det här finns det coola kognitiva teorier kring, som handlar om att vi inte ens kan säga oss ha en objektiv uppfattning om vår kropp och dess signaler, och att denna uppfattning definitivt inte är medfödd, utan att allt vi lärt oss om hur kroppen funkar har skett genom agerande och interaktion med omgivningen. Men ibland är det viktigt att inte gå på den där känslan av att vi har en gemensam uppfattning om hur saker är. Vi ser ju världen på så många olika sätt att det är viktigt att vara öppen för andras uppfattningar. Tänk om vi i alla situationer skulle ha olika uppfattningar men tro att vi hade samma uppfattningar!? Det är ju viktigt att förstå att det finns olika tolkningar, olika planer och olika mål med livet och dess aktiviteter. Hur kommer vi ur detta, jo att intressera oss för multipla uppfattningar av världen.
Vi har alla olika perspektiv på målet, på uppgiften och vägen dit! Hur ser du på form och innehåll, fritid och jobb, telefon och livemöten osv… Det finns bara ett sätt och det är att nyfiket fråga och försöka förstå. Om jag gör det kommer andra (ibland i varje fall hrm..) att göra det mot mig. Då undviker vi situationer där jag dänger en sten i huvet på dig för att jag inte fattat att den är hård… Det här sker rätt bra med nya människor, för vi litar inte på att vi har samma referensramar, utöver hårda stenar då förstås, men det är en fara när vi umgås med människor som vi förmodas förstå och ha sanningssfärer med. Gifta par är väl ett coolt exempel…som inte pratar utan tar för givet…arbetskamrater, studiekompisar och vänner fungerar ofta likadant.

Var det rätt svar? Det är ju också skitesamma för med resonemanget ovan är ju min sanning lika mycket värd som någon annans så då har jag ju rätt ändå :) Och plötsligt blir ditt lärande och dina studier satta i ett annat ljus, där det blir tydligt att det är andras sanningar som du ska lära dig, för att du ska kunna förstå andras sanningar, för att få bra betyg … och så att du kan börja skapa och förstå dina egna sanningar, och sedan jämföra med de gamla sanningar som du redan lärt dig, och därmed skapa ännu bättre och nyare sanningar…så att du vet tillräckligt mycket för att inse att du inte vet någonting utan att allt handlar om att försöka förstå sin omvärld och sina medmänniskor.
Men utan den resa du gör nu, och utan all den lärdom du tar till dig så når du inte dit, till okunskapen. Då blir du kvar i den självsäkra kunnigheten där allt är solklart och sanningar går att sålla ut från lögner, där vitt är vitt och svart är svart. Där dom är dom, och vi är vi. Där är det tryggt att vara och där kan man gömma sig. Men där är det ingen som växer och där är det torrt och sterilt. Det är en statisk värld som faktiskt i denna stund får mig att gråta.

Men i okunskapen är inget beständigt, finns inget bestämt. Där är varje situation något nytt, varje människa en möjlighet eller risk, ett evigt sökande efter det tydliga och fasta. Det uppstår ju också ibland, men inte för att det är så, utan för att vi vill så. Du och jag och de som är i stunden. För i nästa stund är det nytt igen. Men det är där det händer, och det är där vi lär oss, och det är där alla nya fantastiska tankar tänks, och det är där alla sköna känslor känns.

Men vi kan aldrig vara säkra. Vi vet ingenting. Det enda vi kan vara säkra på är att vi vet tillräckligt för att våga vara okunniga och nyfikna ;)

Gruppuppgiften klar och godkänd

6 maj 2011

För en månad sedan fick jag underkänt på en uppgift i kognition :( Jag blev sur och less och det påverkade min prestation i den stunden, och jag skrev ett inlägg om det i affekt. Efter en natts sömn och drömmar om en ny fotoskrivare vaknade jag upp pigg och hämtade kraft i känslan av att det är små små detaljer bland allt som är jag :) Jag har ju aldrig blivit underkänd tidigare, bortsett från den där unkna 2:an jag fick i Väg-och-trafikplanering i byggfyran, så det var en ny upplevelse! Det var dessutom i en gruppuppgift vilket gjorde det extra intressant att se hur vi tillsammans skulle kunna fixa en ny uppgift under tidspress där alla deltagare gått vidare med nya kurser eller projekt.

Vi harvade på en del och med några starka insatser så skrev vi om 60% av innehållet och chansade på att åtminstone få ett G, jag menar nån hygiennivå måste man väl kunna prestera!? ;) Men igår kom svaret tillbaka och vi fick ett VG, och det känns väldigt skönt och lättsamt. När jag dessutom läser rapporten Missförstår vi varandra? så är den ju riktigt bra.

Helt klart värd ett VG, och med det stängde jag delkursen Social interaktion och kognition 7,5hp med raka VG genom alla uppgifter och tentor :) Det spelar ingen roll egentligen eftersom det roliga är att lära sig, men det är kul att få ett bevis på sin egen excellens ;)

Dragons tar guld!

5 maj 2011

Jag vet inte vad som är roligast, att Sundsvall Dragons tar SM-guld eller att få byta sängkläder ;) Humor är det sista som lämnar en…och klart att det är roligare att… vänta måste se vad jag skulle skriva nu… Har lyssnat på P4 medan jag städat och tvättat och burits fram av det fenomenabla spelet! ST var snabba och hade artikeln skriven, Aftonbladet skriver om finalslakten, DN registrerar sakligt att Dragons tagit guld men det konstiga är att Dragons hemsida inte registrerat att något hänt. Fortfarande femton minuter efter slutsignal gör den reklam för match #7 :)

Det som är skoj är ju att det här är en skön koppling av det situerad kognition kallar distribuerad kognition, och det sociologin beskriver som separation av tid och rum. Vi befinner oss på olika fysiska platser och till viss del i olika tidsperioder eftersom nätverksutsändningen laggar lite :) Tillsammans använder vi kognitiva verktyg som språk, telefoner, radio osv, och med hjälp av kommentatorer och ljud från matchen kan jag frammana bilder och emotioner som jag kopplar till situationen på den andra platsen.

Snacka om resa :D Både för mig och Sundsvall Dragons! Grattis!