Poster med etikett ‘Kultur’

Kultur äter strategi till lunch

27 januari 2012

Jag trodde att det hette ”Kultur äter struktur till frukost” men hittade en skön artikel i FastCompany som heter just Culture eats strategy for lunch. Jag är inne i en extremt tidsinfarktad period just nu. Det är massor av aktiviteter och händelser på många fronter och jag som är så dålig på att delegera fastnar i en massa att-göra, och ändå tycker jag att får så mycket hjälp med allt :) Jag ska vara på handledarutbildning i två veckor i The Human Element och där kommer jag att vara fullt upptagen med att handledarlära mig 24/7 så jag det är mycket som ska fixas innan.

Men jag kan inte låta bli att läsa på Flipboarden och eftersom jag lyssnar på alla tweets från FastCompany så får jag i mig en massa bra saker, som just denna artikel. Den är inte fullkomlig, inte alls. Jag saknar till exempel mer djuplodande insikter om vad kultur är egentligen, och hur vi bör jobba med den från grunden. Det är lite för lätt att beskriva en av grunderna i Dynamic and engaged leadership utan att tala om hur vi når dit. Det är nästan så att vi riskerar att alla chefer som lyssnar på ett exempel som detta endast nickar och hummar med. Vi tänker ”nejmenatt, det där är ju jag på pricken och kanske några andra chefer hemma på Xyz AB, men några andra borde allt skärpa till sig!”. När vi inte kan beskriva vad som karaktäriserar dessa dynamiska och engagerade ledare så faller det platt.

Men, till artikelns stora försvar ska jag säga att den är fantastisk i att beskriva en korrelation mellan framgång och kulturell utveckling! Det är för lite diskussion om dessa kopplingar. Det är otvivelsaktigt så att en organisation är mer framgångsrik med en stark kultur som ingjuter trygghet och mod, uppmuntrar öppenhet och kontakt och som är tillåtande istället för dömande. Vi kallar detta organisationer i grön zon. Och tvärtom, en organisation i röd zon, där man påklistrat säger att det är högt i tak, där man knyter näven i byxfickan, snackar bakom ryggen och pekar ut skyldiga har fruktansvärt svårt att göra bra resultat. Därför ska den här artikeln höjas till skyarna och läggas till den hög av artiklar som tydligt förklarar kopplingen. Ju fler sådana, desto lättare blir det att skapa djupgående effekter genom holistisk utveckling som kan arbeta på alla nivåer. Samtidigt!

Jag vill ha fler exempel på artiklar eller undersökningar som bevisar detta, att kultur äter strategi till lunch, eller hur det nu var :)

Är nationalitet den största kulturella pålagan

7 juni 2011

Kultur enligt Rogoff är gemensamma kunskaper, vanor och värderingar och som visar sig i gemensamma kulturella handlingar, praktiker. Vi är inte medlemmar i en kultur, menar hon, utan deltagare i dessa gemensamma aktiviteter. Därför är det roligt att se hur viktigt det är för oss att definiera det svenska :) Vi firade nationaldagen igår, och det är ju en dag för att fira det svenska landet, den svenska historien och den svenska kulturen. Det är rätt känsligt att prata om svensk kultur och ofta pratar vi om det mångkulturella för att det låter väldigt mycket bättre. Tyvärr finns det andra som inte erkänner den mångkulturella nyttan och tycker tvärtom. Idag pratades det från Stora Torget i Sundsvall om både ursvensk kultur och om nya influenser genom de invandrare som flyttat till sverige och berikat vårt land.

Det roliga med kulturdiskussionen är dock att nationalistiska högtider utgår från att vi tillhör en kultur på grund av medlemskap och inte genom deltagande. Jag kan vara svensk trots att jag har få seder och bruk som är lika majoriteten av svenskar. Men om vi ser det tvärtom, så är det möjligt att delta i de flesta av de svenska vanorna och vardagssysslorna utan att få kallas svensk. Det hänger liksom inte ihop.

Vi mixar nationalbegreppet och det medborgerliga medlemsskapet i staten Sverige med kulturbegreppet och deltagandet i de gemensamma vardagssysslor och högtidsritualer som kan kallas svenska. Då kan vi dessutom tillåta oss att ha multipla kulturer som körs sida vid sida. Som vi kan delta i när vi vill. Vi måste inte vara bestämda till den statiska Svensken utan kan röra oss fritt som den dynamiska kulturätaren som deltar i den amerikanska frukosttraditionen, den franska redovisningstraditionen på förmiddan, slinker in i den turkiska matkulturen över lunch för att sedan ägna eftermiddagen åt svenska byråkrativanor med kort inspel av en finsk pinne till det colombianska kaffet…

Om vi kan lyfta oss från oket nationalitet, om vi kan skilja svensk kultur från svensk nationalitet så kanske vi kan mötas i kulturellt mer utvecklande möten :)

Att ge upp och komma igen

1 juni 2011

Sitter i bilen på väg söderut och reflekterar en smula. Jag är rätt dålig på att göra praktiska saker i bilen, jag menar mentala praktiska saker ;) Jag kan inte lösa problem eller klura ut svåra saker. Jag slappnar av och låter kroppen gå på automatik och fokusera fullt på körningen, så får den omedvetna reflektionen ske i bakgrunden. Det poppar dock upp mängder av tankar och funderingar i huvudet just nu. Jag tror att det beror på att jag har multipla uppdrag just nu och att det sker rätt mycket bakom ridån i skallen även när jag inte är aktiv i arbetsuppgifter i just det uppdraget. Det tär faktiskt lite på krafterna att switcha fokus så ofta. Dessutom har mina kollegor också häftiga uppdrag så att jag blir indragen i dessa också eftersom vi på IT-Arkitekterna försöker arbeta mycket med kollegiala bollplank, och det är så intressant att man lätt försvinner in i ett annat uppdrag och dess utmaningar och lärdomar :)

Ibland lyckas jag ha heldagsfokus, som idag när vi kör andra teamets andra dag i förändringsprogrammet på spelbolaget, men andra dagar blir det byten flera gånger varje dag och det är svårare. Jag har ju lätt att hoppa mellan, vilket ju är en baksida hos en av alla mina svagheter, nämligen att jag har så svårt att stanna kvar tillräckligt länge i olika områden. Jag är ju så rädd att inte hinna med allt det andra…innan det är för sent ;) Det gör samtidigt att jag snabbt kan context-switcha mellan fokusområden också.

I ett av uppdragen har vi passerat trattfasen när vi arbetat för att förstå syfte och mål och vilka förutsättningar vi har. Vi är nu mitt uppe i kartläggning och har börjat skapa resultatet så smått. Mitt i den mest hektiska snurren är det dock lätt att bli fartblind och tycka att det inte händer något och att vi står stilla :) För ett tag sedan hade vi ett möte som handlade om just detta. Vart har vi kommit, hur går det för oss… och det visade sig när vi gick igenom vårt arbete och vårt resultat att vi till och med låg lite före tidtabell. I ett utredningsuppdrag är det svårare att beräkna upparbetningsfaktorn på artefakterna än i utvecklingsuppdrag och det var denna fälla vi fastnat i. När vi tog ett steg tillbaka, fick lite distans och reflekterade över läget så återfick vi känslan av att ha övertag mot tiden :)

Efter det har jag sett på världen med dessa vi-ger-upp-ögon och haft både observationer och samtal som handlat om svårigheterna att ha en objektivt reflekterad helhetssyn på det uppdrag man sitter i. Det finns kopplingar till Barbara Rogoff som studerat kulturell utveckling och som i boken The Cultural Nature of Human Development beskriver detta som the insiders dilemma. Inne i en kulturell grupp har vi inte förmågan att se de fenomen och attribut som präglar vår grupp! Som svensk medelålders man är det svårt, ibland omöjligt, att kunna förstå vad en ung kvinna från Afganistan skulle tycka vara anmärkningsvärt med det liv jag lever och det beteende jag för mig med. Det är av naturliga skäl en utmaning. Hur ska jag veta vad som är generellt mänskligt och vad som är egenskaper hos ett samhälle som delar kultur? Det går ju inte. På samma sätt är det svårt att leva mitt uppe i ett förändringsprojekt och samtidigt ha distansen att se den progress som sker.

Då behöver vi backa ut och få hjälp att reflektera över uppdraget. Hur går arbetet med kartläggningar, dokument, modeller? Hur drivs projektet, hur effektiva är vi och hur sker samverkan med externa intressenter? Hur mår vi projektdeltagare, hur trygga är vi i gruppen och hur fungerar vårt samarbete internt och externt?

Det här är mitt bidrag till att formalisera en löpande handledning för förändringsledare. Den syftar till att dra oss ur våra uppdrag för att få distans och för att reflektera från en position utanför den situation som vi arbetar med. Så att vi kan ge upp och komma igen i en trygg och utvecklande miljö ;)

Talent management – struktur och kultur

6 maj 2011

Efter långt och träget arbete med att försöka nå ut via fler kanaler så har jag äntligen nått ett delmål :) Jag fick idag en debattartikel införd i Computer Sweden, läs den här. Jag läste ett spännande debattinlägg i tisdagens tidning som handlade om felrekryteringar och talent management, läs den här.  Jag gick och grunnade på artikeln hela dagen och undrade vad det var som jag reagerade på. Till slut insåg jag att det var tre grejer jag kände saknades, bland annat att inlägget fokuserade på individuella talanger och inte på den grupp och det lag som talangen ska ingå i. Att de skrev om struktur och verktyg var säkert baserat på det syfte de hade med debattartikeln, men jag ville ändå lägga till att det måste vara balans mellan kultur och struktur. Vi som sliter och jobbar med kulturell utveckling för att få effektivare grupper ser ofta hur individer växer och utvecklas, men att de inte får fram sin potential i den situation de befinner sig i. I matchen mellan struktur och kultur vinner alltid kulturen. Det konstaterade jag och Peter Tjernström redan för femton år sen ;)

Nu har ju det långa och trägna arbetet handlat om att samla och mobilisera kraft, och inte om att skriva en massa debattinlägg och artiklar ;) Så att jag fick in min första artikel i CS får väl ses som nybörjartur eller att ödet har skrivit en lite ouvertyr till mig att fortsätta spela på.

Vi får väl se om det blir nån fortsättning ;)
Nu tar jag kväll med glatt hjärta!

Jag fick en MSN-fråga

26 april 2011

Som om det inte räckte med en fråga på mejl om svåra texter fick jag en skön fundering via MSN. Det var från en före detta studentkollega som flyttat till Australien och som nu gör en analys för en stor bank. Det var en kundanalys över bankens alla kunder oavsett tjänster och kanaler – consumer behaviour for finance service sector – med olika perspektiv för differentiering; storlek, geografi, historik osv. Jag har ju ingen aning om finanssektorn, eller nåja, mycket liten kunskap om relationen mellan en stor finansiell aktör och dess kunder. Via några frågor om syfte och mål med undersökningen kunde jag bara bidra med mitt perspektiv för kategorisering av mänsklig verksamhet. Det visade sig fungera alldeles utmärkt :)

Jag har gått och fnulat på denna modell för kategorisering i drygt ett år, men har ännu inte skrivit ner den. Till skillnad från många andra idéer jag fått så lever den här med mig ständigt. Det går inte ett möte eller ett analysarbete utan att jag försöker hitta mönster och skillnader i det jag studerar. Kategorierna är väldigt enkla och är endast tre stycken vilket gör det väldigt lätt att använda i alla möjliga situationer. I exemplet med australiensiska finanskunder tipsade jag om att skilja på beskrivningarna av deras verktyg, processerna de  använder för att nyttja bankens tjänster och det beteende som relationen mellan banken och kunden präglas av. De hänger såklart ihop och verktyg används i processer som präglas av den kultur som relationen lever i. Allt för ofta blir vi dock fokuserade på det vi kan se och glömmer det vi inte direkt kan observera. Med dessa tre kategorier blir det tydligt att vi också behöver studera eller beskriva människors arbetssätt och deras relationer.

Det är ju faktiskt så att det jag använder perspektiven till är kognitiva processer, så kanske det är tre olika nivåer av studier av mänsklig interaktion. Kognitiva studienivåer? Nej, det låter lite tråkigt.

Måste hitta ett bättre namn, och göra en sammanställning, men det behövdes inte i fallet med Australien :)

Fylogenetisk utveckling – evolution av kultur

24 februari 2011

Teorin om spegelneuroner enligt Bauer handlar om att fylla våra neuroner i hjärnan med handlingsmönster genom social interaktion. Att vi har dessa neurala funktioner är ett resultat av evolutionens utveckling av vår hjärna. När människan grupperade sig i stammar på 150-200 individer, påpekar Gärdenfors, har de sociala relationerna och intrigerna blivit så många att det drivit på utvecklingen av människans hjärna rent biologiskt för att kunna hantera alla dessa.

Men, som forskning på apor visar (Schanker & King, 2002) så kan apor som växt upp i mänsklig interaktion lära sig mycket mer än de gör tillsammans med apor i det vilda. Det uppfattar jag som att vi människor förvaltar ett väldigt stort evolutionärt arv i vår kultur och vårt beteende, vilket inte är genetiskt överförbart utan utvecklas till nästa generation via kultur och uppväxt. Våra signifikanta andra interagerar med oss från första stunden efter vår födelse. Fogel beskriver hur vi genom denna samreglerade interaktion lär oss att kommunicera, definiera vårt själv och att uppfyllas av den kultur som vi växer upp i. Sett ur ett fylogenetiskt perspektiv så bär vi människor på en fantastisk skatt som Fogel snuddar vid med Development arises from being a participant in a dynamic discourse with other people. Skatten är den kultur och den kommunikation som vi byggt upp under tusentals år av evolutionärt tryck, som tillsammans med den biologiska utvecklingen gör att vi är de människor vi är idag och att vi ständigt utvecklas som art.

Har aldrig tänkt på att evolutionen utvecklat annat än gener och biologisk förmåga, men inser nu att kultur och beteenden utvecklas genom generationerna och förs över genom de viktiga första årens uppväxt.

Nytt år med nya möjligheter

6 januari 2010

Äntligen är det nya året här. Imorrn börjar jag jobba på IT-arkitekterna på riktigt. Visst, jag började redan tidigare i december, men det blev mest introduktion och internt planeringsarbete, och det var många som var lediga före och under julen. Imorrn kommer jag att starta med bättre förutsättningar och med högsta fart. Det ska bli riktigt roligt att få vara med och bygga upp en hel verksamhet, ett helt nytt kontor. Inte från början dock, vi har mängder av tjänster och idéer och möjligheter från mamma i Stockholm, en stor skillnad från att starta något eget. Men samtidigt fanns inget i Sundsvall förrän vi började och nu gäller det att få till praktiska saker som fungerande kontorslokal,  tidrapporteringsrutiner, resebokningar, skrivare och kopiering och allt sådant – och vi är långt framme. Dessutom finns mängder av spännande mål att sikta mot och planer att förfina och få alla oss anställda att påverka och förstå - redan inne såväl som nya på väg in.

Det senare är nästan mest spännande. Bortsett från utmaningen att skapa en profil och kännedom om oss i Sundsvall, bortsett från utmaningen att få alla att förstå vad vi kan leverera för hjälp och nytta, bortsett från utmaningen att snabbt få igång en fungerande och effektiv verksamhet från scratch. Bortsett från allt detta är mitt största intresse gruppen som sådan. Vi vill skapa en kultur av delaktighet och öppenhet där vi som konsulter känner varandra så väl, och har sådan tillit till våra arbetskompisar att vi får coaching och hjälp och stöd när vi behöver – och att vi vågar efterfråga det utan att tappa ansiktet. I en konsultvärld som vanligtvis är full av konkurrens och problem med alienation från det egna företaget vill vi känna samhörighet i vårt egna företag.

Det sker genom flera olika kulturella mekanismer. Symboler, historier och traditioner skapar en tydlighet av oss som grupp på samma sätt som familjer eller samhällen hålls ihop. Det är svenskt att fira midsommar oavsett om man är svensk eller colombiansk medborgare :) I skolan berättas historien om Jesu födelse vid juletid, för vi är ett kristet samhälle. Eller är vi det? I år fick mina barn också lyssna på berättelser ur Koranen, vilket var rätt coolt ;) Bilder i alla de former, fotografier alltså, bekräftar oss som individer och vår gemensamma grupp och kan inte underskattas som framgångsfaktor för en stark kultur. Att hitta vår specialitet eller unikitet är viktigt, och koppla det till våra gemensamma värderingar. Genom att veta hur vi är och vad som gör oss speciella kan vi särskilja oss från alla som inte är lika som oss, som inte är lika duktiga och framgångsrika som oss. Vi vet ju det redan ;) men vi behöver ha ungefär samma uppfattning så att den förstärks och flödar till alla nya på väg in, och alla utanför. Att ha förstådda mål och planer och att låta alla tycka till om och delta i arbetet med att genomföra planerna för att nå målen är viktigt, även om det kan vara jobbigt och i en konsultorganisation ibland kontraproduktivt :) Jag är dock helt säker på att det jag jobbar med och sliter för att bygga upp blir viktigare för mig än om jag kommer till det färdigdukade bordet…

Däremot känns det som att jag kanske missat nåt väsentligt… Vad är det som saknas?

Jag är bättre än försvarshögskolan

30 januari 2009

Den undersökning som försvarshögskolan genomfört om radikalism i Rosengård har fått skarp kritik. Det visar sig nu att de som genomfört undersökningen dessutom förstört allt insamlat analysmaterial! Det första jag fick lära mig i sociologikursen var kraven på vetenskaplig proffessionalism :) Det innebär att man ska klara objektiva granskningar av sina analyser och slutsatser. Och det innebär i sin tur kravet att redovisa sitt material. Och det hade alltså försvarshögskolan missat ;) De blir därför sannolikt åtalade för detta.

Sån tur att jag har kvar, och dessutom publicerat, allt underlag till toalettstädningsrapporten. Vem vill bli åtalad, egentligen ;)

Nyhetsvärt – stor filosof och liten rektor

16 januari 2009

Suck. En tår i ögat. Arne Næss har dött. Jag som aldrig hann träffa honom. Än mindre sätta mig in i allt han producerat, tänkt och betytt. Märkligt att mitt första inlägg om den store Næss gjordes bara veckor innan hans bortgång. Skumt. Eller så är det inte så konstigt eftersom vår norske vän var 96 år. Jag har fortfarande hans kärlek till den lilla tøygrisen i färskt minne. Likaväl orden från Arne Næss som jag fick till mig på min MiL-utbildning 2004; ”Människor som utstår och genomlider svårigheter och umbäranden tillsammans, tenderar att vilja varandra väl.”. Det har följt med mig sedan dess och det stämmer oavsett om det är i den bråkiga skolklassen med mobbingtendenser till den prestigefyllda ledningsgruppen fylld av konkurrens och känslokyla :) Att få chansen att förstå mer om varandra, att se svagheter likväl som styrkor och att få dela ett mål med någon annan – det är stärkande för relationen!

Om jag imponeras av Arne Næss även efter hans bortgång imponeras jag mindre av den märkligt iskalla rektorn Britt-Marie Johansson som förbjudit och avstängt elever som burit slöja för ansiktet, en så kallad nikab: ”Dom [männen] kommer att sitta och prata mot en svart vägg” och ”Vi är inte villiga att kompromissa”. Jag har svårt för slöjor och andra skylande klädesplagg på kvinnor, för jag kopplar det till ojämlikhet och förtryck även om det är kvinnor som själv vill bära plaggen. Men, jag är för dåligt insatt för att ha en stark åsikt och tycker ju att det är ordning och reda med både underdel och överdel på kvinnor som besöker badhuset :) Däremot spelar det ingen roll huruvida jag känner mig bekväm eller ej med duk eller slöja! Vi måste bestämma oss som land hur vi ska ha det. Det kan inte vara upp till vilken rektor som helst, att med vilka argument som helst tillåta eller förbjuda ett plagg som har så stark kulturell och religiös betydelse.

Det Arne Næss pratade gott om, att vilja varandra väl, visade Britt-Marie Johansson inga spår av. Och det är det minsta vi kan begära i debatten kring förbud av kulturella persedlar – en önskan om att försöka förstå ALLA som deltar och påverkas av situationen och att vilja dem väl!

Basta!

Norrländsk regionalpolitik…

27 oktober 2008

…eller social differentiering? Usch, jag sitter och läser och skriver på uppgifterna till tentan i Sociologi och ska i uppgift 1 av 3 beskriva social differentiering, dvs det fenomen som uppstår när vi går från små grupper där alla gör allt till större samhällen där vi specialiseras och effektiviseras. I differentieringen lyfts de olika områdena av makt och påverkan ut från varandra och specialiseras även de. Skolan bryts loss från kyrkan, den påverkan som religionen haft på rättsväsende minskar och vi använder religionen till vår tro, och kulturen till vår förnöjelse, och marknad och industri till vårt dagliga bröd :) Vi blir som människor friare att välja hur vårt liv ska se ut, och vi anses då få ett eget val att välja vem vi vill vara ;) Storslaget, eller hur!?

Det ena problemet jag har just nu är att jag dels har svårt att beskriva de olika formerna av differentiering, som i rubrikexemplet där jag försöker koppla centrum-periferi-differentiering till den så kallade utsugningen av norrland som vi norrlänningar så ofta skriker om. Det är ett exempel där vi i ett modernt samhälle fortfarande har en centralt placerad maktelit som inom flera områden styr perifiera områden och där resurserna fördelas orättvist till centrums ständiga fördel. Håller du med?

Det andra problemet jag har är en fundering om arkaiska samhällen i Sverige. Jag har haft svårt att identifiera några ”äkta” sådana som verkligen innebär lika rang mellan familjer eller byar där alla religioner styrs av religion eller magi (!) och där självförsörjning och tjänsteutbyte präglar relationerna!? I Granlo där jag bor har vi inte riktigt det sättet att leva, och jag är inte säker på att vi har något enda i Sverige. Kan man hitta inlandsbefolkning långt in i skogen med sällankontakter med andra, eller ska vi inrikta oss på att hitta embryon av detta i vårt omkringliggande samhälle där vi likt arkeologer endast ser arkaiska fossil :)

Jag skriver löpande på denna äckliga tenta på sociologisidans första delkurs.