Poster med etikett ‘Minnen’

Walking down memory lane 04

10 november 2009

Jag vet inte, men ibland undrar jag över mina underliga intresseområden. Jag hittade ju blocken som höll koll på min serietidningssamling tidigare och idag när jag klämde på min fem dagar gamla iPhone (japp, så var det sagt, för det var ju egentligen det hela det här inlägget skulle handla om) kände jag kärleken till Apple blomma upp i ogenerad styrka. Jag följde kärleksdoften vidare och hittade en kombination av ömsinthet mot företaget som hade sina rötter i både unikhet och mod, grafisk formgivning och processorval :)

Mitt liv har präglats av processorer. Om du visste hur skulle du ha större förståelse för den person jag är idag, men så är det ivarje fall ;) Livet började 1983, om man räknar bort små futtiga Texas TI-57c (den första som hade LCD-skärm istället för de fula LED-skärmarna som satt på TI-57,68 och 59 i åren kring 1980) med 6510 CPU som satt i Commodore 64. Det var på den som jag lärde mig Assembler för första gången, även om jag satt och assemblerade för hand på papper, för att sedan knappa in maskinkoden manuellt alternativt i ett Basic-program! Den var rätt straight forward och har väl inte gett mer minne än det man får efter första gången ;)

Några år senare crankade jag upp nivån till en 8502 som gick i svindlande 2MHz! Den satt i C128 som var en rätt fräck maskin med två olika graphic modes, en lågupplöst i färg och en högupplöst monokrom. Men det var bara som att träffa sin high school sweetheart alltför många år senare, egentligen samma sak men det gick lite snabbare och jag visste hur det fungerade.

Nej, det var inte förrän jag 1986 kom i kontakt med Motorola 68000 som kärleken tog fart. Det konstiga var att jag arbetade med minidatorer från Cromemco med OSet Cromix, då 1986 bestyckade med ett gigantisk krets 1024KZ med en megabyte i RAM :) Dessa programmerade vi i Cromemco Basic och jag kom väldigt sällan ner i några mer avancerade språknivåer. Märkligt eftersom jag varit inne och sugit på märgen på C64:an hemma, och satt och försökte styra uppe på kamelpucklarna på Cromemcon. Sköna burkar dock, kördes med seriella terminaler i allt från 300bps till 9600. Inget av dem gav någon imponerande fart direkt, men med bara 80×25 tecken att överföra så tog det inte så lång tid oavsett. Jag föll nog vid första ögonkastet tror jag. Kärleken till Motorolas 68K grundlades första gången som jag skar sönder fingrarna i ivern att installera slide-in-kretskorten för att starta den första :) Och den har aldrig dött! Kärleken alltså ;D

Under tiden har jag dock haft en lång och trogen relation med Intel. Från gymnasiets utökningskurs under 1983-1985 i datavetenskap på Erik Dahlberggymnasiet i Jönköping där vi programmerade Intel 8080 till dagens olika Pentiumar. Intels 8080 är en fantastisk manick, men det är mer Ericsson över den känslan som det är Nokia över 68K ;) Jag tror att vi hackade 8008 också, men jag är inte helt säker, kanske i nån liten brytarstyrd historia som inte gett några minnesspår hos mig. Jag vet att vi körde 4004 däremot, och då var det på allvar, världens första mikroprocessor! Jag kom i kontakt med 8086 (eller egentligen 80186) via Compis, som var en specialutvecklad dator för skolan. På den lärde jag mig Comal, som var det specialframtagna språket för Compis, en blandning av pascal och Basic. Jag lärde mig Pascal också, och det var en skön feeling att skriva högnivå men ändå slippa radnummer :)

I slutet av 80-talet hackade jag assembler på x86 för fulla muggar. Jag var rejält duktig på assembler och hade två egna spcialiteter i att skriva TSR-program (TerminateStayResident för er som är van vid multitaskande OS ;) och ES-extensions. Jag skrev tillsammans med en arbetskompis en fjärrstyrningsprogramvara i assembler med ett helt eget kommunikationsbibliotek för att få interruptstyrd läsning av 8250 UART och 16250 UART för att fullt ut kunna använda deras buffrar för maximal överföringshastighet. Försäljningen gick åt h-e men skojjaru vad jag lärde mig massor. Både hur kroppen fungerar under enorm arbetsbelastning och halvliters cola och 500g chipskartonger, men också om kommunikation och optimering av processornära kod.

Och det är väl klart att det var en skön känsla att få växla upp till IBM PC AT som körde 80286 och jag minns väl när första 386:an kom till kontoret. Riggad med massor av minne och 33 MHz var det något av det snabbaste vi sett. Bara uppräkningen av minnet och att boota DOS susade fram :) Men det blev aldrig riktigt hett med x86-orna. Visst, det kom en 486:a och Pentium och vi ökade farten, vi klockdubblade och höll på. Men nej, det var strävsamt och väldigt mycket sunt förnuft och business-case över det. Så är det fortfarande och även om jag är nöjd med min PC som jag skriver detta på så blir jag inte direkt röd om kinderna ;)

Nej, det är på Motorolasidan det hettat till under alla år. Från Cromemco, som kom med en Godzilla-burk med en 68020 som vi dock aldrig skaffade in, till Apple, Atari ST och Amiga. Trots att det var på samma sida så var fajten stenhård mellan dessa tre. Grafiskt utrustade alla tre, baserade på Motorolas 68000-familj men var för sig väldigt annorlunda teknik, marknadsföring och sälj. Jag skaffade mig en Atari ST. Dels för Jack Tramiel men också för Modula-2, det vackraste språket näst efter Smalltalk :) Modula-2 var skapat av Niklaus Wirth, en stor idol. Jag jobbade ihop en Atari 1040ST med en meg i RAM och en hårddisk på 20Mb. Den var min pärla, och även om jag aldrig gjorde några mästerverk på den var den min ögonsten i några år! Under tiden beundrade jag Amiga i smyg och hade en aldrig uppväckt kärleksaffär med Apple Macintosh som kom i flera olika generationer under den här tiden.

De rykten som spreds om att det skulle komma en mega-ST med en 68020 blev en TT med en 68030. Tyvärr tog historien fel väg med Atari där, och TT och Falcon blev bara marginalkommentarer i datorhistorien. Den fortsatte med Apple, som efter ett par tunga år utan Steve Jobs nu har gjort framgång till ordbokens beskrivning av ordet Apple. Jag har ännu inte haft en Apple-dator men äger just nu en Apple iPhone 3GS. Den är ju helt fantastisk och jag fattar inte att jag inte skaffat en för många år sedan.

Den har helt infriat alla förväntningar som byggts upp sedan 1980 med TI57c och 1986 med Cromemco C100 och Motorola 68000 :) Nuförtiden innehåller inte Apples datorer några processorer från Motorola. De har också gett efter för Intels dominans, men det är skit-det-samma för även starka män kan byta hjärta utan att själen försvinner ;)

Walking down memory lane 03

25 juni 2009

Alla som arbetat med mig på något sätt kan inte ha undkommit mina grafer och presentationer :) Jag har en förkärlek för bilder, fotograf och metaforälskare som jag är, och försöker alltid att klä orden i lättförståeliga bilder som kan förmedla (för såna som mig) snabba och tydliga budskap. Edward Tufte är en idol och jag har läst flera av hans böcker. Inser ju nu att jag borde skriva någon recension av dom, men hinner nog inte före semestern ;) En av hans böcker innehåller det grafiska mästerverket över Napoleons tragiska mars 1812, och den är helt fenomenal och en förebild som jag aldrig kommer att nå upp till hur jag än försöker :)

Jag hittade i en av kollegieblocken en mängd olika handritade tabeller och grafer som sammanfattade de register som Pepreg [Peter Axelsson Registry] höll koll över. Redan för tjugofem år sedan satt jag alltså och ritade grafer och presentabla vyer över min produktion, snyggt skuggat med blyerts i brist på erforderligt IT-stöd ;)

Att rita det en gång var ju ofta enkelt, men när jag skulle ändra blev det jobbigare :) Vilket slit, och vilka minnen…

Walking down memory lane 02

24 juni 2009

I förrådet hittade jag också alla mina registerblock :) I dom höll jag ordning på allt jag behövde hålla ordning på. Det var ganska mycket märker jag ;) Jag höll ordning på alla mina serietidningar till exempel. Då menar jag inte att jag hade dom i en hög eller i tidskriftsmappar, och inte att jag bara skrev upp vilka tidningar jag hade. Nej, jag var mer systematisk än så. Jag startade ett företag, Pepreg [Peter Axelsson Registry], som enkom fanns till för att hålla ordning på allt jag behövde ha ordning på. I exemplet med serietidningarna fick Pepreg information från PST [Peters Svenska Tidningar] som var en subsidiary till Pepro [Peter Axelsson Production]. Pepro var på sitt sätt moderbolaget över all min produktion som innefattade allt från samlande av serietidningar och album, systemutveckling av spel och administrativa program, serietecknande, spelframtagning, arkitektur och en mängd andra verksamheter :)

Det här blev efter ett tag rätt stökigt att hålla koll på, så jag skapade då ett system över systemen, så att jag kunde ha koll på kollhållningen, så att säga. All verksamhet katalogiserades, kategoriserades och numrerades för att kunna koppla rätt artefakt till rätt verksamhet. Jag skapade ett eget datumsystem som utgick från födelsen av Pepro och en numreringsmodell enligt god logisk ordning. Helt otroligt vad jag kan känna igen mig i detta. Jag kan blicka tillbaka till den förkortningsstruktur över organisationen på Försäkringskassan som jag skapade, trots mångas varningar om hur onödigt det skulle vara. Den används än, och även om inte förkortningarna är desamma så är strukturen bakom sig lik :) Och allt hänför sig en system som Pepreg tog fram Peproåret 02 :)


Just det svenska serietidningsregistret hade 072500-02001 och varje sida reggades med detta nummer plus sidnumret adderat på slutet. För varje objekt i samlingen gällde såklart PST-nr och titel, pris och inköpsdatum, men också vilket skick tidningen var i och vilket värde den hade på begagnatmarknaden. Jag numrerade alla inom respektive titel för att lätt se hur många av en viss sorts tidning jag hade, och jag hade ytterligare en nummerserie som gick tvärs igenom alla serietidningssamlingar (PST, USS och PAP) för att snabbt ha koll på totala antalet seriesamlarobjekt. Alla tidningar pärmades in i speciella samlarfickor av syrafri plast och sattes in i pärmar som numrerades (!) enligt titel och löpnummer inom titeln. Så jag höll på, inte klokt :) Dom små symbolerna som ser ut som ekrar och halvfyllda ringar visar om det är något speciellt med just den tidningen. Jag hade nämligen ett specialintresse för förstanummer och kompletta årgångar eller publikationer, och symbolerna visar om det är ett förstanummer (halvcirkel) eller sistanummer (ekrar).

Jag höll på med serietidningar till i mitten av 1990-talet och nådde ca 2000 objekt, varav drygt tvåhundra förstanummer och hela utgåvor av flera 80-talsserier som X-Men, Spindelmannen och udda titlar som Epix, Pox, Elexir och Crack (endast tre nummer utgivna!). Dessa steg skyhögt i pris på begagnatmarknaden efter bara några år, och för ett fint exemplar av de första numren kunde vara värt 4-500 kronor. MEst stolt är jag nog över de kompletta samlingarna av Mysterieserier och Månriddaren som jag verkligen gillade. Serieboken om Watchmen är en klenod som jag fortfarande har kvar eftersom den fått stoltsera i bokhyllan hela tiden tillsammans med Kalle Ankas guldböcker och en märklig seriebok Maus, om andravärldskrigets fasor. Men, en natt gick ett rör i källaren sönder och stadens avlopssvatten steg upp över kartongerna med tidningar och samlandet var över.

Vilka minnen…

Walking down memory lane 01

23 juni 2009

Jag har härjat i förrådet en tid nu. Det har varit för trångt och för stökigt därinne, och när vi knappt kom in själva för all bråte var det dags för rensning. Jag är ju en sparare så det tog emot att slänga, men slängde gjorde vi. Gamla trasiga grejer och sånt som sparats i onödan, vilket dock ska sägas är väldigt få prylar av allt därinne :) Det blev rent och fint och mycket mer plats, och till på köpet hittade jag några gamla anteckningsblock från mina tidiga dagar. De är drygt tjugofem år gamla så det börjar vara arkeologiläge när jag öppnar dem, med vördnad såklart ;)

Det som är extra roligt är att jag, förutom alla  minnen av tider som flytt och bilden av en ung mans sökande efter livet och dess innehåll,  kan känna igen mig och se ett beteende i mig själv som finns kvar än idag. Märkligt tycker jag, även om det ju är så att ränderna inte går ur så lätt ;) Jag har till exempel kvar det första administrativa programmet jag skrev :) Det var 1983, och jag hackade ihop det på en nyinköpt Vic64 som hade 38 911 bytes ledigt när man startat den. Programmet och datafilerna lagrades på band, och det tog en stund att ladda så det var ingen turbofart direkt, men programmet skulle inte stödja någon högintensiv produktionsmiljö utan ge stöd i att hålla kontroll på bodar på byggarbetsplatser och förenkla administrationen av dem. Jag hade nyss fyllt sexton och fick en hel ocean att lära mig ur genom denna dator, inköpt för 5 995 sek plus bandstationen för 695 sek. TVn att koppla den mot fick jag av pappa, som också blev min första uppdragsgivare.

Jag utvecklade en del program till hans företag och lyckades tjäna ihop både en Commodore 128 med bildskärmen Commodore 1902 och diskettstationen 1571 (med turbo burst mode :) som jag tror jag köpte 1985, samt en Atari 1040ST med hårddisk på 20Mb och två bildskärmar som jag köpte i Sundsvall 1987 :D Vilken utveckling! Med Commodore Basic och 38kB minne och lagring på tape till Modula-2 och 1024kB ram och en hel hårddisk på 20Mb. Detta på bara ynka fyra år. Idag sitter jag med 3GB RAM och 1450GB disk men skriver inte ett ynka program, förutom något php-script här på webben då ;)

Vilka minnen…