Jag blev häromdan uppmärksammad på Facebook av Magnus Näsholm om IAT – Implicita associationstester. Som den implicita associerande man jag är blev jag nyfiken och länkade iväg. Jag hamnade ganska snabbt vid ett associationstest där jag fick svara på mängder av frågor om hur jag uppfattade kopplingen mellan naturvetenskapliga ämnen och män, och mellan humanistiska ämnen och kvinnor. Jag fick därefter göra ett riktigt häftigt kognitivt test där jag, utan att tänka efter, skulle ange i vilken kategori ett visst ord hörde. På skärmen visades ordet Kemi och jag skulle med en tangenttryckning koppla det till Naturvetenskap, och när ordet Filosofi visades skulle jag trycka på knappen för Humanistiska ämnen. Det som var spännande med testet var att de kombinerade grupperna. När Naturvetenskap och Män var på samma sida och använde samma tangent svarade jag snabbare än när Humanistiska ämnen och Män var på samma sida!? Det var alltså lättare att koppla män med naturvetenskap än män med humanistiska ämnen, och lättare att koppla kvinnor med humanism än naturvetenskap. Läskigt eftersom jag anser att jag med mitt sunda förnuft är medveten om de kulturella påverkansfaktorerna och borde kunna bortse från dessa, samt att jag själv är lidelsefullt intresserad av både humanism och naturvetenskap!

Projektet som arrangerar testerna kallas Project Implicit och är ett forskarnätverk mellan ett antal universitet. Projektet utforskar tankar och känslor som existerar utanför medveten kontroll och utanför medveten insikt. Det anknyter till ett inlägg på framgångarna.se om hur det omedvetna styr oss och vad vi kan göra för att ta oss ur. Implicit-gruppens arbete är inriktat på olika områden inom personlighets- och socialpsykologi. En central fråga i forskningen är om olika psykologiska förklaringsmodeller för stereotyper och fördomar kan integreras. Tidigare forskning har undersökt sambandet mellan fördomar och personlighet (auktoritär personlighet, social dominansorientering och grundläggande personlighet i termer av s.k. Big-Five) samt socialpsykologiska faktorer (situationsbaserade faktorer, gruppmedlemskap, och gruppidentifiering) och kognitionspsykologi (kunskap om stereotyper, avktivering av stereotyper och hämning av stereotyper). I Sverige är det en projektgrupp bestående av Bo Ekehammar, Nazar Akrami och Robin Bergh som arbetar med Project Implicit. Därav den svenska webbplatsen och de svenska testerna. Det gör att vi slipper ifrån översättningsproblemet för oss icke-engelsktalande.

Deras ambition att studera psykologiska och kognitiva processer genom interaktiva och utbildande interaktion tycker jag verkar häftigt. Det finns fler perspektiv för att lära sig mer om sina implicita associationer. Genus är ju bara ett…och det är så att sociologen i mig vaknar till liv. Här kan vi studera psykologiska mönster som ju ger upphov till kultur och samhällsmönster som påverkar oss så starkt i vardagen!

Snacka om att vetenskaperna växer ihop ;D

En av alla egenskaper som skiljer människan från djur när det gäller språk och tal är förmågan att styra andra människors uppmärksamhet. Återigen hittar jag coola grejer i Tankens vindlar av Gärdenfors. Jag måste få dig att förstå att jag vill kommunicera om en pryl för att din uppmärksamhet ska riktas dit. Därefter kan vi prata om föremålet. Om jag inte lyckas med det kommer vår kommunikation att falla. Det blir tydligt när man tänker sig barnets första språkutveckling. Om de inte kan få sina föräldrars uppmärksamhet riktade till det objekt som de studerar (genom att peka och söka ögonkontakt, genom att säga ”titta” eller ”där”)  kommer de att tappa möjligheterna till förälderns reaktioner och bidrag till utvecklingen (genom svaret ”Ja titta där en groda”). Att inte ha förmågan att rikta förälderns uppmärksamhet knäcker ju hela språkinlärningen, och antagligen också det mentala utvecklandet eftersom man inte skapar sig den referensram över omgivningen som man behöver för att kunna skapa komplexa tankar.

Den enklaste formen är imperativt pekande som är riktat från mig till dig där jag vill att du ska kika på grodan jag pekar på. För att du ska förstå att jag vill det, krävs ett deklarativt pekande. Att förstå avsikten bakom andra människors pekande (och i förlängningen handlingar) är viktigt för att vi ska ha ett samspel och en kommunikation. Otroligt att det ska va så klurigt ;)

Det som jag är nyfiken på är om vi lyckas med detta tillräckligt ofta i vår dagliga kommunikation? Finns det ett tydligt imperativt och deklarativt pekande av det vi vill förmedla eller samtala om. Vi pratar ofta förbi varann, och jag upplever ibland att jag talar för döva öron, vi är fast i våra egna uppfattningar!

Hur påverkar vår förmåga att rikta andras uppmärksamhet möjligheten att få andra att förstå mina intentioner? Och i förlängningen göra som jag vill ;D

Konstaterandet av dtt faktum som gav upphov till associationen om Kenny Banias uttalande om guld visade sig helt korrekt. Hann inte längre än tjugo sidor in i boken om språk, minnen och berättande (Tankens vindlar av Gärdenfors) innan aha-upplevelser och insikterna stod som gummisnoddar i backen! Alltså, vi tillverkade avancerade stenyxor på den tid då vi inte hade kroppsliga förutsättningar att tala. Homo erectus levde i sociala grupper och tillverkade redskap. De kommunicerade med varandra för att nå gemensamma mål och hålla en social gemenskap i grupper eller klaner som var större än de som våra nulevande släktingar primaterna lever i. De utvecklade hjärnan och de utvecklade språket. Men de hade inget tal!

Mimandet, kroppsspråket, är mycket äldre än det talade språket och en förutsättning för att vi ska ha kunnat utveckla hjärnan och tänkandet. Teckenspråk är bättre i vissa situationer. Att jaga med hög röst går sällan bra, men att kommunicera genom tecken är mer effektivt. Talet är bättre i mörker, och när vi kommunicerar genom talet kan vi använda händerna till annat, att bära ett barn eller slåss…

Det som är riktigt spännande är kanske inte hur hjärnan, språket och talet utvecklades. Det som är fascinerande är ju hur det här styr oss idag! Vår perception är oerhört känslig för människors mimande signaler, deras kroppspråk. Boken ger ett roligt exempel från en undersökning. Försökspersoner lyssnar på en man som berättar om ett fynd han gjort i Marrakech på en marknad. Ett halsband av guld som han köpt till sin fru. När han säger ordet halsband gör han en rörelse med ena handen över den andra armens handled. Försökspersonerna fick efteråt frågan vad mannen köpt, och majoriteten svarade då att han köpt ett armband :)

Av all information vi tar in, och på olika sätt bearbetar, så är fortfarande mimandet en väldigt viktig del och något som påverkar oss mer än ord. Det måste vi använda oss av ;)

I min eviga jakt på kunskap och förståelse har jag så kommit fram till det seniora läsåret nummer tre. Den här gången handlar det om den mänskliga varelsen, dess psyke och tänkande kopplat till hjärnan och de neurovetenskapliga teorierna. Det är hur fräckt som helst! Som Kenny Bania säger till Jerry – ”That’s gold, Jerry! Gold!” när han får skämtet om Ovaltine som inte alls är ovalt utan runt och därför borde heta Roundtine ;D

Se där ett märkligt hopp från psykologi och kognition till humor och tv-show. Just det område som jag börjat med nu i höst. Jag läser två kurser i kognition på Högskolan i Skövde. Jag börjar nu med Kognition i praktiken, och fortsätter innan jul med Kognitionsvetenskap. Eftersom jag redan tjuvläst en del under sommaren och sen fick en helt fantastisk bok av Mia i födelsedagspresent (Vem är jag : och i så fall, hur många?) så är jag förberedd och förstår vad som komma skall ;) Det är som att ett helt nytt blad är på väg att skrivas i min bok om alltet!

Ta bara en så häftig grej som att vi bara kan förstå och skapa oss mentala modeller av de signaler som vi får in via våra sinnen! Vi kan se en-två-tre dimensioner, men inte fyra. Vi har svårt att göra oss en inre bild av en fyrdimensionell modell, än mindre av en elva-dimensionell. Vi (som har förmånen att se) kan skapa oss bilder av både ställen vi varit på och som vi minns, och sådan som vi fantiserar ihop. Men vi kan endast göra det med ljus inom det våglängdsområde som våra ögon kan uppfatta! Vi kan alltså inte se eller skapa bilder med ultraviolett ljus, infrarött ljus osv. För att kunna skapa oss en uppfattning om detta måste vi förvränga och omkoda.

Om det nu är så, uppstår ju frågan vad av allt som finns som vi bara inte kan se, uppleva och förstå? Vem kan säga att det inte finns någon gud, att inte utomjordingar finns, att det inte går att åka tillbaka i tiden… Vi ser inte röntgenstrålar utan måste uppfinna maskiner som detekterar dessa till signaler vi kan ta in.

Vilka maskiner kommer vi att skapa för att förstå fortsättningen? Völkommen till kognition :D

Sedan midsommar har jag haft en väldigt lugn period, trots de 750 milen i bil som jag kört :) Det syns på bloggen och det syns på andra områden. Lång semester utan mejl eller telefonsamtal som jagat upp pulsen och adrenalinet. Vattnet har sjunkit undan för undan i takt med soltimmar, korsord och glass. Jag började sommarperioden med att kedjelösa 10 raka korsord, varav ett sinnessjukt svårt där man kunde ha en ELLER två bokstäver i samma ruta :D Jag insåg det inte då, men associationer och tänkandet utanför boxen blev en flykt undan den normala arbetsvardagen.

Under det vatten som sjunkit undan har det legat skatter och väntat. Jag har tänkt och funderat och kreerat. Associerat och vridit och tänkt bakofram och hitodit. Om just associationer, kreativitet, myntvändning… Det som är min medfödda gåva. Hur funkar det? Hur hänger det ihop? Varför är jag så bra på det här, och varför ställer det till med så mycket trassel i vissa situationer? Om det är ett bra sätt att lösa situationer på nya sätt, hur kan vi då arbeta för att skapa förutsättningar för möten och samtal att bryta sig loss från tradition och möta det okända.

Det har jag funderat, läst och skrivit på under sommaren :D Det är fantastiskt vilka insikter det ryms inom kreativ problemlösning, om det nu är det det heter. Jag har sökt en A-kurs i Psykologi med inriktning mot neuropsykologi för att studera det här lite närmre. Skulle vilja veta mer (såklart) och hitta sätt att använda i workshops och möten.

Kort sagt, att revolutionera den värld vi lever i. Om det inte var så här, hur skulle det vara då ;) Om det du beskriver appliceras i vår verksamhet, hur skulle det se ut?

Läs ett roligt exempel på hur (förvirrat) jag tänker på framgångarna.se/örnen.

Wow, vilken helg! Med familjen i Stockholm helt utan jobbkontakt, och med mysig samvaro hela helgen. Favoriter som Koh Phangan med den häftiga miljön och sina läskiga åskväder, åka tunnelbana i största allmänhet och Gröna Lund där barnen nu växt till sig så att hela familjen kan åka godingar som Vilda Musen, Kvasten och Slänggungan (den lille mätaren i mig räknade åkturer och biljetter…och kan avslöja att det lönade sig att ha åkband ;)

Idag, söndag, var vi till slottskyrkan på gudstjänst. Komministern i Granlo Kyrka, Birgit Huss, höll sin första hovpredikan och barnens mormor sjöng i kören. Sundsvall dominerade slottet denna dag :) Det var vackert och känslosamt. Tankar och känslor blandades omvartannat, minnen från svunna tider och saknad av nära och kära kontrasterades av familjens närhet och planer om framtiden… Vid dessa stunder, med en tår i ögonvrån, känns det som att portarna in i mig står på vid gavel. Jag förstår varför det är mörkt inne i kyrkan, och varför alla håller nere rösten. För starka impulser utifrån skulle kunna skära som en laser i mig med den här nivån av mottglighet.

I predikan fanns mycket tankeväckande. Bland annat läste Huss ur Apostlagärningarna, 8 kapitlet. Det beskrev aposteln Filippus som möter en etiopisk hovman. Denne är på väg hem i sin vagn och studerar profeten Esaias.
29. Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»
30. Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
31. Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

Jag hajade till direkt. Poängen med stycket, som fortsatte efter händelserna ovan, var att det alltid finns tid för dop och konfirmation, men också att det ständigt krävs nya studier, fräscha funderingar och hjälp från de som kan mer. Jag kände att Birgit, som den religiösa ledare hon är, inte släpper en annan människa vind för våg ensam med sin bibel. Att läsa profeterna ensam i sin vagn skapar ingen förståelse! Det krävs läsning, diskussioner och hjälp från mer kunniga. Det sker genom konfirmation, bibelstudier eller enskilda samtal.

På samma sätt kan vi inte tro att vi ska skicka ut våra chefer och medarbetare med den nya organisationen och de omarbetade rollbeskrivningarna vind för våg. De behöver vägledning! Vi kanske inte kallar det dop och konfirmation och gudstjänst men… eller va f- nä inte svära nu när jag är så nära tron, men kanske vi skulle använda samma begrepp. Både inom religionen och verksamheten vill vi ju uppnå mål. Vi vill samla människorna och inspirerat fylla dem med hopp om framtiden, och få dem att förstå hur allt hänger ihop och hur de bör leva för att få belöningen :) Hotet om konsekvenser finns ju där, helvetet eller avskedet, men är inte på agendan i mina favoritpredikningar ;) En genial sak med den katolska grenen av kristendom är ju bikten. Jag har aldrig biktat mig, men att reflektera över sina gärningar kan ju aldrig vara fel, och att be om förlåtelse för sina synder och sedan stärkt gå ut och försöka leva bättre är ju något som vi skulle behöva bli mycket bättre på ute i organisationerna. För mycket smusslas in under mattan och tas aldrig upp. För lite återkoppling råder, och för många reflekterar sällan över sina styrkor och svagheter för att lite effektivare bli bättre och bättre.

Jag gick dessutom på en av mina favoritaffärer, International Press i Gallerian :) Hittade två spännande tidningar där, Psychologies Magazine och Scientific American Mind. Kommer med mer tankar från dessa senare, men de kopplar till resonemang som är aktuella just nu – tänk bara på artiklar som ”You’re Biased, But You Can Control It” om att vi alla är subjektiva vare sig vi vill eller inte :) eller ”Fighting Addiction” om beroende av olika slag och hur man kan och inte kan bli av med det. En superspännande artikel som jag ska studera intensivt ”The Psychology of SUCCESS – How to break free of others’ expectations” där de redovisar mer resultat från fler undersökningar som visar det här med att kvinnor som vet att kvinnor presterar sämre i spatiala test också presterar sämre i dessa test medan de som inte känner till denna uppfattning presterar bättre. Att känna till stereotyperna påverkar alltså mitt resultat om jag tilhör den utpekade gruppen. De som inte känner till stereotypen påverkas inte. Detta gäller definitivt åt fel håll men jag ska läsa den ordentlig och se om det går att peka åt rätt håll. Jag är nyfken att se hur vi kan använda detta i jobbet. Antingen att ta udden av felaktiga stereotyper eller att skapa positiva stereotyper :) Det gränsar kanske till affirmationer och kan vara en spännande kombination.

Wow, vilken helg. Huvet slappnar av och då händer det saker :D