Poster med etikett ‘Relationer’

Läst på en väggen i en möteslokal

13 juni 2011

Hittade denna fyndiga och smilbandstöjande text på väggen i en möteslokal häromveckan:

Why not a meeting?
Are you lonely? Do you hate having to make decisions? Do you rather talk about it than do it? Then, why not hold a meeting! Meetings are great if you want to: See other people. Sleep in peace. Offload decisions. Write volumes of meaningless notes, feel important. Impress or bore your colleagues. All this when you are supposed to work.

Som professionell möteshållare, senior workshopledare och en tyckare i världsklass tog jag åt mig av texten direkt. Men istället för att ge upp och erkänna mig besegrad vände jag i vanlig ordning på steken och undrade varför det saknades frågor om de nödvändiga mötenas upplägg :) Det finns ju väldigt många situationer där människor ses i fysiska möten och som utvecklar både människor och produkter. Tyvärr glömmer vi alltför ofta bort att det alltid finns möjligheter att förbättra våra relationer och utöka vår förståelse om oss själva och våra medmänniskor!

Why not a workshop?
Do you want to participate and act together with colleagues? Do you want to train your communication? Do you want to learn while doing? Then why not arrange a workshop. Workshops are great if you want to: Learn more about yourself and your coworkers. Be in an open and green environment. Create common results. Extend your relations and create efficient teams. All this while working away. Happily and effectively ;)

Smartare än en femteklassare i Duved

26 mars 2011

Ser på Smartare än en femteklassare på hotellrummet i Duved. Är för trött för att göra nåt annat, och att vara social i grupp tar på krafterna :) Sen spelar det väl in att vi gick upp före sex i morse, att vi var ute i kylan i elva timmar och att vi burit skidor och peppat tävlande barn… Tjejen på tv fick just frågan ”Vem fick stentavlorna på berget i Sinai?”. Hon svarar ”Moses, för Abraham hade ju barn!”. Svaret är rätt men med fel motivering. Vadå barn, vadå stentavlor, vadå logik?  Det borde vara poängavdrag, basta!

Skumt att det drar energi att vara i grupp. Men man kan bli kognitivt stressad, vilket är överbelastning i de mentala processerna. Människans hjärna växte kraftigt i människans utveckling på grund av växande grupper som krävde större hjärnkapacitet för att hålla koll på alla kontakter och relationer som kan uppstå (GärdenforsTankens vindlar). Vi är duktiga på att navigera i sociala sammanhang. Med X måste man tänka sig för, och med Y kan jag prata om… men Z vill jag helst undvika… Och när jag umgås med X och Y samtidigt så uppstår alltid … och då måste jag … :)

Det som är extra spännande är att vi har umgåtts i en så individuell sport som slalom. Varje åkare tävlar för sig själv och sin egen tid och sin egen placering. Det finns i och för sig ett lagguld att vinna, men det handlar rakt av om de individuella insatserna och det finns inget i tävlingsmomentet som handlar om att ge upp något av sin egen framgång för att hjälpa fram en lagkamrat. Däremot kan lagen erbjuda andra möjligheter som inte en individ kan uppnå själv. Det finns ju några konkreta anledningar, som träningspartners, att dela på tränare och utrustning och att få praktisk hjälp i samband med träningen. Hälsingland har visat upp ett fantastiskt maskineri här på Lilla Världscupen i Duved med gemensam hantering av skidor, åkare och transporter.  Men det finns andra aspekter på lag också. Känslan av att tillhöra en grupp, att vara betydelsefull och att vara omtyckt är väldigt viktig. Där är Nolby Alpina väldigt imponerande. Laget är uppskattande och busigt, bekräftande och känslomässigt och i motgång finns både tröst och energi att hitta i laget. Det är unga människor vi pratar om, men de är väldigt mogna i det här fallet. Ledare och vi övriga vuxna har också mycket av detta i vår samvaro. Det är det som gör det roligt att vara med, även om det kan vara kognitivt tröttande :) Vi är dock individuella i vårt praktiska upplägg, där är Hälsingland ett helt annat djur på savannen ;D

Medelpad däremot, når inte alls upp till samma anda. Landskapet Medelpad är ett lag som tävlar mot andra landskap, och det består av tre klubbar, men av gemenskapen jag nyss beskrivit finns inte mycket.  Det finns många symptom och exempel på det, men det intressanta är egentligen hur de olika systemnivåerna kan visa upp så olika beteende. Det är ett skönt exempel på hur dynamiska system fungerar. Vad som är de undre delarnas betydelse och vad som beror på ledning och övre systemnivåer går inte att avgöra.

Oh, nu är det ”Vilka fyra färger finns i samernas flagga?”, måste sluta ;)

Hjärnan endast en deltagare

7 februari 2011

Jag som alltid satt min hjärna i första rummet. Den har alltid stått ut som något speciellt och högt värderat hos mig. Jag har märkt konstiga effekter av LCHF-dieter och känt att jag inte funkat och att hjärnan inte fått sin energi. Såna dagar är jag inte mig själv, det är svart i skallen och jag funkar inte, varken på möten eller för mig själv. Jag har skrattat åt historien som rövhålet som kroppens chef, och det ologiska i den liknelsen. Kom igen, hjärnan är ju the shit. Det är därför jag nu läser kognition. För att förstå.

Döm om min förvåning när jag hugger tag i en cool bok för att starta tredje delkursen i detta läsårs kognitionsstudier. Det är Developing through relationships av Alan Fogel.  Titeln lockar ju till fantasieggande tankar om hur vi utvecklas genom de relationer vi har i livet, från nyfödd till pensionär. Boken börjar också där, i det nyfödda barnets första trevande steg att lära sig beteenden som fungerar i den kultur hon föddes i. Fogel ställer upp spännande frågor om kulturen som definierar kommunikationen i en relation. Kommunikationen baseras på det beteende som vi lärt oss genom åren, ett beteende som har sina rötter i kulturen som vi lever i. Den kultur som alltså ska institutionaliseras i den lille människan genom kommunikationen, som ju i sig alltså är en produkt av kulturen som… Hehe, ja ni hör ju själva hur oändligt detta loopar :) I just love it! Så där knasigt och svårt fortsätter boken…

Men så kommer jag till avsnittet om system, där Fogel vill visa oss att relationer och den medföljande kommunikationen inte följer regler eller förutbestämda lagar. Vi skapar detta tillsammans, as we speak. Han kallar det för co-regulation och går ut på att vi testar oss fram till ett gemensamt kommunikationsmönster. När jag vill avsluta telefonsamtalet börjar jag sammanfatta, höja röstläget, lägga in ”Ja, men då säger vi så…”. Min samtalspartner väljer hur mycket vikt han vill lägga vid de signaler jag sänder och vi dansar verbalt mot nya omtag i samtalet och handskakningssteg mot ett avslutat samtal. Det följer inga givna regler utan beror på ämnet, vilka som talar och när detta sker samt en massa andra variabler.

För att förklara detta lägger alltså Fogel in begreppet system, och jag köper det fullt ut. Hey, jag myntade fabeln om gnuer och krokodiler som inte kan förstås genom ett separationistiskt synsätt utan endast genom ett systemiskt, om än kanske väl förenklat. Men för att beskriva detta system detroniserar han fullkomligt hjärnans position i människan! I ett mänskligt system, menar han, är hjärnan endast en del av helheten. Med systemet upphör hjärnans och hjärtats tyranni över kroppen. I och med detta blir det fysiska hem som dessa två huserar i en viktig del i helheten där kropp, emotioner och tankar är en lika stark tre-enighet som fysik, kemi och biologi :)

I det historiska perspektivet är människan är inte längre slav under en kung eller en gud och kroppen är inte längre slav under hjärnan. Men å andra sidan, det visste ju Foucault på sin tid ;)

Visste du det – Beteende #2 – Havandeskapskärlek

13 augusti 2009

Efter en sommar med korsord som varit alltför lätta (ha) och lös- och hårdkokta deckare av alla de slag kom jag således hem och råkade på den här coola boken på nattduksbordet; (O)logiskt:varför smarta människor fattar irrationella beslut av Dan Ariely. Jag var trött efter en långkörning och tidig jobbmorgon men återigen förhäpnade mig denna bok :) Jag läste ett kapitel innan jag skulle sova, och den lät mig sedan ligga vaken en stund för att tänka igenom det jag nyss läst.

Vi människor har, enligt Ariely, en synnerligen märkligt stark kärlek till de saker som vi äger, och den gör att vi värderar våra ägodelar högre än de som inte äger dem. Det gör bland annat att vi vill ha mer för vår bil än vad andra är beredda att ge för den, att vi tror att vi kan sälja huset för mer än det är värt osv. Det är ju lätt att tolka detta som affektionsvärde och att de prylar jag äger betyder mer än bara pengar, men i boken beskrivs exempel som visar att det inte alls handlar om att jag värderar den spruckna krukan med farmors aska högre än antikhandlaren. Ariely berättar om ett experiment på ett universitet där de lottade ut basketbiljetter till studenter. Alla dessa studenter fick satsa mycket tid och kraft för att ens få delta i utlottningen så det var endast de mest engagerade basketentusiasterna som till slut drog lott. Det borde innebära att alla värderade en basketmatch någotsånär lika. Åtminstone borde fördelningen av intresse spridas jämnt mellan de som fick biljett och de som inte fick biljett. Det som framkom var dock att de som hade biljetter krävde ett över tio gånger högre belopp för att släppa sina biljetter än de som inte fått några biljetter var villiga att lägga ut för att köpa. Om försökspersonerna agerat rationellt hade de gjort statistiskt sett liknande beräkningar och landat på liknande belopp, men nu påverkades de kraftigt av huruvida de hade en biljett eller inte. Att förlora en ägodel smärtar och kräver en större kompensation alltså :)

Tänk er in vilka situationer det här kan innebära på jobbet och livet i övrigt - Nu har jag den här arbetsplatsen, och jag vill inte byta den mot någon annan. Jag får för mig att det här är den absolut bästa platsen på kontoret ;) Där har vi kanske en del av problemen med många av flyttarna på våra arbetsplatser. Nej, det där är mormors plats, hon brukar alltid sitta där!

Jag läste parallellt med detta om delaktighet och medarbetarinflytande. Tanken om ägarskapet slog mig även i det fallet - Det är jag som är chefen och jag har fått den här makten, vilken jag har lärt mig att älska. Den släpper jag inte ifrån mig frivilligt. Att kalla till arbetsplatsträffar, arbeta med delaktighet, delat ledarskap m.m. är omöjligt om vi inte lyckas locka våra chefer till att frivilligt släppa ifrån sig det de äger :) Vilket inte är så lätt alltså. Detsamma gäller ju åsikter och uppfattningar om sakers tillstånd. Hur en verksamhet fungerar, vad som är effektivt i ett arbetsmoment, hur jag ska bete mig i dessa situationer – alla är de uppfattningar och förståelser som jag bär på, och jag har ofta fascinerats vilken kraft vi människor lägger ner för att undvika att ändra åsikt, eller byta vana :) Med Arielys perspektiv får vi ytterligare en beskrivning av orsaker bakom.

Den enda situation som motsäger teorin (!) är äktenskapet :) Det borde ju vara så att en man älskar sin kvinna mer och mer, och en kvinna älskar sin man mer och mer (eller i kanske helt andra konstellationer eftersom jag inte är inrotad i en gammaldags gendersexualitet :) ju längre de lever tillsammans, och därför borde vägra att släppa taget om varandra ;) Eller är det på grund av kärleken till havandet av något som gör att så många trots allt är fortsatt gifta ;)

Visste du det – Beteende #1

13 juli 2009

Jag har sedan julafton sporadisk men periodiskt läst en otroligt fascinerande men rejält omfattande bok. Den heter (O)logiskt:varför smarta människor fattar irrationella beslut av Dan Ariely, och handlar om hur vi påverkas som människor oavsett vi märker det eller ej. Den har förbluffat mig i mängder av situationer, när jag upplevt att de teorier jag läst om i boken väldigt ofta stämmer med verkligheten.

När vi interagerar i samhällets olika skeden påverkas vi av både sociala och marknadsmässiga normer. Vad är det som driver oss att göra saker, att arbeta och att hjälpa andra? Vissa av oss säger att vi inte drivs av pengar utan att vi söker utveckling och duktiga arbetskamrater, som att det skulle vara dåligt att vara intresserad av pengar. Andra säger att de drivs av pengar, av monetära värden och ekonomisk bekräftelse, och menar att dom som söker bra arbetsförhållanden har dubbelmoral.

För de flesta av oss gäller dock det faktum att även om vi upplever att vi drivs av annat än begäret efter pengar så skulle vi knappast arbeta gratis :) och de som drivs av högre lön och större bonus hjälper sannolikt till när kompisen vill låna stegen. Och detta utan att ta ut hyra ;) Det är inte så enkelt att vi människor är av den ena eller andra sorten, utan vi måste förstå att vi alla har båda sidrona i oss. Vi påverkas av både sociala och monetära relationer.

En av områdena som Ariely behandlar i boken är just det här märkliga att det ibland är okej med betalning och pengar, som lön eller betalning för en vara, men ibland är det rent förkastligt, som ett tack för hjälpen som övergår i betalning till exempel. Du tackar knappast din bäste kompis med pengar för att han var toastmaster på ditt bröllop :) En flaska whiskey, yep, det är helt okej och kanske helt rätt, men en hundring? Nej, det är nog för lite, det bör vara minst en femhundring. Låt oss tänka efter på riktigt, och räkna ut priset på en toastmasterroll. Jag har ju själv varit det vid några tillfällen, och det är ärofyllt och jäkligt skoj, men oj vad det tar tid. Jag med min överambition har ofta lagt ner massor av tid för att få till ett bra flöde av aktiviteter och talare under kvällen. Våndats och slitit med lite humoristiska inslag som kan tas fram om, ja ni vet, stämningen och energin dalar ;) Det har nog tagit 40-60 timmar innan kalaset ens börjat, och sen får man nog räkna med en heldag vid själva festögonblicket och räkna dubbelt för obekväm arbetstid. Så en betalning mot timme skulle bli väldigt kostsam, men eftersom det inte är därför jag ställer upp är frågan egentligen helt irrelevant. Jag gör det som en schysst tjänst för en vän jag gillar och där hjälpen är som ett klister som gör att vänskapen håller :) Pengar skulle likt aceton lösa upp detta snabbt, och att ens föra pengar på tal är att korsa gränsen och kan allvarligt ändra relationen för lång tid. När jag får hjälp med tapetseringen och ommålningen betalar ju inte heller jag med pengar utan tackar för hjälpen på annat sätt.

Ariely visar också att vetskapen om att jag kommer att få betalt för ett visst arbete påverkar min arbetsinsats.  jämför med social feedback. Tack gåva pengar.

Relationen på jobbet, mellan arbetsgivare och arbetstagare, är också styrt av sociala och ekonomiska relationer. För hundra år sedan fick vi betalt per timme och vi arbetade i fabriken våra tio eller tolv timmar per dag. Det har för många övergått till betalning per månad och fri arbetstid oavsett var du befinner dig. Den direkta ekonomiska kopplingen har blivit lite lösare. Samtidigt som vi ställer upp med mer hjälp till våra arbetsgivare så ställer arbetsgivaren upp med mer stöd. Visst är lagreglerat som hjälp att vara ledig med sjuka barn, annat är företagsunikt som kontorsdagis eller sjukvårdsförsäkringar. Bortanför det rent ekonomiska ligger en social aspekt som är superviktig! Du hjälper oss, och vi hjälper dig. Dessa sociala normer är väldigt starka. Att bygga något tillsammans och känna hur vi arbetar gemensamt med ett mål som inte inehåller pengar är mycket starkare än stora löneförhöjningar eller övertidsersättning. Pengar är ofta det dyraste sättet att motivera människor. Det viktiga är dock att verkligen se till att det sociala perspektivet ger de fördelar eller tjänster som de anställda förväntar sig. Om de känner sig sviken av en arbetsgivare som inte ställer upp i samma grad som de gjort, ruineras förtroendet och blir svårt, för att inte säga helt omöjligt, att åter bygga upp! Men med rätt samarbete och tjänster och gentjänster behövs inte samma höga löner eller andra pengaorienterade förmåner, även om de naturligtvis fortsätter att vara viktiga :)

Allt det här är omedvetet för oss. Forskning har visat styrkan i det undermedvetna och att det räcker att arbeta med texter som handlar om antingen socialt hjälpande eller avlönat arbete för att vårt beteende ska påverkas. De i undersökningarna som arbetade med texter som innehöll meningar om pengar och löner arbetade generellt sätt mindre effektivt än de som arbetade med socialt relaterade texter. Fascinerande :)

Diskussioner är inte bara okej – de är nödvändiga

10 juni 2008

Hade ett samtal om min blogg idag med en av kommentatorerna. Den här personen hade undvikit att skriva en kommentar på en kommentar till ett inlägg för att inte skapa ett diskussionsforum av bloggen :) Hedersamt och insiktsfullt på samma gång, men det fick samtidigt mig att tänka till, och rannsaka syftet med min blog.

En jätteviktig tanke bakom bloggen är ju att påverka människor och att skapa dialog och kontakt mellan oss som är intresserade av relationer, ledarskap och organisationer. Oavsett vilka debatter eller samtal som förs kring inlägg här på bloggen så är alla lika välkomna. Rena trakasserier är ju såklart inte okej, men det har vi ju inte drabbats av, annat än en massa patetisk spam :)

Jag har ju en dröm till också, och det är att vi ska bli så många som är intresserade av dessa ämnen att vi skulle kunna skapa något tillsammans. Att hitta ett sätt att kompilera ihop hela vår kunskapsmassa för att tillsammans bli så mycket klokare och skickligare i våra liv och yrken. Jag tror stenhårt på wikinomics-idén och att information och kunskap som delas blir så mycket mer :)

Fasen, det skulle va kul att skriva en bok ihop, den idén har jag ju haft men inte tänkt den som ett sociologiskt open-source-projekt :D

Så, kommentera! Inte för att det är okej, utan för att vi behöver det och för att jag önskar det :)

Äntligen här, äntligen anonym

13 februari 2007

Äntligen är jag här i mitt eget krypin, med mina egna tankar och mina egna uppfattningar. När allt handlat om alla andra på alla andra platser i alla andra situationer så är det här en plats för mig och mitt och jag. Ingen hänsyn tas till, ingen vikt läggs vid och helt ren är jag från relationer och de förväntningar som parasiterar på dessa. Men ändock, ”Man vill bli älskad, i brist där på beundrad, i brist där på fruktad, i brist där på avskydd och föraktad. Människan vill ha kontakt till vad pris som helst. Själen ryser för tomrummet…” så vem kan kalla sig kurerad från kontaktbehov, hur beskriva sig som nykter bekräftelsenarkoman, kan man överleva på att bara höra sina egna hjärtslag… men nu är jag här.