Poster med etikett ‘Sociologi’

Dragons tar guld!

5 maj 2011

Jag vet inte vad som är roligast, att Sundsvall Dragons tar SM-guld eller att få byta sängkläder ;) Humor är det sista som lämnar en…och klart att det är roligare att… vänta måste se vad jag skulle skriva nu… Har lyssnat på P4 medan jag städat och tvättat och burits fram av det fenomenabla spelet! ST var snabba och hade artikeln skriven, Aftonbladet skriver om finalslakten, DN registrerar sakligt att Dragons tagit guld men det konstiga är att Dragons hemsida inte registrerat att något hänt. Fortfarande femton minuter efter slutsignal gör den reklam för match #7 :)

Det som är skoj är ju att det här är en skön koppling av det situerad kognition kallar distribuerad kognition, och det sociologin beskriver som separation av tid och rum. Vi befinner oss på olika fysiska platser och till viss del i olika tidsperioder eftersom nätverksutsändningen laggar lite :) Tillsammans använder vi kognitiva verktyg som språk, telefoner, radio osv, och med hjälp av kommentatorer och ljud från matchen kan jag frammana bilder och emotioner som jag kopplar till situationen på den andra platsen.

Snacka om resa :D Både för mig och Sundsvall Dragons! Grattis!

En cirkel är sluten

5 april 2011

Wow, jag älskar att få aha-upplevelser :) I och för sig fylls dagarna av många små, men de stora ögonöppnarna är något speciellt. Där himlen rämnar och berget skakas. Där den sista pusselbiten läggs, eller där nya upptäckter omkullkastar allt du trott på :D Jag har ju nött på med sociologi och kognition i nån sorts fåfäng tro att det ska hänga ihop och att jag ska få ut något av att kombinera dessa två vetenskapsdiscipliner. Det har väl varit lite si och så med kombinationen, även om jag varit helt över mig av spegelneuroner och co-regulated relations och självdialoger ;)

Men ikväll hände det :D Jag har just kickat igång sista delkursen i kognition för våren. Jag satt och läste om distribuerad kognition [DK]. DK utgår från tre grundantaganden. Dels är kognition socialt distribuerad vilket  betyder att kognitiva processer inte alls existerar inne i människors hjärnor som enskilt mentala berabetningar. Kognitiva processer är distribuerade mellan individer och i interaktionen skapas resultatet.  Kognition är vidare förkroppsligad vilket innebär att kroppen ses som en aktiv del av det kognitiva systemet. Kroppen är inte enbart ett verktyg för input och output utan en aktiv del av alla kognitiva processer. Gestikulerande i kombination med tal är ett exempel, kroppsliga reaktioner på mentala processerr är ett annat. För att inte tala om perception och dess påverkan på vår tolkning av omvärlden ;) Till sist, och mest fantastiskt, det går inte att skilja på kognition och kultur! Vi lever i många olika kulturella sammanhang. Kulturen påverkar allt vi lär oss, allt vi gör, omedvetet som medvetet. Vi påverkar också kulturen. Den är ju ingenting utan människor som exekverar den.

Här syddes plötsligt mitt intresse för sociologi ihop med fascinationen för kognition. Alla mina upplevelser från verkligheten som jag analyserat ur helhetens perspektiv med kulturell påverkan i olika systemnivåer kunde plötsligt vävas samman med de inre processer som styr vårt beteende och våra handlingar. Verkligheten har mött teorin, och macro har mött micro :) Det fina i kråksången är att inget kan stå för sig själv och att alla ingående delar påverkar alla andra! Sociologisk eller kognitiv forskning kan aldrig genomföras utan en verklighet att forska på, och denna verklighet styr och påverkar, ja utgör hela basen för forskningen.  Forskningen och ökade insikter påverkar verkligheten så som all ökad förståelse gör. Utifrånperspektivet med samhället som arena påverkar det inre hos människan, men människan bygger upp och bildar samhällen genom ett kollektivt agerande.

Fy attan vad häftigt!! :)

God Jul och ett Nytt Utmanande År

23 december 2010

Jag vill passa på att önska er alla en skön och stärkande jul som passar just era behov. Julen är ju en fascinerande högtid som skulle gå att studera både sociologiskt och kognitivt. Jag avstår dock det steget och konstaterar att det är många viljor och nedärvda traditioner som ska mötas under en enda dag och dess ibland veckovisa förberedelser. Min gamla klassiker ”Gillar jag egentligen sill rent smakmässigt, eller är det en inlärd uppskattning jag har eftersom mina föräldrar tyckte om sill och jag ätit sill i positivt context?” kan jag dock inte vara utan och det är inte utan att jag funderar på hur mina barn upplever sina jular :)

Jag uppmuntrade en av dem att springa in under granen och till allas förvåning sno ett paket ikväll.  Hon slet av papperet under högljudda suckanden om att hon inte orkade vänta längre. I paketet fanns förutsättningar för att få tiden tills tomtens ankomst att bli fylld av aktivitet istället för lång väntan.

Jag fick en uppenbarelse under utvecklingsdagen i förrgår och jag ska skriva av mig dessa minnen under julhelgen, men inte ikväll och inte imorrn. Det handlar om kombinationen mellan systemisk syn på organisationer (individ, grupp och företag) och min indelning av fokusområden för styrning och utveckling (Verktyg, Process, Kultur) som kan bli riktigt cool att använda. Det blir en matris där jag kan tänka mig att vi arbetar olika i de olika rutorna…

To be continued…men tills dess önskar jag dig en God Jul!!

Så var B-uppsatsen klar

30 maj 2010

För några minuter sen skickade jag in det sista egna verket i årets sociologikurs. Jag blev klar med B-uppsatsen i tid, med sju minuters marginal. Jag var egentligen nästan klar redan i tisdags-onsdags men fick för mig att det borde finnas med en sammanfattning, en snygg innehållsförteckning och en avslutning med lite reflektioner :)

Nåja, jag är väldigt nöjd med resultatet, en studie av de förändrade förhållanden som präglar mötet mellan CSN och dess kunder när fler och fler tjänster utförs via e. Jag intervjuade tre personer på CSN, och uppsatsen handlar om deras upplevelser av kunderna och kundmötet. Det kan låta lite, men det gav väldigt mycket och i kombination med forskning och teorier kom jag fram till tankeväckande resultat.

Nyfiken? Ge dig till tåls några dagar tills jag blivit opponerad på, så ska jag publicera alstret :D

Klar med modernitet, moral och nationalism

28 mars 2010

Efter ett par dagars intensiva skrivande är jag äntligen klar med de två rapporterna om modernitet, moral och nationalism. Jag har läst fyra böcker under fyra veckor och skrivit två rapporter. Den ena torr och diskuterande om begreppen, och den andra verklighetsanknuten om egna iakttagelser. Båda har dock tagit mycket tid, även om jag inte tillnärmelsevis lagt ner de tjugo timmar i veckan som förväntats :)
Den som gav den starkaste aha-upplevelsen var Baumans Modernity and the Holocaust som beskriver drivkrafterna bakom Förintelsen, att den inte alls genomfördes av en stor mängd onda människor, utan att många av de grunder som möjliggjorde den hemska utrensningen går att finna i det moderna samhällets olika grundstenar. När Bauman skrev att alla rationella byråkratiska organisationer tenderar att optimera sina egna medel snarare än att arbeta mot helhetens mål fick jag gåshud. Det är något som jag själv gått och funderat på så länge, och här fanns det i klartext. Det är en naturlag och inget som går att ändra, bara att förhålla sig till och försöka anpassa sig till.
Den coolaste av dem  är Anthony Giddens The Consequences of Modernity. Den beskriver modernitet på ett skönt sätt, och den går på ett väldigt strukturerat sätt igenom vad som präglar modernitet och hur dessa har uppkommit samt vilka effekter det ger. Att Giddens beskriver att modernitet dessutom präglas av ständiga reflektioner gör att jag inte kan göra annat än att älska boken! Att dessa reflektioner sedan gett upphov till en samhällsvetenskap som intresserar sig för moderniteten i sig är ju bara helt rekursivt genialt :D
Jag läste i vild panik igenom Ethnicity and Nationalism 2nd ed. av Hylland Eriksen, en norsk sociolog. Den beskriver just nationalism och var rätt intressant. Hans exempel med Norge som inför och under utbrytningen från unionen med Sverige 1905 inte hade några tydliga etniska grupper i Norge som kunde definiera vad som var Norskt var riktigt fräckt! De fick skapa ett nytt språk, för alla pratade ju danska eller svensknorska i olika dialekter, och de fick fixa historier och kulturella traditioner och mycket annat som de saknade eller delade med sina broderländer. Det går att appellera direkt till organisationer i behov av symboler och traditioner :)
Den bok som gett minst, trots att jag läste den först och minns att jag fastnade för dess innehåll är Keith Testers Moral Culture som beskriver hur moral förändras i ett modernt perspektiv. Med många signaler från omvärlden via många kanaler och vid många tidpunkter på dygnet blir vi avtrubbade, blasé, och orkar till slut inte ta in. Vi köper oss fri från den värsta känslan av skuld och tillåter på det sättet moral att bli en handelsvara. Inför våra närmaste har vi kvar ett moraliskt beteende men människor på avstånd får utstå vår likgiltighet.

Som sagt, nu är jag klar, och ska bara sätta tänderna i en B-uppsats innan sommarlovet är här ;)

Bauman och organisationer

9 mars 2010

Läser Zygmunt Bauman i sociologin just nu. Vild panik för att hinna klart…som vanligt :) Hittade en fantastisk förklaring till varför Förintelsen var så framgångsrik (sic) som kopplade till modern byråkrati och rationalitet. Det är inbyggt i alla rationella byråkratier att de arbetar hårt för att uppnå de mål som är satta på dem, och utnyttja de medel som är givna så effektivt som möjligt. Det senare innebär att byråkratin steg för steg ser medlen som viktigare än målen. Det blir viktigare att utnyttja maskinen effektivt än att hela produktionen når målen för organisationen!

Det här är en fantastisk insikt och förklaring. Jag har haft den själv och kopplat den till den offentliga organisationens tendens att hela tiden vilja växa, likt en myrstack. Det Bauman gör är att skapa en acceptans för detta beteende. Det är inte längre en sjukdom utan en accepterad svaghet. Det är lättare att prata om en sådan och att applicera stöd för att minska dess effekter än att kräva sjukdomsinsikt hos en hel organisation :)

Nu går det ju att börja prata och arbeta!

Global moral – så svårt

24 januari 2010

Jag tror inte på slumpen längre. Det brukar vara uttalanden i hårdkokta polisfilmer där dektektiven ser ett osannolikt samband som verkar kunna vara slumpen som spelar ett spratt :)

På samma sätt är det märkligt, nästan en tanke, att jag frustrerats och funderat på vårt missmodiga förhållningssätt till Haiti och den katastrof som drabbat landet samtidigt som jag börjat läsa Keith Testers bok Moral Culture. Den handlar om hur vi bär en skuld i all grymhet som sker i världen. Antingen har vi gjort något delaktigt i det grymma, eller så har vi gett fasen i att blanda oss i för att göra något åt det. Tester ger exempel på etniska rensningar i Kambodja, Balkan, Ruanda m.fl. Han förlänger tankegångarna och pekar på att hemskheter blivit en vara som vi konsumerar via media och betalar för via gåvor och betalningar till hjälporganisationer.

Dagens moderna samhälle är jobbigt att leva i om vi ska kunna upprätthålla en schysst moral. Vi kan inte neka till att vi känner till allt som händer. Vi har ju informationen. Men vi väljer att blunda och säga att vi inte kan, eller att det är instutitionerna som ska fixa. Vi har ett gott samvete trots att vi är en del av en kultur som indirekt stöttar eländet i världen och som ser en tjusning i allt hemskt som händer ute i världen!

Läskigt!

Vi är roliga vi människor

12 december 2009

Fantastiskt roligt att studera oss människor. Jag är på slalomläger i Vemdalen och har sett samma fenomen vid två tillfällen ikväll. Vid middagen satte vi oss vid ett bord, jag menar vi är över 100 personer, med människor vi bott med på Kåbdalislägret. Kul att prata mer med dom var känslan. Bordet fylldes på och platser reserverades för andra som ännu inte kommit. När bordet var fullt började de längst ut på kanten att ställa fram fler stolar så att fler skulle få plats. Det är ju synd om inte han kan sitta med oss, och hon, också dom två… Det var ju uppenbart att alla de som vi kring bordet kände skulle få plats på hörnet, men ändå försökte vi med trolleriet :) Märkligt, men ganska gulligt ;)

Senare, efter maten, uppstod samma scenario i baren. När vi kom dit satt redan ett gäng på 8-10 personer i sköna fotöljer och avspisade något gott i genomskinliga glas. Vårt gäng hittade en oockuperad samling fotöljer som vi  sköt dit, och utökade den ring de redan byggt. Vi fortsatte att bredda ringen tills den var så stor att det var svårt att höra någon annan än den som satt närmast till vänster och höger :) Syftet att alla skulle vara med innebar att färre kunde prata med färre, och därför hade vi mindre kontakt än vad som vore fallet med fler subgrupper som satt för sig själva :) Märkligt, men sett utifrån ganska gulligt ;)

Jag blev lite nyfiken på anledningen till vårt beteende. Varför vill vi utöka gruppen hela tiden, och varför är vi rädda för att det ska vara fler smågrupper? Kan det ha att göra med en naturlig drivkraft bakom samhällstillväxt, och att vi alltid blir starkare ju fler vi är. Samtidigt så blir vi ju så specialiserade av makrobyggen, se både Weber och Marx fast på olika sätt, så det blir rätt tråkigt att vara en liten osynlig del av det stora.

Är annars väldigt glad över dagen. Den bästa skiddagen den här säsongen. Klart väder med blå himmel, ingen snö men en minusgrad som gav perfekt underlag. Glada människor och skön åkning, både i bana och fritt. Se själv…

Vemdalen

Simians, Cyborgs, and Women

21 oktober 2009

0415903874Boken för tema tre i sociologins B-kurs, Simians, Cyborgs, and Women av Donna Haraway var en fantastisk upplevelse. Mycket svår och ibland väldigt snårig av hänvisningar och med ett engelskt vetenskapligt språkbruk, och någon gång också kreativt och med glimten i ögat då Haraway använder sig av egna ord och benämningar. I språket ligger makten.

Donna Haraways bok Simians, Cyborgs and Women är komplex och historisk i sitt upplägg med tanke på att det är en samling essäer som är skrivna ur en period av Haraways liv (1978-1989). Hon använder början av boken till mycket intressanta diskussioner, men för mig är det i kapitel fyra, In the Beginning Was the Word: The Genesis of Biological Theory som det hettar till. Hon beskriver fram till detta kapitel sina tankar om en socialist-feministisk teori som avstår från fysiologisk bevisföring och öppnar för kritik mot forskning med metoder och analyser som inte håller för objektiv granskning . Genom att studera djur kan vi lära oss om mänskligheten, men att vi kan använda denna kunskap till insikt eller illusion . Vi kan använda forskningen som en spegel i jakt på oss själva, men jag upplever redan här hennes kritik mot att det är vi själva som skapar den spegel i vilken vi förväntar oss en objektiv spegelbild. Diskussionerna om forskning på primater och de problem som uppstår beroende på vilken tolkning som görs av aggression, dominans och sexuell reproduktion i förhållande till den (för)mänskliga evolutionen från jägare till samlare  är intressanta men blir för mig mer intressanta som byggstenar för senare diskussioner än argument för feministisk utveckling. Hennes beskrivning av gener som materialiserad information som instruerar och konstruerar individer, vilka kan ses som ett strukturerat flöde av information och energi . En helt fascinerande beskrivning. Gener skapar beteendemaskiner, vilka vi studerar, men kanske, inom sociologin, alltför sällan förklarar i genetiska termer som handlar om att systemets mål är att maximera den genetiska vinsten. Om gener skapar individer vilka är information och energi så är interaktionen mellan individer, på det abstrakta planet, baserad på utbyte av information och energi, enligt Haraway en teori baserad på kommunikation som jag upplever som en grund för vår sociologiska forskning och där jag vid läsningen fick en första känsla av ett totalt sammanhang över det här vetenskapsområdet.

Men, i kapitel fyra, efter en skön referens till Lewis Carroll från Alice i Underlandet tar hon upp the power to name  som låter fullständigt uppenbart och enkelt, men som refererar till mer filosofiska teorier än så (positivism, subjektivism, objektivism). Att sätta ett ord på något är inte bara att kunna referera till objektet, utan att skapa objektet självt (?). Biologi, som måste ses som Haraways exempel i det här fallet, byggs upp av historier som skapats över tid. Enligt Haraway, så beskriver historierna allt vi vet om naturen och livet, och problemet är att alla dessa historier är skrivna av män, i vilken Linné listas som en av deltagarna och medproducenterna. Genom makten över ordet beskriver dessa vetenskaper en utveckling som präglas av det patriarkala system som alla dessa vetenskapsmän är del av, och vilket de allihop påverkas av i sina observationer och analyser. Haraway förtydligar med

…to set the terms of speech, are at the centre of feminist struggles in natural science.

vilket ger insikten, att kvinnor inte har särskilt enkla förutsättningar att studera naturen ur ett feministiskt perspektiv eftersom alla referenser, alla teorier och till och med uppfattningen om dem själva och deras vetenskap är påverkad och skapad av de fäder och förfäder som skrivit historierna.

I kapitel fem, The Contest for Primate Nature: Daughters of Man-the-hunter in the Field, 1960-80 ger hon exempel på vilka effekter den patriarkala dominansen över historieskrivning, teoribildning och namnsättning kan ge. Hon förtydligar att det inte på något sätt är oskyldigt att namnge objekt och fenomen, och att det är naivt att tro att inte namn och begrepp spelar en stor roll i den vetenskapliga världen, och att de vetenskapliga historierna definierar den publika uppfattningen. Här går tankarna till Bourdieu, som ägnade tankar och tid åt detta fenomen, vetenskapen om vetenskapen och hur begrepp definieras och hur de får oss att se på världen. Med en historisk diskurs inom primatforskning i ryggen, ger Haraway exempel på hur observationer feltolkas och nya falska teorier skapas(Haraway, 1991:101), och hur dessa används av nästa generation forskare för att dels tolka nya observationer och bygga vidare på existerande teorier för att utveckla den vetenskapliga kunskapen om naturen, om vilken vi har en nedskräpad uppfattning . Det är inte bara så att observationer tolkas utifrån den rådande teoribildningen, det är i vissa fall så att icke gjorda observationer skapas och fylls i för att stödja den rådande uppfattningen. Hon använder också ord som arv och lineage som kopplar till familjer och släkter, och hon beskriver också arvet efter Washburn på ett nästan vetenskapligt sätt där olika släktträd av teoretisk utveckling kan studeras. Med sina enkla teser om att naturen är konstruerad av dess observatörer och inte upptäckt naket och själv­förklarande, samt att observationer oundvikligen påverkas av gender (och klass, ras m.fl.) fick hon mig att inse två saker. Det första är att vetenskapen är långt från den objektiva modell som Bauman beskriver i sin diskussion om sunt förnuft. Bauman hävdar bland annat att det är viktigt att använda ett vetenskapligt språk, för att skilja sociologin från det sunda förnuftet. Men det är detta som Haraway pekar på riskerna med. Det andra att det blir svårt att förändra vetenskapen till att ha en objektiv syn på vår värld och oss själva. Det kan möjligen ses som en naturlig och evig kamp mellan alla aktörer i det vetenskapliga fältet, om makten att beskriva fältet och dess ingående ingredienser och därmed ha rätten att tolka världen och dess fenomen.

Haraway gör en imponerande ansats att försöka ge en bild av olika abstraktionsnivåer utifrån ett feministiskt vetenskapligt perspektiv. Hon beskriver studier av primater och de teorier om mänskliga könsroller som bygger på schimpanser, babianer och langurer, och hon pekar på problem med det patriarkala arv som denna forskning påverkas av, och vilka felaktiga teorier som rått under inflytande av en maskulint betraktande. Hon lyfter detta patriarkala arv och beskriver problemen i ett vetenskapligt avseende, och beskriver att det är historier som bygger upp vår världsbild och att dessa historier uttrycks med språk, och att makten över språket, namnen ger makten över världsåskådningen och sättet att uppfatta sig själv och sin omvärld, både som individ och som forskare. Hon lyfter sedan detta vetenskapliga problem och har i kapitel nio, Situated Knowledges: The Science Question in Feminism and the Privilege of Partial Perspective, en diskussion om positionerad kunskap och när hon konstaterar att hon efterlyser en

…doctrine and practice of objectivity that privileges contestation, deconstruction, passionate construction, webbed connections, and hope for trasnformation of systems of knowledge and ways of seeing.

så känns det som att det redan beskrivits av andra, men att hon inte är lika angelägen om att hänvisa till dessa, möjligen för att det är män som företräder det patriarkala släktled som hon genomgående slåss mot i boken. Jag upplevde bland annat Habermas diskussion om efter-positivism som ett liknande försök att beskriva en förståelse för ett rationellt vetenskapligt sätt att se på normativa frågor och teorier om kommunikativ handling som liknar Haraways många tankar och idéer. Men kanske främst ger denna reflektion en signal till oss blivande sociologer att allt är inte guld bara för att någon sagt att det är guld som glimmar.

Läs också recensionen på SvD, eller Lisa Deurells inlägg.

Och där var det klart

19 oktober 2009

Sundsvall42 hann inte avslutas förrns jag stoppade näsan ner i Donna Haraways bok igen. Maken till tung bok har jag nog inte fått varit med om tidigare, på engelska, full med fackuttryck och tull och med egna finurliga ord där Haraway liksom omformat andra engelska ord för att passa sin socialist-feminist-primatstudiegrundade vetenskapskritik :) Som tur är träffade jag under S42-konferensen upprinnelsen till mina sociologistudier, Katarina Giritli-Nygren, som denna vecka disputerar med avhandlingen ”e” i retorik och praktik. Elektronisk förvaltning i översättning. Hon skrattade åt bokvalet och höll med om att den var lite svårtuggad. Phhiiuuu. Om en blivande doktor i sociologi tycker att den bok jag läser är svårtuggad så är det väl helt okej att jag tycker den är lätt omöjlig ;) Nu är uppgiften inlämnad i varje fall, och den hann få en positiv kommentar också.

Jag höll en föreläsning på S42 också. Den handlade om kultur och ville visa på små exempel hur vi kan förbättra tryggheten på våra arbetsplatser. Istället för att lägga all kraft på pengar pengar pengar, och möjligen lite kompetensutveckling och lönesamtal så kan vi arbeta med bilder, historier och möten för att få alla att känna igen gruppen, och att känna sig som en del av gruppen. Det är väldigt kraftfullt och har fullt stöd i de sociologiska studier som jag genomgår just nu. Det sker alldeles för sällan och alldeles för ofta behandlas anställda som maskiner. Det vill säga, i bästa fall kallas anställda resurser eller personal, och de skyfflas från aktivitet till aktivitet! I sämsta fall…yikes, kan det vara mycket värre.

Jag lovade i onsdags när jag höll presentationen att jag skulle lägga ut mitt manus på nätet, mot löfte att min lyssnare skulle komma hit och hämta. Materialet var i ganska rått skick men nu har jag putsat till det lite och det finns att hämta här: E1 – 2009 – Att skapa kultur Boktext RevA.