Jag är nyss hemkommen från en fantastisk workshop med grymma deltagare! Vi kom inte igenom alla delar jag planerat, och vi kom inte fram till de resultat som jag trott och det var mer och spretigare samtal än jag kunnat föreställa mig. Men vilken energi och vilket engagemang! Vi jobbade med frågor ur alla perspektiv, både högt och lågt och positivt och negativt och… jaa… :)

Det var ett medlemsmöte i Sundsvall 42 som jag var med och arrangerade och agerade workshopledare på. Vi utvärderade traditionsenligt årets konferens men i år satsade vi hårdare på reflektion och kreativt skapande för framtiden. Tillsammans lyckades vi utmana både syfte och mål med föreningen Sundsvall 42, upprinnelsen till bolaget och konferensen Sundsvall 42 och de skilda intressen vi medlemmar har. Vi är ju både företag, myndigheter och kommuner som delar på samma förening. Vi vill stimulera kompetensutveckling på olika sätt, regional tillväxt inom IT-relaterad verksamhet, även om det senare var hett diskuterat. Vad är IT-relaterad utveckling egentligen? De bäst besökta föreläsningarna i år handlade om förändringsledning, ledarskap och arbetslivsutveckling :)

Att lotsa ett tjugofemhövdat gäng från sense of urgency via en swot-analys till konkreta actions och åtgärder är en utmaning. Det visade sig att den arbetsgrupp som jag ingått i och som tagit fram underlagen hade tolkat material på lite ensidiga sätt ibland, och gruppen protesterade och kompletterade. Hur häftigt som helst. Grupperna som arbetade med uppgifterna hade olika arbetssätt och olika tempo, men alla var väldigt produktiva. Det blev viktigt att styra arbetet och diskussionerna hårdare mot slutet eftersom kreativiteten och diskussionviljan ökade för varje minut som gick. Och jag som älskar att skapa förutsättningar för goda samtal och nydanande idéer. Där fick jag hämma och begränsa för klockans skull ;)

Att leda detta gäng mot mål var som att surfa på en stor våg av mänsklig energi! Det var ett konstant men ökande flöde ju närmre land vi kom. Vågen höll mig uppe och förde oss tillsammans framåt men det gällde att hitta rätt position för att få bäst känsla och utväxling. Väl uppe på stranden gäller det att tajma avslutet väl så att vi känner en harmoni när vi lämnar varandra.

Och så upplevde jag att det var :D  Tack alla som bidrog!!

Idag har Sundsvall 42 startat. Vi har haft den första dagen med föreläsningar i delkonferensen om öppenhet, delaktighet och samproduktion. I år fokuserar vi på Open Innovation och Open Source. De föreläsare och samtal vi haft idag får väl godkänt. Det hände mycket i mitt huvud under föreläsningarna och fick mycket insikt.

Ikväll ska jag hålla välkomsttalet på banketten. Det blir ju spännande om än en gnutta nervöst. Vi har hört så många bra föreläsare och föredragshållare idag att jag blir matt bara av att jämföra mig med dem. Vilket jag ju inte ska göra, utan bara vara mig själv ;)

Jag kommer att toucha kognition som ju fascinerar mig stort just nu. Och eftersom man presterar bättre när man är på bra humör har jag ju bra förutsättningar eftersom jag just fått ett VG på min inlämningsuppgift om problemlösning och implicita minnen :) Det är det tredje VG:t i rad så nu vore det väl fanken om jag inte skulle få ett VG på hela kursen när det bara är två uppgifter kvar. Jag, tävlingsinriktad och överambitiös? Nääääee…. ;)

Vi har haft stämmor i Sundsvall 42. Både föreningsstämma och bolagsstämma. Det tillkom fler företag under stämman och vi börjar vara riktigt många organisationer i regionen som intresserar oss för gemensamt utvecklingsarbete inom verksamhets- och affärsutveckling med koppling till IT.

Jag har ju en plats i bolagsstyrelsen, och blev i år vald till vice ordförande. Spännande och roligt, visst, men ett skådespel eftersom vår ordförande har en stark hand och tydlig riktning och en väldigt bra relation med VD i bolaget. Trodde jag :) Det visade sig att vice ordförande alltid håller talet vid galamiddagen. Jag såg lite finurliga ansikten och snirkliga leenden runt konferensbordet. Jag insåg att det krävs något extra, något utöver det vanliga. Jag kom dessutom ihåg Eva Kristofferssons klockrena och aktuella och väldigt roliga tal från forna S42-middagar.

Nu är det min tur att damma av talaregenskaperna. Jag insåg direkt att jag ska prata om gnuerna och krokodilerna, och vandringen över floden. Summan av alla målen… eller nej. Kanske inte :) Jag ska nog prata om den där dinosaurfisken som fått en extra fena i evolutionens tombola och nu simmar omkring snett och osäkert genom vattnen, för oss leverantörssvanödlor att kasta oss över. Eller så näej…

Hjälp, jag behöver förslag och sunt förnuft :D

Sundsvall42 hann inte avslutas förrns jag stoppade näsan ner i Donna Haraways bok igen. Maken till tung bok har jag nog inte fått varit med om tidigare, på engelska, full med fackuttryck och tull och med egna finurliga ord där Haraway liksom omformat andra engelska ord för att passa sin socialist-feminist-primatstudiegrundade vetenskapskritik :) Som tur är träffade jag under S42-konferensen upprinnelsen till mina sociologistudier, Katarina Giritli-Nygren, som denna vecka disputerar med avhandlingen ”e” i retorik och praktik. Elektronisk förvaltning i översättning. Hon skrattade åt bokvalet och höll med om att den var lite svårtuggad. Phhiiuuu. Om en blivande doktor i sociologi tycker att den bok jag läser är svårtuggad så är det väl helt okej att jag tycker den är lätt omöjlig ;) Nu är uppgiften inlämnad i varje fall, och den hann få en positiv kommentar också.

Jag höll en föreläsning på S42 också. Den handlade om kultur och ville visa på små exempel hur vi kan förbättra tryggheten på våra arbetsplatser. Istället för att lägga all kraft på pengar pengar pengar, och möjligen lite kompetensutveckling och lönesamtal så kan vi arbeta med bilder, historier och möten för att få alla att känna igen gruppen, och att känna sig som en del av gruppen. Det är väldigt kraftfullt och har fullt stöd i de sociologiska studier som jag genomgår just nu. Det sker alldeles för sällan och alldeles för ofta behandlas anställda som maskiner. Det vill säga, i bästa fall kallas anställda resurser eller personal, och de skyfflas från aktivitet till aktivitet! I sämsta fall…yikes, kan det vara mycket värre.

Jag lovade i onsdags när jag höll presentationen att jag skulle lägga ut mitt manus på nätet, mot löfte att min lyssnare skulle komma hit och hämta. Materialet var i ganska rått skick men nu har jag putsat till det lite och det finns att hämta här: E1 – 2009 – Att skapa kultur Boktext RevA.

Så är det äntligen dags! Den stora konferensen Sundsvall 42 är i full gång! Jag har hunnit vara med på ett av spåren på Arena 42 och det var riktigt bra :) Jag satt med på Öppenhet, delaktighet och samproduktion. Jo, precis, det är syskonet till delkonferensen med samma namn, så jag var i rätt sällskap ;) Vi lyssnade till bra föreläsare och hade väldigt bra diskussioner. Vi är kvar i samma frågeställningar som jag upplevt tidigare – varför lyckas vi inte med ett större genomslag för öppna tjänster i offentlig sektor. Det kan vara frustrerande att inte komma framåt, men trägen vinner Mod, förståelse, trygghet var tre ord som nämndes i slutdiskussionen för dagen.

Jag själv hade en helt egen tanketråd, kanske uppmuntrat av besök hos min terapeut tidigare på eftermiddagen. Där pratade vi om att jag behöver lyssna på mina egna önskemål och lita till min egen vilja. Jag behöver bli tydligare i vad jag vill och deklarera vem jag är och vart jag ska. Kopplat till seminariet drog jag så i tråden personlig integritet, gräsrotsmakt och skunk-works :) Mycket av det vi ser inom den öppna arenan upplever jag kommer från ett undergroundarbete utfört av en mängd människor drivna av ett eget engagemang, inte något som beslutats av deras närmaste chef eller andra potentater högre upp!

Problemet med offentlig sektor i öppna tjänster är att det förlitas för mycket på beslut i chefsleden på tjänstemannasidan…i bästa fall, och beslut på politikernivå…i sämsta fall! Min idé är att vi skulle bygga en webplats dit alla, offentliga som privata, kan bidra med öppna lösningar. Lösningar i form av arbetssätt, modeller och metoder, tips och tricks, verktyg och kanske hela system. En open source för ALLT :) Det är gratis och fritt att bidra och tanka. Den som bidrar med mest kvalitativt och användbart får poäng och creddas på sajten, och blir den tillräckligt stor kan det bli EU-pengar eller media till de på Top10 ;) Vad sägs om det va?

Imorrn ska jag ha min egen föreläsning. Nervöst? Inte alls. Jag har fått för lite förberedelse för att vara nervös. Nu är det pragmatisk och jag har laddat en presentation med 30-40 fotografier, och två fraser text :) Nåt måste jag ju göra för att sticka ut och märkas i mediastormen ;) Tyvärr finns inte min presentation eller föreläsningstext ute på bloggen. Jag hinner inte helt enkelt. Men det bevisar å andra sidan att jag lärt mig att dra en gräns nånstans för hur mycket jag kan hinna med, hehe ;)

En annorlunda situation har uppstått. Barnen berättar på skolan att jag är arbetslös och inte har något jobb att gå till. Jag har fått medlidande blickar från människor som jag tror bär på en uppfattning om mig och min situation, men som inte säger något. Fantastiskt märkligt. Jag har ju lämnat både min chefstjänst och kontoret. Är liksom klar nu. Eller klar och klar… Överlämnandet är klart, och jag är inte en del av varken verksamhet eller ledning, trots att jag gör en del uppgifter åt företaget hemifrån. Men jag är ju inte klar med alla avslut, och alla människor som jag känner. Till det har tiden inte alls räckt till. Jag tror dessutom att jag varit så stressad och pressad att jag inte haft förmågan till att regissera mig själv och min situation för att bli särdeles bra. Men jag känner återigen att dessa avslut är viktiga för att knyta ihop sin historia och framtid med människor omkring.

Jag har tackat jag till att vara vikarie på Sundsvall 42 också. Jag ska föreläsa istället för någon. Har ingen aning om vem det var, och vet ännu inte riktigt vad jag ska tala om, annat än att det kommer att bli bra :) Det kommer dock olägligt eftersom jag ska ha läst bok tre (Simians, Cyborgs and Women – Donna Haraway) i sociologin samtidigt, och skriva två A4 under tiden som jag skriver en föreläsning. Läge för lite rosenrot igen kanske. Den höll mig alert under vecka 42 förra året ;)

På årets konferens kommer det att finnas en helt ny delkonferens; Öppenhet, delaktighet, samproduktion. Det är framtidens delkonferens som syftar till ett hållbarare samhälle. Genom mer samverkan kan vi minska vårt totala uttag av naturens resurser och leva bättre med mindre. Den offentliga sektorn är uppenbar som måltavla och publik för ett ökat samarbete men även näringslivet har sina möjligheter. det kommer att bli sanslöst spännande att se vad det blir av den här delkonferensen.

Kom dit och lyssna!

Wow, så har vi klämt ut en liten delkonferens ikväll :) Vi har beskrivit en ny delkonferens H Innovativ samverkan på Sundsvall42. Det är jag och Lennart Hedenström på FK som håller i den, och vi har precis skrivit klart texten för Call for paper. Vi jagar dig som vill prata på konferensen till hösten. Så…phuhh..en timme och två minuter innan deadline blev texten klar. Skönt med marginal ;)

Paradigmskiftet: Samverka eller dö!

I alla tider har människan överlevt genom att tillsammans utföra större uppdrag än en enstaka person mäktat med. Genom att se till lyckan för helheten nådde vi tidigt i vår utveckling längre än att suboptimera våra individuella drivkrafter. Idag arbetar våra företag och myndigheter alldeles för ofta enligt den själviska lagen om ensam-är-stark. Ett nytt paradigm är på väg där lagen om ensam-är-stark byts till samverka-eller-dö! 

Vi ser idag flera trender som driver fram nya ”buzz words” och nischer som kollaborativa modeller, nätverksbaserade leveransformer, open innovation m.fl. Vi ser statsmakterna driva på sina myndigheter till samproduktion av t.ex. löneadministration, upphandling och inköp, IT-drift mm. Fler och fler kommuner och landsting letar samverkansmöjligheter, och företag knyter sig till varandra i nya former.

Genom detta skapas konkurrensfördelar vare sig det är kortare ledtider, ökad kundnöjdhet eller kostnadsbesparingar som den enskilde inte kan uppnå.

Det nya i dessa trender är att affärsmodellerna vänds upp och ner. I exemplet öppen källkod är koden kostnadsfri medan aktörerna hittar andra tjänster att ta betalt för. I exemplet myndigheter som samverkar så måste styrmodellerna inklusive finansieringsformerna ändras för att myndighet A skall kunna stödja myndighet B med tjänster. Vem bjuder på vad? Kan jag lita på dig? Hindren är flera och osäkerheterna många. Kampen om makt och rätten att påverka styr oss. Att öppna upp och släppa in gör mig sårbar, men är oundvikligt.

Det finns de som försökt. Det finns de som lyckats inom vitt skilda världar; myndigheter, kommuner, landsting såväl som affärsdrivande verksamheter.

Vi vill hitta en spännande blandning av praktiska exempel och teoretiska modeller. Exempel som beskriver både best practice och lessons learned. Teorier och modeller som beskriver historisk utveckling samt våra vägar framåt. Har du försökt? Har du lyckats? Har du studerat, reflekterat och beskrivit delar av området på ett sätt som andra kan förstå och ha nytta av?

Kort sagt – har du något att säga om innovativ samverkan – anmäl dig nu!

Känns det här rätt? Om vi ska arbeta efter öppenhet, delaktighet och samverkan där vi delar på våra tankar och hemliga idéer så måste ju även jag och Lennart lyssna på er som kommer att delta och föreläsa så att inriktningen blir den vi tillsammans vill att den ska bli! Så hör av dig här på bloggen eller via mejl.

Föreläsningar och idéer :D

ps. Hrm, lite känns ju det sociologiska utmaningen i detta som roligast och kanske mest spännande, men säg inte det till de övriga inom S42. Jag borde ju vara engagerad i alla aspekter ;)

Håller så sakta på att varva ner efter trilogi-kinderegget på Sundsvall 42 igår och idag :) Det var riktigt häftigt och rejält adrenalinfyllt. Det gick väl sisådär (!) och vad svårt det är att hålla ihop och vara tajt på 40-45 minuter. Fick dock en hel del positiv feedback, och det var flera som var med i alla tre föreläsningarna. Tack till er, det var väldigt skoj. Önskade att vi haft tid till mer samtal om hur ni upplevt de tre olika spåren och om ni upplevde att föreläsningarna hängde ihop!? Läser ni detta, kommentera gärna. Det skulle vara jättekul :D

Jag satt och läste i en ordspråksbok jag fick av en god vän i födelsedagspresent i höstas. Där läste jag fabeln om lögnen och sanningen som tog ett bad en varm sommardag. De klädde av sig, hoppade i och hade en skön badstund. Lögnen klev sedan upp och klädde sig i sanningens klädedräkt. Sanningen ville dock inte ha lögnens kläder och därför har sanningen varit naken alltsedan dess ;)

Ruggigt bra fabel, och jag måste boka en lunch med denne vän för att tacka igen och prata om lögner och sanningar. Vi borde prata lite hockey med, för vi piskade ju Skellefteå stort ikväll ;D

Så är det äntligen tisdagen den 14 oktober. Regionens stora konferens Sundsvall 42 startar idag! Det innebär också att det närmar sig absolut deadline för mina tre föreläsningar :) Det känns väldigt spännande och jag ser så fram mot att få träffa en massa spännande och kloka människor. Det ska också bli väldigt intressant att se hur det går med trilogin.

Ifjol hade jag en föreläsning och det gick jättebra och vi hade en del bra frågor efteråt, men i år är det ju tre föredrag som hänger ihop och det finns en poäng med att lyssna på alla tre. Vi börjar ju i förståelsen på det första och ser vilka effekter det ger, fortsätter över personal och kultur i det andra och avslutar med ledning och styrning av verksamheten som den avslutande. Förståelse och delaktighet och engagemang går igenom alla tre och blir – voila – som ett kinderegg med tre överaskningar i en ;)

Hoppas att vi ses i kinderegget. Start onsdag 13.00 :)

Märkligt, men igår blev jag ett eget exempel på det jag mässar om :) Hela familjen var ute i skogen i trakterna kring Långskog. Det var ingen älgjakt i det området och vädret var vackert och luften var klar och ren. Vi hade hittat en hel del gula kantareller och stämningen var på topp. Det var läge för oss att dra oss tillbaka till bilen för att duka fram lite fika och ladda batterierna inför lingonplockningen :)

Då säger familjen att vi ska dra oss ner längs skogsmaskinvägen. Men det var åt helt fel håll, och jag undrade hur dom tänkte, och med en prakfull arrogans tänkte jag så smått att det var bra tur att de hade mig med som kunde leda dem rätt :) Jag gick igenom vår väg genom skogen och bekräftade med bilder i huvudet att vi kommit över ett krön och borde gå tillbaka åt höger för att komma till bilen. Jag tog upp kompassen (och tänkte bevisa vägen eftersom jag försöker lära tjejerna orientering och kompass) för att se hur illa de tänkt gå. Då såg jag att den pekade helt fel! Det var nästan 180 grader snett och där norrpilen borde vara pekade söderpilen stolt!? Min första tanke, och skratta gärna med mig nu, var att dissa kompassen och jag undrade vad det kunde vara för lokalt magnetiskt fenomen som gjorde att kompassen uppförde sig så konstigt!? Mycket märkligt. Det gick till och med så långt att jag sände en tanke till orienterarna som vågade lita på kompassen i ur och skur, och hur farligt ute de måste vara ;)

Men för att inte skrämma familjen och kanske hitta en kantarellsväng ännu längre in i skogen, så följde jag med neröver. Ju längre ner för branten vi kom desto mer fick insikten om att jag hade helt fel starkare och starkare tag i mig. Jag hörde mig själv kommentera fastlåstheten när man befinner sig i sin egen förståelseruta, och hur svårt det är att acceptera signaler från utsidan som hotar att stjälpa den egna uppfattningen. Hur än alla indikationer – lutningen på berget, familjens övertygelse, solens position bakom molnen samt kompassens överdrivna tydlighet – pekade åt ett håll, var jag envist övertygad om att bilen var åt ett annat håll. När jag passerade en rotvälta jag sett tidigare på väg upp blev alla misstankar och farhågor ett faktum.

Jag hade haft helfel, tokfel, nåt vansinnigt sjukt fel :) Det var tur att inte familjen tog någon notis om min tvekan, annars hade vi hamnat i Malungen innan vi kommit fram till en väg ;)

Nåja, som jag säger till tjejerna, det är inte hur mycket fel man gör som avgör, det är hur mycket lärdom man drar av varje misstag. Så mina läror är 1) alltid alltid och åter alltid räkna med kompassen och 2) det här blir ett skojigt exempel till Sundsvall 42 på hur fast vi människor kan vara i vår uppfattning och hur starkt vi slår vakt om den rådande världsbilden och hur svårt det är att ändra på ståndpunkter när det är flera minnen (hur vi kom dit, hur det sett ut när jag varit där innan, hur jag lyckats hitta rätt förut) och värdegrunder (jag har ett gott lokalsinne, jag är van att vara ute i skog och mark och anser mig som en friluftsmänniska, jag har alltid rätt) som spelar in.

Det är väl ändå ingen som känner igen sig?