Jag trodde att det hette ”Kultur äter struktur till frukost” men hittade en skön artikel i FastCompany som heter just Culture eats strategy for lunch. Jag är inne i en extremt tidsinfarktad period just nu. Det är massor av aktiviteter och händelser på många fronter och jag som är så dålig på att delegera fastnar i en massa att-göra, och ändå tycker jag att får så mycket hjälp med allt :) Jag ska vara på handledarutbildning i två veckor i The Human Element och där kommer jag att vara fullt upptagen med att handledarlära mig 24/7 så jag det är mycket som ska fixas innan.

Men jag kan inte låta bli att läsa på Flipboarden och eftersom jag lyssnar på alla tweets från FastCompany så får jag i mig en massa bra saker, som just denna artikel. Den är inte fullkomlig, inte alls. Jag saknar till exempel mer djuplodande insikter om vad kultur är egentligen, och hur vi bör jobba med den från grunden. Det är lite för lätt att beskriva en av grunderna i Dynamic and engaged leadership utan att tala om hur vi når dit. Det är nästan så att vi riskerar att alla chefer som lyssnar på ett exempel som detta endast nickar och hummar med. Vi tänker ”nejmenatt, det där är ju jag på pricken och kanske några andra chefer hemma på Xyz AB, men några andra borde allt skärpa till sig!”. När vi inte kan beskriva vad som karaktäriserar dessa dynamiska och engagerade ledare så faller det platt.

Men, till artikelns stora försvar ska jag säga att den är fantastisk i att beskriva en korrelation mellan framgång och kulturell utveckling! Det är för lite diskussion om dessa kopplingar. Det är otvivelsaktigt så att en organisation är mer framgångsrik med en stark kultur som ingjuter trygghet och mod, uppmuntrar öppenhet och kontakt och som är tillåtande istället för dömande. Vi kallar detta organisationer i grön zon. Och tvärtom, en organisation i röd zon, där man påklistrat säger att det är högt i tak, där man knyter näven i byxfickan, snackar bakom ryggen och pekar ut skyldiga har fruktansvärt svårt att göra bra resultat. Därför ska den här artikeln höjas till skyarna och läggas till den hög av artiklar som tydligt förklarar kopplingen. Ju fler sådana, desto lättare blir det att skapa djupgående effekter genom holistisk utveckling som kan arbeta på alla nivåer. Samtidigt!

Jag vill ha fler exempel på artiklar eller undersökningar som bevisar detta, att kultur äter strategi till lunch, eller hur det nu var :)

Wow, jag älskar att få aha-upplevelser :) I och för sig fylls dagarna av många små, men de stora ögonöppnarna är något speciellt. Där himlen rämnar och berget skakas. Där den sista pusselbiten läggs, eller där nya upptäckter omkullkastar allt du trott på :D Jag har ju nött på med sociologi och kognition i nån sorts fåfäng tro att det ska hänga ihop och att jag ska få ut något av att kombinera dessa två vetenskapsdiscipliner. Det har väl varit lite si och så med kombinationen, även om jag varit helt över mig av spegelneuroner och co-regulated relations och självdialoger ;)

Men ikväll hände det :D Jag har just kickat igång sista delkursen i kognition för våren. Jag satt och läste om distribuerad kognition [DK]. DK utgår från tre grundantaganden. Dels är kognition socialt distribuerad vilket  betyder att kognitiva processer inte alls existerar inne i människors hjärnor som enskilt mentala berabetningar. Kognitiva processer är distribuerade mellan individer och i interaktionen skapas resultatet.  Kognition är vidare förkroppsligad vilket innebär att kroppen ses som en aktiv del av det kognitiva systemet. Kroppen är inte enbart ett verktyg för input och output utan en aktiv del av alla kognitiva processer. Gestikulerande i kombination med tal är ett exempel, kroppsliga reaktioner på mentala processerr är ett annat. För att inte tala om perception och dess påverkan på vår tolkning av omvärlden ;) Till sist, och mest fantastiskt, det går inte att skilja på kognition och kultur! Vi lever i många olika kulturella sammanhang. Kulturen påverkar allt vi lär oss, allt vi gör, omedvetet som medvetet. Vi påverkar också kulturen. Den är ju ingenting utan människor som exekverar den.

Här syddes plötsligt mitt intresse för sociologi ihop med fascinationen för kognition. Alla mina upplevelser från verkligheten som jag analyserat ur helhetens perspektiv med kulturell påverkan i olika systemnivåer kunde plötsligt vävas samman med de inre processer som styr vårt beteende och våra handlingar. Verkligheten har mött teorin, och macro har mött micro :) Det fina i kråksången är att inget kan stå för sig själv och att alla ingående delar påverkar alla andra! Sociologisk eller kognitiv forskning kan aldrig genomföras utan en verklighet att forska på, och denna verklighet styr och påverkar, ja utgör hela basen för forskningen.  Forskningen och ökade insikter påverkar verkligheten så som all ökad förståelse gör. Utifrånperspektivet med samhället som arena påverkar det inre hos människan, men människan bygger upp och bildar samhällen genom ett kollektivt agerande.

Fy attan vad häftigt!! :)

Ser på Smartare än en femteklassare på hotellrummet i Duved. Är för trött för att göra nåt annat, och att vara social i grupp tar på krafterna :) Sen spelar det väl in att vi gick upp före sex i morse, att vi var ute i kylan i elva timmar och att vi burit skidor och peppat tävlande barn… Tjejen på tv fick just frågan ”Vem fick stentavlorna på berget i Sinai?”. Hon svarar ”Moses, för Abraham hade ju barn!”. Svaret är rätt men med fel motivering. Vadå barn, vadå stentavlor, vadå logik?  Det borde vara poängavdrag, basta!

Skumt att det drar energi att vara i grupp. Men man kan bli kognitivt stressad, vilket är överbelastning i de mentala processerna. Människans hjärna växte kraftigt i människans utveckling på grund av växande grupper som krävde större hjärnkapacitet för att hålla koll på alla kontakter och relationer som kan uppstå (Gärdenfors - Tankens vindlar). Vi är duktiga på att navigera i sociala sammanhang. Med X måste man tänka sig för, och med Y kan jag prata om… men Z vill jag helst undvika… Och när jag umgås med X och Y samtidigt så uppstår alltid … och då måste jag … :)

Det som är extra spännande är att vi har umgåtts i en så individuell sport som slalom. Varje åkare tävlar för sig själv och sin egen tid och sin egen placering. Det finns i och för sig ett lagguld att vinna, men det handlar rakt av om de individuella insatserna och det finns inget i tävlingsmomentet som handlar om att ge upp något av sin egen framgång för att hjälpa fram en lagkamrat. Däremot kan lagen erbjuda andra möjligheter som inte en individ kan uppnå själv. Det finns ju några konkreta anledningar, som träningspartners, att dela på tränare och utrustning och att få praktisk hjälp i samband med träningen. Hälsingland har visat upp ett fantastiskt maskineri här på Lilla Världscupen i Duved med gemensam hantering av skidor, åkare och transporter.  Men det finns andra aspekter på lag också. Känslan av att tillhöra en grupp, att vara betydelsefull och att vara omtyckt är väldigt viktig. Där är Nolby Alpina väldigt imponerande. Laget är uppskattande och busigt, bekräftande och känslomässigt och i motgång finns både tröst och energi att hitta i laget. Det är unga människor vi pratar om, men de är väldigt mogna i det här fallet. Ledare och vi övriga vuxna har också mycket av detta i vår samvaro. Det är det som gör det roligt att vara med, även om det kan vara kognitivt tröttande :) Vi är dock individuella i vårt praktiska upplägg, där är Hälsingland ett helt annat djur på savannen ;D

Medelpad däremot, når inte alls upp till samma anda. Landskapet Medelpad är ett lag som tävlar mot andra landskap, och det består av tre klubbar, men av gemenskapen jag nyss beskrivit finns inte mycket.  Det finns många symptom och exempel på det, men det intressanta är egentligen hur de olika systemnivåerna kan visa upp så olika beteende. Det är ett skönt exempel på hur dynamiska system fungerar. Vad som är de undre delarnas betydelse och vad som beror på ledning och övre systemnivåer går inte att avgöra.

Oh, nu är det ”Vilka fyra färger finns i samernas flagga?”, måste sluta ;)

I would like to introduce to you a great new concept! New too me, but maybe long lived for others. Scenius is genius in collaborative form. It’s genius not in genes but in scenes :) The term was invented by Brian Eno who’s definition looks like ”Scenius stands for the intelligence and the intuition of a whole cultural scene. It is the communal form of the concept of the genius.”. I read about it in Enlighten Next Magazine and got all hooked up.

Scenius is about mutual appreciation where risky moves are applauded by the group, subtlety is appreciated and hold your horses now people, friendly competition is not just ok, it’s a foundation ;) As soon as we invent something we share it. Ideas can flow quickly with a common language and a great sensibility. Network is the key and success is claimed by the entire scene or group. Tolerance and interest for different perspectives. Wow this is a place I want to be in :)

I am deep into cognition for the moment and reads and writes in order to understanding the self in communication and interaction. In my seminars we talk a lot of joint attention, co-regulation and intersubjectivity which always involves another part than just me. But, I have revolted a bit, searching for the inner dialog (Fogel, 1993) and it’s perspective regarding the concepts just mentioned. And as you readers have noticed, it’s a thrilling view letting me and myself go into full interaction with one another while developing … them both ;)

Now, doing the opposite with the concept of genius is actually genius :) Going from a single unit to a multiple collaboration in this description is a great example of systems theory with emergent behavior and effective synergies.  Secnius is a beautiful word with a great meaning. It’s dynamic system in it’s coolest essence and I will certainly use it during the next weeks to see what can come out of it!