Wow, så coolt. Jag som endast besökt en enda opponering i mitt liv, och den gången var det en doktorsavhandling. Jag inställde mig i torsdags till opponering på min B-uppsats, och även om det var stor skillnad i volym och omfattning, och mycket enklare för mig, så kändes det obekvämt. Jag visste inte riktigt hur det  skulle gå till. Jag skulle presentera mitt arbete, men jag skulle också opponera på två andra studenters arbete. Det senare klart värre än det första. Jag hade ju bra koll på mitt eget jobb såklart. Jag behövde inte läsa igenom min uppsats nån gång efter inlämning förra söndagen, och jag öppnade inte dokumentet förrän min opponent påbörjade sin genomgång.

Däremot läste jag igenom Idas och Camillas arbete om barns uppväxt i dysfunktionella familjer och de konsekvenser som det kan ge senare i livet. Jag tyckte att det var svårt att hänga med, och kämpade för att förstå de logiska argumenten. Jag var ganska borta ett tag. Men efter tredje genomläsningen släppte det, och jag hittade både styrkor och svagheter. Vi ägnade dock endast en del av tiden åt sakfrågan vid opponeringen.

För någonting retade mig. Efter ett strukturellt läsande med röd penna för teori och grön penna för empiri och gul penna för det som var viktigt och som svarade på problemställningen såg jag ett större mönster :) Jag fann den sköna platån ovanför innehållet, utanför budskapet. Jag fann metanivån och såg skönhet i struktur men också problem med för stor volym och svårigheter att avgränsa och fokusera. Häftigt! Detta pratade vi mest om när jag coachande kritiserade deras arbete.

Men det fanns dessutom något subtilt i texten och strukturen som jag anade mig till, en ton och ett tempo i flödet av meningar som påverkade mig ännu högre (eller ännu djupare) än bara innehåll och struktur. Författarnas relation till forskningsämnet påverkar alltid, och så även i det här fallet. Det ägnade vi också en del ord till, och det hade kunnat bli en verklig kioskvältare men tiden rann tyvärr ut.

Min egen uppsats, ja den fick för mycket ros och för lite ris :) Jag satt och var rädd (jo verkligen) för massor av ris, men fick endast någon eller några viktiga punkter att förbättra under veckan vi får på oss tills betyget ska sättas. Däremot mängder av ros, både över innehåll och struktur. Kanske lite väl mycket ord ibland, och väl många hänvisningar lite väl tidigt i uppsatsen. Men väldigt väldigt mycket som var bra och som uppskattades :D

Fy nåde, vad jag är bra!

För några minuter sen skickade jag in det sista egna verket i årets sociologikurs. Jag blev klar med B-uppsatsen i tid, med sju minuters marginal. Jag var egentligen nästan klar redan i tisdags-onsdags men fick för mig att det borde finnas med en sammanfattning, en snygg innehållsförteckning och en avslutning med lite reflektioner :)

Nåja, jag är väldigt nöjd med resultatet, en studie av de förändrade förhållanden som präglar mötet mellan CSN och dess kunder när fler och fler tjänster utförs via e. Jag intervjuade tre personer på CSN, och uppsatsen handlar om deras upplevelser av kunderna och kundmötet. Det kan låta lite, men det gav väldigt mycket och i kombination med forskning och teorier kom jag fram till tankeväckande resultat.

Nyfiken? Ge dig till tåls några dagar tills jag blivit opponerad på, så ska jag publicera alstret :D

Efter ett par dagars intensiva skrivande är jag äntligen klar med de två rapporterna om modernitet, moral och nationalism. Jag har läst fyra böcker under fyra veckor och skrivit två rapporter. Den ena torr och diskuterande om begreppen, och den andra verklighetsanknuten om egna iakttagelser. Båda har dock tagit mycket tid, även om jag inte tillnärmelsevis lagt ner de tjugo timmar i veckan som förväntats :)
Den som gav den starkaste aha-upplevelsen var Baumans Modernity and the Holocaust som beskriver drivkrafterna bakom Förintelsen, att den inte alls genomfördes av en stor mängd onda människor, utan att många av de grunder som möjliggjorde den hemska utrensningen går att finna i det moderna samhällets olika grundstenar. När Bauman skrev att alla rationella byråkratiska organisationer tenderar att optimera sina egna medel snarare än att arbeta mot helhetens mål fick jag gåshud. Det är något som jag själv gått och funderat på så länge, och här fanns det i klartext. Det är en naturlag och inget som går att ändra, bara att förhålla sig till och försöka anpassa sig till.
Den coolaste av dem  är Anthony Giddens The Consequences of Modernity. Den beskriver modernitet på ett skönt sätt, och den går på ett väldigt strukturerat sätt igenom vad som präglar modernitet och hur dessa har uppkommit samt vilka effekter det ger. Att Giddens beskriver att modernitet dessutom präglas av ständiga reflektioner gör att jag inte kan göra annat än att älska boken! Att dessa reflektioner sedan gett upphov till en samhällsvetenskap som intresserar sig för moderniteten i sig är ju bara helt rekursivt genialt :D
Jag läste i vild panik igenom Ethnicity and Nationalism 2nd ed. av Hylland Eriksen, en norsk sociolog. Den beskriver just nationalism och var rätt intressant. Hans exempel med Norge som inför och under utbrytningen från unionen med Sverige 1905 inte hade några tydliga etniska grupper i Norge som kunde definiera vad som var Norskt var riktigt fräckt! De fick skapa ett nytt språk, för alla pratade ju danska eller svensknorska i olika dialekter, och de fick fixa historier och kulturella traditioner och mycket annat som de saknade eller delade med sina broderländer. Det går att appellera direkt till organisationer i behov av symboler och traditioner :)
Den bok som gett minst, trots att jag läste den först och minns att jag fastnade för dess innehåll är Keith Testers Moral Culture som beskriver hur moral förändras i ett modernt perspektiv. Med många signaler från omvärlden via många kanaler och vid många tidpunkter på dygnet blir vi avtrubbade, blasé, och orkar till slut inte ta in. Vi köper oss fri från den värsta känslan av skuld och tillåter på det sättet moral att bli en handelsvara. Inför våra närmaste har vi kvar ett moraliskt beteende men människor på avstånd får utstå vår likgiltighet.

Som sagt, nu är jag klar, och ska bara sätta tänderna i en B-uppsats innan sommarlovet är här ;)

Jag har använt boken Rapporter och uppsatser av Jarl Backman mycket under mitt tassande första år som sociologistudent på A-nivån. Den är klar och redig och visar på visuellt mycket tydliga sätt hur man ska formattera sina uppsatser och hur man ska behandla information på olika sätt. Jag har skapat försättsblad, rubrikmodeller, hittat en form för dessa viktiga referenser, skapat olika typer av dispositioner osv. Det finns massor att hämta ur boken som dels är ett måste, men också en tips till dig som vill skriva något som andra ska läsa :) Många av instruktionerna i boken är allmängiltiga och behöver inte kopplas enskilt till vetenskapliga rapporter. Det funkar lika bra i ett PM eller en konsultmässig genomlysning.

Alla texter tjänar på att ha en början, en mitt och ett slut, typ ;) Koppla den här boken till retorik och konsten att övertyga så har du två verktyg som gör dig grym i de textuella grupperna på jobbet eller skolan ;)