Poster med etikett ‘Workshop’

Läst på en väggen i en möteslokal

13 juni 2011

Hittade denna fyndiga och smilbandstöjande text på väggen i en möteslokal häromveckan:

Why not a meeting?
Are you lonely? Do you hate having to make decisions? Do you rather talk about it than do it? Then, why not hold a meeting! Meetings are great if you want to: See other people. Sleep in peace. Offload decisions. Write volumes of meaningless notes, feel important. Impress or bore your colleagues. All this when you are supposed to work.

Som professionell möteshållare, senior workshopledare och en tyckare i världsklass tog jag åt mig av texten direkt. Men istället för att ge upp och erkänna mig besegrad vände jag i vanlig ordning på steken och undrade varför det saknades frågor om de nödvändiga mötenas upplägg :) Det finns ju väldigt många situationer där människor ses i fysiska möten och som utvecklar både människor och produkter. Tyvärr glömmer vi alltför ofta bort att det alltid finns möjligheter att förbättra våra relationer och utöka vår förståelse om oss själva och våra medmänniskor!

Why not a workshop?
Do you want to participate and act together with colleagues? Do you want to train your communication? Do you want to learn while doing? Then why not arrange a workshop. Workshops are great if you want to: Learn more about yourself and your coworkers. Be in an open and green environment. Create common results. Extend your relations and create efficient teams. All this while working away. Happily and effectively ;)

Jag – en slickepinne

9 juni 2011

Reflektioner på olika nivåer

16 maj 2011

Under förra veckan var jag med och genomförde ett antal workshops och utbildningar hos några olika kunder på IT-Arkitekterna. Det var som alltid spännande att få ta del av människors tankar och känslor, deras rädslor och utveckling i grupp :) Med rätt facilitering går det ganska snabbt att påbörja färden mot öppenhet och lyssnande. Med lite bilder till incheckningen går det dessutom framåt med den kreativa och associativa processen. Det var väldigt skilda syften med förra veckans uppdrag. Det var dock väldigt liknande utveckling i grupperna oavsett om det var ett teoretiskt hållet utbildningstillfälle med upplevelser och lärande i fokus, eller om det var ett konkret materialfokuserat tillfälle att ta del av förstudiematerial med åtföljande knådning och synpunktning. Ju längre dagen gick desto starkare kraft, mer positiva känslor och desto öppnare engagemang :D

Men, jag reflekterade över en speciell sak vid flera tillfällen. Vi har ibland/ofta/jämt svårt att reflektera. För mig som reflekterar hela tiden är det lite svårt att förstå. Jag har svårt att stanna kvar i själva sakfrågan, och hamnar alltid i funderingar om vad som pågår, varför då, och vem då. Jag reflekterar också över mig, mitt deltagande och vad det beror på att jag sitter och reflekterar just nu ;) På frågan ”Hur känns det i din kropp just nu?” kom ofta svaren ”Vi kom inte någon vart under övningen.” vilket är ett udda svar på den frågan :) De som berättade om det som hänt i termer av ”Jag satt mest tyst” eller ”Jag blev så jävla arg” är lite närmre det som händer i kroppen, men är ändå historisk i sin reflektion. Vi ville veta hur det kändes i kroppen just nu, efter en praktisk övning, efter en stunds egen betänketid.

Det här fick mig att börja fundera. Mitt kategoriserande jag, den sida av mig som jag håller på att göra upp med just nu, såg flera olika perspektiv. Dels är det svårt att skilja mellan historiskt-nutid, där jag hellre berättar om det som hänt än det som sker just nu. Kanske det har att göra med vad som är lättast för mig att hitta tankar om. Det är inte alltid uppenbart att jag hittar rätt fokus i vi eller dom, jag eller du. Att reflektera över vad andra har gjort är ibland lättare när ämnet är känsligt och skrämmande. Till sist har vi väldigt svårt att hitta rätt mellan nivåerna agerande, beteende, inre känslor och tankar. Frågan ”Hur känns det i dig nu?” besvaras ganska ofta med ”Jag tycker att det gick bra” eller ”Vi kom ju fram till ett resultat” eftersom det verkar vara lättare att berätta om det som hänt. Dessutom, när vi är under press, eller när vi känner oss osäkra och utsatta, då blir detta än mer tydligt. Vi får svårare att flexa in andra beteenden utan använder oss av det vi har som vår naturliga profil. Vi visar också upp försvarsmekanismer som kan göra att vi blir extra känslokalla, känslosamma, inåtvända, beskyllande eller annat spännande.

Och nu skiljer det här sig mellan indivder också såklart. Vissa har lättare att hämta känslor än andra. Vi är säkert programmerade sen födsel och uppväxt att ha koll på våra handlingar, vårt beteende eller våra känslor på väldigt olika sätt. Den här veckan kanske det var många som var händelsepräglade och det påverkade vårta reflektioner. Men oavsett vilka preferenser vi har, så finns det styrkor med att kunna reflektera från olika perspektiv, och därför behöver vi bli effektivare på detta. Både som workshopledare och deltagare.

Därför känns det viktigt att hitta ett mer effektivt sätt att reflektera, och kanske vi till och med skulle behöva träna mer. En utbildning kanske :)

Skvaller som ett verktyg i organisationen

12 maj 2011

Jag hinner inte skriva så mycket, men vill ändå skicka mig en hälsning. Just nu kör vi två konsulter från IT-Arkitekterna workshop med en gäng sköna specialister från CSN. De har varit grymma i engagemanget och tyckt och frågat massor under dagen. Vi är en halvtimme från avslut och jag står och väntar in gruppen för redovisning av sista grupparbetet. Jag undrar för mig själv om allt detta beror på incheckningen och presentationen vi gjorde med mina fotografier eller om det bara är rätt personer på rätt plats ;)

Vi har pratat om behovet av samverkan, kommunikation och hur man i en myndighet når hög rättssäkerhet genom att skapa tydliga riktlinjer och ett enhetligt arbete på alla kontor och enheter. Det är ju inte helt enkelt när antalet handläggare kan räknas i hundratal. Dessutom innebär ju den pågående automatiseringen att de manuellt hanterade ärendena blir mer och mer komplexa, vilket blir svårare och svårare att styra med checklistor, regler och riktlinjer. Vi hade en kort diskussion om barns utveckling till socialt fungerande människor. Vi lär oss ett komplext beteende utan att dagligen kika i dokument och söka stöd. Hur kommer det sig, och hur klarar vi av att följa med förändringar i samhället utan att det skrivs och kommuniceras tydligt från cheferna? :) Bortsett från lagar så är ju mycket väldigt otydligt, men vi utvecklas ju som grupp ändå och tar efter varandra i väldigt många områden.

Jag tror att det handlar om en kombination av härmning och skvaller. Vi tar efter människor i vår omgivning, och vi skvallrar om vad vi gör och vad andra gjort. Utifrån reaktioner på det vi skvallrar om märker vi om mottagaren tycker att det vi beskrivit och skvallrat om är acceptabelt eller förkastlig. Så lär vi oss att gå mot rött ljus, men att inte elda på tomten :) Det är okej att ljuga, men inte om allvarliga saker… och mycket mer.

Tänk om vi kan använda skvaller i organisationen för att skapa ett utvecklande och normerande beteende som sprider sig i de kontaktkanaler som alla nätverk upprättat…? Coolt :D

Vilka häftiga workshopupplevelser

12 maj 2011

Just nu är det mycket som händer. Och det händer överallt. Det är skoj såklart, men samtidigt mycket körigt. Jag har nog aldrig haft så mycket context switching som jag har just nu. På två dagar har jag kombinerat fyra kunduppdrag, linjechefsarbete på kontoret, säljarbete via mejl och snabba samtal och så hela privatlivet med egen träning och familj som jag vill umgås med.

Som tur är får jag massor av näring på alla områden. Nästan :) Och som tur är lär jag mig hur mycket som helst i uppdragen. På en av workshopparna körde vi en övning som jag aldrig gjort förut, men som jag kommer att ta med mig till andra sammanhang. Efter en introduktion och presentation körde vi incheckning. I vanliga fall handlar incheckningen om en verbal beskrivning av läget just nu och hur närvarande jag är i rummet. Jag brukar ju ta med mig fotografier också för att associera lite friare. På den här workshopen ställde vi tre frågor; 1) Vill jag vara här? 2) Vad är det som gör det? 3) Vilka konsekvenser blir det om jag berättar detta för gruppen? Deltagarna fick reflektera enskilt en stund, och sedan bolla med en kollega i bikupeform en stund. Därefter fick de fysiskt visa sin vilja och inställning genom att flytta stolen. Om de ville vara med riktades stolen in i mitten av ringen, och om de inte ville vara med riktade de stolen bakåt, ut ur ringen :) Alla lägen däremellan visade på gradskalan av vilja.

Det var fantastiskt kraftfullt. Det förekom alla varianter av rörelser i stolarna, och det blev väldigt bra samtal om vad som gjorde att de vridit eller suttit kvar, hur de kände det just nu. De fick också ge utlopp för sin egen nyfikenhet på de andra i gruppen och fråga kollegor om tankar och känslor i stunden. Det kom fram väldigt många ärliga beskrivningar av vad som lockade att stanna och vad som hindrade att närvara fullt ut.

Lagrat i minnet och återväcks vid behov :) Idag är det workshop igen, men annan lokal, annat syfte och annan kund…

Äntligen är jag med i matchen

8 mars 2011

Igår var det första gången på länge. Jag var med på fotoklubbens månadsmöte, och det var länge sen sist. Sedan jag klev ur styrelsen har jag inte hunnit med, eller rättare sagt, inte prioriterat tid till fotograferingen :) Dessutom lämnade jag bilder till både vårtävling och DIFO – Distriktstävlingen. Den senare kommer vi i Sundsvalls Fotoklubb att arrangera i år, och därför kände jag den solidariska pressen att bidra med volym i tävlingen. De bilder jag tagit under det senaste året är dock till 80% orienterade mot vinter och slalom, och jag tror inte det går hem hos foto-domarna ;D Men det sket jag i, för det var bara skoj att vara med. Sen så får vi se… Jag passade på att ta ut dem i 15×18 också för att använda som workshopbilder. Roligt med lite tillskott i den högen också.

Just en här bilden blev lite för mörk som påsiktsbild. Den borde vara kritvit i snön med åkarna och de färgade käpparna i stark kontrast. Riktigt så mörk som den är här på webben är den inte men den kunde vara ljusare.

Det här är en klassiker som jag är väldigt nöjd med. På webben får den för mycket färg, och den är lite renare och klarare som påsiktsbild. Jag gillar de två korsade stavarna som är fina i gult och som befinner sig nära det gyllene snittet med sitt lilla kryss :)

Att surfa på mänsklig energi

2 december 2010

Jag är nyss hemkommen från en fantastisk workshop med grymma deltagare! Vi kom inte igenom alla delar jag planerat, och vi kom inte fram till de resultat som jag trott och det var mer och spretigare samtal än jag kunnat föreställa mig. Men vilken energi och vilket engagemang! Vi jobbade med frågor ur alla perspektiv, både högt och lågt och positivt och negativt och… jaa… :)

Det var ett medlemsmöte i Sundsvall 42 som jag var med och arrangerade och agerade workshopledare på. Vi utvärderade traditionsenligt årets konferens men i år satsade vi hårdare på reflektion och kreativt skapande för framtiden. Tillsammans lyckades vi utmana både syfte och mål med föreningen Sundsvall 42, upprinnelsen till bolaget och konferensen Sundsvall 42 och de skilda intressen vi medlemmar har. Vi är ju både företag, myndigheter och kommuner som delar på samma förening. Vi vill stimulera kompetensutveckling på olika sätt, regional tillväxt inom IT-relaterad verksamhet, även om det senare var hett diskuterat. Vad är IT-relaterad utveckling egentligen? De bäst besökta föreläsningarna i år handlade om förändringsledning, ledarskap och arbetslivsutveckling :)

Att lotsa ett tjugofemhövdat gäng från sense of urgency via en swot-analys till konkreta actions och åtgärder är en utmaning. Det visade sig att den arbetsgrupp som jag ingått i och som tagit fram underlagen hade tolkat material på lite ensidiga sätt ibland, och gruppen protesterade och kompletterade. Hur häftigt som helst. Grupperna som arbetade med uppgifterna hade olika arbetssätt och olika tempo, men alla var väldigt produktiva. Det blev viktigt att styra arbetet och diskussionerna hårdare mot slutet eftersom kreativiteten och diskussionviljan ökade för varje minut som gick. Och jag som älskar att skapa förutsättningar för goda samtal och nydanande idéer. Där fick jag hämma och begränsa för klockans skull ;)

Att leda detta gäng mot mål var som att surfa på en stor våg av mänsklig energi! Det var ett konstant men ökande flöde ju närmre land vi kom. Vågen höll mig uppe och förde oss tillsammans framåt men det gällde att hitta rätt position för att få bäst känsla och utväxling. Väl uppe på stranden gäller det att tajma avslutet väl så att vi känner en harmoni när vi lämnar varandra.

Och så upplevde jag att det var :D  Tack alla som bidrog!!

Halloween och vackra bilder

31 oktober 2010

Ibland överfaller kreativiteten mig. Ja, överfaller. Igår kväll gick jag med kameran i handen på väg till halloweenmiddag hos grannarna. Jag gick ensam och skulle hinna ikapp resten av familjen. På motorhuven på Audin (den är till salu förresten) lyste regndropparna i ljuset från gatubelysningen. Jag tog fram kameran för att föreviga. Kanske jag skulle kunna ha en droppbeströdd motorhuv i paketet med workshopbilder. Tyvärr hade jag inte blixten påslagen och fick för lång slutartid så bilden blev bara ett virrvarr av droppar som gjorde fula streck i bilden.

Eller vänta nu! Streck, så coolt :) Undrar hur det blir om jag… eller om jag… och så blev jag kvar vid motorhuven som är till salu. Ett bra tag tills jag uttömt idén med rörliga vattendroppar i olika mönster :D Jag måste jobba mer med långa slutartider och enkla motiv som i rörelse kan ge annorlunda effekter.

Imorrn kör vi workshop i eKorren och då har jag med mig mina nya associationsbilder som jag fick hem från framkallning förra veckan. Nu har jag nära hundra bilder med olika motiv och olika symboler att arbeta kreativt med på workshops eller andra möten. Det är så kul att höra hur olika frågor kan besvaras med hjälp av en bild och de associationer som uppstår. Ett exempel är ”Det är lite struligt hos oss, ja kanske kaos till och med, jag ser änder som jaga efter en brödbit, de slåss och bråkar och det är fart och kaos. Det är jag som är brödbiten!” :) Det finns få sätt att få en situation förklarad så bra, som med hjälp av en bild och lite metaforer :D

Bilder ger en extra dimension

16 april 2008

Jag har ett intresse, ibland gränsande till passion, och det är mitt bildskapande. Det är inte endast fotografi, utan det är bortom arbetet med kameran ett långt och detaljerat efterarbete med färger och ljus, ibland retuschering och montage. Panoramor är ett delintresse som jag känner väldigt starkt för.

Jag försöker att se så mycket jag kan, och så ofta jag kan, min omvärld i bilder. Hur väl är den här bilden balanserad, känns det stökigt eller rent? Är den vilsam eller upprörande? Mitt sinne för struktur och sammanhang gör sig tydligt i mina bilder. Det ska gå att finna något i bilden, jag vill ha en röd tråd. Även om en del av mina bilder ställer frågor och verkar gåtfulla är det ändå en tanke bakom som går att följa.

Nåväl, en passion för bilder är ju inte så fräckt om det existerar för sig själv, då är det ju endast en avkopplande hobby ;) För mig är det lite mer. Jag använder mina bilder i olika sammanhang på jobbet. Antingen för att framkalla en känsla eller för att illustrera ett resonemang. Jag har använt bilder som hjälp till reflektion eller visualisering. Det ger de mest makalösa upplevelser. Denna bild  img_0223_redigerad-1-fs1024.jpg visar ett gäng röriga och rörliga ankor som jagar en brödbit. En deltagare på workshopen reflekterade över sin livssituation och kopplade den till just denna bild med orden:

Det är ankor som jagar en brödbit. Det är fart och stress, och det rör sig väldigt mycket! Det är tydligt att det är jakt och stark konkurrens.
Och det är jag som är brödbiten!

Är inte det fantastiskt :D Vilken gåva hon gav till den gruppen :)

Det första galleriet innehåller bilder från Barcelona. Hösten 2007 tillbringade jag och Mia en lång weekend i Barcelona med mycket foto, mycket arkitektur och mycket Gaudi – förutom allt övrigt mysigt ;) Jag har längtat till Barcelona under halva mitt liv och fick äntligen uppleva Sagrada Familia och några andra under skapade av Antoni Gaudi, en makalös person. Inför hans konst fick jag plötsligt svårt att hitta sätt att skapa bilder. Jag var för uppslukad och upprymd av hans skapelsers djupa skönhet. De försök jag ändå gjort ser du i det här galleriet.

Jag har använt bilder av Gaudi i jobbet och de har alltid fungerat väldigt bra.

Kolla själv på Galleri: Gaudis Barcelona :D

Hittat i mejlen

14 april 2008

Satt ikväll och letade efter mejladresser för att skicka en sammanfattning på dagens workshop. Det var en otroligt sprudlande historia och många av deltagarna, om inte alla, var på otroligt bra humör, de var pigga och de ville verkligen förstå det ledningen presenterade. De tyckte saker, de ifrågasatte och det kom förklaringar. Det vischlade genom rummet en massa bra saker som behövde samlas upp och tas med i det fortsatta arbetet. Utöver att sidoreflektera vid tillfällen, så var min roll idag skribentens, historikerns :)

Så, när jag letade efter mejladresser för att skicka materialet ikväll så hittade jag ett av alla dessa spam-liknande mejl med en massa tänkvärda saker. Skillnaden är att det här var väldigt bra och jag hade sparat det till senare. Sparat det till nu ;)

Den väcker så mycket tankar och funderingar. Jag som arbetar med närmande, som behöver hitta sätt att hjälpa och stötta andra människor. Det finns sjöar, nej hav av visdom i denna dikt. Läs och förundras. Läs och beundra. Läs och gråt ;)

Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.