Text eller bild – vilken paradox

Bilder är ju fascinerande men text något underbart. Som fotograf och skribent älskar jag båda medierna. Jag hade en lunchdiskussion med stockholmskollegor förra veckan om bilder kontra tankar. En bild säger mer än tusen ord sägs det. Ändå är böcker med ren text fortfarande så populära. Till och med mina tjejer som är 9 och 12 slukar böcker trots att de lever med sina mobiler och datorer och ser på film, skapar film, spelar spel och mycket annat med interaktiva gränssnitt som klarar både bild, ljud och video. Det måste finnas något i texten som vi uppskattar.

Vi kom fram till att medierad kommunikation som använder skriven text som format låter oss skapa egna bilder för att bygga en bild av det vi läser. Genom egna erfarenheter och förmågan till fantasi bortom spegelneuronernas gräns kan vi skapa platser som ingen film kan efterlikna. Vi skulle ha kunnat se en film och förbluffas över mäktiga effekter och animerade scener, men väljer ändå att fängslas av en boks magrare kommunikativa stil. Jag tror att det är något med vårt inre skapande, att vi gillar att fantisera och måla upp bilder. Viking Line hade ju en avhuggen logga som reklam ett tag, och jag läste en artikel som beskrev (detta nu helt ovetenskapligt ;) att vi gillar att komplettera bilder som inte är kompletta. Kognitiv perception handlar ju mycket om detta och där har jag teoretiska kunskaper, men huruvida detta utlöser belöningsmekanismer i hjärnan på oss är jag mer osäker på.

Det skumma är dock att vi har mycket svårare att komma ihåg skrivna ord. Ljudade/uttalade ord och bilder är lättare att hålla i arbetsminnet än just skriven text, se en spännande undersökning i Cognitive Daily. Det gör att sådant vi behöver komma ihåg behöver uttalas för att verkligen fastna. Och så gör vi ju ofta, upprepar ett telefonnummer högt för oss själva. Det finns kognitiva teorier om att vi just har audio-loopar som hjälper arbetsminnet att hålla ord  aktuella tills de ska användas.

Nu ska vi ju inte komma ihåg en deckare ordagrant utan vi kommer istället ihåg bilderna som skapades av läsningen. Det gör att jag än idag kommer ihåg bilder från böcker jag läste i min ungdom. Jules Verne var en favorit, och Begums 500 miljoner är en riktig höjdare, men mer om Jules Verne vid annat tillfälle ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *