The Visual Display of Quantitative Information

Wow, vilken titel :) Det är Edward R. Tufte som skrivit en fenomenal bok om hur man på det tydligaste och mest informativa sättet presenterar statistiskt data grafiskt. Han går igenom historien och visar på mängder av fina exempel på hur presentatörer använt olika sätt att göra det komplicerade lätt att ta till sig för läsaren. Allt från lite svåröverskådliga bilder över förekomsten av olika sjukdomar USA per kön och etnicitet till magnifika presentationer, ja rena mästerverk, av Charles Joseph Minard. En av hans mest kända bilder är Napoleons mars 1812 där han med enorm träffsäkerhet på kartan visade den väg som hären tog, de slag de utkämpade och de förluster de led. Det är så snyggt och enkelt att ögonen tåras :) Boken innehåller fler exempel på Minards verk och de är verkligen ledstjärnor för oss som gillar att presentera material med bilder.

Det som gör boken så bra är inte bara att den är illustrativ och lätt att förstå, i övrigt ett viktigt rekursivt krav på en bok om grafiska illustrationer ;) Nej, den är dessutom pedagogisk i sitt upplägg med historisk tillbakablick, diskussion om grafisk integritet och sanningsenlighet, teori om datagrafik (obs, ej att förväxla med datorstödd grafik :) och ett helt kapitel enbart ägnat åt chartjunk. Chartjunk är bläck som använts till ingen nytta. Dekorationer eller onödigt krångliga diagramtyper. Ett 3d-diagram med tvådimensionellt data, färger som bara stör utan att förenkla osv. Jag har i många bilder fallit i den här fällan men försöker nu att hålla mig till väsentligheter. Kanske någon av er drabbas av mina grafer och håller mig emot, men då inbjuder jag till diskussion nästa gång jag visar upp ett alster som inte är lätt att förstå ;)

Tufte hinner också med kapitel om data ink maximation som ju är självbeskrivande, och är så enormt häftigt teoretiskt torrt som man kan bara tänka sig. Men det är samtidigt så otroligt lärorikt att se i bilder hur en presentation kan förenklas och göras renare. Mitt renessansöga gillar dessutom de enkla strikta linjerna som Tufte förmedlar, så om du är en barockmänniska så kanske du inte hittar din idol här ;) Estetik och teknik avslutar boken och naturligtvis så går Tufte igenom teorierna bakom det gyllene snittet och den gyllene rektangeln, min absoluta favorit!

Gyllene snittet: Sträckan B förhåller sig till sträckan A så som sträckan A förhåller sig till sträckan A+B. Jag förklarade detta för barnen i lördags och gav exempel på bildspråk där detta varit ledande. De nappade på idén och började hitta egna exempel på det gyllene snittets påverkan på vår oss och vår omgivning :D

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *