Uppvaknande om jämställdhet

I en artikelserie och tillika en webbdiskussion (DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6) försöker DN att väcka frågan om jämställdhet och andelen kvinnliga chefer i ledande befattningar. I artikeln kommenterar bland annat Monica Renstig att majoriteten av de som genomför akademisk utbildning är kvinnor, men att det är männen som har toppjobben. Det visar på samma resultat som i min slutrapport Makt och underordning i arbetslivetsociologikursen nämligen att kvinnor diskrimineras på flera sätt i många situationer. De läser mer men har lägre kvalificerade jobb. Fler kvinnor än män arbetar deltid eller på projektanställning och vikariat. De har lägre löner och sämre möjligheter till utveckling.

Problemet är dock inte att företagen diskriminerar dessa kvinnor! Det är så fascinerande att läsa dessa rapporter och artiklar som studerar något fenomen som att det är skilt från oss själva. Det är alltid företagen och dess ledning som inte lyckats rekrytera fler kvinnor till toppjobb. Det är regeringen eller politikerna som misslyckats med att stävja den ojämlikhet som råder mellan könen, och för all del övriga diskrimineringsperspektiv, etnicitet, funktionshinder, ålder, sexuell läggnings osv. Lägg av. Denna ledning och dessa politiker består ju av såna som dig och mig!

Aldrig är det artikelförfattaren själv som agerar fel. Aldrig är det forskaren själv som beter sig som den diskriminerande pöbeln. Aldrig är det jag som bidrar till att vårt samhälle diskriminerar människor. Så vems är då felet? Det är alltid någon annans fel! Antingen är det systemet, och då har vi fegat ur ordentligt och skyller på mojänger så som de politiska strategierna, eller något luddigt som företagen som inte varit tillräckligt effektiva. Eller så är det andra människor, som företagsledarna eller politikerna som misslyckats att fixa det vi alla vet måste fixas.

Det är dock aldrig jag eller du som utpekas! Vi går fria, för vi är ju så otroooligt fördomsfria och självmedvetna. Vi ser ju inte till att skopa åt oss av kakans godaste delar. Vi tjänar inte mer pengar än våra fruar. Vi sköter hemmet i lika stor grad. Om vi är män alltså. De av er som är kvinnor ser naturligtvis till att inte vara den som arbetar deltid för att vara hemma med barnen, eller accepterar en lägre lön för att du varit mammaledig, eller jobbar med något som du är överkvalificerad för eftersom det är så svårt att få bra jobb nuförtiden.

Nej, ska vi fixa fördomarna i vårt samhälle måste vi börja med oss själva. Hitta människorna som vill berätta om sin situation, som kan berätta hur det känns att sätta löner efter, vad man själv tror, objektiva bedömningskriterier för att sedan upptäcka att det är en skev fördelning mellan män och kvinnor. Den märkliga insikten jag en gång fick, när en ung och smart kvinna i chefsposition i min dåvarande ledningsgrupp hade frekvent högre löner på killar än tjejer, och det märkliga samtalet vi hade om vad det kunde bero på. Tjejerna var duktiga. De var duktigare än killarna, men fick ändå lägre påslag!? Trots att de hade lägre löner från början. Sjukt och konstigt.

Gå till botten med dessa vardagssituationer och sluta peka finger på dom som är så dåliga, utan bjud in dem som vill bjussa på sina fördomar så att vi kan få bra exempel på hur man kan göra bättre. Människor som inser att den som fattat att hon aldrig blir perfekt är den som är perfekt ;)

10 thoughts on “Uppvaknande om jämställdhet

  1. Vad sa du till den unga smarta kvinnan i chefs position som gav männen högre löner? Såg du till att hon styrde upp sin snevridna lönefördelning?

    Här är min helt ovetenskapliga teori direkt tagen från lekplatsen. Vi försöker göra det mesta till en tävling här i livet. Ingen gillar när dom förlorar, speciellt inte mot tjejer. ;0)
    (hoppas inte min fru läser det här inlägget)

  2. Pingback: Almedalen – etniskt rensad zon « Kristen Vänster

  3. Yep, vi jobbade om hennes löneförslag och kom med några bra justeringar som gjorde obalansen i gruppen mindre tydlig. Sen är ju bara jag människa och frågan är hur mina fördomar påverkade ;)

    Och jag vet hur du mår när du loosar mot girlisar, vi pratar inte mer om den saken :) Själv saknar jag insikt i den känslan eftersom den aldrig hänt ;)

  4. “förlorat”.. jag tror just den attityden i detta sammanhang är traditionellt manlig. ;)

  5. Det där är ju rätt spännande, att det är traditionellt manligt att inte tycka om att förlora, allra helst mot tjejer. Det är kanske inte kopplat till fysiska män utan kopplat till manlighet eller maskulinitet. Vi tycker att det är maskulint att tävla och att kasta liten boll väldigt långt. På samma sätt tycker vi att det är feminint att inte bry sig om resultat och att kasta bollen med underhandskast väldigt kort :)

    Killar uppfattas som maskulina när de kastar långt, men femininina när de kastar kort – och då sticker dom ut. Tro mig, jag vet ;) Tjejer uppfattas som feminina när de kastar kort, men maskulina när de kastar långt – och då är det dom som sticker ut. Tjejer ska ha kjol och lockigt långt hår, för om dom har byxor och kort hår och är duktig i idrott uppfattas dom som pojkflicka. Killar ska ha tuffa kläder och tävla i tuffa sporter, för om de åker konståkning och klär sig i myskläder upplever vi dem som mesar eller något annat. Ordet flickpojke finns inte riktigt vad jag vet, men det är ju det vi menar.

    Så, vännen gv, som ibland gillar att tävla, uppfattas alltså i vårt samhälle som väldigt maskulin, även om hans rädsla för sin fru signalerar något annat :D

  6. Hmm.. min visserligen manligt fördomsfulla hjärna tänkte mer att se det som att man “förlorat” mot en arbetskollega om denne/denna har högre lön. Att tävla i sig var då inte vad jag avsåg, men bara för den skull kan jag säkert ha fel ändå?! ;)

  7. Jag fumlade på tangenterna… var tänkt att stå stå:

    Hmm.. min visserligen manligt fördomsfulla hjärna tänkte mer att det är ett manligt perspektiv att se det som att man “förlorat” mot en arbetskollega om denne/denna har högre lön. Att tävla i sig var då inte vad jag avsåg, men bara för den skull kan jag säkert ha fel ändå?! ;)

  8. Kan tänka mig att det är maskulint att ha hög lön också :) och vem har rätt och vem har fel? Kanske är det så att vi killar helt enkelt är bättre än tjejer, ska fundera mer på det ;)

  9. Jag var nog inne på samma linje som Hohoho i min lekplats teori och orsaken att jag inte ville att min fru skulle läsa inlägget är att hon har högre lön än mig. Det finns få saker här i livet som bringar henne lika mycket glädje som att få dänga mig i olika tävlingar/sporter. Jag är en skitdålig förlorare och hon är en ännu sämre vinnare så vi försöker bara tävla i grenar där jag kan vinna för att bibehålla familjelyckan. ;0)

  10. Japp, killar är bättre än tjejer…på att….hmmm *funderar*…odla skägg…
    Nu finns det visserligen tjejer som behärskar den grenen också men gör det ju alls inte lika framgångsrikt och naturligt som ni killar.

    Ja och så kan ni ju få stånd också…det har de flesta tjejer lite svårt att prestera så nog är ni bättre än vi tjejer, det får man medge ;-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *