Vår fantastiska hjärna – att se utan ögon

Jag har kört igång andra kursen i Kognition på Högskolan i Skövde – Kognitiva förmågor 7,5hp. Har läst en spännande artikel om kognitiva könsskillnader som tangerar det jag redan läst en hel del om, nämligen mäns spatiala förmågor och kvinnors verbala språkkunskaper. Jag har dessutom började läsa en välskriven bok om kognitiv psykologi; Cognitive Psychology av Smith och Kosslyn. Där beskrivs hjärnan i de första kapitlen, och även om det i vissa partier kan vara riktigt torrt och tråkigt med scheman över kopplingar och annat är det rejält fascinerande. Jag läste till exempel om sinnesintryck och perception. Det är vissa grupper av neuroner i syncentrat som kan identifiera färger, och andra som känner igen kanter, och ytterligare andra som kan tolka rörelser. Om man stör ut dessa grupper kan man till exempel få effekten att man inte kan se rörelser, utan endast ett antal bilder som snabbt flimrar fram. Man förstår plötsligt inte om en bil närmar sig eller åker längre bort. Minnen av rörelser är otolkningsbara. Coolt.

Jag läste också om visual agnosia som är oförmågan att koppla sinnesintrycken till minnen av lagrade ansikten och objekt. En person med visual agnosia ser alltså allt som en frisk människa gör, men vet inte vad den ser, och kommer att ha väldigt svårt att skilja objekt från varandra. Hur veta om en flaska tillhör bordet eller är ett eget objekt?

Men det coolaste av allt var när jag googlade på begreppet och hamnade på youtube och såg en film om en kille som på grund av cancer blivit blind i treårsåldern. Han började använda ljud och öronen istället, och kan idag “se” så mycket att han kan röra sig obehindrat inomhus, cykla, spela basket och mycket annat.  Han klickar sig fram och kan genom ekon från omvärlden skapa sig en bild av vad som omger honom. Fantastiskt.

Det jag ska göra härnäst är att källgranska filmen, för den känns lite för bra för att vara sann ;)

4 thoughts on “Vår fantastiska hjärna – att se utan ögon

  1. Hej!

    Såg också dokumentären om killen som “klickar” sig fram i världen, otroligt inspirerande. Vem vill gnälla över lite vintersnuva efter att ha sett honom, liksom?

    Jag träffade dig på en fest för våra fotbollstjejer och någonstans där i rödvinsdimman så diskuterade vi sociologi i allmänhet och Haraway i synnerhet (eller jag försökte i alla fall). Om du inte minns mig så är jag den där fotbollsmamman som helt fräckt använt din blogg för att få hjälp att tolka vissa sociologiska teoretiker utan att veta vem du är eller vad du gör mer än att underlätta mina sociologistudier ;), det kändes lustigt att träffa dig i verkligheten – “Nämen, där sitter ju PeterA!”.
    Jag lovade att läsa mer i bloggen än bara sociologibitarna och lämna en kommentar, så nu gör jag det :)

    För att knyta an till dina kurser i kognition (som verkar väldigt spännande) så är jag nyfiken på om ni läst något om synestesi? Vad säger kurslitteraturen om det i så fall?

    Till sist vill jag bara stolt meddela att jag klarat att avkoda Haraway till sist och är nu redo för nästa kurs – Sociologisk metod. Känns som om den kan bli mer “hands-on”, tack och lov!

    Ha det gott!

  2. Hej! Känner med ett skratt igen mig till fullo om Haraway, och kommer med ett skratt ihåg din fråga på fotbollsfesten “Hrm, är det du som är peterA?” :) Det är dessutom så fantastiskt att jag just nu skriver om Kognitiva könsskillnader och hur historien upprepar sig i kognitiva tester och prov i olika utbildningar. Kvinnor har förmågan och är tränade i verbal komplexitet och män i spatial och mental rotation – som två exempel. Om män gör tester utan medvetenhet om detta så uppstår prov och tester som ger samma män fördelar i resultaten. Med en större medvetenhet kan vi utveckla mer rättvisa och objektiva studier och analyser. Haraways historik-kapitel om sociologiska genustolkningar passade som hand i handske :D
    Och nej, tyvärr inte Synestesi ännu. Vi är inne på grundläggande mekanismer som sinnesintryck, perception, minne osv. Dock rätt coola områden där med. Jag hade aldrig fattat att synen är så makalöst komplex och att den är så tätt kopplad till de visuella minnen man har och den återkallning av dessa vi gör ibland. Stör ut färgtolkningen i synsinnet och vi får svårt att minnas färg – grymt :D

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *