{"id":2537,"date":"2012-07-03T13:11:51","date_gmt":"2012-07-03T11:11:51","guid":{"rendered":"http:\/\/www.petera.se\/blog\/?p=2537"},"modified":"2012-07-03T13:13:36","modified_gmt":"2012-07-03T11:13:36","slug":"humrar-sjalvkansla-och-beteende","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/humrar-sjalvkansla-och-beteende","title":{"rendered":"Humrar, sj\u00e4lvk\u00e4nsla och beteende"},"content":{"rendered":"

Jag har l\u00e4nge anv\u00e4nt mig av metaforer<\/a> f\u00f6r att s\u00e4tta ord p\u00e5 mina tankar, och jag har under n\u00e5gra \u00e5r anv\u00e4nt en fabel f\u00f6r att beskriva ett av perspektiven p\u00e5 sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Jag har en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r djur och gillar begrepp som ”nyfiken som en katt” och ”r\u00e4dda hundar sk\u00e4ller mest”. Dessutom har jag ju anv\u00e4nt egna historier och pratat om gnuer och krokodiler<\/a> och andra djur tidigare :) Ursprungligen b\u00f6rjade fabeln om sj\u00e4lvk\u00e4nsla med stenbockar h\u00f6gt upp i bergen men bytte sedan till humrar. Men under ett ledarskapsprogram d\u00e4r vi diskuterade sj\u00e4lvk\u00e4nsla med hj\u00e4lp av The Human Element blev jag pl\u00f6tsligt fundersam p\u00e5 om humrar verkligen agerar s\u00e5 som jag trott, eller om jag minns fel fr\u00e5n alla de hummerfilmer jag sett ;) D\u00e4rf\u00f6r skickade jag min historia till Sveriges fr\u00e4msta forskare p\u00e5 humrar, Malin Skog, PhD Swedish University of Agricultural Sciences<\/a>. Hon svarade och gav mig feedback p\u00e5 ett v\u00e4ldigt intressant s\u00e4tt!<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Eftersom jag gillar n\u00e4r olika discipliner g\u00e5r ihop s\u00e5 \u00e4r hennes svar ett sk\u00f6nt exempel p\u00e5 marinbiologisk forskning, f\u00f6rfattarskap och arbetet med m\u00e4nniskors inre utveckling. Den ursprungliga historien \u00e4r i bl\u00e5tt och Malins svar \u00e4r i r\u00f6d kursiv stil.<\/p>\n

Tv\u00e5 humrar m\u00f6ts p\u00e5 havsbotten. Det \u00e4r hanar och de vill skydda sina revir s\u00e5 de \u00e4r p\u00e5 krigsstigen.<\/span><\/p>\n

Rent formellt \u00e4r inte humrar revirh\u00e4vdande, dock har hanar en eller flera boh\u00e5lor som de f\u00f6rsvarar mot andra hanar i n\u00e4rheten (och skulle de tr\u00e4ffa p\u00e5 andra hanar n\u00e4r de \u00e4r ute och g\u00e5r skulle de sannolikt ofta vara aggressivt inst\u00e4llda). Men de f\u00f6rsvarar s\u00e5vitt man vet inte en viss yta p\u00e5 botten so de patrullerar av. En tillr\u00e4ckligt stor hane kan t.ex. tolerera mycket mindre hanar i n\u00e4rheten d\u00e5 de inte konkurrerar om samma honor. Men det kanske inte \u00e4r s\u00e5 himla noga egentligen\u2026<\/span><\/em><\/p>\n

Den ena hummern \u00e4r ett praktexemplar, stor och st\u00e5tlig med en krossklo och en klippklo som b\u00e5da \u00e4r skr\u00e4ckinjagande. Den andra hummern \u00e4r mindre, kanske ett ungdjur med \u00e4nnu inte lika stora klor att imponera med. I vanliga fall, n\u00e4r tv\u00e5 hummerhanar i s\u00e5 olika storlekar m\u00f6ts, beh\u00f6vs inte mycket till fysiska aggressioner innan den lilla hummern viker undan f\u00f6r den stora.<\/span><\/p>\n

H\u00e4r har jag inte mycket att anm\u00e4rka. M\u00f6jligen att den andra \u00e4r ett \u201dungdjur\u201d. Ett \u201dungdjur\u201d antyder f\u00f6r mig en icke k\u00f6nsmogen hummer som har mycket mindre anledning att ge sig in i en aggressiv uppg\u00f6relse \u00e4n en k\u00f6nsmogen hane. Eftersom humrar m\u00e5ste \u00f6msa skal f\u00f6r att v\u00e4xa (och den maximala procentuella tillv\u00e4xten vid varje \u00f6msning \u00e4r begr\u00e4nsad) kommer automatiskt ett st\u00f6rre djur kunna antas vara \u00e4ldre och ha genomg\u00e5tt fler \u00f6msningar.<\/span><\/em><\/p>\n

Det finns ingen anledning att utst\u00e5 en kamp som riskerar att bli s\u00e5 oj\u00e4mn att den slutar med att den stora hummern k\u00e4kar upp den lilla.<\/span><\/p>\n

Det \u00e4r v\u00e4ldigt ovanligt att en vuxen hummer d\u00f6dar en annan frisk hummer f\u00f6r att \u00e4ta upp den (mest f\u00f6r att det \u00e4r sv\u00e5rt, inte f\u00f6r att de inte vill!). Det \u00e4r sant att de \u00e4r kannibaler i alla livsstadier och larverna d\u00f6dar och \u00e4ter upp sina syskon utan problem. Men vuxna humrar har tjockt skal som skyddar dem och f\u00e5r de s\u00e5r i klor eller ben har de an anpassning som g\u00f6r att de \u201dsl\u00e4pper\u201d den skadade kroppsdelen (ektotomi) i speciella delningsplan (ungef\u00e4r som \u00f6dlan kan \u201dsl\u00e4ppa\u201d sin svans) n\u00e4ra kroppen. Detta g\u00f6r att de inte f\u00f6rbl\u00f6der och de kan sedan satsa p\u00e5 att v\u00e4xa ut en ny kroppsdel, \u00e4ven om detta tar energi fr\u00e5n deras storlekstillv\u00e4xt vid n\u00e4sta skalbyte. De fall n\u00e4r de kannibaliserar varandra i vuxen \u00e5lder \u00e4r n\u00e4r en annan hummer \u00e4r mycket sv\u00e5rt skadad, d\u00f6d eller sjuk och, framf\u00f6r allt, i samband med skalbyte n\u00e4r de \u00e4r mjuka i skalet och inte kan varken f\u00f6rsvara sig eller fly. Humrar f\u00f6rs\u00f6ker vanligen undvika detta genom att s\u00f6ka skydd i en hla i samband med skalbytet, Honorna s\u00f6ker dessutom skydd av en hane och passar p\u00e5 att para sig i samma veva.<\/span><\/em><\/p>\n

I vanliga fall blir det tuff kamp n\u00e4r tv\u00e5 lika stora, lika starka humrar m\u00f6ts. Men just i detta fall \u00e4r inte allt som det ska. Den stora hummern, med de fantastiska klorna, beter sig konstigt. Ist\u00e4llet f\u00f6r att leda kampen och avancera mot den lilla hummern p\u00e5 det d\u00e4r sj\u00e4lvs\u00e4kra s\u00e4ttet som stora humrar brukar g\u00f6ra, backar den store och ser os\u00e4ker ut. Den lilla hummern blir os\u00e4ker. S\u00e5 h\u00e4r brukar den inte vara, men i spelets regler ing\u00e5r att den som m\u00f6ter en os\u00e4ker hummer som backar undan m\u00e5ste avancera fram\u00e5t eftersom undergivenheten normalt sett \u00e4r baserad p\u00e5 skillnad i fysisk storlek.<\/span><\/p>\n

Att en os\u00e4ker\/undergiven hummer backar st\u00e4mmer bra, men att den andra hummern d\u00e5 \u201dm\u00e5ste\u201d avancera vet jag inte om det \u00e4r helt sant. Det brukar vara s\u00e5 att en hummer som ger sig i en strid backar undan och flyr. Den vinnande hummern kan ibland forts\u00e4tta vara hotfull och n\u00e4rma sig den f\u00f6rlorande (under en v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid om de \u00e4r i ett begr\u00e4nsat utrymme, vilket \u00e4r vad jag har haft i mina studier), men den kan lika g\u00e4rna f\u00f6rlora intresset och g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n om dominans har etablerats.<\/span><\/em><\/p>\n

S\u00e5 den lilla hummern avancerar os\u00e4kert fram\u00e5t, klipper med klorna och ser mer och mer hotfull ut ju l\u00e4ngre den stora hummern backar. Mot tv\u00e5 klippblock fastnar den stora hummern och kan inte retirera l\u00e4ngre. Den lilla hummern forts\u00e4tter, nu st\u00e4rkt i tron att den h\u00e4r kampen kommer att vinnas stort och att den stora hummern snart kommer att fly hals \u00f6ver huvud.<\/span><\/p>\n

Detta k\u00e4nns \u00e4nd\u00e5 ganska sannolikt, f\u00f6rutsatt att inte storleksskillnaden fr\u00e5n b\u00f6rjan var alltf\u00f6r stor. Om en n\u00e5got st\u00f6rre hummer skulle backa undan kan man nog anta att en n\u00e5got mindre skulle bete sig mer hotfullt mot den \u00e4n i en \u201dvanlig\u201d situation. Hummerns slutledningsf\u00f6rm\u00e5ga vet jag inte om jag v\u00e5gar uttala mig om, s\u00e5 om den mindre hummern \u201dtror\u201d n\u00e5got om utg\u00e5ngen av striden eller inte l\u00e5ter jag f\u00f6rbli osagt.<\/span><\/em><\/p>\n

N\u00e4r den lilla hummern \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra att flykten snart \u00e4r ett faktum blir den stora hummern s\u00e5 r\u00e4dd att f\u00f6rsvaret kommer instinktivt och den lilla hummerns ena klo krossas och dess huvud klipps av i en enda snabb attack.<\/span><\/p>\n

H\u00e4r blev det dramatiskt men kanske tyv\u00e4rr (f\u00f6r din story) lite mindre korrekt :)!<\/span><\/em> En hummers yttersta \u201df\u00f6rsvar\u201d \u00e4r att sl\u00e5 ett par h\u00e5rda slag med stj\u00e4rten och fly (den far upp i vattnet och \u201dsimmar\u201d bak\u00e5t en kortare str\u00e4cka p\u00e5 max n\u00e5gra kroppsl\u00e4ngder). S\u00e5 jag skulle nog snarare s\u00e4ga att den g\u00e5r till attack \u00e4n att den g\u00e5r i f\u00f6rsvar.<\/span><\/em>
\n\u00a0\u00a0\u00a0 En hummer \u00e4r v\u00e4ldigt snabb n\u00e4r den g\u00e5r till fysisk attack, men det \u00e4r dock fysiskt om\u00f6jligt f\u00f6r den att \u201dklippa av huvudet\u201d p\u00e5 en annan hummer. Detta beror p\u00e5 det starka skalet och kroppens storlek, som \u00e4r mycket st\u00f6rre \u00e4n en hummerklo kan gripa runt. En hummer har ju ingen nacke, huvudet sitter ihop med mellankroppen utan n\u00e5gon smalare del emellan.<\/span><\/em>
\n\u00a0\u00a0\u00a0 Det som oftast skadas \u00e4r, som du skriver, klorna, dessutom g\u00e5ngbenen, antennerna (dessa \u00e4r ofta inkompletta hos vildf\u00e5ngade humrar) och i s\u00e4llsynta fall \u00f6gonen. Jag har aldrig varit med om att en hummer har d\u00f6dat en annan OM INTE den f\u00f6rlorande hummern har varit v\u00e4ldigt liten och svag eller nyss \u00f6msad, d\u00e5 de \u00e4r mjuka i skalet och inte kan f\u00f6rsvara sig eller fly effektivt. Att en hummer blivit av med en klo och ibland n\u00e5got g\u00e5ngben har h\u00e4nder dock inte helt s\u00e4llan. Denna hummer ger sig omedelbart. En hummer som f\u00f6rlorar en bit av en antenn verkar inte bry sig s\u00e5 mycket om det utan kan forts\u00e4tta sl\u00e5ss och t.o.m. vinna.<\/span><\/em><\/p>\n

Medan hummerarten i on\u00f6dan mist en medborgare undrar den stora hummern \u00f6ver vad som h\u00e4nde. Varf\u00f6r stack inte den lilla hummern tidigare? S\u00e5g han inte de stora klorna? F\u00f6rstod han inte faran? Kombinationen av l\u00e5g sj\u00e4lvinsikt och bristande sj\u00e4lvk\u00e4nsla g\u00f6r att vi f\u00e5r sv\u00e5rt att vara effektiva i sociala relationer och g\u00f6r oss till f\u00e5ngar under v\u00e5ra r\u00e4dslor vilket kan ge oanade och tr\u00e5kiga konsekvenser.<\/span><\/p>\n

F\u00f6r ett antal \u00e5r sedan k\u00e4nde jag mig verkligen som en liten hummer. Inte en liten skithummer utan bara full av \u00f6dmjukhet f\u00f6r alla andra humrar och deras erfarenheter och kompetens. Vem var jag att… Problemet var att jag samtidigt var chef med ansvar f\u00f6r omkring 200 personer. I m\u00f6ten med m\u00e4nniskor blev v\u00e5ra perspektiv ibland skeva. D\u00e4r jag s\u00e5g p\u00e5 mig sj\u00e4lv med min lilla blick, s\u00e5g de andra mig med en stor blick. De s\u00e5g den h\u00f6ga chefen och jag s\u00e5g den lilla killen som alltid kunde l\u00e4ra sig mer. Sannolikt projicerade jag p\u00e5 de andra en st\u00f6rre bild \u00e4n de sj\u00e4lv had i sig och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt hade vi olika perspektiv in i v\u00e5ra m\u00f6ten. Det blev ibland lite skeva m\u00f6ten, och jag visste inte vad det berodde p\u00e5.<\/p>\n

Med insikten om att vi m\u00f6ter varandra i en mix av v\u00e5r syn p\u00e5 oss sj\u00e4lva och v\u00e5r projicering p\u00e5 v\u00e5r n\u00e4sta och att detta sker f\u00f6r varje person som deltar i m\u00f6tet – \u00e4r det l\u00e4ttare att f\u00f6rst\u00e5 hur missf\u00f6rst\u00e5nd eller konflikter kan uppst\u00e5.<\/p>\n

Jag ska s\u00e4tta mig att skriva om en bra hummerhistoria att bli \u00e4nnu b\u00e4ttre :)<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag \u00e4lskar ju metaforer, speciellt med djur! Jag skickade min hummerhistoria om sj\u00e4lvk\u00e4nsla till sveriges b\u00e4sta hummerforskare f\u00f6r att f\u00e5 den kvalitetsgranskad, och vilket resultat det blev :D<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[4,5],"tags":[1139,162,1138,765,76,1140,229,25,1051],"class_list":["post-2537","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-manniskor","category-om-mig","tag-fabel","tag-gnu","tag-hummer","tag-krokodil","tag-metafor","tag-projicering","tag-sjalvinsikt","tag-sjalvkansla","tag-the-human-element"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2537","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2537"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2537\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2543,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2537\/revisions\/2543"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2537"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2537"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2537"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}