{"id":2611,"date":"2013-01-14T07:08:41","date_gmt":"2013-01-14T06:08:41","guid":{"rendered":"http:\/\/www.petera.se\/blog\/?p=2611"},"modified":"2014-10-24T20:57:43","modified_gmt":"2014-10-24T19:57:43","slug":"att-acceptera-mig-sjalv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/att-acceptera-mig-sjalv","title":{"rendered":"Att acceptera mig sj\u00e4lv"},"content":{"rendered":"

En kv\u00e4ll f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan s\u00e5g jag p\u00e5 ytterligare ett avsnitt i den sp\u00e4nnande TV-serien Breaking Bad<\/a>. En av huvudpersonerna satt i gruppterapi med andra sj\u00e4lvanklagande drogmissbrukare p\u00e5 en rehabklinik. Deras handledare fr\u00e5gade ”How many of you think that you can change, and become better people?<\/em>”. Efter en stunds tvekan och titta-p\u00e5-varandra s\u00e5 r\u00e4ckte ganska m\u00e5nga upp handen, vilket fick handledaren att kallt konstatera att ”You are\u00a0 not here to become better people. You are here to accept the ones you are!<\/em>”. De pratade sen om hur vi kan acceptera oss sj\u00e4lva som m\u00e4nskliga varelser med r\u00e4tt att leva, s\u00f6rja och gl\u00e4djas oavsett vad vi gjort eller inte gjort tidigare i livet. Och dessutom oavsett hur vi ser p\u00e5 oss sj\u00e4lva idag. Fantastiskt!<\/p>\n

I Vinterstudion i SVT1 i l\u00f6rdags<\/a> ber\u00e4ttade Anders Blomqvist om vad som karakt\u00e4riserar framg\u00e5ngsrika spurtare inom l\u00e4ngdskid\u00e5kningen.\u00a0 Han pratade om mental tr\u00e4ning och att det positiva och det negativa inre samtalet. Att de som kan h\u00e5lla en positiv bild av sig sj\u00e4lv och sina utmaningar lyckas b\u00e4ttre \u00e4n de som b\u00e4r inom sig en kritisk r\u00f6st. Han pratade om sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och att lita p\u00e5 sin f\u00f6rm\u00e5ga och hur det kan avg\u00f6ra en t\u00e4vling p\u00e5 upploppet. Sj\u00e4lvklart var de elitidrottare han pratade om tvungna att ha enorma fysiska och tekniska f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att \u00f6verhuvudtaget vara i n\u00e4rheten av en spurtuppg\u00f6relse i ett stort m\u00e4sterskap, men mellan de som \u00e4r n\u00e4stan lika bra tr\u00e4nade kan den inre r\u00f6sten vara avg\u00f6rande. N\u00e4r det verkligen g\u00e4ller \u00e4r det inte s\u00e5 lyckat att h\u00f6ra en inre r\u00f6st som s\u00e4ger att du inte duger, att du inte klarar det, att det inte \u00e4r n\u00e5gon id\u00e9 att f\u00f6rs\u00f6ka.<\/p>\n

B\u00e5da dessa resonemang v\u00e4ckte mina tankar om acceptans och sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Tv\u00e5 begrepp som jag arbetat med sj\u00e4lv under det g\u00e5ngna \u00e5ret och tv\u00e5 begrepp som \u00e4r centrala i de ledarskapsprogram vi k\u00f6r. M\u00e5nga av oss, mig inber\u00e4knat, b\u00e4r inom oss omr\u00e5den som vi vill f\u00f6rb\u00e4ttra. Det \u00e4r inget onaturligt, inget konstigt och inget som vi b\u00f6r g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t. Det \u00e4r ett bra beteende, att f\u00f6rs\u00f6ka bli en b\u00e4ttre m\u00e4nniska. Men, det \u00e4r v\u00e4ldigt viktigt vilken utg\u00e5ngspunkt vi har. Jag har under en stor del av mitt liv sett p\u00e5 mig sj\u00e4lv och det jag gjort i livet som att det inte riktigt r\u00e4ckt till, men det har inte varit jag som varit fel utan min utg\u00e5ngspunkt.<\/p>\n

Ett aktuellt exempel fr\u00e5n min vardag \u00e4r min roll som slalompappa och fotograf. Jag b\u00f6rjade fota slalom n\u00e4r mina d\u00f6ttrar gick med i Nolby Alpina<\/a> och helgerna fylldes av tr\u00e4ning och t\u00e4vling. Det var kul att testa sportfoto som ju kr\u00e4ver helt andra f\u00e4rdigheter, och dessutom annan utrustning, vilket pl\u00e5nboken fick erfara :)\u00a0 Det\u00a0 blev roligt att fotografera och jag b\u00f6rjade publicera bilder h\u00e4r p\u00e5 peterA.se i ett galleri f\u00f6r Nolby Alpina<\/a>. Det var mest bilder p\u00e5 Vican och Emilia, men \u00e4ven n\u00e5gra andra \u00e5kare som vi k\u00e4nde. N\u00e4r jag fick ber\u00f6m och positiv feedback fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrar som sett mina bilder p\u00e5 deras \u00e5kare fr\u00e5n t\u00e4vlingar eller tr\u00e4ningar s\u00e5 myste jag. Men jag kunde bara mysa i en kort sekund, sedan ins\u00e5g jag att jag inte f\u00e5tt med alla \u00e5kare fr\u00e5n klubben! N\u00e4sta g\u00e5ng det var t\u00e4vling s\u00e5g jag till att fota alla Nolby Alpinas \u00e5kare, men ocks\u00e5 n\u00e5gra fler som var n\u00e4ra tr\u00e4ningsv\u00e4nner till klubben. Jag fick mer ber\u00f6m och det var fler som tyckte att det var fina bilder. Jag myste och det k\u00e4ndes bra. Men jag kunde bara mysa i en kort sekund, sedan ins\u00e5g jag att jag inte f\u00e5tt med alla \u00e5kare i t\u00e4vlingen! N\u00e4sta g\u00e5ng…<\/p>\n

S\u00e5 d\u00e4r h\u00f6ll det p\u00e5. Under hemmat\u00e4vlingar i Nolbybacken<\/a> s\u00e5g jag till att bli portvakt vid b\u00e4sta branten f\u00f6r de b\u00e4sta bilderna och sen fotade jag alla \u00e5kare i b\u00e5de f\u00f6rsta och andra \u00e5ket. Jag sorterade och redigerade och publicerade p\u00e5 Facebook. Det kunder vara upp mot 200 bilder fr\u00e5n en t\u00e4vling. Det konstiga var att det fyllde mig med mindre och mindre gl\u00e4dje och jag ins\u00e5g att jag till slut inte gjorde det av passion och gl\u00e4dje utan av prestationskrav. F\u00f6r de g\u00e5nger jag av olika sk\u00e4l missade n\u00e5gon eller n\u00e5gra \u00e5kare s\u00e5 var inte det okej och jag h\u00f6rde min inre r\u00f6st klaga och prata ner mig.<\/p>\n

\"Nolbyr\u00e4nnan<\/p>\n

Vilket ju \u00e4r helt korkat :D Jag kn\u00e4ppte fantastiska kort p\u00e5 199 \u00e5kare i stil med den h\u00e4r bredvid, och jag tyckte ju verkligen att m\u00e5nga av bilderna blev bra, och av dessa var det ju dessutom m\u00e5nga som uppskattade det jag gjorde. Men trots mina inre och andras yttre positiva reaktioner kunde jag inte ge mig det erk\u00e4nnandet, utan var tvungen att fokusera p\u00e5 den enda \u00e5kare som jag missat p\u00e5 grund av att jag hj\u00e4lpt f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5kare upp efter en krasch. Det var inte okej att bara vara jag – att bara vara jag och f\u00f6rs\u00f6ka vara en utforskande sportfotograf och god medm\u00e4nniska. Jag hade en s\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5 av hur ”man borde vara<\/em>” att jag aldrig n\u00e5dde upp!<\/p>\n

\"Acceptans\"<\/p>\n

Jag fungerade som den h\u00f6gra bilden i modellen ovan. Min niv\u00e5 f\u00f6r godk\u00e4nt l\u00e5g s\u00e5 mycket h\u00f6gre \u00e4n vad jag upplevde att jag befann mig att den inre r\u00f6sten alltid hade n\u00e5got att klaga p\u00e5.N\u00e4r jag accepterar den jag \u00e4r, och kanske till och med tycker om den jag \u00e4r, d\u00e5 kan jag med gl\u00e4dje och passion utveckla de omr\u00e5den som jag \u00f6nskar mig b\u00e4ttre inom. D\u00e5 rubbas jag inte totalt om det inte g\u00e5r som jag t\u00e4nkt, eller vad andra tycker. D\u00e5 \u00e4r 25% leverans roligt och stimulerande, ist\u00e4llet f\u00f6r att 75% \u00e4r f\u00f6r lite.<\/p>\n

Det var n\u00e4r jag kom p\u00e5 det som jag kunde b\u00f6rja programmera om mig. Jag f\u00f6rs\u00f6kte skratta lite \u00e5t mina f\u00e5f\u00e4nga krav p\u00e5 mig sj\u00e4lv, jobbade p\u00e5 att inte satsa s\u00e5 h\u00e5rt, kunna allt och vad det nu \u00e4r som ligger d\u00e4r uppe i det r\u00f6da f\u00e4ltet. Men det blev till krav p\u00e5 prestation och jag f\u00f6rs\u00f6kte n\u00e5 en ny idealbild som var en ny norm. Det \u00e4r l\u00e4tt att bli f\u00e5nge i sin egen r\u00f6da zon, och att se sin bristande acceptans som n\u00e5got som inte \u00e4r okej, som \u00e4r avvikande fr\u00e5n normen och som n\u00e5got jag m\u00e5ste f\u00e5 bort, \u00e5tg\u00e4rda. D\u00e5 blir det \u00e5terigen n\u00e5got jag \u00e4r tvungen till bara f\u00f6r att acceptansniv\u00e5n \u00e4r f\u00f6r h\u00f6g, och d\u00e5 blir det \u00e5terigen n\u00e5got som den klagande r\u00f6sten kan hacka p\u00e5. Acceptans \u00e4r klurigare \u00e4n s\u00e5. Acceptans \u00e4r att jag till\u00e5ter mig att vara som den jag \u00e4r. Att acceptera den klagande r\u00f6sten. Att acceptera att jag jobbar mot mina f\u00f6r sjukt h\u00f6gt st\u00e4llda krav. Att acceptera att jag inte accepterar mig sj\u00e4lv som den jag \u00e4r :) Och n\u00e4r jag kom ur den kluriga knuten kunde jag b\u00f6rja utvecklas igen. Men i den gr\u00f6na accepterande zonen. Det var det som handledaren i Breaking Bad menade med ”You are\u00a0 not here to become better people. You are here to accept the ones you are!<\/em>”. Genialt!<\/p>\n

S\u00e5 det var n\u00e4r jag gav fan i den r\u00f6sten som det gick att fota med sans igen. Senaste t\u00e4vlingen valde jag sj\u00e4lv vilka \u00e5kare jag skulle fota, \u00e4ven om jag k\u00e4nde mig skyldig n\u00e4r jag tog ner kameran och fortsatte att ploga bana som var dagens uppgift. Och jag l\u00e4t dessutom slumpen styra en hel del. Pl\u00f6tsligt hittade jag nya bildvinklar och jag fick nya id\u00e9er p\u00e5 hur det skulle g\u00e5 att g\u00f6ra \u00e4nnu roligare bilder. Men jag fick inte med alla \u00e5kare, inte ens alla \u00e5kare i klubben. Jag fick fr\u00e5gor fr\u00e5n n\u00e5gra f\u00f6r\u00e4ldrar efter t\u00e4vlingen om jag fotat just deras barn, och det var med acceptans och stolthet som jag kunde svara att jag tyv\u00e4rr inte gjort det vid den h\u00e4r t\u00e4vlingen. Ett steg mot den gr\u00f6nare inre zonen.<\/p>\n

Ett tips om du vill testa det h\u00e4r med acceptans \u00e4r att lyssna p\u00e5 en guidad meditation. En s\u00e5dan jag har anv\u00e4nt mig av \u00e4r delad i tv\u00e5 och finns p\u00e5 Youtube: Mindfulness Meditation – Acceptance of Thoughts and Feelings Part 1<\/a> och Part 2<\/a>. De \u00e4r ganska korta men rakt p\u00e5 sak vad g\u00e4ller accept av tankar och k\u00e4nslor.<\/p>\n

Ett annat tips \u00e4r att lyssna p\u00e5 Alain de Botton som p\u00e5 TED Talks<\/a> pratar om karri\u00e4r\u00e5ngest som eldas p\u00e5 av omgivningens utv\u00e4rdering av v\u00e5r position och v\u00e5ra resurser som \u00e4r synliga p\u00e5 utsidan<\/a> – A kinder, gentler philosophy of success<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Handledaren fr\u00e5gade ”How many of you think that you can change, and become better people?” och n\u00e4r h\u00e4nderna str\u00e4ckts upp i luften kommenterade han ”You are not here to become better people. You are here to accept the ones you are!”. En resa som \u00e4r l\u00e4ttare sagd \u00e4n gjord :)<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":2623,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[4,5],"tags":[1163,100,1164,1091,1152,1079,25,1275,918,1165],"class_list":["post-2611","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","category-om-mig","tag-acceptans","tag-fotografi","tag-framgang","tag-mindfulness","tag-nolby-alpina","tag-nolbybacken","tag-sjalvkansla","tag-slalom","tag-ted-talks","tag-wilber"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2611","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2611"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2611\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2889,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2611\/revisions\/2889"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2623"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2611"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2611"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2611"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}