{"id":2637,"date":"2013-01-28T07:10:57","date_gmt":"2013-01-28T06:10:57","guid":{"rendered":"http:\/\/www.petera.se\/blog\/?p=2637"},"modified":"2014-10-24T20:55:42","modified_gmt":"2014-10-24T19:55:42","slug":"att-falla-krokben-for-sig-sjalv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/att-falla-krokben-for-sig-sjalv","title":{"rendered":"Att f\u00e4lla krokben f\u00f6r sig sj\u00e4lv"},"content":{"rendered":"

F\u00f6r ungef\u00e4r ett \u00e5r sedan tillbringade jag tv\u00e5 veckor i \u00d6sterstr\u00f6m<\/a>, en konferensanl\u00e4ggning i vacker och naturn\u00e4ra milj\u00f6 utanf\u00f6r Sundsvall. Jag gick Phase II i The Human Element f\u00f6r att bli certifierad som handledare. Det var tv\u00e5 intensiva och utforskande veckor d\u00e4r vi deltagare umgicks fr\u00e5n morgon till sen kv\u00e4ll och behovet av vila var stort. Vi lyckades dock f\u00f6rhandla fram en halvtimmes senare start p\u00e5 dagarna. Kravet p\u00e5 motprestation fr\u00e5n v\u00e5ra handledare Ron Luyet och Per-\u00c5ke Sundholm var att \u00e4gna denna halvtimme till reflektion eller meditation. Jag anv\u00e4nde den till att komma ut och springa lite i vinterkylan. En v\u00e4ldigt sk\u00f6n start p\u00e5 dagen trots att jag inte \u00e4r n\u00e5gon morgonl\u00f6pare.<\/p>\n

\"\u00d6sterstr\u00f6m<\/a><\/p>\n

En s\u00e4rdeles h\u00e4rligt m\u00f6rk morgon k\u00e4nde jag mig pigg och stark trots den arla morgontimman och bristen p\u00e5 frukost i magen. Jag h\u00f6ll lite koll p\u00e5 pulsklockan och s\u00e5g att jag hade ett riktigt bra tempo p\u00e5 v\u00e4g ut l\u00e4ngs l\u00e4nsv\u00e4g 320. Strax innan v\u00e4ndningen efter tre kilometer t\u00e4nkte jag att det kanske skulle bli mitt f\u00f6rsta tempopass under 5:00 per kilometer denna vinters\u00e4song. Jag k\u00e4nde mig glad och f\u00f6rv\u00e4ntansfull och h\u00f6ll farten uppe f\u00f6r att h\u00e5lla tempot f\u00f6rbi trekilometersmarkeringen. Jag k\u00e4nde mig stark och fortsatte n\u00e5gon dryg kilometer d\u00e5 det pl\u00f6tsligt slog mig att jag h\u00f6ll p\u00e5 att m\u00e4ta mina utsidesprestationer igen, och att jag hade trillat dit p\u00e5 k\u00e4nslan av n\u00f6jdhet \u00f6ver ett m\u00f6jligt l\u00f6parresultat!<\/p>\n

Jag hade umg\u00e5tts med Ken Wilbers kvadrant<\/a> i drygt ett \u00e5r och arbetat med mig sj\u00e4lv f\u00f6r att komma undan alla krav p\u00e5 leveranser och fysiska resultat. Under min f\u00f6rsta THE med ledningsgruppen p\u00e5 Frontwalker i januari 2011 hade jag f\u00f6rst\u00e5tt att jag hade en vana av att kritisera mig h\u00e5rt f\u00f6r brister i mina prestationer, v\u00e4ldigt h\u00e5rt. Brister som inte alls handlade om d\u00e5lig kvalitet eller l\u00e5g arbetskapacitet utan snarare skevt kalibrerade acceptansniv\u00e5er baserat p\u00e5 en l\u00e4gre sj\u00e4lvk\u00e4nsla \u00e4n jag ville ha. Jag ins\u00e5g i samband med dessa utforskande dagar att jag hade sv\u00e5rt att acceptera mig sj\u00e4lv<\/a> f\u00f6r den jag var, f\u00f6r de inre egenskaper och v\u00e4rderingar jag b\u00e4r inom mig och definitivt sv\u00e5rt att acceptera mina inre r\u00e4dslor och tillkortakommanden. Och detta var n\u00e5got som jag under ett \u00e5r arbetat med innan jag \u00e5kte till Phase II och som gjort att jag mer och mer kunnat v\u00e4rdes\u00e4tta mina ambitioner, att jag kunnat skratta \u00e5t mina stora behov av att vara betydelsefull och kompetent och att jag tyckt om mig mer och mer…bara f\u00f6r mig.<\/p>\n

Men nu sprang jag i 12,5 km\/h och ins\u00e5g att jag trillat dit igen! Jag ins\u00e5g att jag m\u00e4tte mig sj\u00e4lv p\u00e5 utsidan och att jag inte skulle vara n\u00f6jd med att komma tillbaka efter sex kilometer p\u00e5 en tid \u00f6ver 30 minuter. Det var ju inte\u00a0 s\u00e5 det skulle vara, det var inte s\u00e5 jag ville vara, s\u00e5 jag b\u00f6rjade g\u00e5. Med armarna i kors \u00f6ver br\u00f6stet. Jag drog benen efter mig demonstrativt f\u00f6r att visa f\u00f6r mig sj\u00e4lv att det inte var viktigt med tid och prestation. Jag var p\u00e5 den h\u00e4r utbildningen f\u00f6r att l\u00e4ra mig uppskatta mitt inre, inte mitt yttre, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r straffade jag mig sj\u00e4lv f\u00f6r att bevisa mina teorier.<\/p>\n

\"Runkeeper\"<\/a><\/p>\n

Efter n\u00e5gra minuter k\u00e4ndes det hela b\u00e5de m\u00e4rkligt och korkat. Jag var dessutom fruktansv\u00e4rt uttr\u00e5kad och b\u00f6rjade bli kall av att g\u00e5 d\u00e4r i vinterkylan. Jag b\u00f6rjade s\u00f6ka efter k\u00e4nslorna som skulle vara s\u00e5 viktiga, och jag funderade p\u00e5 om det skulle vara s\u00e5 h\u00e4r. Ville jag verkligen ha det s\u00e5 h\u00e4r i resten av mitt liv, skulle jag aldrig f\u00e5 t\u00e4vla mer? Pl\u00f6tsligt slog det mig en ny insikt fr\u00e5n g\u00e5rdagens arbete med sj\u00e4lvuppfattning och sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Jag hade inte riktigt f\u00f6rst\u00e5tt koncepten kring beteende mot mig sj\u00e4lv – ”jag inkluderar mig sj\u00e4lv<\/em>” och ”jag styr mig sj\u00e4lv<\/em>” och ”jag \u00e4r \u00f6ppen mot mig sj\u00e4lv<\/em>”. Nu ins\u00e5g jag pl\u00f6tsligt hur delar av detta h\u00e4ngde ihop. Det handlar inte om att undvika de yttre m\u00e4tningarna och kraven p\u00e5 prestation. Det handlar inte om att bara fokusera p\u00e5 de inre egenskaperna och v\u00e4rdena. Det \u00e4r inte h\u00f6g sj\u00e4lvk\u00e4nsla att vara likgiltig inf\u00f6r sina yttre resultat.<\/p>\n

H\u00f6g sj\u00e4lvk\u00e4nsla inneb\u00e4r att jag kan inkludera mig sj\u00e4lv och alla mina fysiska sensationer fr\u00e5n b\u00e5de insida och utsida, att jag styr mitt liv i den grad jag vill och kan i den aktuella situationen och att jag \u00e4r \u00f6ppen mot mig sj\u00e4lv och till\u00e5ter mig att t\u00e4nka och k\u00e4nna utan inre censur. H\u00f6g sj\u00e4lvk\u00e4nsla inneb\u00e4r att jag inte st\u00e5r och faller med mina yttre resultat, att jag inte \u00e4r mina k\u00e4nslor och tankar. Jag sl\u00e4ppte ner mina h\u00e4nder och b\u00f6rjade nu jogga lite l\u00e4tt. Tankarna virvlade och jag k\u00e4nde att jag var n\u00e4ra ett kvantspr\u00e5ng<\/a>. H\u00f6g sj\u00e4lvk\u00e4nsla inneb\u00e4r att jag kan titta p\u00e5 min klocka och se att jag \u00e4r i form f\u00f6r ett bra resultat p\u00e5 l\u00f6prundan, l\u00e4gga kraft och fokus p\u00e5 det under passet och sedan klara av att hantera min besvikelse n\u00e4r jag inte klarat mitt uppsatta m\u00e5l! Jag \u00f6kade farten ytterligare. Jag s\u00e5g ut som ett \u00e5nglok d\u00e4r jag sprang och hastigt fl\u00e5sade ut \u00e5ngande luft. Jag ins\u00e5g med ilska att jag l\u00e5g minuter efter mitt femminuterstempo och att jag inte skulle klara av trettiominutersgr\u00e4nsen, men jag t\u00e4nkte samtidigt att jag nu tyckte om och accepterade mig s\u00e5 mycket att jag skulle klara av det. Med en kilometer kvar \u00f6kade jag farten \u00e4n mer och l\u00e5g p\u00e5 en fart ner mot 4:00 per kilometer.<\/p>\n

Under de sista metrarna tillbaka mot den h\u00e4grande frukosten gick det upp f\u00f6r mig att det jag var med om handlade om livet. Vi upplever underbara situationer och g\u00f6r fantastiska resultat och den k\u00e4nslan \u00e4r l\u00e4tt och sk\u00f6n att vara i. Samtidigt s\u00e5 \u00e4r vi med om jobbiga stunder och tillf\u00e4llen d\u00e5 vi inte lever upp till v\u00e5ra egna krav och f\u00f6rv\u00e4ntningar. K\u00e4nslorna blir d\u00e5 jobbigare och mer energikr\u00e4vande. Men det \u00e4r s\u00e5 livet \u00e4r och det \u00e4r dessa kontraster som g\u00f6r att vi kan uppskatta de goda stunderna. Om vi inte kan vara i det jobbiga och k\u00e4nna de m\u00f6rka tankarna, d\u00e5 kan vi inte heller till fullo ta till oss de h\u00e4rliga tillf\u00e4llen i livet d\u00e5 allt k\u00e4nns euforiskt bra.<\/p>\n

\"Positivt<\/a><\/p>\n

Med dessa insikter stapplade jag in i frukostmatsalen. Jag k\u00e4nde mig arg och ledsen, och jag var besviken \u00f6ver mig sj\u00e4lv och mitt barnsliga beteende under l\u00f6pturen. Men jag var samtidigt v\u00e4ldigt glad \u00f6ver att min starkare sj\u00e4lvk\u00e4nsla till\u00e4t mig att fullt ut k\u00e4nna dessa k\u00e4nslor utan att det skulle inneb\u00e4ra att jag var usel eller v\u00e4rdel\u00f6s. Tv\u00e4rtom, jag uppskattade mig sj\u00e4lv och jag v\u00e4rderade mig v\u00e4ldigt h\u00f6gt i den stunden samtidigt som jag upplevde stormiga k\u00e4nslor inombords.<\/p>\n

Den paradoxen innebar en ny b\u00f6rjan p\u00e5 min syn p\u00e5 insida och utsida, sj\u00e4lvacceptans och sj\u00e4lvkritik och jag \u00e4r v\u00e4ldigt glad att jag f\u00f6r ett \u00e5r sedan f\u00e4llde krokben f\u00f6r mig sj\u00e4lv och fick uppleva livets paradoxer under en kort halvtimme i den svenska vintermorgonen. N\u00e5ja, en dryg halvtimme ska det vara…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r ungef\u00e4r ett \u00e5r sedan tillbringade jag tv\u00e5 veckor i \u00d6sterstr\u00f6m, en konferensanl\u00e4ggning i vacker och naturn\u00e4ra milj\u00f6 utanf\u00f6r Sundsvall. Jag gick Phase II i The Human Element f\u00f6r att bli certifierad som handledare. Det var tv\u00e5 intensiva och utforskande veckor d\u00e4r vi deltagare umgicks fr\u00e5n morgon till sen kv\u00e4ll och behovet av vila var…<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":2640,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[4,5],"tags":[1163,1103,1013,1099,55,950,1091,1085,25,1166,1051,475],"class_list":["post-2637","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","category-om-mig","tag-acceptans","tag-frontwalker","tag-handledning","tag-ken-wilber","tag-kvantsprang","tag-lopning","tag-mindfulness","tag-osterstrom","tag-sjalvkansla","tag-sjalvuppfattning","tag-the-human-element","tag-vinter"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2637","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2637"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2637\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2887,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2637\/revisions\/2887"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2640"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2637"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2637"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2637"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}