![\"Workshopbilder\"](\"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2010\/10\/IMG_94781.jpg\")
<\/a><\/p>\nInom mig finns samtidigt en enorm iver att l\u00e4ra mig nytt, och jag tycker om att s\u00e4ga \u201dJa<\/em>\u201d till v\u00e4ldigt mycket. Det g\u00f6r att tiden som jag har f\u00f6rdelas p\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga olika saker. Och i denna allm\u00e4nna och dagliga f\u00f6rdelning av tid f\u00f6rsvinner ofta det explicita skapandet. Det \u00e4r ju inte s\u00e5 att jag inte skapar i min vardag. Det finns m\u00e5nga m\u00f6jligheter under en vanlig vecka n\u00e4r jag b\u00e4r p\u00e5 en kamera i mobilen, har en mandalabok vid s\u00e4ngen, f\u00e5r otaliga tillf\u00e4llen att fotografera innebandy och fotboll, tillgodoser behoven av att skriva s\u00e4ljande texter i jobbet p\u00e5 Masarin och skapar m\u00f6jligheter som handledare att producera abstrakta och inre konstverk tillsammans med deltagare p\u00e5 workshops och utbildningsprogram. Men jag har k\u00e4nt att jag under en tid inte riktigt n\u00e5tt fram till den d\u00e4r f\u00f6rl\u00f6sande k\u00e4nslan av att n\u00e5 fram! Att n\u00e5 fram till k\u00e4nslan av att n\u00e5 fram. Vilken fantastiskt rekursiv mening. Jag tror att jag har att g\u00f6ra med ett s\u00f6kande som inte kan uttryckas verbalt. Det \u00e4r en inre k\u00e4nsla av att n\u00e5 l\u00e4ngre – i uttryck med f\u00e4rg och form, att p\u00e5verka och f\u00f6r\u00e4ndra \u00e5sk\u00e5dare eller l\u00e4sare, eller kanske bara att bli f\u00f6rl\u00f6st. Visst, det kanske handlar om att jag f\u00e5r f\u00f6r lite uppm\u00e4rksamhet och bekr\u00e4ftelse, men det kan ocks\u00e5 vara min inre tr\u00e5d som jag \u00e4ntligen lyssnat till och tagit upp p\u00e5 allvar. Vem vet vart det tar v\u00e4gen\u2026<\/p>\n